Blog Archives

Fundering

Jag fick en fråga om jag  hittat någon ny kärlek. Sagt i bästa välmening och med omtanke.

Men jag förstår inte varför man ska ha så bråttom?

Jag har precis landat efter den värsta sorg i hela mitt liv och kan äntligen ärligt känna mig glad och lycklig. Kan t o m  tänka på H utan att känna sorg. Känslan är mer ”synd för honom som valde bort mig, men det skiter väl jag i” Jag känner fortfarande en stark kärlek för H, men den gör inte ont. Jag vet att det kommer att bli bättre. Det är redan bättre.

Men jag jag förstår inte den desperata jakten efter kärleken. Varför måste man ut på jakt direkt? Oavsett om man jagar på nätet eller irl?

Jag lever hellre i celibat, i harmoni med mig själv, än provar på lösnummer här och där. Jag tycker att jag förtjänar bättre.

Är människor så rädda för att leva ensam?

Är det inte viktigt att våga leva ensam? Att klara sig själv?

Jag tror på tvåsamhet, men inte till vilket pris som helst. Man blir väl lite luttrad efter skilsmässa och förhållanden som kraschar. Man ska vara snäll mot sig själv.

Men jag är inte redo för en ny kärlek. Även om det finns folk som flörtar med mig, ganska rejält. Svårt att hantera ibland. Men det är en annan historia 😉

Festina lente. Jag vill inte råka ut för en ny H.

Harmoni

Om jag skulle beskriva mitt liv med ett ord just nu skulle det vara harmoni.

På jobbet är det fullt ös. Massor av bollar i luften och mycket att göra. Men det är kul, kreativt och spännande.

Ungarna mår bra och vi har en bra relation med varandra. Jag har goda samtal med dem alla tre varje vecka.

Jag har överlevt tre tonåringar. Nu har vi kommit ut på andra sidan.
Alla bråk, allt tjat, alla tårar och oron. Kamp på morgonen, hot om utegångsförbud. Alla dumma beslut, bra beslut, sura ungar, tjatig morsa, arg morsa, ledsen morsa. Allt detta har gett resultat.

Jag har fått tre unga vuxna som mår bra och som har en bra relation med mig och varandra.

Jag är en stolt mamma och jag älskar min underbara ungar <3

Varje dag slås jag av hur harmoniskt det är mellan oss. Vi kan vara trötta och sura, stressade, arga eller ledsna. Men harmonin finns där ändå hela tiden.

Jag har ett nytt lugn inom mig. Ett lugn jag inte hade före H.

Det kanske fanns en mening med krossat hjärta ändå. Läkeprocessen går framåt. Sakta , men stabilt. Smärtan är borta.

Jag känner harmoni i min själ.

Lösenordsskyddad: Kamp

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: grubbel  Tags: , , , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Efter regn kommer solsken

Varje gång jag pillar på ruven är den mindre.  Såret läker mer och mer.

Det bästa är att längtan har övergått i saknad.

Jag pendlar mellan saknad och ilska. Mest ilska.

Ilskan hör till mitt sätt att läka.

Det finns inga rätt eller fel.

Även om det finns många åsikter.

Jag har mitt sätt.

Hade någon sagt till mig för  3 månader sedan att jag skulle känna lycka och vara tillfreds med livet idag hade jag inte trott att det var sant! Då var jag en spillra, som kämpade med att hålla mig på fötter. Då ville jag bara lägga mig ner och dö.

Idag är jag lycklig och tillfreds med livet.

Jag har en inre harmoni, som inte fanns före H. Även om jag var nöjd med livet då.

Jag är inte lika naiv som då. Kanske är det bra att jag inte är lika tillitsfull längre ?
Jag har en sorg i mitt hjärta, men ändå är det fyllt av harmoni. Oron har försvunnit. H må ha stampat på mitt hjärta och spottat på min kärlek, men jag har rest mig och är starkare än någonsin.

