Blog Archives

Smärta

Leo skriver om oro i själen.

Ångest.

Ibland bara ett lätt fladder i magen som man kan svepa bort med lite städning, positivt tänk eller förtroliga samtal.

Ibland kramar ångesten skiten ur dig och gräver i magen så att det gör fysiskt ont.

Oftast känner man sig ensam med sin ångest och smärta. Men den drabbar oss alla. Att dela lättar ofta på trycket. Oro för ekonomi, sjukdom, arbete och annat praktiskt kan man oftast göra något konkret åt.

Men ont i själen.

Sorg.

Den är svårare att hantera.

Där hjälper tid.

Ibland är det jävligt tröstlöst, men tid hjälper att döva smärta.

Att veta att tid läker sår är mitt mantra just nu.

Jag vill att tiden går fortare, men det är omöjligt att styra.

Det går över. En vacker dag kommer jag att se tillbaka och inse att det var en nyttig lärdom som utvecklade mig som människa.

Och att utvecklas som människa är ett nog så viktigt mål. Mina upplevelser ska inte vara förgäves.

Lärandet är livslångt och vi växer av att ta oss igenom svårigheter och hantera  oro och ångest utan att fly.

Men just nu hade jag klarat mig utan den lärdomen.  Även om såren läker, så är det svårt att låta bli att pilla på sårskorpan.

Men vem sa att det skulle vara lätt att vara människa.

Även om det känns som att en del är helt oberörda och bara vandrar vidare utan minsta skråma.

Det är i stunder som nu som jag hämtar kraft i Kirkegårds ord:

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv

Jag har förlorat fotfästet.

Men kommer att ta mig upp på fötter igen.

Det viktiga är att våga tro.

Jag vågar älskar mig själv.

Jag vågar tro på mig själv.

Jag måste tro på kärleken igen.

Min dag

Första arbetsdagen.

Snö. Föreläsning. Samtal. Bland annat.

Dagens plus:

P som utmanar mig på wordfeud och tvingar mig att fokusera på att prestera.

T som gav mig en kram när hon såg att jag behövde den. Utan att fråga varför.

B som behövde hjälp och som gav mig möjlighet  att vara professionell och kunnig.

Föräldern till en f.d elev som  gav mig beröm för mitt mentorskap. Långt efter eleven slutat. Det värmer.

S som lyssnade och visade sin omsorg när jag behövde den.

P som gav mig skjuts hem och som jag kunde reflektera tillsammans med.

Goda möten

Givande samtal

Som helhet har det varit en kreativ, genomtänkt och utvecklande studiedag.

Imorgon blir det ännu bättre.

Då kommer eleverna. Världens bästa.

Dagens minus tar vi och skiter i! Det gör ingen glad ändå.

Nu ska jag äta lasagne och se på the good wife.

Liv

Just nu har jag inte så mycket tid för bloggen.

Jag hoppas att den förlåter mig.

För jag är fullt upptagen med livet.

Livet är gott.

<3

Samtal

Att inte ses varje vecka ger ett behov av samtal.

Då är det underbart att ha tid för samtal. Att lyssna, tala, ge och ta.

Tid och rum försvinner.

När mannen i huset kom hem från jobbet skrotade jag fortfarande runt i nattlinne.

Men nu är jag både tvagad, pyntad och påklädd 🙂

Och har tid för fler goda samtal.

tack och lov att det är skitväder, så man kan sitta inne utan dåligt samvete.

Laddad för en nya vecka

Dagen fylldes mer än nog.

Tvätt. Peppande samtal. Handledning. Disk. Matlagning. Blommor att vattna. Promenad i regn. Hårtvätt. Tv-tittande. Lite skrivande på hemtentan (fast mest formulerande av svar i huvudet) Vardaglig planering med sönerna. Prat i telefon. Inköp av mjölk och hallonsoda. Samvaro med katterna.

Jobbtänkande.

Imorgon har jag deadline.

Betyg.

Nu väntar jag på de sista inlämningsuppgifterna. Deadline 23.55.

Det är inte bara eleverna som kämpar ända in i kaklet.

En del betyg är solklara. Andra måste jag fundera över. Lusläsa betygskriterier och kolla elevernas uppvisande av kunskaper.

Imorgon har jag tänkt färdigt.

Men de uppgifter som har lämnats in hittills är god hjälp. Jag tar mitt arbete på största allvar. Betygssättning är en myndighetsutövning. kursplan,kursmål, betygskriterier och erfarenhet är mina rättesnören.

 

Livet

Det är svårt att förstå vad som händer i Japan. Vi uppdateras hela tiden från alla möjliga radio- och tv-kanaler, tidningar och bloggar.

Bild från svt.se

Samtidigt pågår livet här hemma. Det stannar inte upp. Vi diskar, städar och lagar mat. Ser på skidåkning. Diskuterar Mello och bloggar. Debatterar och uttrycker åsikter.  Går promenad i grådassigt väder. Fikar. Och är tacksamma att vi inte drabbats att jordbävning.

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag lever på mitt liv som vanligt.  Det hjälper inte de som drabbats. Jag känner sympati och omtanke. Och hoppas att Sverige som land kan hjälpa till på bästa sätt.

Livet pågår här och nu.

Det går inte att trycka på paus.