Archive for » september 6th, 2012«

Plus & minus

Det är verkligen ett stort plus att komma hem och sätta sig vid dukat bord och bli serverad middag varje dag! Jag har världens bästa son. Ja, jag är lyckligt lottad som är mamma till tre fantastiska människor.

Det suger att bussen är nästan en halvtimme försenad p g a vägarbete. Det suger ännu mer att det regnar.

Så dagens lärdom.

Visst är det härligt att få en utskällning. Eller inte. Men sånt hör till jobbet.  Först blev jag bara pissed off, men det är aldrig bra att bemöta i affekt. Och jag vet att det inte är en personlig utskällning, utan det gäller min arbetsroll.

I stället började jag utforska vad som hänt, varför, vem eller vilka som är ansvariga samt se över min egen roll. Vad hade jag kunnat göra bättre och hur ska jag hantera saker i fortsättningen? Det hjälper inte att bli illa berörd, förbannad eller ledsen. Jag tänker dock inte ta skit när det är obefogat.

Jag är nybörjare och har man inte någon manual eller tydliga instruktioner blir det fel. Är man dessutom överhopad med arbete och har för få som kan utföra det går ekvationen inte ihop. Vad ska man prioritera? Oavsett hur man prioriterar blir någon missnöjd.

Som vanligt är ledordet kommunikation.

Jag fascineras av hur olika människor kommunicerar och jag är tacksam för all jävla skit jag tagit mig igenom för jag har fått kunskap och erfarenhet som gör att jag vågar hantera svårigheter. Jag är inte lika ömhudad och mån om att bli omtyckt av alla längre. Jag vågar ta en diskussion. Men jag hoppas att jag är tillräckligt lyhörd och att man inser att jag försöker se till helheten och att det är allas bästa som är målet.

Tack och lov att jag jobbat i skolans värld så länge, så jag är van att trolla med knäna 🙂

Skogsmulle

Äventyr i skogen väntar.

Jag vet inte så mycket mer än att det ska bli kul , intressant och spännande.

Förmodligen skitjobbigt. Chefen har mer än en räv bakom örat 😉

Men jag är inte den som är den.

Mod och tillit. Har du fått min tillit så kan jag göra det mesta. Fast inte vad som helst.

Det närmaste jag kommit jakt. Paintball med mina godingar i Dalslandskogen. Trots att jag inte träffar en ladugårdsvägg med luftgevär är jag tydligen bra på headshots 🙂

Jag är en stadsfröken, men är uppväxt med natur och friluftsliv så det sprutar ut öronen. Vandra i fjällen, fiska i havet, plocka svamp och bär i skogen. Fjällfiske. Semestrar i Härjedalen och Norge. Somrar i Bohusläns skärgård. Ja ni fattar. Jag är barn till friluftsmännniskor. Jag som trivs bäst under en filt på soffan med en bok att läsa. Jepp, bokmal är mitt andranamn. Som barn var jag lillgammal och en töntig plugghäst som tonåring. Men det är en annan historia.

Naturen var det.

Som 4-åring satte jag mig ner i en glänta i skogen och sade ifrån med bestämd röst: jag är trött på det här utelivet! På sjön blev jag sjösjuk. Jag minns ändå att jag älskade att följa med pappa ut i båten och fiska även om jag ofta blev sjösjuk utanför Härmanö.

När mina barn växte upp började jag uppskatta allt jag upplevt som barn. Självklart har jag lärt mina barn att fiska krabbor och morfar har lärt alla att fiska. Vi var ofta ute i skogen, tittade på växer, kollade djurbajs, plockade svamp och bär och vandrade. Jag var nog en jobbigt pedagogisk mamma för Johan frågade lite irriterat en gång: måste vi veta vad alla blommor heter? Stackars ungar som växte upp i Dalsland och inte i stan 😉

Nu ska jag på överlevnadsläger och det pirrar av förväntan. Det får bli som det blir och jag tror att det kommer att blir skitjobbigt och fantastiskt roligt!