Dessa två dagar med världens roligaste jobb: UF-lärare har  gett så mycket. UF:are är ett speciellt släkte ^^  Den glädlande nyhten är att det blir fler konferenser (jag är så glad att jag blev utvald) och jag har spännande roligheter för eleverna att presentera.
Och på måndag blir det ännu bättre för då får jag träffa mina godingar: världens bästa elever!

Jag har solsken i mitt liv.

Kattguld

Jag trodde jag hade hittat äkta guld , men det visade sig vara sketet jävla kattguld.

Lurad, förledd, bedragen, duperad, vilseledd. Eller helt enkelt blåst.

Men jag undrar vem som är lurad egentligen?

Jag som blev lämnad av  en bedräglig fegis?

Eller du som lurade mig och sitter där med skammen?

Jag kämpar med att förlåta och kunna känna tillit igen.

Då får jag stöd i Kirkegårds* ord:

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv

Jag har förlorat fotfästet.

Du har förlorat dig själv.

* Tänk vad jag lär mig av att undervisa i religion

Reflektion

Det senaste halvåret har varit en omtumlande tid.

Först 3 månader med himlastormande kärlek.

Sen 3 månader med kärlekssorg.

Det var som att flyga luftballong. Högt och euforiskt.

Så knuffar H ut mig i luften, utan fallskärm.

Jag faller fritt och allt är fullständigt kaos.

Till slut  landar jag med båda fötterna på jorden  och jag känner att jag är stabil.

Jag kan gå stadigt och tryggt.

Jag har utvecklats och inser att jag är stark. Men blir förvånad när andra kallar mig klippa och pålitlig. Den spontana, slarviga känslomänniskan jag?

En av mina insikter är att jag är en bättre pedagog än skolledare. Det är lärarjobbet och eleverna jag brinner för. Jag gillar det administrativa också. Men inte lika mycket =)
Som lärare lägger jag mycket tid på den sociala utvecklingen. Att få eleverna att känns sig trygga, få ökat självförtroende och ta eget ansvar. Det är värt att lägga lite extra tid på det, i stället för att köra på med kursmål , uppgifter och planeringar. Eller räkna varje lärarledd som viktigast. För oftast når man kursmålen tack vare tiden man lagt på gruppen, trygghet och självkänsla.

Ibland känner jag mig som en fusklärare för att jag inte ha så mycket katederundervisning och föreläsningar. Men det finns så många andra sätt att förmedla kunskap  och misslyckas man en lektion är det bara att ta nya tag, hitta på något annat och be eleverna om ursäkt. Det händer ytterst sällan som tur är. Men däremot försöker jag inte låtsas vara förberedd om jag inte är det, utan erkänner och planerar  tillsammans med eleverna i stället.

Jag är spontan och passionerad. Ofta får jag snilleblixtar och infall. Så när jag kollade på Gokväll (jag vet, men det var paus i handbollen) fick jag världens idé för måndagens religionslektion. Och så ska jag nog lära min kära kollega att inte vara så allvarlig, utan jobba mer med det sociala. Bjuda lite mer på sig själv. Då kommer det att bli bra. Och ge de som vill jobba mycket och hårt möjlighet att kunna göra det.

Fastän jag bestämt att jag inte skulle tänka på jobbet idag har jag gjort det ändå. Det är svårt att styra en spontan själ =)

Insikt

Jag har insett att Hasse har givit mig mer än erfarenhet om svek.

Jag har fått insikten att jag är en groda närmare min prins.

Så är det.

Du var bara en groda.

Kvällstankar

Huvudet är fullt av ord och tankar.

Det skaver i själen. Jag vet ju varför.

Mitt förnuft säger släpp och acceptera att du aldrig får svar, men hjärtat vill ändå tro det bästa om en människa. Att jag får svar.

Annars är livet riktigt harmoniskt.

Jobbet är toppen och jag har hittat en balans utan för mycket stress. Mest för att jag har lärt mig att inte bry mig om allt och ge sjutton i en del saker. För det mesta. Och att jag följer min planering och mina listor. Utan listor skulle livet vara kaos!

