Blog Archives

Tacksam

Det har varit en bra dag.

Jag har tvättat och sonen hjälpte till att bära ner och bära upp berget med smutstvätt.

Vi lagade mat tillsammans. Sonen skalade potatis utan knorr.

Vi har samtalat och skojat med varandra.

Jag har frågat om skolan och hans framtidstankar, utan att han blivit sur.

Helt normalt beteende kan någon tycka. Men för mig är det lycka.

Som förälder är man helt maktlös när ens barn mår dåligt. Fysiska sjukdomar är lättare att hantera (inbillar jag mig) men att må psykiskt dåligt är svårt att hantera. Depression och social fobi är inte lika lätt att hantera som vattenkoppor och influensa. Som förälder känner man sig lamslagen, har dåligt samvete och fullständigt maktlös.

Efter flera kämpiga år mår sonen bra igen och vi har en fin relation. Som förälder gör man många misstag och det blir fel. Men det viktiga är att aldrig svika. Att finnas kvar när alla andra inte orkar. Mina barn har tyvärr bara en förälder som orkar vara förälder. Oavsett om jag är bra eller dålig på att vara mamma, så finns jag där. För mina barn kan jag offra allt. De kommer före allt annat i världen.

Så jag är tacksam över att sonen gör normala saker. Han slänger t o m soporna , utan allt  för mycket tjat =)

Jag älskar mina tre barn över allt annat och jag är superstolt över dem <3

När jag slog på tv:n för att kolla på Andra chansen med Tofflan flydde sonen hem till kompisen för att se på fotboll. Det har jag svårt att se det roliga med. Men vi har olika böjelser. När sonen svepte förbi tv:n och fick höra Jenny Silver undrade han vad det för för j***a skit. Smaken är som baken =)

Nu har jag krupit ner i sängen.  Visst är det underbart att krypa ner i en säng med nytvättade lakan. Det luktar så gott. Och lakanen är så sköna och svala.

Imorgon är det skidor hela dagen på tv:n. Fast jag måste planera lektioner och jobba med hemtentan. Tur att det finns webbtv/radio.

Det är jag också tacksam över.

Jag är tacksam att jag har så fina vänner. Både irl och på nätet. Ni berikar mitt liv och får mig att känna mig betydelsefull.

Det blir ingen film ikväll heller. Jag orkar inte börja titta nu när klockan är halv tolv. Däremot ska jag se veckans avsnitt av Svaleskär. Det är en serie som är både spännande och välgjord. Jag blir aldrig för gammal för barn- och ungdomsserier. Så se den gärna.

Blandade tankar på en lördag

Solen skiner och det är kallt. Jag har börjat känna lust att städa balkongen och putsa fönster. Är inte där riktigt än. Men det tar sig. Kan det vara vårkänslor?

Idag firar jag 4 månader som (ofrivillig) singel.

Den första månaden var den värsta perioden i mitt liv. Inget jag önskar någon annan att gå igenom. De följande 2 kämpade jag på, ett steg i taget, i kampen mot sorg och smärta.

Idag mår jag jättebra och trivs med livet. Ett visst vemod finns inom mig, men jag har tro på livet och framtiden. Jag har ingen brådska att hitta kärleken igen. Men jag vill inte leva ensam resten av livet. Frågan är hur jag ska kunna lita på en man igen?

Fast just nu är livet fullt av jobb och studier. Jag läser ju 2 kurser på distans denna terminen.

Med deadline samma vecka för inlämningsuppgifter. De enskilda uppgifterna kan jag styra över, men de som ska göras i grupp är svårare att styra.

Kommunikation via skype och lärplattform.

Vi har delat upp uppgiften mellan oss, som ska sammanställas och lämnas in i morgon.

Trots förkylning och trötthet har jag lyckats ta mig samman och skrivit ihop min del. Hur hanterar man då när någon part inte gör sin del, p g a sjukdom eller annat?

Jag ställs inför samma problem som mina elever gör. De som driver UF företag får skriva samarbetsavtal för att kunna hantera situationer som uppstår och hur man fördelar ansvar. Men vem tar ansvar för att vårt gemensamma arbete blir slutfört. Kan man ensam lämna in sin del om de andra fallerar?

