Blog Archives

Ta sig samman

Handlingsförlamad förmiddag.

Fylld av sorg och saknad. Jag har också förlorat min nära vän. Den jag reflekterar över dagen med. Småpratet på kvällen, uppmuntrande ord och lyssnandet på varandra. Vännen som jag delar så mycket med. Att bli avpolletterad som vän är lika sårande. Jag vill inte förlora min vän. Också.

Sonen undrade vid lunchtid om jag skulle ligga i sängen hela dagen.

Så jag tog mig samman.

Det går inte att grotta ner sig och bli deppig. Basta!

Kom ihåg att jag kan inte ändra andra människor, bara mitt förhållningssätt till dem.

Så jag satte på musik (nu passar Adele min sinnesstämning utmärkt), planerade lektioner och fortsatte sen med en runda i köket med disk och matlagning.

Det är något terapeutiskt över matlagning.

Planera, skära, hacka och kombinera.

Jag älskar att laga mat. Jag är bra på att laga mat.

Kläder till morgondagen är framplockade och jag ska snart förvandlas till sexig papiljottant 🙂

Det ska bli härligt att få jobba i morgon. En intensiv vecka med massor att göra och möten typ varje dag ligger framför mig. Sen bär det iväg för en helg med världens bästa vän  <3

Kvällen ska avslutas i sängen med min kompis Mac  i knät. Vi ska se oss lite film.

Så hoppas jag att det är lika lätt att vakna 6.00 i morgon som det var att vakna 5.30 i morse…

Just nu

I’m outta love
Set me free
And let me out this misery
Just show me the way
To get my life again
’Cause you can’t handle me
I’m outta love
Can’t you see
Baby that you’ve gotta set me free
I’m outta love

Filmen

Hulda ville veta vilken film vi såg.

Den här:

Lågmäld, rolig och  varm är mitt omdöme. Både sonen och jag gillade filmen och sonens spontana kommentar var: nu vill jag se på sällskapsresan!

I filmen var hela tiden referenser bakåt i tiden som nog den yngre generationen inte förstår.

Framför allt är det en film om vänskap.

Det blev en trivsam kväll.

Först middag t i l l s a m m a n s med båda sönerna. Sen bio med Yngste sonen och en pratstund. Nu har han åkt hem till sig (med matlåda till i morgon så klart) och jag ska lägga mig i sängen och se  Stjärnorna på slottet. Om jag kan överrösta grannen två trappor ner som har fest och spelar Maggio så fönstren skallrar.

I morgon är en bättre dag.

Tröst

Vaknade okristligt tidigt.

Hela veckan har jag haft en brännande smärta i magen, men nu hade den krympt.

Istället hade huvudvärken from hell flyttat in.

Dagen skulle ägnas åt att skriva hemtenta. Jag kan ju inte bara ge upp.

Men jag har legat helt utslagen i sängen,  handlingsförlamad av smärta. En hel dag i vila har nästan jagat bort huvudvärken till slut. Tänk om det vore lika enkelt med den andra smärtan.

Både hjärtesorg och huvudvärk på samma gång rekommenderas ej.

Undvik å det bestämdaste är mitt råd.

Finaste dottern har ringt och messat för att trösta och peppa.

Äldste sonen visar omsorg på sitt sätt.

Yngste sonen vet hur man tröstar en ledsen mamma.

Han ringde och bjöd mig på bio.

Lite skratt och trevligt sällskap ska nog få mig på andra tankar.

Åh  vad jag älskar mina barn <3

En lista till…

Namn: Inna
Piercingar: Nej
Tatueringar: Nej
Längd: 170  cm
Skostorlek: 38/39
Hårfärg: Blondin
Fräknar: På ryggen har jag massor. Inte en enda i ansiktet. Sörjde det när jag var yngre.
Önskar du att du bodde någon annanstans? Jag skulle inte säga nej till att bo vid havet.
Tycker du att du är attraktiv? Ja, ibland.
Vilket schampo använder du? Barnängens
Vad är du rädd för? Att bli övergiven, att barnen ska råka illa ut, att bli ensam och oälskad, att bli oförmögen att försörja mig, att bli blind. Att inte bli lycklig igen.
Gillar du berg- och dalbanor? Ja, snälla sådana.

