Blog Archives

Narnia

26 Dec 2010 @ 21:16 by

Kung Caspian och skeppet Gryningen (Narnia III)

Genom en magisk tavla transporteras syskonen Lucy och Edmund återigen till landet Narnia, denna gång med deras odrägliga kusin Eustace i släptåg. Väl där återförenas de med Kung Caspian ombord på det mäktiga skeppet Gryningen. I Narnia hotar en ondskefull dimma att sluka landet och med hjälp av Caspian, musen Ripipip och resten av den modiga besättningen måste Lucy, Edmund och Eustace slåss mot nya faror för att återigen rädda landet från undergång.

Jag älskar C.S Lewis böcker om Narnia. Har lärt mina barn att älska berättelserna. Diggade tv-serien som gjordes på 80-talet och har självklart sett film I och II nu på 2000-talet.

Så när Sara och jag skulle gå på bio blev det varken Änglagård eller Svinalängorna. Utan Narnia III.

Recensionerna har varit svala, men jag ger ett högt betyg. Filmen engagerar. Man får både skratta och gråta. Jag gillar kampen mellan gott och ont. Det handlar lika mycket om att växa upp, ta ansvar för sina handlingar och framför allt att våga vara sig själv.

Men det handlar även om kampen mellan det onda och goda i oss själva.

Alla människor har ont och gott i sig. Sen är det olika hur vi handskas med våra goda och onda sidor.

Våga vara dig själv. Tro på din förmåga. Visa omsorg om andra.

Det var filmens budskap för mig.  Och det var precis vad jag behövde ikväll.

Gillar du Narnia-böckerna? Gillar du Liam Neeson?
// där har Mia och jag något gemensamt =)

Se Kung Caspian och skeppet Gryningen!

Det bästa är när eftertexterna rullar och vi hör ledmotivet. Då säger Sara: det låter f*n som EMD. Men det kan det ju inte vara.

Gissa vilka som sjunger ledmotivet? Jo EMD =)

Category: film  Tags: , , , , , , , , , , , ,  One Comment

Det går över

26 Dec 2010 @ 9:25 by

Du sa att inget är beständigt.
Att allting går itu, men det går över
Det går över om en stund.
Just nu, denna sekund är du & jag,
vi är det enda vi behöver
men det går över. Det går över.

Det går över mitt förstånd, det är den känslan som jag har
Den är obeskrivbar, onaturlig, helt underbar
Men den går över, tro mig.
Det går över. Det går över.

Det som höll dig här, det som gör mig hel
Är det som ingen annan ser och hör
Tänk om kärleken bara når en del
Och vi är dom som hamnar utanför

I vår egen värld, tänk om vi har fel
om det vi ser är ögonblick som dör
Tänk om kärleken inte vill ha oss mer
Om du och jag har hamnat utanför
I en egen värld, tänk om vi har fel

Inget är beständigt, Men allting går igen,
tills det går över. Det går över om en stund
Då stöter vi på grund.
Vi är ett öppet sår, som inte längre blöder
Men det går över
Men om inget är för evigt
Kan det finnas nånting där som ännu glöder
Det går över. Ja, det går över
Det som höll dig här, det som gör mig hel
Är det som ingen annan ser och hör
Tänk om kärleken bara når en del
Och vi är dom som hamnar utanför

Jag kämpar med att jaga bort vemodet. Det finns hela tiden i bakgrunden. Jag gör mitt bästa för att vara glad och närvarande. Jag vet inte om det är julen som har plockat fram vemodet. Eller om det bara är morgonens ensamhet som lockar fram ångesten. Jag vill bara bli av med klumpen i magen. Mina älskade ungar gör att livet är gott trots min ledsamhet. De är de finaste. Jag är så stolt över dem och älskar dem över allt annat.

Grubblar jag för mycket? Kanske? Det är väl för att jag inte fått svar på mina frågor.

Det enda jag önskar är ett avslut öga mot öga.

Så jag kan gå vidare.

Är det en orimlig begäran?

Category: känslor  Tags: , , , , , ,  3 Comments

När alla vännerna gått hem

25 Dec 2010 @ 23:15 by

Mitt i allt vemod  så mår jag  bra.

