Archive for the Category »tankar «

Kvällsfunderingar

Har ni tänkt på att det där med att kunna älska sig själv för att kunna älska andra faktiskt handlar lika mycket om själen som kroppen? Det tycker jag.

Jag har hört många som säger att de inte kan älska sig själva för att de avskyr sin kropp. Den är för fet, svag, sladdrig, spinkig, ful.

Men vi är ju både kropp och själ.

Jag kan ju erkänna att jag älskar inte hängbröst, tjockrumpa och fläskmage varje dag när jag ser mig i spegeln. Men jag tycker om mig! Min kropp är stark och frisk och har fött tre barn. Den är uthållig och orkar jobba varje dag. Det är inte fy skam!

För att höja mitt egenvärde kan jag göra gott för andra. Ge en kram. Beröm. Ge komplimanger. Le. Uppmuntra. Visa omsorg. Lyssna. Trösta.

Godhet föder godhet.  Är jag god mot andra får jag gott tillbaka.

Och är jag god mot andra är jag god mot mig själv, alltså ger jag kärlek till mig själv.

Det har jag funderat på nu i min ensamhet.

Vad har du tänkt på?

 

ps. det blev varken meditation eller film. Fastnade i bloggar, wordfeud och twitter =)

En bra dag

Dagen började bra. Utvilad slog jag upp mina blå strax före 6. Sedvanliga rutiner på autopilot.

Klädd som för polarexpedition gav jag mig iväg mot bussen med System of a down  i hörlurarna. Kallt som bare den, men jag var varm. Metal hjälper att hålla tempot uppe.

Halvsov ända fram till rondellen i Mellerud som vanligt, så jag kunde hoppa av bussen snäll och trevlig. Rask promenad ner till jobbet i trevligt sällskap.

Frukost framför datorn.

Stillsamt jobb i sällskap av morgonpigga ungdomar (de kommer en timme innan de börjar) med bästa spotifylistan på lagom volym i bakgrunden.

Sen avverkades dagen i flygande fläng: Lektioner, planering, bedömningssamtal med kollega, Lunch, Möte 1, lite mer planering, Möte 2.

Bussresa hem över slätten. Amaranthe i hörlurarna. Jag har fastnat i ett rejält metalflow . Metal är lite mer jävlar anamma än deppiga Adele. Jag behöver mer jävlar anamma.

Nu är  det dags att fixa lite middag och packa väskan för två dagars konferens med UF/UE.

Efter det lite meditation för att må bra och sen blir det nog en film i sängen.

För att jag kan.

Det gäller att göra det bästa av livet som ensam.

Tårar…

av glädje.

Ibland blir man så glad och överraskad att man gråter.

I alla fall jag.

Jag har vunnit en väska!

Härliga Mona hade ju en tävling i sin blogg där man kunde vinna en skitsnygg väska som är way beyond my wallet och jag vann!

Tack finaste Mona.
Du har förgyllt livet länge med dina underbara blogginlägg. Jag har t o m drömt om dig. Glömmer aldrig den drömmen för några år sedan där du  gick omkring i bh med diamanter på 🙂

Alla mina väskor är typ ärvda eller loppisfynd. Förutom den svarta jag fick i present av sonen, men den har ju katten pinkat i och tvingats köras i tvättmaskinen otaliga gånger. Så den är inte vad den har varit.

En skitsnygg väska som ska bli min!


Klicka på bilden för större format.

 

Och jag gråter glädjetårar.

När livet suger och allt känns hopplöst så händer det ibland oväntade och glada saker som gör att glädjebarometern stiger.

Söndag blev en helt ok dag, trots ensamhet och alldeles för mycket grubbel. Yngste sonen kom hem efter jobbet och gjorde mig sällskap framför Så ska det låta. Ännu ett guldkorn i tillvaron.

Nu är helgen som solitär över och jag har laddat för en härlig arbetsvecka.

Lektioner, möten, dokument att producera, föredrag att hålla. Konferens på annan ort med bästa kollegorna från Norge och Sverige. Bowling och middag med kompisarna i facket.

