Blog Archives

Inte många knop

Jag har ingen feber och då är man ju inte sjuk, eller hur!

Men orken har försvunnit och jag har leder som  en reumatiker.

Så jag har insett att jag är sjuk och det är okej att ligga i sängen.

Men det känns ändå som fusk.

Category: ego  Tags: , , , ,  4 Comments

Minne som en guldfisk

Middag, lite fixande och Antikrundan. Tack för en trevlig timme fru Hatt!

Diska, planera och bada. I badet låg jag och torrbloggade.

Ett långt inlägg med många kloka ord och snygga formuleraingar.

När jag sen satte mig vid datorn var orden försvunna. Totalt bortblåsta!

Jag har minne som en guldfisk. Vad trött jag blir på mig själv.

Kan man skylla på ålder? Stress? Eller hårfärg?

Skit samma, jag hade tänkt ut ett smart inlägg och det är puts väck!

Men imorgon är en ny dag med nya möjligheter.

Sovmorgon, marknadsföring och sen åker jag till bästisen med kvällståget.

Bästisen som är på väg hem från Brasilien. Vilket kul väder hon kommer hem till =)

Men nu bor vi i Norden. Med nordiskt klimat. Och februari är VINTER-månad.

Och världens finaste Henriette fyller 7 år. Mitt fina bonusbarn <3

Nu god natt!

Det kan jag visst!

Sonen tittar på mig och säger: ska du gå så där till jobbet????? Du kan inte stoppa ner jeansen i strumporna. Du ser ut som en gammal gubbe!

Det kan jag visst!

När jag kommer till jobbet ropar mina godingar på långt håll: meeeeeeeeeen Camilla. Du kan inte se ut så där!!!!!!!!!!!!!!!! Man får inte ha jeansen i strumporna.

Det kan jag visst!

Åh så skönt det är att vara stor flicka och bestämma själv. Ungdomarna lockar bara fram den trotsiga treåringen i mig =)

Varning del II

Glad och förvånansvärt pigg större delen av dagen.

Även om mina elever mobbar mina yllestrumpor! De är jättefina. Basta!

Men sen kom häxan surtant fram. Jag varnar för lite gnäll nu.

Hur svårt kan det vara att se till att en anmälningslista blir ifylld och sen blir överlämnad till behörig person?

Hur svårt kan det vara att besvara en fråga, som framförts både muntligt och skriftligt?

En arbetsuppgift, som enligt dokument, ska utföras av två olika fokusgrupper, har hamnat i knät på mig, och jag orkar inte tjafsa, utan gör det.  Fast eg. borde jag säga ifrån och då slapp jag  bli sur och bitchig och höja rösten som jag gör i såna lägen.

I den administrativa delen av min tjänst har jag i dagsläget ingen tydlig arbetsbeskrivning. Det är lite frustrerande, för uppgifter som jag har gjort tidigare har ingen tagit över ansvaret för och det blir lite struligt emellanåt. Men ska jag ha dåligt samvete för det? Nej, det är inte mitt ansvar länge. Jag kan inte vara morsa åt somliga. Jag har slutat curla vuxna människor. Jag har nog med mina elever, egna barn och mig själv.

Får jag bara sova i natt känns det nog bättre. Trött som ett snöre när jag kom hem. Somnade på bussen och var helt förvirrad när vi var framme. Kolmörkt och kyligt. Då är det skönt att komma hem till en vuxen son som när jag ber lagar mat till sig själv och går och handlar. Jag kunde värma lite fisksoppa till mig och ta det lugnt.

Tur att jag har funderat ut vad vi ska göra på morgondagens lektioner.

För nu tänker jag krypa ner i sängen med min kompis och se på lite tv. Sen ska surtanten sova och imorgon har hon förvandlats till solsken. Förhoppningsvis. Jag måste upp tidigt i morgon, eftersom jag  ska jag tvätta imorgon kl.7.00.  Det var veckans sovmorgon.
Men det gäller att tänka positivt. Jag har inga småbarn. Jag slipper lämna på dagis/fritids. Jag slipper stressa iväg till tunnelbanan. Jag kan sova på bussen och jag har världens bästa jobb!

Natta!