Alla mina barn är hemma.

Hemmet är fullt av prylar, kläder och människor. Prat, tjafs och musik. För att inte tala all disk min avkomma producerar högt och lågt.

Det är svårt att dra sig undan och vara ensam med  sina tankar.

Den enda stund jag är ensam är på morgonen med kaffe, dator och radio =)

Min dator ockuperas i tid och otid övrig tid på dygnet.

Människor, mat och kalas.

Ikväll har jag haft vänner hemma.

Vi har spelat spel, druckit vin och haft det så kul tillsammans. Att bli bekräftad och bekräfta sina vänner är så värdefullt. Att någon ser mig i ögonen och säger att jag är bra betyder mycket för min självkänsla. Någon som lyssnar på mig och som ger goda råd får mig att lämna den negativa stigen.

Goda samtal, skratt och trams.

Presenter och tårta till Perra, som fyller år i dag.

Perra som inte ville bli uppvaktat, men som blev glad för att jag ordnade kalas.  Så klart.

Dagens 40-åring
Bilden tagen på midsommarafton 2004. Perra äter färskpotatis med vaniljglass. Gissa hur gott han tycker att det är? Det är samma fest när han dansar sönder min stol och ramlar in i snåret med brännässlor. Det var tider det =)

Imorgon är det kalas igen. Då firar vi den blivande 20-åringen. Med mormor och morfar, kusiner och släkt. 20-åringen har beställt porterstek och chesecake. Så gissa vad som står på menyn? Hinner vi så blir det bio på kvällen. Om vi kan komma överens om film =)

Category: glädje  Tags: , , , , , , ,  3 Comments

Uppesittarkväll

23 Dec 2010 @ 19:15 by

Handlat mat i långa banor.

Handlat julklappar och födelsedagspresent.

Fixat, ordnat, pysslat och grejat.

Stressat.

Ätit hemgjord julkorv, brysselkål och potatismos.

Diskat, städat och plockat.

Fått hem Yngste sonen.

Nu ska ungarna fixa knäcken och griljera skinkan.

Hemmet är fyllt av väskor, högljutt prat, mina älskade ungar och skratt.

Jag är trött som ett snöre, men ungarna vill spela tp. Så en mamma offrar sig =)

Jag njuter av livet.

Tack och lov för mina älskade ungar <3

Category: glädje  Tags: , , , , , , , , , , , ,  Leave a Comment

God morgon

23 Dec 2010 @ 9:04 by

Sitter ensam vid köksbordet med en kopp kaffe och försöker vakna till liv.

Ryggen tar kål på mig. Har fått tillbaka den där djävulska värken jag hade i somras. Den som H trollade bort med sina magiska händer. Jaja, det är väl bara att bita ihop. Värre är att huvudvärken från i går har kommit tillbaka. Jag hoppas verkligen inte att jag ska bli sjuk. Det passar sig inte.

Alltså, att vakna trött och eländig och känna sig bakfull, fastän det enda jag drack igår var kaffe och mineralvatten! Har hjärnan drabbats av synapskollaps? Eller är det julstressen som visar sitt fula tryne?

När Sara har vaknat ska vi ut och handla. Ännu mera mat. Några klappar. Sen kommer Yngste sonen hem och då låser jag dörren. Ungarna ska fixa julgodis. Baka lite kakor. Fixa skinkan. Mysa.

Imorgon ska vi inte gå utanför dörren. Kyrkan är stängd för renovering, så det blir inget besök. Annars gillar jag att gå till kyrkan på julaftons förmiddag. Det ger mig frid.

Exmaken och en av sonens kompisar är hembjudna till oss. Ingen ska vara ensam på jul. På juldagen kommer några vänner hit (en av vännerna fyller 40 och måste firas, fast det vet han inte) Och på annandagen fylls hemmet av min familj. 3 generationer av högljudda pratiga Mellbergs^^

För mig handlar  julen om gemenskap. Samvaro och tid med de som är viktiga. Presenter och kommersialism betyder allt mindre. Jag är lyckligt lottad som har en familj.  Som har råd att köpa julmat och ge gåvor. Inga dyra julklappar. Inte många. Men jag kan. Det är inte alla förunnat. Vårt land är fyllt av människor som får varken julmat eller julklappar. I stället för att köpa dyra presenter till varandra borde vi tänka mer på vår nästa. Det är inte värdet av paketet som är det viktiga, utan tanken. Och solidaritet är viktigt för ett samhälle.

