Blog Archives

Lördag kväll eller nåt

Mörkaste tiden på året.

Man kan bli deprimerad för mindre.

Men jag är av segt virke så det är inte tal om att bryta ihop.

Det positiva med mörkret är att man ser inte att fönstren borde putsas =)

Optimist javisst!

Hemma igen efter trevlig samvaro med yngste sonen. På köpet fick jag en katt med mig hem.  Hon trivdes inte så bra 30 kvadrat med med en husse som aldrig är hemma. Så nu är Sally tillbaka hemma hos mig. Ville är lite rädd =)

Eftersom jag sitter ensam hemma en lördagskväll, vilket beror på att vänner bor långt borta och att jag lider av krossat hjärta (tack så jävla mycket för det Herr H) får jag roa mig på bästa sätt.

Det betyder att jag :

1. Tvättar. Rena kläder underlättar om man säger så
2. Lagar goooood mat: köttfärslimpa fylld med godsaker som oliver, feta, lök och parika samt hemgjord cole slaw.
2. Dricker lite vin, men inte för mycket, shiraz is da shit!
4. Lyssnar på bra musik, så högt jag kan.
5. Dansar till musiken. Jag älskar att dansa!
6. Tänker elaka tankar om Herr H.
7. kollar på webb-tv. Jag säger fortfarande inte nej till RW, om han skulle fråga 😉
8. Ser på film.
9. Bloggar.
10. Väntar på att sonen kommer från fest i kyrkan. Jippi! Jag har en nattgäst och sällskap i morgon på första advent^^

Jag har blivit knockad och ligger på botten, men tänker ta mig upp!

Du är inte värd alla den kärlek jag känner och jag hoppas att du plågas!

TTTT NRN FYI FY

TAFN

Lösenordsskyddad: Dröm

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: grubbel  Tags: , , , , , , , , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

En bra kväll

Tåget kom fram i tid. Nästan i alla fall.

Göteborg var svinkallt. Inte en bråkdel så mycket snö som hemma, men blåsigt och kallt ändå.

Tur jag hade varma kläder.

Sonen mötte upp och vi tog oss till restaurangen. Fullknökat, men maten var god.

Jag orkade inte alls äta så mycket som jag ville.
//inga bilder. Då hade sonen dött av skam. Men mest för att kameran låg i botten av min fullproppade väska =)

Sen blev det buss och apostlahästar till Biopalatset.

Snacka om att det är större än i Småstad.

Över 400 platser i den salongen vi satt i och typ 18 meter lång bioduk.

Filmen var bra så klart och jag upptäckte att det var ett tag sedan jag läste boken. Massor som jag hade glömt.

Jag var väl en av de få över 30 som kollade. Höjde medelåldern rejält =)

Men jag gillar Harry Potter.

För att ta oss hem fick vi först gå en bit, åka spårvagn en hållplats, gå en bit, vänta på buss, åka buss en kavrt och sen var vi hemma hos sonen.

Han har en jättemysig lägenhet och det slog mig helt plötsligt att han är ju vuxen på riktigt. Fastän han bara är 18 år.

Väl hemma slog vi oss ner i soffan och kollade på På spåret. Sonen tog Napoli direkt. Han var ju där i somras =)

Jag har sovit gott på sonens soffa och legat och surfat i vänta på att den unge manen ska vakna.

Frukost vill jag ha. Vakna Chrille!

Dag 8 – a moment

Ett ögonblick ur  livet med favvo-eleverna.

Ur högtalarna strömmar ”mer jul”

8 unga herrar skrålar i kapp.

Någon försöker jobba med uppgifter som fröken lagt ut på its learning.

Några spelar.

Julgranen Datagranen pyntas.

Skräp samlas ihop och slängs.

Webbkamera monteras. Nu ska vi ha livesändning!

Fröken påminner om PUL och att alla måste godkänna att vi strömmar film från klassrummet.

Jag känner glädje inombords och är så lycklig över att jag har så underbara elever som livar upp tillvaron.

Mina elever är ljusglimten i denna mörka tid.

Dag 7 – my best friend

Den 25 oktober 1999 började jag plugga till systemutvecklare.

Den första dagen var det lite pirrigt. Vid ett bord satt en tjej som pratade högt och sydde på en kudde.  En kudde som såg ut som en höna. Lite tantvarning tyckte jag =)

Jag hade för övrigt långa blonda flätor och såg ut som en skolflicka =)

Så lärde vi känna varandra och blev bästisar. Satt tillsammans och jobbade tillsammans under hela utbildningen.