Det här kommer att bli en bra vecka!

Det gäller att fokusera på det positiva och inte deppa ihop! Basta!

 

Relationer

Ju äldre jag blir desto mer inser jag att det perfekta inte finns.

Att man ska ta vara på det man har och får.

Relationer handlar om att ge och få.

Oavsett om det gäller kärlek, vänskap eller arbete.

För mig handlar det om att omfamna det goda och stå ut med varandras sämre sidor.

Att acceptera det där som inte är så perfekt.

För det finns inga perfekta människor eller perfekta relationer.

Men det finns goda relationer.

Hur kräsen ska man vara?

Drömma om det perfekta eller vårda det man har? Ibland är det värt att kämpa för att få det att fungera. Andra gånger bäst att släppa taget.

Vi väljer själva. Även om vi inte är medvetna så väljer vi. Hela livet.

Jag gör så gott jag kan  för att vårda mina relationer och har lärt mig att göra mig av med energitjuvar. För det mesta.

Jag kan lita på att min bästa vän är ärlig och säger sanningen. Även när den svider. Vi tycker olika om en del saker, men har aldrig bråkat. Vår relation bottnar i kärlek och ömsesidig respekt för varandra.

Jag har en jättebra relation med min chef och vi har rykt ihop som bare den några gånger. Men blivit samt lika fort och snabbt rensat luften för att gå vidare. Där finns också en respekt för varandra.

Det finns människor som har helt andra åsikter om hur man ska arbeta, men som jag har den största respekt för och som jag kan samarbeta med ändå. Just för att vi har samma grundläggande värderingar och för att vi respekterar varandra.

Accepterar vi  varandras dåliga sidor, för det finns inga perfekta människor, så får vi bra relationer.

 

För att fungera ihop med andra måste jag fungera själv. Tycka om mig själv och acceptera den jag är. Jag kan jobba med mina sämre sidor och se dem för vad de är.

Jag vill gärna se mig själv som snäll, glad och omtänksam, med koll på tillvaron och smarta argument, men jag är också sur, grinig och lat.

När jag är stressad eller trängd blir jag bitchig och pekar gärna med hela handen samt höjer rösten och vägrar att lyssna på motparten.

När jag är ledsen kan jag inte prata vettigt utan gråter floder och har svårt att få ihop rösten. Sjåpig fick jag höra under hela min uppväxt.

Jag kämpar däremot på med min inre utveckling och mina relationer. Hela tiden har människor  kommit och försvunnit längs livets stig. Några har funnits där hela tiden. Andra har bara gått längs med en kort stund.

En del avsked har varit smärtsamma. Andra har knappt märkts.

Det viktiga är att vårda de betydelsefulla relationerna.

Dalai Lama säger att meningen med livet är att uppnå lycka. Då är det vår skyldighet att göra det bästa av våra liv.

Sorterat under avdelningen blandat svammel och tankar när man är för mycket ensam.

 

Tillförsikt

Två steg fram och ett tillbaka.

Vissa dagar går jättebra och andra vill jag helst glömma.

Så är det. Man kan inte ta genvägar från sorgprocessen.

Då är jag glad att jag har mina egna ord och tankar att hitta styrka i.

”Tiden läker sår. Ja, det är faktiskt sant.

Även det är svårt att förstå när man befinner sig mitt i sorgen.

Livet är svart och smärtan outhärdlig.

Men så går den ena dagen efter den andra. Man gråter floder, saknar, längtar, förbannar och suktar.

Framför allt försöker man förstå och vill ha svar på sina frågor.

Sen upptäcker man en dag att smärtan i kroppen är borta, inga tårar faller längre och livet känns lättare att leva.

Man är tilltufsad och tilliten skadad, men glädjen och livslusten har kommit tillbaka.

Man inser att det inte blir några svar på frågorna och att väljer någon att  försvinna så är det inte min förlust. Faktiskt.

Jag vet inte vad som gör mest ont: att bli lämnad av någon som  älskar någon annan mer eller bli lämnad av någon som hellre lever ensam än tillsammans med.

