Blog Archives

Årets första arbetsdag

Det var oväntat lätt att studsa upp kvart i 6 i morse. Stackars mannen hade migrän, så han fick däremot ligga kvar i sängen.

Med pirr i magen trampade jag iväg. Det var  -9, gnistrande snö  och isgata på vår lilla grusväg. Men jag cyklade försiktigt och de nya dubbdäcken är toppen! Min nya superpannlampa lyser fantastiskt starkt och nu blir jag inte  bländad av bilarna. Det går att cykla till jobbet även på vintern. Så länge det inte är snöstorm. Men då får  jag väl ta bussen.

Lugnt och stilla på jobbet. Jag var där före vaktmästaren till och med.  Skönt med en mjukstart. Fast det tog 4 försök innan jag kom ihåg lösenordet till jobbdatorn 🙂  Jag har attesterat fakturor, tagit fram debiteringsunderlag, gått igenom vilka kurser som kopplas till varje  APL, svarat på mejl, rapporterat till SCN, ändrat semester till sjuk i december  och tagit hand om mina blommor som nästan hade dött. Svarat i telefon (ett enda samtal) Samt fikat och pratat 🙂

160104

Nu är det kväll och jag njuter av värme och mys inomhus. När man är på jobbet hela dagen blir kvällarna extra värdefulla. Tid att umgås med familj, laga mat, fika med grannen, pyssla i hemmet, läsa eller bara chilla med datorn. Jag är så tacksam att jag inte pendlar längre och kommer hem i vettig tid. Oftast är jag hemma före mannen och fixar middagen. Vi sitter länge vid matbordet och pratar om dagen och livet. Det goda samtalet i lugn och ro. Så jag är tacksam att jag kommer hem redan vid 16-tiden numera . Flera timmar tidigare än förut.

Mitt 2015

Som vanligt är det dags att sammanfatta och reflektera över året som gått. Med bara tre ord skulle jag sammanfatta 2015 som sorg, glädje värk.

Sorg
Sorgen har inte lämnat mig, men den är lättare att leva med. Vissa dagar gråter jag flodvis och andra ingenting. Jag har tagit mig igenom det värsta en förälder kan genomlida. Christian kommer alltid vara sörjd och saknad, men det gäller att minnas allt positivt och all glädje och kärlek vi fick under hans allt för korta liv.

En vecka efter min 50-årsdag dog min mamma, blott 70 år. Även om hon var skör och skröplig var det ändå ingen som såg det komma. Hon dog ögonblickligen hemma, då hon bara föll ihop i pappas armar och var död. På ett ögonblick blev pappa änkling och ska lära sig att leva ensam efter över 50 år i tvåsamhet. Men sorgen efter mamma är inte så stor som sorgen över Chrille. Jag har sörjt mamma så mycket i förväg. Min mamma försvann när hon fick en stroke för 7 år sedan och den pigga, glada, omtänksamma aktiva Ella förvandlades till en sjuk gammal tant som bara tyckte synd om sig själv. Eftersom mamma valt att gå ur kyrkan blev det en borgerlig begravning. En fin och positiv tillställning som hyllade mamma och där familjen kom samman på ett fint sätt.

Glädje
Jag har så många människor i mitt liv som ger så stor glädje. Jag är helt överväldigad över all kärlek som de ger mig.
Jag fyllde 50 i september och firade med flera härliga kalas och fester. Med bästa vännerna åt jag de godaste Vättern-kräftor en helt fantastisk solig och underbar helg  i augusti. Firade med hela stora familjen på självaste födelsedagen. Huset fyllt av 3 generationer med  långbord, kalasmeny, bubbel  och glädje. Kunde inte bli bättre.

Jag har haft så mycket att glädjas över under 2015. Barn som mår bra och har ett gott liv med jobb och stabil ekonomi och hälsa. Ett intressant och stimulerande jobb i Linköping som sedan byttes mot ett nytt roligt jobb på hemmaplan. Efter 15 års pendlande fick jag äntligen cykelavstånd till jobbet!

