Archive for the Category »tankar «

Tiden läker

För 2 år sedan begravde vi min yngste son Christian. Det var en fin dag och en vacker begravning, men den var så fylld av sorg och saknad. Jag bet ihop och skötte allt med fullt fokus på att det skulle bli som Chrille hade önskat och han fick den bästa begravningen.

10175992_10152348270065688_6378616425314153844_n

Jag har gått igenom svåra saker i livet, men det finns inget som påverkar dig som att förlora ett barn. Oavsett om barnet är nyfött, 5 år eller 21 som Christian var. Man kan inte föreställa sig hur det känns.

Min syn på livet förändrades. Vad som är viktigt förändrades.

Jag saknar min unge varje dag. Jag gråter ofta. Livet känns orättvist.

Men man kan inte låta känslan av orättvisa styra så man blir bitter och avundsjuk på andra.

Jag väljer att leva och göra det bästa av mitt liv här på jorden.

Jag är lycklig trots sorgen.

Familj är viktigare än karriär. Ett roligt jobb där jag gör skillnad är viktigare än hög befattning. Jag kan försörja mig, spara och göra roliga saker med de som betyder mest för mig. Det räcker.

Vi tar så mycket för givet. Jag är tacksam för allt Christian gav mig. Han var bara ett lån. Livet är orättvist. Men livet är ändå den största gåvan. Ta vara på varje dag och människorna omkring dig.

ranunkel_vit

Jag har varit på minisemester i Tyskland med min fantastiska svärmor den här helgen. Härligt väder, god mat och bästa sällskapet. Vi har skrattat och shoppat, pratat och fikat. En toppenresa.

Snart får vi besök av pappa. Åh vad vi ska visa honom Östergötland på våren! Tåkern, Naturum, Omberg, Hästholmen och Vadstena så klart! Så hägrar besök hos dotter och svärson i Karlstad. Konstutställning och shopping står på agendan för besöket i min gamla studentstad.

Ta vara på livet.

Livet tuffar på

Jag har nog aldrig tyckt så mycket om vardag som jag gör nu. Ibland kan det kännas som att man inte gör annat än äta, sova, jobba, men jag tycker om mitt liv.

Jag har ett roligt och stimulerande jobb. Det genererar ingen hög lön eller har en prestigefylld titel, men jag gillar min arbetsplats, mina arbetsuppgifter och jag känner att jag gör skillnad. Det är fantastiskt roligt att jobba med vägledning av ungdomar och kunna dela med av min kunskap och erfarenhet till andra.

Det är härligt att ha cykelavstånd till jobbet och jag har fått ett inre lugn av att slippa passa buss- och tågtider. På vägen till jobbet njuter jag av fågelsång och den vackra naturen. På köpet får jag vardagsmotion av att cykla 12 km varje arbetsdag. Och dagar när det ösregnar eller är snöstorm kan jag ta bussen till stan.

20160412b

På fritiden ägnar jag mig åt körsång, böcker och umgänge med familj och vänner. Trädgårdsarbete när kroppen tillåter. När kroppen värker för mycket ligger jag på soffan och kollar serier.

Vi lever i harmoni mannen och jag. Vi ger varandra utrymme att göra det vi gillar och vi är ändå tillsammans så mycket. Vi har långa härliga samtal vid middagsbordet varje dag. Just dessa samtal fyllda av både allvar och trams är så värdefulla. Det är  fantastiskt att leva med en människa som man kan vara sig själv med fullt ut och bli accepterad och älskad ändå. Eller tack vare 😉

Vardag är bra. Vardag är ibland grå, men den är också trygghet, humor, kärlek och glädje. Att leva i nuet är en av nycklarna till att må bra. Att trivas med livet och vad man gör. Att tycka om den människa man är och visa omsorg och kärlek till andra. Jag gillar mitt liv och den jag är. Trots övervikt, värk och sorg.