Det är inte lätt att vara den som går heller, men man har ett försprång. Har hunnit påbörja bearbetandet som följer en separation.

Jag har både lämnat och blivit lämnad  och har lärt mig att tiden läker sår.

Det är sant.

Smärtan och sorgen går över.

Livet förändras.

När en dörr stängs öppnas en annan.

Tiden läker sår”

Även om jag är ledsen och längtar, så vet jag att det kommer att försvinna. Jag kommer att bli glad på riktigt igen och klumpen av smärta i magen kommer att försvinna helt och hållet.

Det är en stor skillnad.

Att veta att det kommer att bli bra.

Det gör att jag känner mig trygg.

Även om det gör ont här och nu.

Dagens plus

Hemmet är städat och diskbänken skinande blank. De unga männen har (efter en trevlig pratstund) förflyttat sig till en kompis för att dricka öl.  Ganska skönt att vara ensam hemma faktiskt. Jag tycker alltid att det är skönt och helt ok att vara ensam på fredag kväll av någon anledning.

Under eftermiddagen har det snöat ännu mer. Nu är jag glad att jag sitter i min fina vita soffa i en varm bostad med tända ljus och favoritmusik strömmande ur högtalarna.

Fynd på bibblan:

Lite smått och gott för både kropp och själ. Ska bli spännande att läsa partiledarens bok.


I postboxen låg detta fina kort och väntade på mig. Omtanke, och varma kramar från en vän. Tack snälla Hulda. Om du visste vad det värmde.

Nu är det snart dags för veckans tv-tittande på tv:n (är ju mest webb-tv annars) Men På spåret och Skavlan kräver lite soffhäng =)

Och ett glas rött.

Vi ses i morgon mina vänner. Då är det efit!

 

Category: tankar  3 Comments

Bedövad eller var det bedrövad?

Hela dagen har jag varit som i koma.

Trött och ont i huvudet.

Dagens enda lektion fungerade tack och lov toppen. Kreativa lösningar och intressanta diskussioner. Me like Teknikutveckling.

Samtal, möten och skrivarbete som fungerat att utföra trots hodepine.

Lätt frustration över människor som låter sin avundsjuka styra sitt agerande.  Hur orkar man liksom? Seriöst?

Hela dagen har det snöat. Nu snöar det rejält. Riktig Vänersnö.

Det är svinkallt och halkigt.

Arbetsdagen avslutades med arbetslagsträff. Tack och lov för Martin som fixade kaffe och Gunnar som köpt kakor!

Dagens frisyr:

Ja, man kan ha mössa på sig hela dagen inomhus är även om man är 40+

Babs undrade varför jag hade mössa på mig?

-För att det är en jävla skitdag!

Vi har ett härligt arbetslag som trivs ihop så det blev en bra avslutning på denna dagen ett liv liksom.

Bussen hem var kall och inte kunde jag lyssna på musik, eftersom jag glömt hörsnäckorna hemma i morse. Dessutom tog det evigheter att komma fram på 45:an p g a en olycka.

Ja, jag gnäller. I min blogg får jag både gnälla, svära och säga vad jag tycker.

När jag är glad får jag kritik för det, så nu borde det väl vara bra när jag är trött, ledsen och gnällig.

Visst har jag mycket att vara tacksam över, men ibland är det svårt att bara tänka positivt.

Faaan. Tänk om man bara fick dra täcket över huvudet och vakna när sorgen och vintern försvunnit.

Eller så gör jag som jag gjort i hela mitt liv. Sätter på ett leende och låtsas att allt är bra och jag är glad trots att jag gråter på insidan.

Fake it until you make it.

 

Nu ska jag stoppa i mig lite mat och sen lägga mig i sängen med Mac på magen och trösta mig med veckans avsnitt av oth. I´m a sucker for drama you know. Har jag tur blir det lite förlösande gråt. Och håll tummarna för att jag slipper hemska drömmar i natt.

Ensam

Jag är en mycket social person. Älskar att umgås och träffa nya människor.