Jag trivs med livet på landet med mitt livs stora kärlek H. Vi har det bra tillsammans, både vardag och helg. Vi är bra på att ta vara på glädjen i det lilla och omfamna vardagen, även om den är grå och trist emellanåt. Vi har roligt tillsammans och han lockar mig till skratt v a r j e dag.

I november åkte vi till Teneriffa igen. Den här gången blev det hela 4 veckor i paradiset med sol, bad och kontemplation. Solsemester i november är toppen. Toppen var att två av våra ungar: Sara och Gabriel, gjorde oss sällskap under nästan två veckor.

Julen firades med familj från både öst och väst. Jag älskar att ha huset fyllt av familj och vänner, ordna kalas och bjudningar. Det härliga var att det blev en bra jul för pappa. Ja, för oss andra också. Toppen vore om vi kunde få min bror och svägerska att fira jul i Östergötland 😉

Värk
Ont överallt. Hälsporre i först ena foten, sen i den andra. Höftmuskelinflammation. Ont i axlar, armar och nacke. Ja, min kropp har blivit en riktig skitkropp. Men jag har i sedvanlig ordning vägrat gå till doktorn eller äta värktabletter, bara bitit ihop och gnällt. Började gå till en kroppsreparatör, som hittills fått ordning på mina fötter. Han konstaterade dessutom att jag har inflammation i bröstmuskulaturen, som strålar ut i armarna och det är därför jag har så ont. Orsaken till inflammationen är sorg.

Den 16 december cyklade jag omkull på vägen hem och skadade knät. Ont som satan. Envisa Inna vägrade gå till doktorn, men mannen och dottern tvingade mig till akuten, där jag blev röntgad och undersökt. Inget brutet eller avslitet., bara vätska i knät. Order om vila och att ha en god jul. Jag lydde doktorns order.

2015 var ett bra år. Jag har en stabil ekonomi, efter många tuffa år. Det är så härligt att kunna spara rejält och ändå leva ett gott liv utan oro för ekonomi. Att kunna unna sig det man drömmer om  och veta att vi har råd att resa och göra saker för andra, för att vi kan och vill.

Till slut de obligatoriska nyårsfrågorna 🙂

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
Lärde mig helt nya administrativa system på jobbet och hantera IKE (interkommunal ersättning) Tittade på fiskar på havsbotten från en ubåt.

Har du några nyårslöften?
Jag brukar inte avge några nyårslöften, men i år lovar jag att gnälla mindre och ta bättre hand om min kropp. Visst är det bra att vara envis, men det får inte gå ut över hälsan och de närmaste.

Vilka länder besökte du?
Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och Spanien (Tenerife)

Bästa köpet?
Min MacBook Air

Vad var sämst?
All värk

Vad önskar du att du gjort mindre?
Gnällt över ont i kroppen. Bitit ihop.

Vad spenderade du mest pengar på?
Familjen.

Något du önskade dig och fick?
Ja. Både nytt jobb och barn som mår bra och har fast jobb.

Något du önskade dig och inte fick?
Nej, det kan jag inte påstå. Frisk kropp får jag när jag lärt mig att sluta bita ihop och faktiskt lyssna på vad andra säger och när sorgen släpper taget om kroppen.

Vad ser du mest fram emot med 2016?
Att livet på landet med min stora kärlek fortsätter på samma härliga sätt och att jag får en frisk och stark kropp igen.

2015 avslutas på bästa sätt tillsammans med vänner här hemma i ett rött hus på landet. I morgon är det 2016 och då ska vi fira Gabriel som fyller 16 år.

GOTT NYTT ÅR!

Hej bloggen

Hej bloggen, det var länge sedan.

Livet pågår för fullt och jag är ledsen att jag behandlar dig så styvmoderligt. Men vi har på något sätt växt ifrån varandra. Jag behöver dig inte längre. Du finns kvar av sentimentala skäl om jag ska vara helt uppriktig och vänner ska ju kunna säga sanningen till varandra.