Jag är en obotlig optimist med positiv livssyn, men för den skull går jag inte och kvittrar hela tiden. När kroppen värker är det svårt att uppbåda glada tillrop. När sorgen kommer över mig låter jag tårarna flöda och det hjälper oftast. Mannen är dessutom världsbäst på att få mig på gott humör och ta udden av både sorg, värk  och ilska.

På morgonen skulle jag inte klara mig utan rutiner. Jag är morgontrött och det är bara att acceptera. Det spelar ingen roll när jag lägger mig. Jag är svintrött på morgonen, oavsett hur många timmar jag fått sova. Studsar aldrig upp glatt när klockan ringer. Men jag är aldrig på dåligt humör på morgonen numera. Bara trött. Det är en fantastisk förändring.

20160412a

Jag är inte svårmodig och jag grubblar inte så mycket över tillvaron. Jag lever i nuet och planerar för framtiden.

Livet tuffar på.

Vår på riktigt

Vi har passerat både vårdagjämning och våffeldagen. Cykelsäsongen har börjat på riktigt har jag bestämt.

Grusvägen är i körbart skick och halkan är ett minne blott.  Jag väntar bara på att mannen ska byta till sommardäck. På cykeln alltså. Och nej, jag klarar inte det själv. Har för ont i armarna. Så jag är tacksam att jag har en teknisk och händig man.

bild6

Påskhelgen har varit fylld av människor, mat och trädgårdsarbete. Vi har haft gäster och varit bortbjudna, både planerat och spontant. Vi har ätit massor av god mat och druckit goda drycker av olika slag, arbetat i trädgården och fikat ute i solen. Men vi har också hunnit med vila på soffan, se på film, umgås med sönerna och åka på utflykt. Det är svårt att tro att det bara var 4 dagar ledigt, för vi har inte stressat och ändå gjort så mycket.

Kroppen värker och jag har svårt att sova p g a det. Jag kan inte hitta en bekväm sovställning. Fy farao vad jag saknar min friska kropp utan värk. Herregud, släktingarna som är både 70 och 80 är piggare än vad jag är. Men jag kämpar på. När det gäller trädgårdsarbete tillämpar jag metoden lite och ofta. Och min fantastiska svärmor har hjälpt mig att klippa träd.

klosterliljor

Nu är det underbart ljust ute. Vårblommorna poppar upp. Vi har både klosterliljor, blåsippor, vårlök, gulsippor och blå vitsippor som blommar i trädgården. Påskliljor och tulpaner strävar upp överallt. Snart kan jag skörda de första späda rabarberna.  I diket längs grusvägen lyser tussilago som små solar. Och luften är fylld av fågelsång. Lärkor och koltrastar sjunger serenader från morgon till kväll. Måsarna skränar och tranorna trumpetar. Bönder arbetar febrilt på åkrarna och hela landskapet är fyllt av spirande grönska och förhoppningar om pånyttfödelse.

Jag njuter av ljus på morgonen och ljus på kvällen. Det är vår på riktigt.

Idag har jag jobbat. Fördelen med lov är att det är lugnt och stilla på jobbet. Jag får massor avklarat utan avbrott. Sen älskar jag avbrotten från elever som behöver hjälp, har frågor eller bara vill prata en stund. Mitt kontor är navet på skolan och det är ett ständigt flöde av människor och energi. Något som jag stortrivs med. Men ibland är det skönt med lugn och ro.

Efter avklarat arbete trampade jag iväg till biblioteket och hämtade ut tre beställda böcker. Nu har jag härliga lässtunder framför mig. Idag lagar dessutom mannen middag så jag börjar direkt.

Over and out

Varför bloggar jag?

Jag har svarat på frågan flera gånger tidigare.

För att bli bekräftad, ha kontakt med vänner, få utlopp för mina tankar och känslor är den enkla sanningen.

Mitt svar nu är: av plikt.

Jag har tappat lusten att blogga.

Det blir pliktskyldiga inlägg för att jag ”måste” När jag pratar om att lägga ner bloggen protesterar familjen. Trots att de inte vill figurera i bloggen. För bloggen är ju en del av mig säger de.

