Blog Archives

Efit torsdag 1 mars 2012

En helt vanlig arbetsdag. Planerna för dagen gick i stöpet, men blir ändå kul och spännande. Jag tänker inte deppa ihop. Först jobba sig lite som fröken Inna och sen bär det av till Göteborg för skolledarkonferens och UF-mässa på svenska mässan. Entreprenörskap is da shit!

Nu kör vi!


06-tiden
Pyntad och påklädd. Trött som ett snöre, för min hjärna tror att det är normalt att vakna halv 5 =(


07-tiden
på väg till bussen. Underbart med dagsljus redan vid 7.


08-tiden
Framme i Mellerud. Promenerar från bussen till jobbet i sällskap med chefen och en kollega. Solen skiner idag!


09-tiden
lektion i datakommunikation. Eleverna testar ping & traceroute. Och ja, jag har inhämtat deras tillstånd att lägga ut en bild på dem.


10-tiden
Läser i tidningen om min elever *stolt fröken*


11-tiden
Sitter i solen i väntan på tåget. Det är underbart varmt och härligt.


12-tiden
Försvinner in i min egen värld och förtränger allt runtomkring på tåget.


13-tiden
Lunch. På egen hand, eftersom lunchdejten dissade mig. Det gick bra att luncha själv också. Jag hade ju sällskap av Herr Iphone.


14-tiden
Det är soligt i Göteborg, men inte lika varmt som i Dalsland. Jag bestämmer mig att gå från centralen till svenska mässan i solskenet i stället för att ta spårvagnen. Det är ju inte så långt.


15-tiden
Jag hittade fram till dagens höjdpunkt. Där fick jag för andra gången idag dementera att jag inte är ny rektor på högstadieskolan. Var har man fått det ifrån? Jag har inte sökt tjänsten.


16-tiden
Lyssnar på intressant föreläsare, som bekräftar allt jag tror på.


17-tiden
Samtalar och antecknar. Jag har turen att sitta bredvid en av Sveriges bästa UF-lärare, som även skrivit de nya kursplanerna i ekonomi och entreprenörskap samt skrivit den nya boken UF-företagande Entreprenörskap på riktigt. Vi hade en mycket intressant och givande dialog. Kul!


18-tiden
Kollar in framtidens företagande på Göteborgsregionens UF-mässa. Inspirerande och spännande!


19-tiden
Hinner med lite fika innan det är dags att ta tåget hem.


20-tiden
Trött, men nöjd åker jag tåget hem till Lilla Paris.


21-tiden
Ringer och pratar med lillebror som fyller år idag. Vi lever olika liv och träffas inte så ofta, men vi har nära band och jag uppskattar våra samtal. Trots att vi är så olika har vi ändå valt samma yrke =)


22-tiden
Fixar till dagens bilder i photoshop. Jag är trött som ett snöre och säger tack och god. Håll tummarna att jag får sova längre än halv 5. Att det ska vara så svårt.

Och Du, lämna en kommentar. Det är så trist med alla som bara smyger förbi. Jag blir  jätteglad för alla kommentarer^^

Sol och längtan

Strålande solsken, dagsmeja, fågelsång och vårkänslor.

Men jag har suttit inne och pillat på datorn och suttit i möten hela dagen. Fixat praktiska saker och varit IT-support. Det praktiska arbetet har hållit tankarna borta.

Mest har jag längtat hem till sängen. Förkylningen har knockat mig, men jag är envis och hänger i. Tack och lov att jag bara hade administrativt arbete idag.

Men visst hade det varit skönt att sitta ute i solen.

Jag längtar vår.

Jag längtar sommar.

Jag längtar harmoni i själen.

Jag längtar äkta livsglädje, den kom av sig lite. Tack för det liksom Herr Vindflöjel!

Efter hemresa i bastubuss var det skönt med en promenad i vårsolen. Även idag hade jag lyxen av en tom lägenhet. Middag framför datorn och sen hade jag en dejt med snabeldraken, herr Ajax och Mr Mopp. Det var en toppendejt. Tänk att städning är så bra terapi. Till helgen blir det fönsterputs och städning av balkongen.