Eleverna är toppen och jag har verkligen kul på jobbet!

Om 5 månader slutar min yngste gymnasiet. Då har jag klarat av det obligatoriska jobbet =)

I snart 22 år har jag haft ansvar för barn. Idag har jag ett ganska bekvämt vardagsliv. Jag kan ägna kvällar och helger åt mig själv och mitt arbete. Jag slipper stressen med ungar som vägrar gå upp eller klä på sig. Läxor, fritidsaktiviteter, utvecklingssamtal och allt annat som hör till. Och jag förtjänar att kunna tänka på mig själv. De senaste 6 åren har jag haft ensamt ansvar för mina älskade ungar. Det har varit skitjobbigt att vara ensam förälder, men det har gått. För barnen är samtidigt meningen med livet. Men alla barn behöver både sin mamma och sin pappa. Oavsett om de lever ihop eller inte. Som förälder får man inte svika. Jag önskar att mina barn hade haft en pappa att förlita sig på under tonårstiden, men så var inte fallet. Jag har gjort mitt bästa att finans där hela tiden och tror att de har klarat sig ganska helskinnade ändå.

Regnet har fixat bort ännu mer av den farliga isen. Hoppas nu att det milda vädret håller i sig innan det blir kallt igen.

För snö och kyla kommer vi att få. Det blir inte vår förrän om två månader skulle jag vilja påstå. Det hjälper inte att man längtar efter våren. Det är fortfarande vinter. Hur mycket man än önskar något annat.

Det positiva är att vi går mot ljusare tider. Det märks verkligen på eftermiddagen. Det gäller att hitta ljusglimtarna i tillvaron.

Jag tror på positivt tänkande. Jag är en väldigt positiv person. Tror gott om alla och målar inte fan på väggen i förväg. Men mår jag dåligt och är ledsen eller arg kan jag inte enbart tänka positivt. Det blir för konstlat. Då gäller det att hitta något positivt och inte hänga upp sig på det negativa.

Jag tänker kolla på programmet Jakten på lycka som börjar på svt i morgon, om så bara för Hanna Hellquist, som jag gillar skarpt. En av strategierna för för att må bättre är att skriva tacksamhetsdagbok. En gång i veckan skriver man ner 5 saker man är tacksam över. Jag tänker börja här och nu.

Vecka 2- Jag är tacksam över:

  • De goda samtalen med Johan jag haft under veckan.
  • Den supertrevliga bjudningen hos Babs med god mat, Babs bravader och underbara skratt.
  • Att julen är bortstädad och att jag har det fint hemma.
  • Mina underbara godingar i Te3 som ger mig skratt varje dag.
  • Mina härliga adepter i Te2 som är så trevliga och gör att det är roligt att vara lärare.

Lösenordsskyddad: En stalker?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: känslor  Tags: , , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Dagens tanke

Har jag gått min egen väg den senaste tiden?

Jag läser hos Majsan varje dag.  Dagens tanke varje morgon, och dessa ord och tankar  har varit en livlina under den mörka perioden. Jag har lyckats lyfta blicken, ändra fokus och leva igenom ännu en dag.

Ibland behövs bara ett par ord för att vi ska se lite annorlunda på tillvaron.

Jag har fått många goda råd, uppmuntran, kärlek, omsorg och rejäla sparkar i baken av många goda människor under min sorgeperiod. Några hårda ord, men framför allt raka och ärliga ord. Av alla utom den jag vill ha det av.

För det är bättre med den raka, brutala sanningen än inga ord alls.

Jag har inte alltid gjort som alla välmenande människor har sagt och t o m krävt.

Jag har gått min egen väg. Jag har bearbetat på mitt sätt. Vi blir starka på olika sätt.

Jag är stark.

Jag är svag.

Jag är snäll.

Jag är elak.

Jag är glad.

Jag är ledsen.

Jag är god.

Jag är ond.

Men jag är inte feg.