Att inte ses varje vecka ger ett behov av samtal.
Då är det underbart att ha tid för samtal. Att lyssna, tala, ge och ta.
Tid och rum försvinner.
När mannen i huset kom hem från jobbet skrotade jag fortfarande runt i nattlinne.
Men nu är jag både tvagad, pyntad och påklädd 🙂
Och har tid för fler goda samtal.
tack och lov att det är skitväder, så man kan sitta inne utan dåligt samvete.
Självklar hade jag glömt att stänga av larmet, så jag vaknade 6. Det var dock lätt att somna om.
Låg sen länge kvar i sängen och filosoferade. Många tankar. Positiva tankar.
Nu sitter ett rufsigt morgontroll jag i soffan med kaffe och dator och bara är. Kaffe smakar alltid gott i Sponvika.
Typ så här:
Bilden är från sommaren 2010 och jag har samma nattlinne och mugg idag =) Ni som har hängt här ett tag kanske minns min underbara dotters kommentar om bilden =)
Det är skönt att åka bort när man är ledig. Fast Sponvika är inte borta, utan hemma.
Det är så värdefullt att höra till. Vara älskad för den man är och ha goda relationer.
Det så skönt att kunna bara vara. Tillsammans. Man måste inte prata. Kan bara finnas sida vid sida.
Bäsisen vilar på soffan och jag hänger på nätet.
En bra start på dagen.
Vaknade 5.
Pigg och harmonisk.
Konstigare saker har hänt.
I stället för att gräma mig över en timme kortare sömn kollade jag på gårdagens avsnitt av Downton abbey och wordfeoudade med Monica.
Det gäller att se livet från de ljusa sidan.
Le
När du minst anar det ler livet tillbaka.
I feel good.
ps. bowlingen igår var jättekul!
Idag vet att jag har en högerarm. Musarm och bowling är ingen bra kombo. Men det var det värt.
Nu bär det av mot hålan jag aldrig varit i, bara åkt igenom: Åsensbruk.
En ledig lördag i en ensam bruds liv. Häng med så får ni se hur spännande mitt liv är. Eller inte;)
Laddaren till kameran är fortfarande försvunnen, så det blir mobilbilder.
00-tiden
Avslutar en härlig fredag med Doobidoo i sängen.
08-tiden
Utvilad och pigg börjar jag dagen med en kopp te. Visst är det underbart att slippa väckarklocka och sova så länge man behöver!
09-tiden
Klarar av konststycket att klä på mig.
10-tiden
Besvarar ett mail…
11-tiden
PÅ fiket. PA lyckas ta en bild så inte är allt för suddig 😉
Det här är så nära papiljottant ni kommer idag. Som ni ser var jag papiljottant i natt =)
12-tiden
Har lämnat fiket för att gå på oktobermarknad. Jag är väldigt glad att jag inte har hund, rullstol eller barnvagn. Väldigt smidigt att kila runt ensam och sen gå hem innan man tröttnar. Bra att bo mitt i stan ibland =)
13-tiden
Dagens inköp: strumpor, renkorv och tunnbröd. Stod på sonens önskelista.
Samt lite lördagsgodis till mig. Men det köpte jag inte på marknaden =)
14-tiden
Jobbar med hemtentan, men har svårt att fokusera. Tankarna far iväg.
15-tiden
Hjälper dottern med hennes blogg. Det går så där. Css och jag är inte på samma våglängd idag. Bästa är låta skiten vara.
16-tiden
Jag försöker plugga, men det blir mest, twitter, fb och mail. Från vardagsrummet hörs fotboll, men fråga mig inte vad sonen ser på för match.
Så ropar han: kan du inte börja med middagen? Nöjd med att slippa böcker och frågor kilar jag ut i köket för att laga mat: idag blir det paj.
17-tiden
äter middag t i l l s a m m a n s med båda sönerna. Det är inte var dag vi samlas så.
18-tiden
19-åringen och jag sitter kvar och pratar. Jag är alldeles uppfylld av harmoni och kärlek till mina barn. Bara prinsessan som saknas.
19-tiden
Lyssna sig lite musik och läsa sig lite bok. Fortfarande organisationsteori.
20-tiden
Favoritsyssla. Ser du inte vad jag gör? Okej då, du får en bonusbild:
Så klart badar jag!
21-tiden
I ena ändan (större delen) av soffan ligger min älskade unge (19-åringen) och snarkar högt. I andra ändan sitter jag och kollar på Så mycket bättre och njuter av ett glas rioja.