 

Jag hoppas att jag  få sova i natt. De senaste veckorna har jag sovit dåligt för att hjärnan haft så mycket att fundera på.  Nu när  jag fått svar på mina frågor behöver  jag sova. Bättre ledsen och utvilad än förväntansfull och trött. Just nu i alla fall. Allt har sin tid på något sätt.

Jag kan hantera sorg och saknad, för jag vet att det blir bättre. Att någon jag trodde på och älskar bara var en illusion är en insikt som gör ont, men jag kommer över det. Det som svider är däremot att bli totalt raderad ur någons liv. Bortsopad som om jag aldrig existerat. Det får mig att känna mig så värdelös. Som någon man leker lite med och sedan kastar bort.  Livet är en smärtsam lärdom.

Från flera får jag höra att jag är så stark och att det är min inre styrka som skrämmer. Det är knepigt för jag känner mig inte stark. Mest ensam och svag. Självkänslan sviktar. Jag har aldrig haft tro på att jag duger. Att jag är värdig att älska. Däremot kan man inte lägga sig ner och dö eller förvänta sig att någon annan kommer och löser problemen. Jag är uppfostrad till att bita ihop och sluta sjåpa mig. Sluta gråt och gå vidare. Något som har varit svårt för en känslomänniska att hantera. Jag gråter ju inte med flit. Men jag är präglad av kan-själv och är självständig. Något som varit nödvändigt för att livet ska fungera. Och någonstans borde det finnas en man som inte är rädda för starka kvinnor?

 

Ett nytt kapitel

Ny vecka, nya möjligheter, ett nytt kapitel i livets bok.

Förkylning, gråväder, kyla och snö. Förutsättningarna var väl inte de bästa för den här dagen.

Lite vemodig dag måste jag erkänna, för även om jag har vänt blad så känner jag sorg och saknad. Jag är inte mer än människa. Men jag kan gå vidare. Tänker inte slösa mer kärlek på en vindflöjel.

För jag kan fortfarande inte förstå hur man ena dagen vill vara med en person och nästa komma på att man är förälskad i en annan. Tänk att det finns mer än en sån person. Och jag råkade ut för  båda!

 

Det var skönt att komma till jobbet och fokusera på problemlösning och samarbeta med mitt härliga arbetslag. Vi har diskuterat och diskuterat, bollat idéer och pratat, slirat iväg på sidospår, skrattat och fått tips, gått tillbaka till sakfrågan och gjort det vi skulle. Idag har vi nämligen haft studiedag. Vi har förklarat för oinvigda vad green screen och final cut är och diskuterat Borgia och film, film , film. Jag har världens trevligaste kollegor!

När det var dags att åka söderut hade snön försvunnit och ersatts av ett stilla regn. Men fortfarande lika grått. Passande på något sätt.

Jag kom hem till en tom lägenhet, om man bortser från katten, och det var helt underbart. I snart en månad har det varit ungdomar i mitt hem 24/7 och hela lovet har jag bott i storfamilj.

Så nu njuter jag av lugn och ro. Städar lite, lyssnar på musik och bara är. Jag tänker göra det bästa av livet som solitär.

Det är att vara sann mot sig själv.


Senaste fjortisbilderna, tagna i verkligheten 120225

Jobba utan nätverk

Sedan 2 månader tillbaka har vi vetat att nätverket kommer att ligga nere p g a uppgraderingen och utbyggnad idag och nästa vecka (när det är lov)

Informationen har varit tydlig och tillgänglig för all personal.

Ändå finns det de som har mage att klaga över att vi inte har något nät just idag, när de har planerat verksamhet som kräver just nät.

Inte speciellt proffsigt tycker jag.

 

Jag har enbart administrativt arbete på fredagar. Jobb som kräver tillgång till nät.

Jag har löst det genom att ha iphonen som modem.