Senaste…

Filmen du hyrde? Minns inte, men såg Tintin på bio.
Filmen du köpte? Ingen aning, det var så länge sedan.
Låten du hörde: beneath the surface med Dream theater
Låten du laddade ner? Ingen aning
Personen du ringde? Sonen
Personen som ringde dig? Jobbsamtal
TV-program du såg? One Tree Hill, första avsnittet sista säsongen.
Person du tänkte på? G

Favorit…
Låt: One med U2.
Sak att göra: sjunga, dansa, läsa, prata, hångla, älska, sova…
Sport: skidåkning och friidrott. Att titta på alltså.
Kläder: Klänning
Film: Billy Elliot, Into the wild, the Notebook, The full monty, An education  är några.
Bil: måste man? Jag är inte så intreserad av bilar, men Volvo xc60 är bra att åka i
Serie: Himmelblå,  oth


Har du någonsin…
Gråtit över en pojke? Skojar du! JAAAA
Gråtit över en flicka? Ja så klart. Jag gråter för allt.
Ljugit för någon? Ja.
Varit i slagsmål? Nej
Blivit arresterad? Nej

Antal…
Gånger du varit kär? på riktigt 4 gånger.
Gånger ditt hjärta brustit? Två
Hjärtan brustet på grund av dig? Ett?
Gånger ditt namn varit med i tidningen? Har ingen aning, men många. Det gäller att hålla sig framme 🙂
Senaste…
Boken du läste? Djävulsklippan av Stephen Booth.
Personen du fick e-mail av? Jobbmail
Personen du fick brev av? Jeanette <3
Personen du fick sms av? Chefen
Gången hela din familj åt middag tillsammans? På julafton.
Saken du köpte? Nya muggar på indiska. Stora och skitsnygga.

Beneath the surface

Is there ever really a right time?
You had led me to believe someday you’d be there for me,
when the stars above aligned,
when you weren’t so consumed.
I kept looking for the clues.
So I waited in the shadows of my heart
and still the time was never right.

Until one day I stopped caring,
and began to forget why I longed to be so close.
And I disappeared into the darkness,
and the darkness turned to pain,
and never went away,
until all that remained was buried
deep beneath the surface.

A shell of what things could’ve been,
tired bones beneath them,
of guarded secrets all too frail.
Sad to think I never knew,
you were searching for the words, for the moment to emerge.
Yet the moment never came.
You couldn’t risk my fragile frame.

Until one day you stopped caring,
and began to forget why you tried to be so close.
And you disappeared into the darkness,
and the darkness turned to pain,
and never went away,
until all that remained was buried
deep beneath the surface.

I would scream just to be heard,
as if yelling at the stars.
I was bleeding just to feel.
You would never say a word;
kept me reaching in the dark,
always something to conceal.

Until one day I stopped caring,
and began to forget why I longed to be so close.
And I disappeared into the darkness,
and the darkness turned to pain,
and never went away,
until all that remained was buried
deep beneath the surface.

 

Upp och ner

Livet är en berg- och dalbana skrev någon i ett blogginlägg.

Det kan man lugnt säga.

Och jag vill hellre ha upp och ner. Glädje och sorg. Eufori och depp.

Jag vill hellre känna att jag lever, även om det gör jävligt ont när man slår i botten.

Hellre smärta än lobotomi. Hellre hudlös än likgiltig.

Smärtan håller mig alert. Oftast. Åtminstone levande.

Hela dagen har präglats av trötthet.

Alla har varit trötta idag. Något speciellt torsdagssyndrom?

Eller kanske tredjeskoldagenefterlovet-syndrom?

Fast kanske mest depp över mörker och pissregn.

Man kan inte tro att det är januari när man tittar ut genom fönstret.

Regn.regn.regn.

Gud gråter. Jag gråter. Änglarna gråter.

Gråten lättar på trycket över bröstet och minskar den brännande smärtan i magen.

Eleverna har fått mig att skratta och känna glädje. Stor glädje.

Det är en fröjd att se dem samarbeta, planera och jobba fokuserat.

Jag är lyckligt lottad som har ett sånt underbart jobb och så fina elever.

Huvudet är fyllt av tankar. Tänk om man fick betalt för alla ord som snurrar runt.