Det riktiga livet är viktigare än det digitala. Jag har varken behov eller lust att redogöra för allt jag gör, känner och tycker. Kalla mig tråkig, lat eller bekväm. Men jag måste inte tala om vad jag åt till frukost, hur mycket jag har tränat eller hur bra jag är på att fynda på loppis, vad som hänt på jobbet eller vad jag tycker om miljö, religion eller samhällsutvecklingen varje dag. Ibland torrbloggar jag, men jag orkar oftast inte sätta mig vid datorn och skriva ner inlägget.

 OBS detta betyder inte att jag tycker något negativt om de som bloggar om allt i sitt liv. Bara att JAG INTE vill, kan eller orkar längre.

Antalet kommentarer och besökare har naturligt minskat, men jag sörjer inte. Det känns som ett normalt utfall. En stor bidragande orsak till att jag inte bloggar som tidigare är att jag lever tillsammans med en människa som inte vill  figurera i bloggen och det respekterar jag. Samtidigt är det en begränsning som hämmar mig och då är det bättre att låta bli.  Men också att min gräns mellan personlig och privat har flyttats mer och mer.

Emellanåt händer det dock att jag får både lust och ork att blogga och då glimtar det till. Men oftast är jag fullt nöjd med att dela med av mitt liv via IG och FB. En bild säger mer än 1000 ord.

Tjolahopp mina gullvippor <3

Farväl mamma

Så har vi haft begravning för mamma.

Det är fortfarande konstigt att hon inte finns längre. Fast det är normalt att föräldrar dör när de blir gamla. Mamma blev bara 70 år, så jättegammal blev hon inte. Hjärtat stannade plötsligt, men det var rökningen som dödade henne. Rökningen gjorde att hon var sjuk och hade ett uruselt immunförsvar som inte klarade lunginflammation. Rökning dödar.

IMG_1104

Mamma hade ingen kristen tro, utan hade valt att gå ur svenska kyrkan. Därför blev det en borgerlig begravning enligt hennes önskan. Begravningen var bara med närmaste familjen enligt pappas önskemål.

Det var mer som en minnesstund. Vi samlades hemma hos min bror och tog avsked av mamma och delade våra minnen av henne. Barn och barnbarn, moster, farbror och faster, kusiner och kusinbarn. Solen sken och det var en vacker höstdag. Minnen, tal, kramar, tårar och skratt. Vi åt lunch tillsammans och dagen genomsyrades av många goda minnen av mamma. Det var en riktigt fin dag. Mamma hade verkligen uppskattat den och pappa var nöjd. Pappa som ska lära sig att leva ensam efter över 50 år i tvåsamhet.

IMG_1125

Sen blir det riktiga avskedet när vi strör hennes aska i havet på samma ställe där Chrille är strödd.

En av de bra sakerna med Chrilles död är att vi vågar prata mer öppet om döden. Att vi pratar om hur vi vill att det blir med begravning och liknande.  Sen är det i slutändan de efterlevande som bestämmer, men man har fått vägledning.

Jag är tacksam att mamma och pappa vill bli strödda i havet. Jag vill inte ha en grav i andra ändan av landet och få dåligt samvete för att jag inte åker dit så ofta. Jag har foto och ljus hemma och en ros i trädgården planterad till minne i stället. Det blir en positiv känsla och jag tänker på Chrille varje gång jag ser Chrillerosen. Nu finns det en ros till i trädgården. En mammaros. Rosa så klart. Hon älskade rosa blommor.

10576181_565388596918034_1334079845_n

Om jobb

Jag har  turen att ha ett jobb som jag trivs med.

Eller tur. Jag har utbildat mig, jobbat och fått erfarenhet som gett annat jobb, fått erfarenhet som gett annat jobb osv. Idag är jag 50 år och har runt 15 år kvar som yrkesverksam. Ibland kan jag fundera på vad jag vill bli när jag blir stor. Jag har uppfyllt en del drömmar jag hade i ungdomen. Fast arkeolog blev jag aldrig. Det tycker nog min värkande kropp är bra. Men på det stora hela är jag nöjd.