22-tiden
19-åringen har vaknat och vi bestämmer oss för att se på film tillsammans. Jag skrattar så högt att 22-åring klagar över att jag överröstar fotbollen i vardagsrummet =)
23-tiden
Vi ser fortfarande på film och jag skrattar fortfarande. Jag vet jag är lättroad ibland =)
Och Du, lämna en kommentar. Det är så trist med alla som bara smyger förbi. Jag blir jätteglad för alla kommentarer^^
Orken tryter på kvällen.
Många bloggvänner skriver om tappad lust, bloggtorka, mörker och depp.
Hösten har den effekten hävdar jag.
Eller snarare regn och mörker.
Vem farao blir glad av kompakt mörker och pissregn?
Jag är just nu tacksam att jag är singel, för jag hinner eller orkar inte med något umgänge =)
Son 1 hade både tvättat och lagat mat när jag kom hem från jobbet. Guldstjärna.
Son 2 betalade tillbaka pengar han lånat och jag känner mig helt plötsligt rik veckan före lön när det brukar vara knapert.
Finaste dottern chattar med mig och är så underbart vuxen och fin.
All tre så olika och ändå lika.
Åh vad jag älskar er och är stolt över de människor ni är <3
Allt som skulle ske på jobbet idag har gått av stapeln.
Bästaste eleverna gjorde mig stolt i möten med både skatteverket och politiker.
Allt i skolan är inte kris och skit. Jag blundar inte för problemen, men jag tycker att man borde vara mera lösningsfokuserad än problemfixerad.
Och framför allt så kan man inte bara förvänta sig att någon annan har ansvar/ska lösa problemen.
Man kan börja med att rannsaka sig själv. Gör jag mitt bästa?
Resecentrum, Vänersborg 111019 kl. 18.20
Nu är denna dagen över och dags att hoppa i bingen.
Håll tummarna att vi slipper pissregn i morgon!
Jobba 100%
Plugga 50%
Mat, sömn, familj.
Då finns det inte mycket tid eller ork kvar.
Blogg och bloggvänner får ursäkta att jag inte hinner eller orkar med er.
Jag har inte glömt er. Hoppas att ni inte glömmer mig.
Skitväder ute. Pissregn och precis sånt väder som gör att jag hatar hösten.
Ont i kroppen.
Hungrig.
Ikväll blir det tidigt i bingen.
Vaknade 9.25 idag. Sovmorgon kan man tycka, men jag lade mig vid halv 2 och knappt har sovit en blund inatt så jag är inte så utvilad som man kunde önska.
Fast orsaken till sömnproblem var självförvållat.
Ont i fötter.
Värk i ben.
Krypningar, kramp och bara olustkänsla.
Men orsaken till besvären gjorde mig lycklig, så jag står ut.
Jag har dansat mig trötter!
Vilken härlig dag jag hade i går!
Åkte till Vara för distriksmöte. Mötet var avklarat på en halvtimme. Det var bara en formalitet. Inga kontroversiella propositioner och häftiga diskussioner. Bara snabba beslut. Såna möten gillar jag .
Lunch
Sen kurs i tovning.
Kursledare var en av mina gamla vänner som jag inte träffat på flera år, så det var faktiskt främsta orsaken till att jag valde denna kurs. Han är superduktig och jobbar med textil till vardags.
6 brudar mellan 40 och 80 tovade, pratade, skrattade och tramsade hela tiden
Jag älskar att träffa nya människor och det är extra kul när tonen sätts direkt och vi pratar som om vi känt varandra hela livet.
På kvällen var det dags för fest, i en bygdegård 6 km bort. Det tog en stund för oss att komma dit, för någon hade åkt iväg med nyckeln till vår bil och svarade inte i telefon…
Nåväl det kan vara magiskt att komma sist till ett kalas också =)
Mitt gamla gäng, folkmusikgruppen som jag tillbringade hela min tonårsperiod med stod för musik och underhållning och det var så härligt att mötas av kramar och glada tillrop. Det värmde i hjärtat.
Vi satt tillsammans vid maten. Gud så gott! Närproducerat och ekologiskt. en fantastisk buffé! Och jag åt både lamm och getost utan att ogilla. Lammsalami smakade jättegott måste jag erkänna.
Så följde en härlig konsert med mitt gamla gäng: Bokenäsets ådra.
Jag kände igen alla gamla låtar och kom ihåg alla texter. Det var en rejäl vandring längs memory lane.
Sen var det dags för dans. Härlig medryckande musik, massor av folk och positiv energi.
Fast jag inledde kvällen som panelhöna.
För:
Folkdansare från Västergötland vågar inte dansa med en tjej de inte känner. Ingen bjöd upp och jag blev nobbad när jag bjöd upp.