Min själ är fylld av både glädje och vemod. För en månad sedan trodde jag inte att jag skulle känna så mycket glädje. Sorgen över att ha blivit lurad av en svekfull man finns i mitt sinne, men den bleknar. Jag fattar fortfarande inte varför han skulle klampa in i mitt liv och förföra mig, om han ändå inte var klar med det gamla. Och inte lär jag få några svar heller.

Min fantastiska dotter är så klok och mogen.

Jag (45)  sitter och gråter över svekfulla karlar och 20-åriga dottern säger:

”nej du är INTE naiv, nu tänker du som sårade Camilla. Du är en underbar människa och precis som alla andra förtjänar någon som ger dig allt. Du har mycket kvar av ditt liv och du behöver inte leta när det inte är det du vill. Hitta dig själv som du behöver och sedan kommer du att våga ge dig ut igen

Bara för att H är en idiot och T och pappa, betyder ju bara att det finns bättre, eller hur?”
// H ,T , pappa är det tre förhållanden jag har haft i mitt liv.
En annan sak som hon säger när jag förvirrat undrar om det är jag som har förstorat allt, att det är min bild av historien som jag delar med alla (sant i f s) och den kanske inte stämmer. Men då säger hon att alla tycker att han är en idiot. Jag behöver inte ta honom i försvar.
Hur har jag fått en sån klok dotter?
Lite mer kaffe och sen en varm dusch så ska vi sparka igång den här trötta damen.
Nu kör vi!
Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , ,  2 Comments

Dag 4 – Det här får mig att gråta

23 Dec 2010 @ 6:08 by

Som ni vet gråter jag för allt möjligt.

Är en riktig lipsill.

Krossat hjärta av en man som verkade vara världens snällaste, men visade sig vara en självisk skitstövel, har fått mig att fälla många tårar.

Häromkvällen grät jag när jag såg slutet av Våra vänners liv. Det gick inte att låta bli. Jag vill ju ha lyckliga slut.

Något annat som kan få mig att gråta är idrott.

Jag förstår helt fullt Per Elofsson som grät under OS.

Jag är garanterat en känslomänniska.

Category: skriverier  Tags: , , , , , , , , , ,  2 Comments

Dag 3 Det här får mig att må bättre

22 Dec 2010 @ 6:12 by

Något som får mig att må bra är dans. Av någon anledning har jag bara fallit för män som inte dansar. Det är lite trist.

Jag har alltid älskat att dansa folkdans. Blev frälst redan som barn.  Mina föräldrars folkdans- och folkmusikintresse gjorde att jag fick tillbringa många sommarlov under 70-och 80-talen på resor runt Sverige till spelmansstämmor av olika slag, där jag fick dansa, spela och sjunga med likasinnade.
Som 16-åring fick jag en underbar sommar på Irland, där vi kuskade runt på landsbygden och lärde oss att dansa och spela. Vi åkte runt till lokala danstillställningar och fick dansa hur mycket som helst. Ni kan ju gissa att unga blonda svenska tjejer fick dansa…

Numera blir inte så mycket tid över till dans…datorn och jobbet  tar den mesta tiden…. men när jag får tillfälle tycker jag det är superkul att få dansa.

Jag gillar all slags dans egentligen. Gillar att bugga, men är självlärd, så jag vill gå en kurs och lära mig turerna. Jag kan lite salsa, skulle vilja gå en tangokurs, men mest drömmer jag om att lära mig flamenco.

Dans är glädje!

Category: skriverier  Tags: , , , , , ,  3 Comments

Reflektion eller nåt

20 Dec 2010 @ 19:11 by

Jag sitter och reflekterar över 2010.  Filar på någon slags årssammanfattning. Läser vad jag skrivit  under året.

6 januari hittade jag följande rader:

”Jag började att se en film, men den var så dålig att jag stängde av. Se inte Love happens. Du blir bara besviken.