Jag känner mig sviken och lurad.

Så är det.

Men livet går vidare.

Trots hudlöshet och känslor finns det ett jävlar anamma inuti den här bruden.

Gamla godingar

Igår träffade jag en fd. elev, som jag inte sett på länge.

Igår messade en annan  och ville komma på besök.

Idag ramlade två gamla favoriter in  i klassrummet och hade fika med sig.

Glada återseenden.

Jag blir så varm i hjärtat.

Det är en fröjd att se hur de mognat och blivit vuxna. Hur hur de visar glädje och omsorg och jag blir fylld av en känsla av att jag faktiskt inte är så värdelös.

Vad vore livet utan elever?

Jag är nog inte normal, för jag sitter hellre i klassrummet och tjôtar med ungdomarna på min lunchrast än sitter i personalrummet. Men det kan ju beror på att jag känner mig mer hemma bland spel, musik och lekfullt trams än gnäll över schema, kaos och arbetsbördor.

Jag är mer tonåring än tant. Tack och lov 😉

En lång arbetsdag är äntligen slut. För även om jag älskar mitt jobb, så kräver det energi. Bristen på ljus gör mig också trött. Fördelen med att bli trött och utmattad av arbetet är att jag sover bra. Då tänker jag inte så mycket. Just nu vill jag inte tänka för mycket. Mest sova och glömma det ledsna.

Helgen ska ägnas åt en hemtenta. Motivationen kunde väl vara bättre, men det är bara att kavla upp ärmarna och sluta gnälla. Det finns de som har det mycket värre än jag. Utan att gnälla.

Fast nu ska jag chilla.

För att jag förtjänar det.

wow

Vilken dag!

Vackert vitt och vintrigt på morgonen.

Oro för dottern som fick åka till akuten igen. Läkarna konstaterade njurbäckeninflammation och proppade ungen full med medikamenter. Tack och lov att hon kommer att bli bra. Man är så maktlös när barnen är sjuka. Det spelar ingen roll att de är vuxna.

Elever, elever, elever!

Åh så underbart att träffa eleverna. Mina kollegor får ursäkta, men det är ju eleverna som är meningen med allt.

Jag tvingade godingarna att städa i labbsalen och jag blev också tvingad att städa min bokylla. Anna sa lite subtilt att det ser inte så snyggt ut med mina pappershögar 🙂

Mitt i städandet hittade jag en skolkatalog från 2005 som alla kastade sig över. Nostalgi för mig. Gamla godingar. Och Gunnar i mustasch. Den rönte härliga skratt bland ungdomarna.

Sen blev det systemering, följt av lunch, möte, planering och möte.

Dagens mesta uppgifter har varit problemlösning.

Och oj vad jag har löst problem!

Det är så härligt när man samarbetar och kan rucka på sin prestige för att hitta bästa lösningen för helheten, inte bara sig själv.

Vi har skrattat och pratat, diskuterat wow och HoN, viktiga inslag i vardagen 🙂

När jag åkte hem från jobbet var jag så uppfylld av energi och livslust och jag nästan studsade fram i snöslasket.

För naturligtvis är det inte vackert vitt längre.

Det är normalt Västväder: tö och slask.

Fast inte ens det kan slå ner mig. Inte just nu. Det gäller att ta vara på de goda stunderna. Även om livet är hårt finns det goda stunder.

Dagens ord: myskul 😛

Alla helgons dag

På gudstjänst idag.

Som postludium spelades gammal fäbodspsalm och genast slungades jag tillbaka i tiden till farmors begravning.

Jag saknar farmor så mycket ibland. Men känner att både farmor och farfar finns hos mig och beskyddar mig.

Farmor har präglat mig och givit den inre styrka jag insett att jag har.

Hon kunde vara kärv och ibland elak (speciellt mot sina svärdöttrar) men oerhört kärleksfull och fylld av omsorg. Samt mycket jordnära och pragmatisk. För farmor var det ingen ide att förställa sig.

När vi satte oss i bilen för att åka hem från kyrkan spelade radion min absoluta favoritlåt. En sång som fungerar oavsett sinnesstämning. Som ger något när man är glad eller ledsen, arg eller sur. Den ger styrka, hopp och gläjde.