Så jag har betalat webbhotellet ett år till. Så får vi se var det landar.

Mitt huvud är fortfarande fullt av tankar och åsikter och jag torrbloggar varje dag.

MEN

Sen händer inget mer. Jag är inte sugen på att sätta mig och skriva ett inlägg. Det är lättare att instagramma.

Genom bloggen har jag delat med mig av den djupaste sorg och största glädje, vardag och fest, trams och allvar. Jag har varit självutlämnande och tillbakahållen, glad och ledsen genom åren.

För jag har hållit på några år. Min första hemsida såg dagens ljus 1998. Så jag har bestämt att jag måste ju hålla ut 2 år till.

Tänk 20-årsjubileum.

Jag har inga ambitioner att få massa läsare och coola kommentarer, tjäna pengar och bli ”känd”. Bloggen är bara min digitala dagbok, där jag delar med av mina tankar och upplevelser. Dagbok har jag skrivit sedan jag var 13 och det är ett fantastisk verktyg.

Jag blir bekräftad av min man, familjen, vännerna och kollegorna. Jag lever fullt ut irl och orkar inte redogöra för varje liten aktivitet under dagen som förr.

Jag läser inte ens bloggar i samma utsträckning längre och jag är skitdålig på att kommentera. Mest för att det är så bökigt att kommentera från mobilen och det är ju där jag läser bloggar.

Genom bloggen har jag fått vänner jag aldrig skulle träffat annars. Jag har träffat min stora kärlek genom bloggen! Bara det är ju värt att fortsätta skriva. Och visst är det skönt att kunna skriva ner sina tankar och befria sig från hjärnspöken!

Så jag har  bestämt att bloggen ska få en chans att återuppstå under 2016. Än är det för tidigt att lägga den i malpåse.

Men inläggen kommer när jag har lust att skriva. Inte av plikt. Så tyvärr blir det nog inte efit så ofta heller.  Men man vet ju aldrig…

Glad vår mina gullvippor <3

Category: tankar  Tags: ,  4 Comments

Livet är bättre än någonsin.

Kroppen värker och mörkret äter energi. Jag äter mer än jag borde och tränar för lite. Min yngste son är död och jag saknar min bästa vän, som bor alldeles för långt bort.

Trots det så har jag ett underbart liv.

gardin

Jag lever  med min stora kärlek och vi har ett bra liv tillsammans. Tänk att man kan vara så lycklig.  Jag har ett roligt och stimulerande  jobb och jag har en god ekonomi. Mina barn har jobb, mår bra och trivs med livet. Pappa börjar anpassa sig till livet som änkling. Jag bor på landet i ett rött hus som jag alltid drömt om och har en härlig trädgård att pyssla med. Jag kan cykla till jobbet, sjunger i kör och har supertrevliga  grannar att umgås med.

Jag trivs med mig själv och gillar vardagen. Jag har inte behov av en fulltecknad kalender och att göra karriär. Ett liv i harmoni med de som jag älskar är fullgott.

Livet är bättre än någonsin.

Ett foto i timmen torsdag 18 februari 2016

En helt vanlig arbetsdag i kontorsmusens liv.

Jag arbetar sedan i somras som studie- och yrkesvägledare, praktiksamordnare och administratör samt är chefens hjälpreda på Vadstenagymnasiet: en liten kommunal gymnasieskola med elever från hela landet. Mycket att göra och många bollar i luften. Ett  fantastiskt roligt jobb. Efter många år som lärare plockar jag nu russinen ur kakan. Jag får jobba med ungdomar, dela med av min kunskap och erfarenhet, men slipper förbereda lektioner och sätta betyg 😉

bild1
05-tiden

Det är okristligt att gå upp 5.40. Punkt.
Varje morgon tar jag en sup av den magiska ingefärsdrycken, apelsinjuice samt D-vitamin, magnesium, msm svavel samt smärtstillande och anti-inflammatorisk. Jag som alltid undvikit piller in absurdum. Tiderna förändras.