Jag är tacksam att jag har ett jobb att gå till. Jag vet hur det är att inte ha ett jobb.

Jag jobbar heltid.

Jag orkar jobba heltid.

Skulle vilja jobba deltid, men väljer heltid, av ekonomiska skäl.

Jag vill kunna försörja mig.
Jag vill kunna resa.
Jag vill kunna spara.
Jag vill kunna leva utan oro över om pengarna räcker månaden ut.
Jag vill leva ett liv som jag valt.

För mig är heltidsarbete inte ett mål att sträva efter. Utan en nödvändighet. Jag har inga pengar på banken att leva på eller en mecenat som försörjer mig. Så jag arbetar för att försörja mig och min familj.

Jag är lyckligt lottad som har ett jobb som intressant och stimulerande. Ett jobb där jag få använda min kunskap och kompetens. Ett jobb där jag kan bidra till andras utveckling. Det är roligt att gå till jobbet varje dag. Jag trivs att vara mitt i verksamheten och ha mycket att göra.

Hade jag ekonomisk möjlighet skulle jag sluta med lönearbete och ägna mig åt hem, familj och volontärjobb.  Jag skulle bli sagotant på dagis, vara stöd till ensamma ungdomar och rådgivare åt unga entreprenörer. Och bo i solen när det blir höst med regn, mörker och kyla.

Men än så länge jobbar jag.

Heltid.

Och drömmer om att slippa lönearbete.

Efit söndag 20 september 2015

Ett foto i timmen söndag 20 september. En vecka efter min mamma dog. En ledig dag där jag försöker samla energi att hantera livets alla vedermödor.

bild1
07-tiden
Trots att vi kom i säng sent (var på kräftkalas igår) så vaknar vi hyfsat tidigt och är utvilade. Underbart med sovmorgon. Himlen är blå och det ser ut att bli en fin dag.

bild2
08-tiden
Söndagsfrukost smakar mums.

bild3
09-tiden
Dagens utflykt går till city gross i Mantorp. Den här tiden är det inte så många som handlar, så det går ganska fort. Och mannen vill fortfarande inte vara med på bild.

bild4
10-tiden
När varorna är uppackade smakar det gott med en kopp kaffe.

bild5
11-tiden
Idag lagas det köttsoppa.

bild6
12-tiden
Pratar med min bror om mammas begravning och bouppteckning.

bild8
13-tiden
Dagens lunch består av rester. Mannen valde bruna bönor & fläsk och jag fick mumsa i mig varmrökt Vätternröding med romsås.

bild7
14-tiden
Tomatplantorna inspekteras. Massor av gröna tomater, men få mogna. Jag hoppas det milda vädret håller i sig, så de får en chans att mogna.

bild9
15-tiden
Dags att vittja kräftburarna.

bild10
Bonusbilder
Vi har en bra arbetsfördelning svärmor och jag. Hon ror och jag drar burarna. Idag är det alldeles vindstilla och skönt ute.

bild11
Dagens fångst blev 65 st, när vi slängt i de små kräftorna. Vi har inte så många burar kvar i sjön. Men det räcker åt oss.

bild12
16-tiden
Kräftorna ligger i sumpen och vi är på väg hem.

bild13
17-tiden
Mammas önskan var att få sin aska strödd i havet på samma plats som Chrille och självklart ska det  bli så.

bild14
18-tiden
Köttsoppan smakar himmelskt gott. Jag lagar god mat. Det kan jag säga utan att skryta.

bild15
19-tiden
Dags att inviga tens-maskinen jag fick av mannen i födelsedagspresent. Den gör underverk med mina onda spända muskler.

bild16
20-tiden
Provsmakar lite av chokladen jag fick i present. Den får godkänt.

bild18
21-tiden
Vi tittar på sista avsnittet av mammon. Visst var det lite av antiklimax?

bild19
22-tiden
Månen vakar över oss i mörkret. Dags att sova och ladda för en ny härlig arbetsvecka!

