Blog Archives

God morgon

Tung i huvudet idag.

Fast då vet jag ju att jag har ett.

Har drömt rörigt i natt igen.

Stod ute på min balkong och skulle äntligen städa där.

Håller på och helt plötsligt är mitt vardagsrum fullt av folk som ropar till mig och pekar. När jag vänder mig om ser jag att balkongräcket har lossnat och när jag tar i det släpper det helt och balkongen är helt utan räcke. På tredje våningen.
Jag släpper in mina gäster, tydligen är det nyårsafton och en kompis från förr har spontant dykt upp med en bunt ungar. Sätter på kaffe och funderar på vad jag ska bjuda dem på. Upptäcker att kylskåpet är fullt av räkmackor som jag fått av någon tidigare, men vännen från förr kan inte äta räkmacka p g a ont i knät. Då säger min son att vi har ju bullar i frysen. Och det hade vi! En stor påse.
Kommer på att jag måste ringa hyresvärden och få balkongräcket fixat. Går ner i trappuppgången för att se vilket nummer jag ska ringa på helgen. Men de har tagit bort alla tavlor med information och telefonnummer. Jag letar och letar, men ingenstans finns något telefonnummer till vaktmästare eller jour. Däremot arga lappar om vem som glömt tvättmedel i tvättstugan och listor över vilka som är bäst på att städa. Sen hittade jag en stor lapp där jag ombedes gå till ett kontor. I Ed*
Jag går till slut upp utan att ha hittat något nummer att ringa. Mina gäster väntar och väntar på att kaffet ska bli klart. På bänkarna står fina fiskgratänger som jag lagat, men som jag glömt att ställa in i kylskåpet, så de vågar man inte äta. Min sista tanke innan jag vaknade var att nu måste jag göra fiskgratäng på köpekrabba. Jag har ju ingen riktigt kvar i frysen!

Hur ska man tolka en sån dröm?

Så nu är jag vaken. Klockan är strax efter 8. Katterna har försökt att få upp mig ganska länge. Så jag tassade upp och gav dem vatten och mat. Nu väntar jag på kaffet.

Hoppas att kaffet ska få huvudet piggare. Jag avskyr förkylningar som velar fram och tillbaka. Min har velat i över 3 veckor.

Försvinn säger jag bara!

Efter lunch tar jag min väska och åker. Åker till mitt andra hem och min andra familj.

Jag längtar.

 

* Ed ligger i norra Dalsland drygt 8 mil härifrån.

Det går runt

i huvudet på mig.

Jag har läst och läst och läst. I den här

Idéer och tankar om uppgiften eller ”case” som det heter, snurrar runt runt i hjärnvindlingarna. Men jag har svårt att få dem på pränt. Funderar på om jag bara ska tvinga att skriva och se om det kommer någon vart. Men jag har ju flera dagar på mig att göra ett utkast.

Nu har jag kopplat bort allt med att äta lite och se på oth. Vilket innebär att gråta lite. Oth har den effekten på mig. Jag är så lättpåverkad. Känslomänniska är bara förnamnet. Men eftersom jag har så lite kärlek och drama i mitt eget liv får jag ta del av det fiktiva;)

Jag är trots ensamheten tillfreds med att vara singel. När jag tittar tillbaka på vad som hänt under senaste halvåret inser jag att jag ändå har tur som slapp undan ( även om det gjorde  fruktansvärt ont)  en man som började ragga på mig innan det var slut med exet. Och som umgicks med exet när han var ihop med mig. Jag förtjänar bättre än sånt svek. Och man kan ju undra vad han hade i mitt liv att göra, om han ändå tänkte förlova sig med exet.

Jag har aldrig stött på maken till feghet.

Fast nu gör det inte ont i mig längre. Jag har kommit långt i min läkeprocess.

Nu laddar jag. Imorgon smäller det! Men jag tycker att nsb kan ändra tågtiderna. Finalen i sprint går när jag är på väg till Sponvika. Tur det finns radio i mobilen =)

Det ska bli så härligt att få umgås med bästisen i några dagar. Jag måste skriva på min inlämningsuppgift, men det blir ändå massor av tid att prata och umgås.

Samt se på vm. Skidåkning Tofflan. Du vet sån där sport!

Media gör allt för att trissa upp hatstämningen mellan Sverige och Norge. Jag blir så less på det. Självklart hejar jag på de svenska skidåkarna. Men jag unnar verkligen Marit Bjørgen att vinna. Det tror jag alla svenskar gör. Fast jag tycker att en del journalister och skidåkare skulle hålla truten. Både norska och svenska. Basta.

Nej vad sägs om att öppna word och skriva lite.

Lite kallt

Det är tvåsiffrigt minus ute. Då jag sover med öppet fönster är det lite kyligt i mitt rum. Men jag sitter under ett varmt täcke i sängen med laptopen i knät. Och det är myggfritt.

Positivt tänkande!

