Blog Archives

Miercoles

Åkt buss

Jobbat

Åkt buss

Over & out<3

Jobbar på distans

Tack vare bredband och vpn kan jag sitta vid köksbordet och jobba idag. Mejl, telefon och Skype är mina arbetsredskap.

Och visst blir man lycklig över sån här utsikt genom fönstret på morgonen.

Det bästa är att man kan sitta i morgonrock och okammat hår och jobba 🙂

Livet är gott mina gullvippor <3

Dagens

Guldkorn: soluppgång över Dal

Plagg: termobyxor

Ord: statistik och analys

Känsla: lycka

Sång: håll om mig

Temperatur: -13

Humör: glad

Dryck: vatten

Verktyg: Skype

Smeknamn: Pettsson, Findus och Gustavsson 😛

Nyckeln till framgång

Att vara huvudperson i sitt eget liv.

Det är nyckeln till framgång.

Och för mig mäts inte framgång i pengar, prylar och social status.

För mig är framgång att lyckas med det jag föresatt mig, må bra och ge positiv energi till andra.

Våga vara mig själv.

Jag tror  stenhårt på att man måste älska sig själv för att kunna älska andra. Några blir provocerade av den tanken, men det är vad jag tror på.

Man skulle kunna tycka att jag inte är så provokativ.  En helt vanlig  medelålders överviktig kvinna.

Men jag är så oförskämd att jag struntar i att jag är tjock, utan tar för mig av livets möjligheter och är både frisk och stark. Dessutom tror jag att jag kan något och både hörs och syns.

De senaste 13 åren har jag arbetat med teknik och entreprenörskap och fy sjutton vad jag stött på fördomar om kvinnor och teknik, framförallt om blondiner. För en sådan kan ju inte kunna något om teknik. Helt seriöst finns det mycket fördomar om kvinnor och teknik. För att inte tala om fördomar om blondiner med stora bröst…
En tidigare arbetsgivare drabbades av virus i nätverket just för att it-teknikern vägrade lyssna på mig. Ja, jag var skadeglad när teknikern fick äta upp  den attityden.  Tänk om han (för det var en han) hade lyssnat när jag påpekade intrånget…

Numera struntar jag i vad andra tycker. Jag vet mitt värde och vad jag kan.

Jag är huvudpersonen i mitt liv och jag är den enda människan jag kommer att leva tillsammans med i hela mitt liv. Tacka fasen att det är viktigt att jag gillar mig själv och trivs i mitt sällskap!

äh*

Det är vitt överallt.

Nej nu ljuger jag. Där jag bor är det vitt.  Av snö. Där jag jobbar är det bara kallt. Ingen snö. Fast på kontoret har det varit jobbigt varmt. De andra är såna frysgrisar medan jag är som ett kärnkraftverk.

Jag har känt mig som en zombie hela dagen.

Trött som ett snöre.

Åh vad jag hade velat somna om när telefonen ringde vid 6 i morse.

Huvudvärk hela dagen har suttit som grädde på moset.

Men trots det har humöret varit på topp. Häxan surtant har nog flyttat utomlands eller nåt. Ju längre dagen led desto piggare och gladare.

Jobbade över ett par timmar, löste problem, samarbetade och skrattade. Det är så mycket lättare att hantera situationer när man har en positiv attityd.

Bästa 23-åringen serverade middag när jag kom hem.

Nu blir det fredagsmys: soffhäng med  På spåretsvtplay och ett glas rödvin. Undrar hur länge jag håller mig vaken 🙂

Livet är gott <3

 

*Äntligen helg

Jag tycker…

…att lön är ingen närvaropremie.

…att utan tillväxt blir det stagnation. Det är faktiskt brist på utbildad personal inom en del branscher och det i sin tur hotar tillväxten.

…att a-kassan är en försäkring under en begränsad period, ingen fast inkomst. Och ja, jag har provat på arbetslöshet, om än under en kort period. Jag har valt att utbilda mig o/e flytta för att få jobb.

…att så länge jag gör rätt för mig får jag göra vad jag vill med mina intjänade pengar utan att någon annan har ont av det.

…att det är skitjobbigt med mörker, men biter ihop och ser framåt.

…att Hanna Hellqvist är härlig.

…att isbjörnar är fascinerande djur. Jag SKA till Svalbard innan jag dör.

…att det är underbart jobba ihop med likasinnade blonda bitches.

…att kaffe är en livsnödvändighet.

…att kärlek är ännu viktigare.

…att kunskap är makt. Med makt följer ansvar.

…att det är roligt att lösa problem, organisera och planera.

…att mörkret i december är mycket lättare att stå ut med än mörkret i november.

…att tåg och buss är ett bra sätt att resa. Klimatsmart dessutom.

…att det finns alldeles för många tyckare och gnällspikar som klagar på andra utan att rannsaka sig själva.

…att livet bara blir bättre ju äldre jag blir. Tänk om jag vetat det när jag var 22 och tyckte att livet var slut =)

Att vara publik

Får man vara nöjd och tillfreds med livet?

Vara positiv och glad utan att det sticker i ögonen på andra?

När jag är glad över att ha råd med saker efter många år med dålig ekonomi (prova att försörja 4 personer på en medioker lön) betraktas det som skryt.