Jag har pluggat ganska mycket på distans. Men detta är första gången utan träffar på universitetet. Tidigare har grupparbeten gjorts med människor jag har träffat. Det har fungerat jättebra. Trots att vi bott i Vänersborg, Haparanda, Västerås och Malmö.

Men deadline är i morgon kväll. Vid midnatt. Än finns det tid att de andra piggnar till och uppgiften blir slutförd av alla i gruppen.

Tvätten hänger på tork. Idag körde jag 5 fulla maskiner. Det blir så när man inte tvättar på 2 veckor.

Ikväll ska jag se på filmen jag inte orkade se igår. Tror jag. Dessutom tänker jag hänga hos Tofflan och kommentera Andra chansen, fast jag får kolla på svt play. Sonen ska se på fotboll.

Jag har ingen favorit i Andra chansen. Däremot tror jag att Love generation borde vinna hela skiten, om vi har ambitioner att slippa åka ut ur hela tjottaballongen.

Vilken låt jag gillar?

Jag är lite udda, men min favorit är Swingfly =)

Jag gillar inte dagisidolerna Saade och Danny (sorry Sara)

Och fortfarande är Paradise Oscar min favorit av de låtar jag hört hittills.

Sonen vill absolut ha hasselbackspotatis till middagen. Jag hade nöjt mig med klyftpotatis. Därför får sonen skala potatisen. Helt logiskt. Tillbehör blir ugnsstekta revbensspjäll och sallad.

 

Effektiv

Ibland är det bra med sovmorgon och låta bli att ligga och surfa i sängen.

Bädda, duscha, koka kaffe.

Skriva, skriva, skriva.

Fylla tvättmaskinerna.

Äta frukost eller vad man kallar det efter 11.

Sen kunde jag följa skidåkningen med gott samvete.

Vilken imponerande insats av Therese Johaug! Vilket enastående krutpaket denna 22-åriga duracelkanin är!

Grattis till Guldet!

Solsken

Himlen är klarblå och solen skiner.

Men jag har en lista med plikter att genomför, så vi får se om det blir någon promenad eller tur som man säger i Norge.

Idag sov jag ända till 9! Så det blev inget kaffe i sängen och ligga och surfa under täcket. Det bor en Luther på min axel.

Förkylningen har mig i en hårt grepp, men jag har inte lika ont i huvudet längre. Det går att tänka. Och tur är det, för idag måste jag skriva smarta formuleringar. Förutom det ska jag tvätta och ha koll på skidåkningen. Tack och lov för webb-tv och radio. Vilken tur att jag städade igår.
Undrar om jag kan få sonen att laga middagen? Det är ju han som absolut vill ha hasselbackspotatis. Jag hade nöjt mig med ugnsrostade rotfrukter.

Nu är det dags för organistionsetori.

Vi hörs senare. Ha de!

Silver

Det känns lite trist, men Sveriges herrar har ändå vunnit ett vm-silver. Ett av de bättre vm-resultaten, även om alla drömmer om guld i varje gren.

Det som är mest surt är Northugs sätt att bete sig på upploppet. Han är överlägsen, men måste ändå bära sig åt och håna de andra skidåkarna. Han vinner då verkligen inga priser i sportmanship!
Och det är synd, för han är en otroligt skicklig skidåkare, men det är svårt att gilla honom.

Dagens arbetstid ägnades åt fixande av sånt där som inte syns, men som märks när det inte görs samt två timmar där jag seglade fram först, förde långa samtal med mig själv, för att slutligen landa vid svordomar och dumma dig till datorn.

Vad jag gjorde? Kodade skolans nya hemsida =) Nu ska koden få mogna till på måndag. I dag sk ajag inet tänka på något annat än hushållarbete och fredagsmys.

Imorgon blir det studier kombinerat med tvätt.

Men nu skiter jag i alla som har med utbildning att göra.

Snabeldraken ska få visa framfötterna. Hoppas att han är sugen.