Så det blev radio.  Ett ålderstecken kanske? Jag läser om så många som har 40-årskris. Det har jag aldrig drabbats av. Det var bara härligt att fylla 40! Kanske för att jag är tillfreds med livet och att jag blir kallad MILF av mina ungdomar =)
Däremot hade jag en kris när jag var 35.  Det ledde till skilsmässa.  Sen hade jag en livskris vid 25, när min farfar dog, alldeles för tidigt.  Jag kanske ska akta mig i höst när jag fyller 45 ?”

”Jag  kanske ska akta mig i höst när jag fyller 45?”

Och visst blev det en livskris när jag fyllt 45.

Tack så mycket för den smärtsamma upplevelsen Herr H!

Det viktiga är vad vi gör av våra livskriser.

Jag trodde verkligen att jag skulle gå under av sorg när H dumpade mig. Den värsta upplevelsen i hela mitt liv. Och då har jag ändå gått igenom en bråkig skilsmässa.
Men vet nu att jag överlever. Trots det så är tilliten  skadad. Hur ska jag kunna lita på kärleken igen? Hur ska jag våga älska? Den kärlek som jag fortfarande känner för H vill han inte ha och jag vet inte var jag ska göra av den.
Bättre att leva ensam och låta smärtan blekna. Kärlek är också att släppa taget om  någon som vill något annat. Även om det gör ont. Jag hoppas att H tycker att det är värt det.

Det borde vara obligatoriskt med en rejäl karenstid mellan förhållanden. Kanske inte två år som jag hade, men en rejäl paus för att landa och reflektera innan man kastar sig in i nästa förhållande. Då hade jag  aldrig blivit din  rebound girl.

Igår var det fjärde advent. Det kom jag på typ halv elva igår kväll och tände ljusen en kort stund.

Imorgon har vi julavslutning. Då ska jag har det trevligt med världens finaste elever. Se på film, käka godis, skratta, sjunga julsånger, lyssna på musik. Sen fika med trevliga kollegor och något mer?
Ja visst ja, arbeta på eftermiddagen. Arbetslag. Sen får vi jullov. Semester.

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , ,  3 Comments

Förstummad

20 Dec 2010 @ 17:05 by

av att det finns så snälla människor.

Idag låg det ett paket i postfacket.

Ett paket till mig!

Det förra paket jag fick var ingen höjdare, så jag blev lite fundersam.

Men det var ett så fint paket.

En present att den söta fina Sari^^

Tack vännen!

Jag blev så glad att jag fick tårar i ögonen.


Se vilka fina strumpor Sari har stickat till mig!

Det enda trista med Sari är att du bloggar för lite 😉

Category: glädje  Tags: , , , , ,  7 Comments

50

19 Dec 2010 @ 14:15 by

Det har gått 50 dagar sedan jag fick mitt hjärta krossat.

Att skriva i bloggen har hjälpt oerhört mycket, i början var bloggen helt enkelt min livlina,  som gjorde att jag inte gick under helt och hållet.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet över alla kommentarer,  snälla ord och hjälpande råd jag har fått av er. Det är en oerhörd tröst att så många, både kända och okända, visar sin empati och omsorg för mitt väl och ve.

Att bli dumpad  är väl  i sig ganska vanligt, men för mig var det oerhört chockartat. Det var så fullständigt oväntat. Hur man handskas med det och går vidare är olika för oss människor. Att skriva öppet och naket i bloggen har varit  mitt sätt att bearbeta. Alla måste få gå sin egen väg.  Det finns inga rätt eller fel. Och jag ångrar inte att jag varit så öppen  med min upplevelse. Det har hjälpt mig att komma vidare.

Än är jag inte i mål, men jag har kommit en bra bit på vägen.

Visst gör det ont som f*n ibland och jag längtar och sörjer.

Det viktiga är att jag inte känner så hela tiden längre, utan det går långa stunder utan en tanke på H över huvud taget.

Tiden läker sår. Jag tror på det nu.

Om jag bara kunde låta bli att pilla på sårskorpan emellanåt 😉

Category: känslor  Tags: , , , , , , , , , ,  2 Comments
« Previous Entries
Next Entries »