När jag har hittat inre harmoni och är både glad och stolt får jag höra att det är inte sant. Du låtsas bara vara lycklig.

När jag däremot varit olycklig, fylld av smärta och sorg och kravlat på verklighetens bittra botten, då har jag fått massvis med respons.

Varför är det så svårt att ta till sig när någon är nöjd och mår bra?

Min blogg är inte vad den varit tidigare.

Jag är inte lika självutlämnande.

Inte lika frispråkig.

Det har flera orsaker, både jobb och hänsyn till mina närstående, men även att jag ändrat min gräns mellan personlig och privat.

Reflekterat utifrån ålder och erfarenhet. Är inte lik aningslös.

Jag skriver mest för min egen skull. Min dagbok är tillgänglig för andra och jag blir bekräftad genom kommentarer och mejl. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13 år och jag skriver varje dag. Fortfarande. Men bloggen är inte hela dagboken. Allt är inte publikt.

Dagens samhälle är publikt. Vi delar våra liv med kända och okända på ett sätt som var otänkbart när jag växte upp. Gränser har suddats ut. Det finns mycket bra med det publika rummet.

Genom bloggen har jag fått vänner för livet.

Genom bloggen träffade jag den stora kärleken 2010.

Genom bloggen har jag fått tröst och omsorg.

Genom bloggen har jag kunnat dela min glädje över livets händelser.

Bloggen är en del av mig, men jag är inte bloggen.

Även om antalet besökare är stabilt, så har antalet kommentarer minskat. Men det hör till. Jag sticker inte ut hakan, är inte så kontroversiell och jag orkar eller hinner inte skriva femtielva inlägg om dagen. Jag bloggar inte för att få massvis med besökare och kommentarer, även om det är roligt med respons.

Jag är en helt vanlig människa som älskar språk och ord. För mig är det naturligt att kommunicera och debattera, reflektera och argumentera. Jag är en verbal person.

Jag har en äkta kärleksrelation med html och de möjligheter webben ger.

Jag älskar kommunikation och de vidgade vyer som webben ger.

Och när jag tänker på tjejen som knåpade ihop sin första hemsida sommaren 1998 och den hon är idag är det en hisnande resa hon har gjort.

Det publika rummet har hjälpt mig att växa upp.

Efit tisdag 9 oktober 2012

En vanlig arbetsdag i fröken chefs liv! Häng med!


06-tiden
Dags att kamma till trollrufset och förvandlas till fröken chef.


07-tiden
På väg till bussen.


08-tiden
Jag har bra sällskap på bussen.


09-tiden
@ work


15-tiden
Dag att åka sig lite bil.


16-tiden
Det går alldeles utmärkt att jobba när man sitter på stationen och väntar.


17-tiden
Åka sig lite tåg. Vacker utsikt!


18-tiden
Åker fortfarande tåg. Har lite möte, vilket går utmärkt eftersom vi har egen 1 klass-kupé.


19-tiden
SJ´s sallad är väl inte någon kulinarisk höjdare, men är man svinhungrig slinker det ner ändå.


20-tiden
Har checkat in på hotellet och åker hiss till våning 6. I fall någon  vill veta menar jag.


21-tiden
Lite småhungriga beställer vi in var sin räkmacka i hotellbaren. herregud det är den största räkmacka jag sett. Halva orkade jag äta upp. förstår varför man kan beställa halv. Men gott var det!


22-tiden
Har landat i mitt stooora hotellrum och ska sova söta drömmar och ladda inför morgondagens aktiviteter.

God natt!

Och Du, lämna en kommentar. Det är så trist med alla som bara smyger förbi. Jag blir  jätteglad för alla kommentarer^^

Dagens insats

Fullständigt misslyckad

Jag har verkligen  försökt. Förmanat och haft samtal. Inget hjälper.

Vad ska man göra?

Sally är ensam hemma hela dagarna och ändå klarar hon inte av att städa. Hon bara stökar till. Vilken katt!

Hon får ju mat, kärlek och husrum menar jag.

Idag har jag fått mitt nya simkort. Och efter lite pillande och trixande fick jag ordning på min nya kompis. Eller pojkvän som mina barn säger. I alla fall är han lång, mörk och stilig. Han lyder t o m mina instruktioner.

Så jag ger iphone 5 godkänt : )

En bra dag

Idag har det varit en härlig dag! Jag har till och med glömt att vara torsdagstrött!

Intressant och givande arbete. Nya idéer och mycket att fundera över. Trevligt samtal med fd. kollegor som jobbar i en annan del av huset. Kollegor som var mycket nöjda och glada för att en av mina medarbetare ordnat nätverket åt dem. När it-avdelningen hos deras ag vägrade. Bra att deras problem gick att lösa av oss! Jag biter mig i tungan och tänker tyst tankar om it-avdelningens attityd.

Bonus från chefen^^

Samtal från sköna bönan från Bromma inför feelgood-helgen. Du har en underbar dialekt Mona! Och supertrevlig röst.

Imorgon åker jag hem. Hem till Vika. Det ska bli underbart att få umgås med sin bästis igen <3
Ja, hela familjen Långkalsong <3

Jag har ett bra liv.