Det är så mycket elände i världen. Både den stora och den lilla världen. Jordbävning i New Zeeland. Uppror mot en galen envåldshärskare i Libyen. Det är blodigt och otäckt. Jag undrar om det kommer att gå väl i Libyen. Oinsatt som jag är, har jag ändå en känsla av att det inte kommer att få samma resultat som i Egypten. Khadaffi/Gadaffi är en psykopat och galning. Elen är svindyr. Det är några dagar kvar till lön och tomt i plånboken. I lokalmedia och på facebook debatteras det vilt om behörighet hos lärare och den verksamhet jag jobbar i dissas bara så där utan att man tagit reda på fakta. Man tror sig veta, eftersom det inte är bra i en annan del av verksamheten. Det är lite surt att det arbete jag gör svärtas ner.

Positivt tänkande!

Vad som händer i den stora världen har jag svårt att påverka.

Vad som sker i den lilla världen kan jag påverka.

Jag har världens bästa jobb.
Det är roligt, stimulerande och givande. Jag har, trots att jag inte är fullt formellt behörig, ändå ämnesbehörighet i mina teknikämnen och jag har läst över 200 högskolepoäng. Det talas lite föraktfullt om obehöriga lärare, som om man inte hade någon kompetens eller utbildning alls, men många av oss har bred utbildning och stor erfarenhet.

Även om det skramlar tomt på kontot har jag mat på bordet och tak över huvudet. Det finns många i vårt land som inte har någondera.

Är det kallt kan jag ta på mig mer kläder eller höja värmen.

Positivt tänkande!

Nu har sonen äntligen tagit hand om disken som stått i en vecka i diskhon. Jag har klarat att vänta ut honom =)
Nu kör vi enligt hans förslag: var och en diskar det h*n använt. Frågan är vem som ska diska kastruller och formar som använts för gemensamt bruk? Imorgon åker jag till Norge , så då får den unge mannen diska allt själv ändå =)

På dagens agenda står det studier.

Hemtenta i organisation och ledarskap.
I huvudet bor massor av tankar och idéer. Det gäller bara att formulera dem snyggt och väva ihop med frågeställningar och teorier.

Vad ska du göra idag?

Tankar över en kopp kaffe

Dagen började  i gryningen. Jag vaknade, somnade om, vaknade, somnade om och vaknade i dagsljus. Fick lite panik. Kan ju inte sova bort hela dagen! Men klockan var bara 8.

På agendan står plugga, plugga, plugga.

Jag läser ju två kurser. Den ena har jag valt själv av eget intresse och den andra har jag bara blivit pålagd av jobbet (jag har sagt ja till den) och känner en viss press, eftersom jag redan har betyg i kursen och således måste läsa upp min 4:a till ett mvg.

Bloggen är min ventil där jag luftar mina tankar och känslor. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13. Känslomänniska är bara förnamnet. I dag, i det offentliga rummet, får jag tänka mig för lite mer, avkoda namn och händelser ibland. Inte lämna ut någon annan än mig själv.
En av de bästa sakerna med bloggen är alla vänner jag fått. Vänner som bekräftar mig och således stärker min självkänsla. Vänner som tröstar och peppar, retas och skojar, ger respons och säger till om jag tänker helt galet.

Just detta att få ärlig respons av människor som inte bara stryker medhårs är utvecklande. Om jag var omgiven av ja-sägare skulle det inte hända mycket inombords, eller hur?

Som människa består jag av både förnuft och känsla. Mitt inlägg igår om obehöriga skrevs av känslodelen. Min förnuftsdel håller med de goda herrarna i deras ord om krav på behörighet. Men känslodelen av mig reagerade på tonen i debatten.  Så jag kände mig personligt träffad, även om jag vet att det absolut inte var deras intention.

Jag är lyckligt lottad (eller för ointressant) som har sluppit webbtroll, stalkers och elaka kommentarer. Men jag har vänner som drabbats. Vänner som inte sticker ut hakan mer än vad jag gör. vänner som känner sig så illa berörda att de slutar blogga pg a elakheter.

Det suger om du frågar mig!

Man kan tycka olika. Man kan argumentera hit och dit. Men man kan vara saklig och hålla en god ton. Vi är väl för farao vuxna människor!

Nu är kaffekoppen tom och fröken ska bli elev. Idag är det buddhismen som står på agendan.

Bra tv

Jag har sett ett enda tv-program idag.

Jätteintressant och spännande.

Vetenskapens värld har alltid fångat mig  (ja, jag är en kunskapsnörd)

Numera finns kloka Victoria Dying från Hjärnkontoret i redaktionen. (kollade alltid på hjärnkontoret när barnen var små)

Idag handlade programmet om språk och hjärnan.

Se det!

svt play så klart!

Jag vet att det är turbulent i världen och att det händer massor av saker i Libyen och andra länder.

Men jag orkar inte var pk och skriva kloka inlägg om det.  Jag tycker bättre om forskning och kunskap.

The Best – as simple as that – the best

Sportlov

Det här är nog det lataste sportlovet i hela mitt liv, om man enbart räknar fysisk aktivitet.

Jag är inte barn längre.