Tack för ditt besök OCH  snälla du  våga säg hej. Det gör inte ont att lämna en kommentar ;)

Efit måndag 7 september 2015

Efit första måndagen i september. Jag har varit 50 år i 2 dagar och hösten gör ett allt tydligare intåg. Men fortfarande är det barfota som gäller. Så klart 🙂

bild1
6-tiden
Frukosten är avslutad. Lite kvarg och många björnbär från Orust ligger i min mage.

bild2
Bonusbild

Det är kallt och blåser rejält, men solen skiner och fåglarna sjunger när jag cyklar till jobbet.

bild3
7-tiden
En av mina uppgifter på morgonen är att publicera rätt innehåll på informations-tv:n.

bild4
8-tiden
Min dator ansluter inte till min enhet på servern och när jag inte kan fixa själv får jag hjälp av IT-teknikern. Till slut får han ordning på det.

bild5
9-tiden
Kontorsmusen jobbar.

bild6
10-tiden
Möte med chefen.

bild7
11-tiden
Fortfarande möte med chefen. Vi har avslutat informationen om APL och sitter nu med schema.

bild8
12-tiden
Klockan är halv 1 och det är dags  för lunch.

bild9
13-tiden
Kontorsmusen har förvandlats till SYV och tar emot elever som vill ha råd om stipendier, utbildningar och frågar om betyg. Ute skiner solen och himlen är blå. Ser att fönster är prickigt av insekter.

bild10
14-tiden
Skriver schema över individuella samtal med elever kring deras studieplaner.

bild11
15-tiden
Halv 4 stämplar jag ut och cyklar hemåt.

bild12
16-tiden
Imorgon ska jag bjuda kollegorna på tårta. Botten är klar. Smör, choklad, socker, ägg och mjöl.

bild13
17-tiden
Återställer vardagsrummet till ordinarie möblemang efter helgens kalas . Vi behöver inte ha långbord för 20 personer mer.

bild14
18-tiden
Äntligen middag.

bild15
19-tiden
Så har vi planterat körsbärsträden jag fick i present. Med vi menar jag att mannen grävde och slet med jorden och jag höll i träden så att de stod rakt.

bild16
20-tiden
Fixar till bilderna och kollar lite på Idol.

Tack för ditt besök OCH  snälla du  våga säg hej. Det gör inte ont att lämna en kommentar ;)

Avslutar

Sista dagarna på Skäggetorpsskolan.  Jag avslutar och lämnar över.

Det känns bra.

Jag känner att jag har hamnat rätt nu. På gymnasiet som spindeln i nätet med samordning och vägledning för både chef, kollegor och elever. Att vara chefens bollplank passar mig ypperligt.  För ledarskap är så mycket mer än att vara chef. Jag har provat på chefsrollen och det är en roll som var intressant och spännande, men samtidigt mycket krävande. Jag förvandlades till en människa jag inte vill vara.

Att min son dog har givit helt annat perspektiv på livet och vad som är värt att sträva efter. Jag är tacksam att jag vågade ta jobbet som chef, men jag saknar det inte. Det är andra värden som är mer betydelsefulla för mig numera. Människorna. Relationerna. Familj och vänner. Livet här och nu. Att kunna göra skillnad även i det lilla. Status, pengar och prylar betyder inget i jämförelse med människor och relationer.

blagul

En kollega frågade vad jag gör av all tid jag får nu när jag slipper pendla.

Jag umgås med familjen och är både trevlig och glad när jag kommer hem från jobbet.
Jag ska börja på yoga varje torsdag.
Jag ska börja sjunga i kör, efter många års uppehåll.
Jag har tid och ork att läsa.
Jag sover mer, men har ändå mer tid över till annat.

Det är bra.

Och jag slipper komma för sent till jobbet p g a obehöriga på spåret.

Jag kommer inte att sakna tåget.