bild2
06-tiden

På väg till jobbet. Idag är det inte cykelväder.

bild3
Bonusbild

Som ni ser snöar det 🙂

bild4
07-tiden

Ensam på kontoret första timmen. Jag hinner göra mycket på den tiden. Även att ta en selfie 🙂

bild5
08-tiden

Administratören jobbar.

bild6
09-tiden

APL-samordnaren jobbar. Skickar avtal om utlandspraktik.

bild7
10-tiden

Dags för lite fikapaus i personalrummet.

bild8
11-tiden
Går igenom alla fria grupper i schoolsoft, så att de är korrekt uppdaterade.

bild9
12-tiden

Nu ska det smaka bra med lunch.Magen är inställd på mat vid 12.30.

bild10
13-tiden
Som admin betraktas jag som skolans Schoolsoftexpert. Det jag inte kan läser jag mig till, så lärarna får den hjälp de behöver. Nu har det fått en ny modul att jobba med. Learning by doing gäller 🙂

bild11
14-tiden
Bokar biljetter till HT14 som ska på vinterpraktik i 3 veckor.

bild12
15-tiden
Hela dagen har jag haft en strid ström av personer som behöver hjälp med än det ena, än det andra. Nu är det lugnt och stilla en stund innan arbetsdagen är slut.

bild13
16-tiden
Morgonens ymniga snöfall har upphört och övergått i töväder på hemvägen.

bild14
17-tiden
Messar med Annie.

bild15
18-tiden
Vi tittar (mannen lyssnar) på dokumentären om Ted Gärdestad och jag gråter mycket. Teds musik har spelat så stor roll i mitt liv. På olika sätt.

Jag blir jätteglad om Du lämnar en kommentar. Det är så trist med smygisar 😉

Hej

Livet pågår för fullt oavsett om jag bloggar eller ej. Det är skönt. Det riktiga livet är viktigare än det digitala.

Jag funderar inte så mycket på hur jag ska vara. Jag bara är. Jag är tacksam över livet. Tacksam över vardag. Tacksam över kärleken.

Tiden susar förbi med fullt ös på jobbet. Jag gillar att det är sån variation och att jag gör nytta. Att jobba med ungdomar är det bästa jag vet.

Som vanligt är jag trött som ett snöre varje morgon, men det övervägs ändå av att jag slutar ganska tidigt eftersom jag är på jobbet före 7. Det är så underbart att slippa de långa resorna.

Väder som man förtjänar?

Nej skitväder!

Storm, snöglopp och regn. Inget kul alls om man cyklar över slätten. Jag AVSKYR motvind. Men veckans solsken och fågelsång ger hopp om vår.

IMG_3997

Veckan har även innehållit körövning, middag hos svärmor, kaffe med grannen, sedvanliga samtal vid köksbordet ( åh vad jag gillar dessa stunder)  omplacering av pensionspengar på banken ( underbart med personlig bankkvinna)  läkarbesök ( tänk det tog bara 4 veckor från att  jag ringde  till jag faktiskt träffade en läkare. Tur man inte är dödssjuk)  biobesök med grannarna, veckohandling på City Gross, trädgårdsarbete, läsning av bra bok samt värk from hell. Jag överväger allvarligt att byta kropp.

IMG_3998

Nu har bonussonen anlänt för pappavecka. Det är alltid lika gott när han kommer. Jag har lagt fram kläder för morgondagen och gjort i ordning lunchlåda. Rutiner gör vardagen lättare.

Kvällen avslutas framför tv:n med Kampen om tungvattnet.