Samtidigt gillar jag att vara ensam. Motsägelsefullt? Ja kanske.

Ensamhet när den är frivillig.

Jag avskyr påtvingad ensamhet som skapar en känsla av utanförskap. Den känslan kan infinna sig på helgerna när allt ska vara så kul och trevligt och man ska umgås och ha mysigt och festa och vara t i l l s a m m a n s.

Ikväll är jag  helt ensam hemma och det är  underbart!

Min hem är invaderat av unga män som lanar sen i fredags. Ja typ student, ledig, arbetslösa

De är snälla och trevliga, är skötsamma och stör inte på nätterna.

Men jag måste ju tänka mig för hela tiden.

Kan inte skrota runt i nattlinne på kvällarna.

Måste ta på mig morgonrock. De är vana att se mig i papiljotter. Vi har ju känt varandra i 10 år. Men jag kan  inte skrota runt i nattlinne. Det får bara familjen stå ut med.

Det värsta är på morgonen.

Jag sover  oftast i paradiskostym och helt plötsligt kan jag inte smyga ut naken till badrummet vid 6-tiden. Jag är van att sonen sover vid den tiden och jag är ensam. Inte att det sover unga män i mitt vardagsrum.

Ikväll ha de gått hem till en av killarna i gänget.

Och jag njuter av  att vara ensam.

Tänk att jag njuter av att vara ensam. Några timmar är helt ok 😉

 

På tal om ensam. Flera har sagt till mig att det bara är att kasta sig ut i dejtingträsket direkt. Upp i sadeln igen, det finns fler fisk i havet, mister du en osv.

Men jag förstår inte hur man är funtad om man ena dagen är i ett förhållande och nästa ska leta efter en ny? Man kan ju inte bara stänga av och på sina känslor. I alla fall inte jag. Jag tror att man lurar sig själv om man tror det.

Man behöver ju landa. Bearbeta. Gå vidare. Oavsett om man är den som gör slut eller blir dumpad. Och jag har haft båda rollerna så jag vet att det är inte lätt för den som gör slut heller. Även om man har ett försprång.

Hur snällt är det mot någon ny som man börjar träffa innan man är klar med det gamla?

Nej, bearbeta klart först. Sen kan man gå vidare. Hur lång tid det tar är olika. Men det är mest schyst*  Tycker jag.

Just nu känns dejting oerhört avlägset kan jag säga.

Jag jobbar med att släppa taget och gå vidare.

Det är också kärlek.

Att släppa taget om någon som inte vill.

 

*Ja det stavas så enligt min husgud SAOL

Världens bästa

Jag hatar att gå upp tidigt på morgonen.

Den värsta stunden är 6.00 när klockan ringer.

Går på autopilot fram till 8. Den som försöker prata med mig fram till dess gör det på egen risk.

Varje morgon äter jag frukost när jag kommer till jobbet. Kaffe får mig att tina upp.

Så dyker de upp.

Mina godingar. Trötta. Glada. Hungriga. Försenade. Tidiga. Vetgiriga. Trevliga. Och alldeles underbara.

Elever är livets belöning. Även om de ibland kallar mig gammal 😉

Man kan inte ha bättre jobb.

Idag började vi med ny kurs. Då trivs jag som bäst. Älskar de inledande föreläsningarna. Planeringen. Samtalen.

Dialogen.

Vi har avhandlat de viktigaste uppfinningarna i historien, den etymologiska betydelsen för ordet teknik, skillnad mellan naturvetenskap och teknik. Funderat på vilken som är den viktigaste uppfinningen och framtida uppfinningar.

Samt pratat, skrattat och lyssnat på musik.

Jag har världens bästa elever.

<3

Dagens sanning som svider lite

A & D skojbråkar.

A: varför måste du ta mig? Jag är ju så klen. Ge dig på Camilla i stället.

D: nej, hon är för gammal!

Jag: vaddå gammal! Det ska du få äta upp! *indignerad*

 

Fast det är klart. I en 18-årings ögon är 46 gammal. Även om man är barnslig 🙂