Efit fredag 21 augusti 2015

Efit en solig fredag i skolstartstider. Jag är mitt emellan mina två jobb, med en fot på varje. Idag jobbar på nya jobbet: Vadstenagymnasiet. Så nu får du chansen att spana in en dag hos en kontorsmus 🙂

bild1
06-tiden
På väg till jobbet. Solen skiner och det är en ljuvlig morgon. Underbart att ha fått cykelavstånd till jobbet efter 15 års pendlande.

bild2
07-tiden
Kontorsmusen har anlänt till kontoret 🙂

bild3
08-tiden
Kontorsmusen jobbar.

bild4
09-tiden
Kontorsmusen har sorterat posten. Ofta innehåller posten mycket reklam, men ibland finns en del matnyttigt. Som mitt inlogg till CSN.

bild5

10-tiden
Fikapaus

bild6

11-tiden
Heureka! Efter sedvanligt krångel samarbetar systemen till slut och senaste schemat är publicerat.

bild7
12-tiden
Lunch

bild8
13-tiden
Kontorsmusen jobbar lite till. Schoolsoft är ett toppenprogram att jobba i. Tack och lov att jag slipper Fronter i fortsättningen.

bild9
14-tiden
Nu säger schemat att det är dags att stämpla ut. Jag lyckas larma på utan incidenter och kan cykla hemåt.

bild10

15-tiden
Mannen har önskat mandelpotatisgratäng till kvällsmat, så då blir det självklart potatisgratäng.

bild11
16-tiden
Jag älskar när det rasslar i slangen. Dammsuga är en tillfredsställande syssla.

bild12
17-tiden
Mannen jobbar över och jag har tagit helg.

bild13
18-tiden
Väntar på mannen och stillar hungern.

bild14
19-tiden
Mannen har kommit hem och vi avnjuter vår måltid i kvällssolen. Tapas är perfekt fredagsmys. Jag älskar papas arrugadas och mojo rojo.

bild15
20-tiden
Grannen har kommit förbi och vi sitter och pratar. Som vanligt vill mannen inte vara med på bild, så därför får ni se mina växter i stället 🙂

bild16
21-tiden
Det börjar bli mörkt, men vi njuter av sommarkvällen och syrsornas sång.

bild17
22-tiden
Grannen har gått hem och vi suger ur det sista av denna utekväll.

Tack för ditt besök OCH  snälla du  våga säg hej. Det gör inte ont att lämna en kommentar ;)

Som att komma hem

Vilken känsla att vakna en kvart innan klockan ringer och känna sig utsövd.

Underbart att cykla iväg till jobbet i morgonsolen. Sen är det kanske inte lika underbart när hösten kommer och det regnar på tvären och stormen viner över slätten, men jag njuter av sommar här och nu. Fortfarande barbent och utan jacka. Går upp 20 minuter senare och börjar jobba 1 timme tidigare. Slutar halv 4. Jag vinner så mycket, inte bara tid. Utan ork, lust och  livskvalitet lika mycket .

Våra nya ettor intervjuade mig  och jag fick frågan varför jag valt att jobba på Vadstenagymnasiet. Dels handlar det om att slippa pendla, men den viktigaste orsaken är att jag älskar att jobba  med ungdomar på gymnasiet. Jag har provat på alla skolformer och gymnasiet är det bästa. Jag saknar  inte undervisandet, för jag har fortfarande mycket kontakt med eleverna dagligen, kan dela med av min kunskap och livserfarenhet och slipper sätta betyg 🙂

Min tjänst är ju tre i en och alla uppgifter går in i varandra. Jag är tacksam för åren på Dahlstiernska där jag fick massor av kunskap om skolans administrativa arbete, vilket jag har nytta av nu. Sen är det ingen idé att bli uppstressad och orolig, utan jag får ta saker efter hand och lösa uppgifter på bästa sätt utifrån de förutsättningar som finns. Att hantera dokumentation och digitala verktyg, vara skolans röst och ansikte utåt, vägleda och stötta elever, samordna och fixa passar mig som handen i handsken helt klart.

Vadstenagymnasiet påminner om Dahlstiernska.

Det är som att komma hem.

solros