Hon är norsk och jag är svensk. Men vi är universella.

Vi delar allt.

Skrattar och gråter. Stöttar och peppar. Säger sanningar och ger råd. Trams och allvar. Vardag och fest.

Mellan oss finns ingen prestige eller konkurrens. Vi gläds åt varandras framgångar och stöttar vid motgång.

Är det något jag kan lita på så är det hennes ärlighet.

Och vi pratar, pratar, pratar =)

Vi har hjälpt varandra att växa och utvecklas under de år vi varit vänner.

Alice familj har blivit min familj.

Alice är min allra bästa vän och jag älskar dig!

Terapi & tröst

Terapi

Badrummet har skurats rent.  Det var välbehövligt efter 26 dags deppande…

Tröst

Världens bästa elever som gör allt för att jag ska må bra. Det som lyfte mig mest i mörkret  var Axels ord:

”Kyrkan kommer vara överfull på din begravning Camilla, Hoppas det dröjer länge. :)”

Som ett korthus

Att inte sova på nätterna tar ut sin rätt till slut.

Jag har gjort mitt bästa för att vara på topp.

Fixar håret med papiljotter 😉

Smink och kläder jag känner mig snygg i.

Ett stort leende och glatt humör.

Pratar och är trevlig.

Glömmer svärtan långa stunder.

Kan t o m hålla i föreläsningar och genomgångar igen.

Men nu faller jag ihop som ett korthus.

Trött, tröttare, tröttast.

Ledsen som en hund.

Och så är det onsdag.

Konferensdag.

Chefen ska ha genomgång om budget och skolinspektionsrapport.

När jag bara vill åka hem och gömma mig under täcket.

Det blir det gamla vanliga.

Bit ihop.

Dagens plus

+ värme och omtanke från vänner här och där

+ kloka ord från vänner här och där

+ värme och kel från gosekatten

+ fnitter och trams med eleverna

+ en skvätt rödvin och en bit choklad på kvällskvisten

+ webb-tv  Spooksmarathon just nu

+ kollegors bloggande som får mig att skratta

+ värme och ljus inne, när det är storm  ute

+ varma vinterskor

+ dagens möten avklarade

+ disken är ett minne blott

+ bra musik att lyssna på

Dagens minus?

Vi tar och skiter i det!

Dag 4 – What You ate today

Frukost


Kokt ägg och rooibos-te

Fika

Kaffe och mjölk

Lunch

Kyckling, ugnsrostade rotsaker, sallad.

Fika

Kaffe med mjölk

Middag

Pasta carbonara, rårivna morötter, bönsallad

Kvällströst

Ett glas rött och lite choklad

Dag 3 – Your parents

Dag 5 – Your definition of love

Tisdag morgon

November kan ge vem som helst depression.

Det är mörkt och eländigt.

Skitväder.

Snö, regn och kyla om vartannat.

Året närmar sig slutet.

Det här året har varit det bästa och det värsta året i mitt liv.

Det bästa var så klart den stora Kärleken som bara dök upp i mitt liv, när jag minst anade det.

Det värsta var när Kärleken över en natt kom på att han inte kommit över sitt ex och att kärleken till mig inte räckte.

Ridå.

Ena dagen sökte jag jobb och planerade att flytta tvärs över landet. Planerade att bli gammal ihop med Kärleken. Nästa dag var jag dumpad och levde i chocktillstånd.

Det är inget jag önskar någon annan att gå igenom.

Det jag kan rekommendera är att inte ha för bråttom in i ett nytt förhållande.

Det borde vara karenstid. Festina lente som sagt.
Fattar du du vad jag menade H?

Min karenstid var 2 år. Det var två viktiga år som gjort mig stark och fokuserad på vem jag är och vad jag vill.

Det har givit mig styrka att hantera sorgen jag drabbats av.

För det går inte att lägga sig ner och dö.

Bit ihop.

Hitta ljusglimtarna i livet.

Idag ska jag lyssna på europeiska ungdomar som är volontärer i Sverige.

Webbutveckling. Utvecklingssamtal. Elevrådsmöte.

Tack och lov för att jag har det roligaste jobbet i världen!

Tack och lov för världens bästa elever!

Tack och lov för världens bästa kollegor!

Två av dem har inte  lämnat sandlådan än. Men ingen av dem har fyllt 40, så de är ju inte vuxna än 😉
Ni har väl läst  ”debatten”  mellan adjunkten och magistern?