Varning

för trött fröken.

Det går knappt att hålla ögonen öppna.

Hjärnan har gått på högvarv i natt.

Kroppen har snurrat runt, runt i sängen.

Varför ska jag bli sån av alla intryck, ord och tankar?

Tänk om jag bara kunde stänga av och sova.

Tur att dagen är planerad. Vi börjar med film, som tur är.

Tack och lov för planering!

Och ser ni en blond zombie i rosa kofta är det bara jag.

Going home

Besöket i Stååååckholm är över.

Mest har vi varit i en hörsal på hotell Hilton. Men också åkt tunnelbana (och fascinerats av storstadsstressen) gått en vända på stan, kollat in hötorgshallen och halkat runt på isiga gångvägar.

Huvudet är fullt av intryck och tankar.

Många kloka ord. Och en del obesvarade frågor.

Jag återkommer med lite tankar om konferensens innehåll i ett senare inlägg.

För övrigt har det varit god mat och goda samtal med kända och okända.

Det måste ha varit en mening med att Trond och jag hamnade vid samma lunchbord som två lärare från en en liten skola i glesbygdskommun, med samma ämnen som vi samt samma problem med schema, sökbild, it o dyl. Intressant utbyte!

Det första man gör när man satt sig på tåget är att få fram datorn eller hur! En hel dag utan dator kan ge allvarliga skador.

Så nu sitter vi med var sin dator och har det bra =)

Om drygt 3 timmar är vi hemma igen.

Morgonpigg *not*

kan man ju låtsas vara.

Vem farao hittade på att det var sunt att gå upp mitt i natten?

Men nu sitter jag här på tåget.

Två byten hägrar.

Sen får vi frukost efter halv åtta.

Så är det när en del tror att allt måste hända i Stååååååckholm och vi andra vackert måste åka från andra delar av landet.

Tänk om nästa rikskonferens kunde vara i Lilla Paris!

Tur att jag har trevligt sällskap hela dagen =)

Det gör ont

och känns i magen när jag läser.

HÄR

Och jag är glad att jag väljer celibat före frigjordhet.

För jag är värd bättre.

Vi är alla värd bättre.

Beslutsångest och soppa

Plusgrader och frost

Regn och snö

Vinterkängor eller gummistövlar?

Yllemössa eller paraply?

Tänk om det här vädret kunde bestämma sig!

Ikväll ska jag försöka göra något svårt.

Jag tvivlar att jag klarar det.

Jag ska gå och lägga mig senast 22.

För imorgon ska jag till Stockholm och tvingas gå upp mitt i natten typ. Konferens hela dagen och sen tåget hem på kvällen. Jag hoppas verkligen att sj sköter sig.

Ni fattar att jag gillar mitt jobb va!

Nu blir det middag. Idag har jag bestämt menyn. 21-åringen har bestämt hela helgen och då blir det kött, kött, kött. Men nu blir det soppa. Innas goda fisksoppa. Och 21-åringen väljer då att äta rester från igår =) Hans förlust. Mer soppa till mig ^^

Annars var det väldigt härligt att 21-åringen och jag kom hem samtidigt. Han från skolan och jag från jobbet. Jag är så glad att min älskade unge mår bra och livet fungerar. Alla med strulande ungar vet hur det värmer i ett föräldrahjärta.

Eftermiddag

Middagen är förberedd.

Jag har utfört uppdrag chefen skickat.

Jag har gått en söndagspromenad.

Jag har bestämt vilka kläder jag ska ha i morgon. /Det sparar tid på morgonen

Det hörs ljud från vardagsrummet. Johan ser på fotboll.

Jag är totalt ointresserad av fotboll, men just dessa ljud betyder trygghet.

Pappa tittade på tipsextra när jag var barn. Så jag förs tillbaka i tid och rum till 70-talets lördagar.

Tänk vad ljud och lukter påverkar oss.

En i folkdanslaget röker pipa. Precis som min farfar gjorde. Så jag gillar den här personen. Han luktar som min älskade farfar. Det luktar trygghet.

Nu ska jag se på en film. Om kristendomens ursprung. Planering av lektioner. Men för en historienörd är det bara kul och intressant.