Sov gott mina gullvippor <3

Efit fredag 29 januari 2016

Veckans sista arbetsdag. Bästa dagen med både jobb, familjemys och insikt om två lediga dagar framför som hägrar. Mannen är på tjänsteresa så det är bara bonussonen och jag hemma.

bild1
05-tiden
Nej, jag är inte pigg när klockan ringer 5.40. Det är omänskligt att gå upp så här  tidigt, men jag gör det. Varje arbetsdag.

bild2
06-tiden
Fredagsfrukost. Apelsinjuice. Ingefärsavkok. D-vitamin. Magnesium.

bild3
07-tiden
Det är mörkt ute, men man ser att det ljusnar. Idag tar jag det lugnt och är på jobbet först 5 över 7.

bild14
08-tiden
Kontorsmusen har checkat in och jobbar för fullt med dokument, mejl och svarar i telefon. Notera min fina samling av lunchlådor i hyllan 🙂

bild5
09-tiden
Har skrivit ut  avtal och dokument inför utlandspraktiken som ska undertecknas. Bäst att märka min penna, så den inte försvinner 😉

bild6
10-tiden
Fikat är avklarat och jag beundrar tulpanerna i personalrummet. De är vackra, trots att de är orange 🙂

bild7
11-tiden
På med studievägledar-hatten. Dags för vägledningssamtal om livet efter studenten  med en elev.

bild8
12-tiden
Går igenom listan för HT14 som ska iväg på praktik om en månad. De flesta har fixat plats, men några behöver lite pepp.

bild9
13-tiden
Nu är veckans lönearbete avklarat och jag beger mig hemåt.

bild10
14-tiden
På vägen hem införskaffade jag fredagstulpaner. I färg som kommer att matcha morgondagens dukning. Kalas för familjens  nyblivna 18-åring står på schema för morgondagen.

bild11
15-tiden
Efter 4 månaders uppehåll är det kul att spela lite wordfeud igen. Utmanar en vän som brukar ge bra motstånd.

bild13
16-tiden
Det är grått och tråkigt väder ute. Vinden tilltar. Undrar hur mannen har det på resan hem från Danmark ikväll?

bild12
17-tiden
Laga mat är min lott idag. Ja de flesta dagar. Det är nackdelen med att vara en skicklig kock. Fast det är jag som bestämmer matsedeln. En fördel så klart. Ja, jag skämmer bort man och bonusson. Men jag slipper skotta snö, fixa med bilen och snickra. Och världens bästa man tar oftast hand om tvätten.

bild15
18-tiden
Maten är klar! Stekt kyckling, klyftpotatis, sallad och creme fraichesås. Det smakade underbart gott.

bild16
19-tiden
Middagen är uppäten för länge sedan. Bonussonen och jag sitter och pratar om skola, utbildning och framtid. Han ställer frågor och jag är så glad att jag kan samtala så länge med den unge mannen som mest hänger framför datorn.

bild17

20-tiden
Självklart bänkar jag mig framför tv:n när klockan  slagit 20.00. På spåret är ett måste för en kusnkapsnörd

Som vanligt blir jag glad om du lämnar en kommentar. Det är så trist med smygisar.

Vardag och val

Oxveckorna tuffar på, men även om helgerna svischar förbi allt för fort , så är jag lyckligt lottad som har ett roligt jobb att gå till. Det är varierat och givande. Det bästa är att jag får jobba med ungdomar.  Nu är det bråda  tider med Öppet hus, skuggning av program och gymnasieval. Mitt i all rekrytering av nya elever jobbar jag intensivt som APL-samordnare för att skicka iväg elever på praktik  både när och fjärran. Härligt!

160118b

Efter jobbet i måndags trampade jag min röda Puch till kroppsreparatören för behandling. Det är som exorcism. Gör ont som satan, men fungerar. Han fokuserar på att rätta till det som orsakar smärta i kroppen. I stället för sjukvården som bara behandlar symptomen. Om man ens får någon läkartid.  Jag är tacksam att det finns alternativ behandling.

I söndags ägnade vi knappt 2 timmar åt veckans inköp. Det är så praktiskt att storhandla på söndag morgon.  Sen tillbringade vi ett par timmar i köket åt att laga mat för den kommande arbetsveckan. Det är smart att ha inköp, matsedel och maträtter för flera dagar klara när båda jobbar heltid. När man bor på landet vill man inte flänga iväg till affären i tid och otid.