Modet sjönk lite, men så sa en av brudarna från tovningskursen till mig: bjud upp Gösta. Han är bäst!
Och Gösta var bäst. En äldre, mycket vänlig och skicklig dansare som bröt isen. För sen fick jag dansa. Hela kvällen lång. Med kända och okända.
Jag fick dansa min favoritdans: polskor. Hambo, schottis, vals och långdans. T o m Landskronakadrilj och engelska för 3 par.
Kvällen avslutades med några fina bohuslänska polskor vid midnatt och det var på hemvägen jag förstod hur ont jag hade.
Fötterna värkte. Vänster knä smärtade och jag kände mig som 80. Men jag var lycklig inombords.
Jag är i själ och hjärta en folkmusikbrud. Folkdans är min melodi.
Att vara medlem i Ådran är inte bara att vara med i en förening, man ingår i en gemenskap, i en familj. Den familjen var min från jag var barn tills jag träffade exmaken.
Jag tror att det är dags att umgås med familjen igen. På riktigt.
Fast idag måste jag läsa. Tenta på lördag.
Gissa att jag har tentaångest.
Ensam hemma.
Hur kan man känna sig nöjd och ensam på samma gång?
Jag trivs med mig själv, men jag saknar sällskap.
Vissa stunder suger det att bästa vännerna bor långt bort.
Jag erkänner, jag är avundsjuk på alla som har en kompis att umgås med i tid och otid.
En vän att träna med, fika, prata allvar, tramsa och se på film ihop med. Dela livets vedermödor, skratta och gråta tillsammans.
Jag har det. Ibland. Att bo 14 mil ifrån varandra förhindrar det spontana om man säger så.
Jag har många vänner. Men inte här i vardagen. I min närhet.
Och jag tror att jag saknar vänner i min närhet mer än jag saknar någon att älska.
Jag har alltid varit ensam.
Har aldrig hört till de populära. Lillgammal som barn. Töntig plugghäst i skolan. Hörde aldrig hemma någonstans.
Men duktig på att hålla masken och låtsas höra till.
Vill man få mig att känna mig liten och värdelös så är effektivaste sättet att ignorera mig. Vända mig ryggen och visa att jag inte duger att umgås med. Det har jag fått min beskärda del av.
Att inte få vara med och leka är smärtsamt för barn, men det gör lika ont när man är vuxen. Men jag är stark och jag ger inte upp även om det tar emot ibland. Och du som anonymt motarbetar mig kommer inte att lyckas. Fokusera på ditt eget liv i stället. Varför lägga din energi på mig liksom?
Att vara stark är inte
Att aldrig falla
Att alltid veta
Att alltid kunna
Att vara stark är inte
Att alltid orka skratta
Att hoppa högst
eller vilja mest
Att vara stark är inte
Att lyfta tyngst
Att komma längst
eller att alltid lyckas
Att vara stark är
Att leva livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
Slå sig hårt
Och alltid komma igen
Att vara stark är
Att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
Att se ljus i mörkret
Och alltid kämpa
för att nå dit
Jag har fått en award av Lippe, en fantastisk kämpe och ljusglimt i tillvaron. Tack fina du!
1. När ingen ser/hör mig så… dansar jag naken, fiser högt och ligger i sängen, ser på film och äter massvis med godis.
2. Jag går aldrig hemifrån utan….nycklar, plånbok och mobil.
3. Min blogg heter som den gör för…den handlar om mig helt enkelt =)
4. Om jag våga så skulle jag….hoppa fallskärm.
5. Om 10 år kommer jag att…..vara världens bästa mormor och farmor.
Skickar denna vidare till den som vill ha den. Väljer ingen eftersom jag vet att den gått runt runt hos många. Men du som känner dig manad… ta chansen ?
Sovmorgon. På riktigt.
Jag har sovit som en prins i 8 timmar.
Underbart.
Kaffe och banan samt dator i knät.
Duschad, påklädd och kammad.
Det regnar ute, men jag bryr mig inte.
Mår bara gott inombords.
Är hos människor jag älskar och trivs med.
Familjen K är min familj också.
Vi hade en supertrevlig kväll igår.
Ketil hade lagat jättegod mat. Som alltid.
Trevliga och härliga människor runt bordet. Vuxna, tonåringar och barn tillsammans.
Prat, skratt och samvaro.
Spela lite spel. Och när mina barn inte var med var jag en stjärna på skitgubbe.
Eller idioten som det heter i Norge.
Jag har lovat Lillstrumpa att baka idag. Mitt fjärde barn. Världens bästa 7-åring.
Men först ska jag njuta av kaffe och surfrunda.
Harmoni.
Senaste kommentar