Problem är till för att lösas. Man kommer ingen vart genom att gnälla och klaga på andras beslut.

Var kreativ.

Eleverna fattade direkt att de kunde köra med sin smartphone som modem.

Solen skiner och det är en härlig dag.

Jag är glad.

På vägen till jobbet lyssnade jag på den här godingen. Inte helt fel.

Over and out från Solsken <3

Grått ute

och solsken inne.

En helt vanlig dag och ändå inte.

Musik som följeslagare hela tiden. Så klart. Det som är bra när man har en gemensam playlist på spotify  är att det blir variation och att jag lär mig massa nya artister. Och kan uppfostra ungdomarna 😉

Vetgiriga och härliga elever. Jag har verkligen kul på jobbet.

Dagens lektioner kröntes med att brandlarmet gick.

Jippi!

Ut i snön och vänta på brandkåren.

Till slut fick vi gå in. Larmet löstes ut av en labb i kemisalen. Det går farligt till på övervåningen.

Spagetti och köttfärssås till lunch. Wordfeud och skratt med kollegor.

Div. administrativt arbete.  Mest mejl.

Nedstängning av nätet. Vi ska få nya switchar och accesspunkter i nätverket.

Möte. Kreativa diskussioner och härliga skratt. Åh vad jag trivs i mitt arbetslag!

Bussresa hem.

Äldste sonen hade förvarnat om att han hade kompisar hemma igen, så jag visste att köket var ockuperat.

Det jag inte visst var att yngste sonen ockuperat mitt rum, min säng och min dator.

Jag som längtade efter att varva ner ensam i lugn och ro. Det var bara att gilla läget och nu har jag äntligen fått tillbaka både sängen och Mac =)

Det var min torsdag. Inte så kul om man läser kanske, men jag har haft det toppen.

Nu  ska jag njuta av veckans avsnitt av One Tree Hill. Fjortisserie säger några, men I´m a sucker for drama.

Och jag är ju en 17-åring  förklädd till 46-åring kom ihåg det 🙂

En skön känsla

Hela dagen har präglats av solsken och harmoni.

Även om jag sovit dålig p g a den hemskaste dröm jag  någonsin drömt, så har jag varit pigg och glad.

Arbetet har flutit på och jag har inte ens irriterat mig över idioter. Eleverna har snarare förundrats över mitt goda humör.

Arbetsdagen avslutades med pedagogiskt café och jag har faktiskt ätit semla. Fastän jag brukar vänta till fettisdagen, vilket inte är förrän 21/2, men då är jag i Norge och där har man konstiga fastlagsbullar, inte riktiga semlor 🙂

Intressanta diskussioner och trivsel kan man väl sammanfatta dagens konferens. Goda möten helt enkelt. Det finns en harmoni på min arbetsplats som skapar kreativitet.

Under resan hem kunde jag titta på den vackra solnedgången över slätten. Sverige är vackert.

Nu väntar jag på att linssoppan ska bli klar.  Sonen jublar väl inte, men han ska vara tacksam att han får mat varje dag.

Jag är nöjd att mitt hem inte är fritidsgård längre.

Det är t o m  städat.

Sol idag

Solen skiner in i klassrummet och gör reflex i glasögonen. För att inte tala om hur solen avslöjar att fönsterputsning inte är en prioriterad kommunal verksamhet.

Jag har sol i mitt sinne och det är så skönt.

Idag har haft vi historia. Teknikhistoria.

Som den historienörd jag är går jag igång direkt.  Ungdomarna måste allmänbildas så klart!

Och visst måste man känna till Polhem, Ericsson, von Platen, Swedenborg och de la Gardie! Jag har mycket att göra 🙂

Bondbarnen visste i alla fall vem de Laval var =)

Jag älskar de här lektionerna som är dialog. Där man inte vet vart det bär. Där vi diskuterar, jag svarar på frågor, ställer frågor och det känns som att vi bara chillar, men det är på blodigt allvar.