Igår jobbade jag   13 timmar. Öppet hus.  Härligt att träffa ungdomar och deras föräldrar. De mest långväga kom från Göteborg och Stockholm.  Ja, vi har elever från hela Sverige trots att vi inte har riksintag. Än.

Fastän att jag somnade vid 21 igår var jag trött som ett snöre i morse. Jag kommer aldrig att bli en morgonmänniska. Men jag föredrar att börja tidigt, så därför är jag på jobbet runt kvart i 7 varje morgon.  Jag gillar lugnet och jobbar alltid mest effektiv före lunch.

Nu är det kväll och jag ska titta på Vänligen Lars Lerin. Vilket ljuvligt program.

God natt mina gullvippor <3

Jag duger som jag är

Livet blir bara bättre ju äldre jag blir. Om man bortser från att människor jag älskar går och dör. Den smärtan och sorgen är något jag inte kan välja bort, utan bara acceptera och lära mig att leva med.

Jag märker av det kroppsliga förfallet, men får ingen ångest av det och provar dieter, tränar som besatt eller solar solarium. Nej jag accepterar livets gång och gillar min kropp och själ.

Livet har sin gång.

bild1

Det enda jag sörjer är att jag inte varit tillräckligt snäll mot kroppen när jag var yngre så nu har jag värk varje dag. Alla som haft hälsporre eller har reumatism vet vad jag pratar om. Värk som begränsar och påverkar min rörelseförmåga och träningslust. Men jag cyklar minst en mil varje vardag när vädret tillåter. Alltid något.

Jag äter allt. Ja, om man bortser från fiskbullar, lutfisk, svamp och pulvermos. Det är inte mat.  Lamm undviker jag så mycket jag kan. Klarar inte smaken. Men. Jag äter både socker och vetemjöl. Utan att skämmas för att jag inte följer någon diet. Jag äter massor av grönsaker och fisk och är sällan sjuk. D-vitamin och magnesium stoppar jag i mig varje dag samt en shot av det välgörande ingefärsavkoket.

När jag var smal hade jag komplex för att jag var tjock och nu när jag är tjock gillar jag min kropp och tycker att den är riktigt okej.  Du förstår,  jag är överviktig, men har inget problem med det.

Var och en blir salig på sin tro och ingen behöver tala om för mig vad jag ska göra för att må bra. Precis som jag inte predikar för andra hur de bör leva.

Jag är tacksam att jag aldrig varit rökare. Jag är tacksam att jag är envis. Jag är tacksam att jag är känslosam.

Jag är en människa med fel och brister som  andra. Jag strävar efter att bli en bättre människa och lära mig av mina misstag.

Tack och lov att man lär sig av sina misstag.

Jag har lärt mig att våga vara tydlig och rak. Att inte låta andra trampa på mig. Jag har blivit mer ödmjuk. Jag har lärt mig tillit. Jag har blivit tryggare och inser att det finns människor som tycker om mig precis så jag är.

Jag lever här och nu, men har ändå drömmar för framtiden. Drömmen är att bo i solen under vinterhalvåret och hemma i Sverige på sommaren.

Jag vill ha höns och en katt innan jag kolar vippen. Men det vill inte mannen. Tur att min mamma lärt mig att tålamod är en dygd 😛

Jag drömmer om att skriva en bok, men vet inte vilken av mina idéer jag ska satsa på. För jag har flera synopsis. Allt har sin tid.

Men tills jag vet fortsätter jag leva i nuet och planera för framtid. Jag är en planeringsmänniska. Älskar att organisera och förbereda tillställningar och mässor. Planer och körschema är min melodi. Sen är jag bra på att ta saker på uppstuds. Men har man en grundstruktur, en plan, är det lättare att vara flexibel.

När man är 50 bekymrar man sig inte så mycket över hängbröst och degig mage på badstranden. Det är bara på med bikini och njuta av sol och bad!

Jag duger som jag är!

bild3