Vackra hem

I bloggar och på facebook lägger folk ut bilder på sina hem.

Det är inredning hit och inredning dit.

Det är vackert, vitt och perfekt.

Färgmatchat och stajlat.

Och jag undrar.

Var är posthögen? Kläderna? Disken? Bokhögen? Lådorna med julsaker?

Småprylarna som ligger i en hög på skrivbordet? Brödsmulorna på bänken? Katthåret överallt? Leksakerna? Skorna i hallen? Soppåsen vid dörren? Kläderna som man tänkt att vika? Stryktvätten?

Allt det där som man har tänkt att bära ner i förrådet, men som ligger kvar.

Jag är nöjd med inredningen och stilen hemma hos mig, om man bortser från min svarta skinnsoffa, som katterna rivit sönder. Jag drömmer om en vit tygsoffa. Men vågar jag?

Alla stajlade bilder stressar mig.

Jag får ångest.

Säg att jag är normal.

Positiv energi

Idag skulle jag in och informera i en klass jag inte har.

Vilket härligt gäng!

Vilken positiv energi!

Jag pratade på som jag brukar göra och de ställde frågor.

Herregud vad de frågade.

Det var en underbar dynamik!

Och så roligt att få göra nytta och betyda något. Den senaste tidens skriverier i media och på facebook har verkligen sänkt mig.

Men det viktiga är eleverna. Att eleverna får vad  de behöver och är nöjda är det viktiga. Det får jag inte glömma.

Category: glädje  Tags: , , ,  Leave a Comment

Löneförmån

Att kunna bedriva undervisning och samtidigt följa vm i Oslo är en löneförmån.

Jag undrar om de kollade in mitt schema innan de planerade VM-programmet.

Webbdesign och svt play = sant!

Lite svårt att se tangenterna i mörkret (eleverna har satt på projektorn) men det går alldeles utmärkt att koda och lösa problem samtidigt som man kastar ett getöga på skidtävlingen. Det bästa är när de lär av varandra och samarbetar. Mig vänder de sig till när ingen fattar.

Lösa problem och organisera hör till det bästa jag vet.

Humöret steg när jag kunde ge en elev positivt besked om en affärsidé.

Huvudvärken har nästan släppt.

Jag jobbar på en jättebra skola, med härliga elever. Trivseln är hög och många når mycket höga betyg. Det är så synd att man skriver så mycket negativt i media. Till alla föräldrar som tycker så mycket, utan att veta vad som stämmer, kan jag bara säga att det är fantastiskt att föräldrar är så intresserade av skolan. Använd energin till att engagera er i föräldraråd och föräldraföreningar i stället för att klaga och gnälla i olika forum. Det gagnar era barn!

Första mars

Idag fyller min lillebror år.

Grattis Jocke! Jag hoppas att du får en fin dag. Vill du veta mer om vår syskonrelation kan du läsa vad jag skrev i november.

En födelsedag som för alltid finns kvar i minnet är när Jocke fyllde 17.

Det var 1 mars 1986.

En lördag.

Jag, som var student i Karlstad, hade rest hem över helgen.

Pappa, som är en passionerad fiskare, hade gått ut tidigt eftersom det var öringpremiär. Lika viktigt som älgjakt för andra.

Mamma brukade titta på Godmorgon Sverige på tv:n. Kom ihåg att det här var på den tiden vi bara hade tv1 och tv2 och inga mobiltelefoner eller Internet.

Först trodde mamma att Olof Palme hade fått en hjärtinfarkt, eftersom de talade om statsministern på sjukhus. Men något Godmorgon Sverige fick vi inte se. Bara extranyheter.

Då förstod vi det ofattbara.

Vår statsminister var mördad.

Det är fortfarande lika svårt att förstå.

17-årsdagen kom nästan av sig.

Tänk att det har gått 25 år. Jag har i alla dessa år trott att Christer Pettersson var den skyldige. Även om han blev frikänd. Ingen av de spekulationer som kommit fram genom åren har ändrat min uppfattning. Men vad vet jag, en enkel lekman…

 

Status

TRÖTT

Trött

T R Ö T T

Annars är det bra.