Nu är det dags för lunch tillsammans med bästa eleverna!

Framtidstro

Efter morgonens resa i iskall buss anlände jag jobbet vid 8 och kunde tina upp i värmen i labbsalen. Det är underbart med eget klassrum.

Dagen har svischat förbi utan att vara stressig. Men ändå så har det gått i ett hela tiden.

Lektioner, uppdatering av hemsida och korrigerande av dokument. Läsa jobbmejl och svara på vissa. Handledning av projektarbete, samtal, elevrådsmöte.

Lunch fanns det inte tid för så jag tar en macka och en frukt och sätter mig hos mina härliga kollegor för en paus. Klämmer i mig mackan samtidigt som vi pratar om ditt och datt.

Börjar skala min apelsin (glad över att flera års citrusförbud är över)

-Men vi får inte äta citrus!!!!! Minna stirrar på mig.

– Jo säger jag och blir osäker. Men visst är det tillåtet nu?

-Det står på info-tv:n att det är förbud igen fortsätter hon och jag känner mig som en skurk med min apelsin. Tänk om jag orsakar någons död!

Jag blir frustrerad och undrar varför vi inte fått information om det. Börjar luska i det och får till slut reda på att det finns en elev på skolan vägg i vägg som är allergisk och att man informerat den skolan. Inte vår. Tillräckligt mycket i alla fall.

Så nu är det tillbaka till det gamla. Inga citrusfrukter på skolan.

Snacka om att fastna med skägget i brevlådan!

Jag åt upp min apelsin och tvättade händerna hur länge som helst. Skolsköterskan sa att det var bra och att vem som helst kan fela. Jag kan ju tycka att informationsflödet inte fungerat.

Några möten, information och planering på eftermiddagen. Ni antecknar va!

Solsken, dagsmeja och fågelsång väckte min längtan efter vår.  Det finns hopp om framtiden. Jag känner ljuset i tunneln. Både bildligt och bokstavligt.

För att använda en sliten klyscha så är det ingen idé att gråta över spilld mjölk. Bryt ihop och gå vidare typ. Men vi behöver tid att sörja och bearbeta också. I alla fall jag. Så den som inte orkar läsa eller stör sig på mitt gnäll behöver inte ta del av mitt liv. Jag kämpar varje dag och gör så gott jag kan för att hitta ljuset igen.

Och idag känner jag hopp och tillförsikt. Livet går vidare.

Att komma hem och det fortfarande är dagsljus är härligt. Det gör inte ens något att solen försvunnit och det faller snö. Morgonens -10  har dessutom förvandlats till plusgrader.

Sonen har både diskat, röjt och slängt sopor, så  jag kan ta mig fram till både spis och diskbänk. För nu är det läge för mat.

 

Vilken härlig dag!

Dags att sova sig lite.

Det har varit en härlig dag.

Så klart i det sällskapet!

En givande konferensdag med erfarenhetsutbyte, framtidsprat och kreerande av material. Samt god mat, prat, trams och massor av skratt.

Efter fullgjort dagsverke vidtog så de viktiga kvällsaktiviteterna.

Trekamp och middag på Dalslandsaktiviteter i Steneby.

Gissa vilket lag som vann!

Musikquiz på hotellet. Tävling på blodigt allvar =) Fattar fortfarande inte vilka som vann  🙂

Nachspiel med musik, prat, skratt på norska och svenska.

Det är en härligt gäng. Vi som jobbar med Ungföretagsamhet/Ungt entreprenörskap är lite speciella ^^

Jag upplever en glädje och harmoni jag inte känt på över en månad.

Det är guld värt.

 

Glädje

Fastän det är kolsvart ute och jag har sovit alldeles för lite så är jag glad och förväntansfull!

Nu bär det iväg på konferens med fantastiska, härliga människor och kollegor från Norge och Sverige.

Entreprenörskap is da shit!

Ett extra plus för konferenser som dessutom börjar med frukost.

Hotellfrukost.

Både idag och imorgon.

Det är lyx.