Jag jobbar inte på fritids.

Jag har inga småbarn.

Jag är inte i Norge på ferie (än)

Ergo inga skidor, inga skridskor, isfiske, utflykter eller pulkaåkning.

Utan jag ser på film, läser böcker, pluggar, hänger på nätet, lyssnar på radio, tycker till i bloggen och dricker kaffe.

Däremellan skurar jag badkar, diskar, lagar mat, dammsuger och vattnar blommor. Katterna får lite omsorg också.

I morse var jag en mycket god mor.
Halv ett i natt (precis innan jag somnade) fick jag ett sms från yngste sonen som löd: väck mig klockan 6!!!!!!!!!!

Så jag ställde min väckarklocka på 6.00, ringde sonen , som talade om att han var vaken och uppe och sedan somnade jag om.Det var ingen uppoffring, eftersom jag har oförskämt god sömn, så fortare än en grisblink sov jag gott och vaknade utvilad strax efter 8.

Jag funderar på om jag ska baka en kaka, innan jag fortsätter med min hemtenta.

Jag har några dagar nu när jag kan bara vara och göra vad jag känner för. Jag behöver samla krafter.

På torsdag smäller det!

Jag menar, hur tänkte jag,  när jag planerade att åka till Norge när VM börjar?

Så det blir 4 dagar i ständigt ställningskrig =) Med tävlingarna på norsk tv!
Jag kommer att umgås mer med bästisens man än bästisen. Hon har en defekt nämligen. Sport är totalt ointressant i hennes värld. Jaja, även solen har sina fläckar.

Heja Sverige!!!

Fundering

Jag fick en fråga om jag  hittat någon ny kärlek. Sagt i bästa välmening och med omtanke.

Men jag förstår inte varför man ska ha så bråttom?

Jag har precis landat efter den värsta sorg i hela mitt liv och kan äntligen ärligt känna mig glad och lycklig. Kan t o m  tänka på H utan att känna sorg. Känslan är mer ”synd för honom som valde bort mig, men det skiter väl jag i” Jag känner fortfarande en stark kärlek för H, men den gör inte ont. Jag vet att det kommer att bli bättre. Det är redan bättre.

Men jag jag förstår inte den desperata jakten efter kärleken. Varför måste man ut på jakt direkt? Oavsett om man jagar på nätet eller irl?

Jag lever hellre i celibat, i harmoni med mig själv, än provar på lösnummer här och där. Jag tycker att jag förtjänar bättre.

Är människor så rädda för att leva ensam?

Är det inte viktigt att våga leva ensam? Att klara sig själv?

Jag tror på tvåsamhet, men inte till vilket pris som helst. Man blir väl lite luttrad efter skilsmässa och förhållanden som kraschar. Man ska vara snäll mot sig själv.

Men jag är inte redo för en ny kärlek. Även om det finns folk som flörtar med mig, ganska rejält. Svårt att hantera ibland. Men det är en annan historia 😉

Festina lente. Jag vill inte råka ut för en ny H.

Jakt

Laddad till tusen gav jag mig ut på jakt.

Jag var skoningslös och det gav resultat! Det är ingen idé att vara försiktig när man jagar dammråttor.

Med snabeldraken i höger hand och kroppen fylld av energi for jag runt i lägenheten och fick tag på massor av dammråttor. Solskenet hjälpte mig att se dem =)

Efter det lyckade resultatet krönte jag jakten med att moppa golvet.
*avd nöjd med mig själv*

Tvätten hänger på tork. Jag har duschat och klätt på mig (sonen med kompis kan ju få se mig i något annat än nattlinne och mysbyxor) och som ni ser är jag klädd i den finaste färgen av alla.

Det finns en knasig härlig blondin i staden där man börjar en kvart för sent som påstår att turkos inte är en färg. Men det värsta är att hon tycker att orange är snyggt! *ryser*
Men det går att lära om, trots felaktigt inlärda kunskaper. Fru Hatt och jag ska få ordning på Tofflan!

Let the sunshine in!

Solen skiner som fan obarmhärtigt på mina skitiga fönster, men jag bryr mig inte idag!

Dagen började inte som vanligt.

En förkylning bor i min kropp och den har en fruktansvärd beslutsångest: bryta ut eller försvinna är frågan?

Den har velat fram och tillbaka i 2 veckor nu. Dags att dra tycker jag.

Skolfröken behövde nog sova. Hur ska man annars tolka att jag sov i 9 timmar och vaknade vid 10??????

Så idag har det inte blivit något ligga och surfa-lyssna på radio-dricka kaffe i sängen-i lugn och ro tidigt på lördag.

Utan jag låtsas ha varit vaken länge när sonen knackade på dörren halv elva och frågade vad jag gjorde, kokade nytt  kaffe (de unga herrarna hade redan druckit upp första kannan) och börja städa samt samla ihop tvätten som nu står i attackställning i hallen. Tvättstugan 12-17.

Kaffe och smågodis till frukost: vilken kulinarisk upplevelse!

Sa jag att jag är 45?