Blog Archives

Alice <3

Idag fyller min bästa vän år. Vi har känt varandra sedan vi var 34. Så här träffades vi:

Den 25 oktober 1999 började jag plugga till systemutvecklare.

Den första dagen var det lite pirrigt. Vid ett bord satt en tjej som pratade högt och sydde på en kudde.  En kudde som såg ut som en höna. Lite tantvarning tyckte jag =)

Jag hade för övrigt långa blonda flätor och såg ut som en skolflicka =)

Så lärde vi känna varandra och blev bästisar. Satt tillsammans och jobbade tillsammans under hela utbildningen.

Hon är norsk och jag är svensk. Men vi är universella.

Vi delar allt.

Skrattar och gråter. Stöttar och peppar. Säger sanningar och ger råd. Trams och allvar. Vardag och fest.

Mellan oss finns ingen prestige eller konkurrens. Vi gläds åt varandras framgångar och stöttar vid motgång.

Är det något jag kan lita på så är det hennes ärlighet.

Kärlek, tillit och respekt för varandra.

Och vi pratar, pratar, pratar.

För att inte tala om hur mycket vi skrattar tillsammans =)

Vi har hjälpt varandra att växa och utvecklas under de år vi varit vänner.

Alice familj har blivit min familj.

Alice är min allra bästa vän och jag älskar dig!

Grattis på 47-årsdagen 29-årsdagen =)

Som om det inte räcker har jag en Alice till i mitt liv. En ljuvlig, härlig, intensiv tjej som är ett uppiggande yrväder. Min brorsdotter som fyller 7 år idag. Grattis Alice <3

Andrea 15 år

Jag har 3 biologiska barn. Så har jag 2 fjärde barn. Andrea och Henriette.

Idag fyller Andrea 15 år!

Jag har känt denna fantastiska människa sedan hon var 3,5. Då var hon blyg och mammig och älskade Ole Brum dvs Nalle Puh.

Idag är hon en vacker, klok och mycket fin människa. Jag är stolt och glad över att hon finns i mitt liv. Duktig i skolan, en bra vän och en normalt sur och trulig tonåring emellanåt. Hennes stora intresse är mode och design och du kan spana in henne blogg här.

Gratulerer med dagen Andrea <3

svek

De senaste veckorna har jag haft mycket att fundera på.

Jag har pendlat mellan lycka, eftertänksamhet och tvivel.

Vill jag? Vågar jag? Ska jag?

Jag bad om vägledning och fick ordet svek.

Jag har funderat mycket på vad det betyder.

Igår fick jag svar.

Det handlar inte så mycket om att bli sviken igen av en person som betyder mycket för mig. Det sveket fick mig att öppna ögonen.

Det handlar nog mest om att inte svika sig själv.

Att vara sann och ärlig mot sin person och ta hand om både kropp och själ. Att våga se vad jag behöver och inte bara vad jag vill ha. Alla människor behöver jobba med sin egen inre utveckling för att må bra och för att kunna ha sunda relationer med andra. Vågar jag inte ta itu med svåra saker blir ofta relationerna lidande.

Även om saker inte utvecklades som jag önskade känner jag att det blir rätt ändå. Nu sviker jag inte mig själv.

Jag är värd bättre än en vindflöjel som inte vet vad han vill. Att leva efter devisen kärleken består, men föremålen växlar är destruktivt. Det spelar ingen roll om man är snäll, trevlig och omtänksam. Man kan inte vela runt som ett bi i en blomsterträdgård i jakten på lyckan i tron att gräset är grönare på andra sidan.

För övrigt sviker min kropp mig även idag. Ont i halsen, och tung i huvudet. Men en liten förkylning får inte mig på fall. Så självklart är det jobba som gäller. Jag är ju inte ens snorig. Mest trött.

Men annars känns det bra. Jag har passerat en gräns och det är skönt att att ha fått svar. Nu behöver jag inte fundera mer.

gi slipp

Som det heter på norsk.

Släppa taget behöver man göra ibland.

Nu släppte jag taget på riktigt. Veliga vindflöjlar får botanisera i andra trädgårdar.

Dags att gå vidare.

 

Ledigheten är slut och jag längtar faktiskt till jobbet.

Resan hem idag var slitsam, mest för att jag är förkyld och trött.

Tack och lov var hemmet städat och fint. Sonen har skötts sig med den äran.

Som grädde på moset har jag tappat bort mitt bankkort. Har ingen aning var det tagit vägen, men har spärrat det och får ett nytt om några dagar. Så det gick inte så bra att betala räkningar ikväll.

Nu ska jag avrunda en innehållsrik dag med te, glass och Så ska det låta.

I sängen så klart!

En ensam flicka måste ta hand om sig själv.

Sista

Så är det redan sista lediga dagen.

Imorgon är det vardag igen.

Det ska bli skönt faktiskt.

Jag klarar inte av att vara ledig för länge, blir så lat.

26 februari. Idag skulle min älskade farmor ha fyllt 93 år.

Men hon finns inte längre i livet. Jag saknar henne mycket fortfarande, trots att det är snart 9 år sedan hon dog.

Farmor har präglat mig. Min inre styrka kommer från henne. Jag var den dotter hon aldrig fick. Vi hade ett särskilt band. Jag pratar fortfarande med henne och vet att hon och farfar vakar över mig.

Henriette frågar varför jag skrattar så mycket?

Leo undrar vad jag skrattar åt?

Skrattet är en del av mig. Jag är en glad och positiv person. De första ord som far genom huvudet när jag ska beskriva mig själv är glad och snäll. Jag har nära till skratt och ser humorn i det mesta. Jag har tack och lov självdistans och kan skratta åt mig själv.

Det bästa är att skratta tillsammans med andra. Alice och jag lockar fram skrattet i varandra. Det blir en härlig synergieffekt.

Skrattet utlöser endorfiner och har en bra terapeutisk effekt. Faktiskt.

Jag skrattar åt det mesta. Dråpliga situationer, dåliga skämt, roliga skämt, snuskiga skämt, ironiska skämt, associationer, minnen.

Även när jag är deppig, sur eller ledsen kan jag skratta åt roliga saker.

Och jag är en sån typ att jag kan sitta och tänka på en kul sak och börja skratta för mig själv och omgivningen fattar ingenting.

Mina elever är vana.

 

Nu ska jag dricka varmt honungste. Känner mig lite tjock i halsen. Med tanke på alla bassilusker som finns i huset är väl inte det konstigt. Håll tummarna att det stannar vid tjock i halsen. Jag vill inte få ont i halsen också. Basta.

Utflykt till…

…Sverige.

Idag stoppade vi in tre flickor i bilen och åkte 8 mil österut.

Då hamnar man i metropolen Bäckefors, dit konstnärer från när och fjärran handlar dukar, penslar, färg och andra tillbehör på Stens glasmästeri. Av någon anledning är dylika prylar mycket billigare i Sverige än i Norge.

Solen sken och vi var på strålande humör. Ett kännetecken för Alice och mig är att vi pratar och skrattar mycket, högt och ofta =)

Lunchstopp i Ed. God pizza. Men norska förstod de inte så bra =)

Och ett litet inköp som Alice längtat efter i flera dagar:

Nu har vi avnjutit hemgjorda och supergoda semlor från Ed samt kardemummakaffe eller te.

Soffan är full av flickor som ser på film och jag hånglar med Mac.

Det är härligt med ferie.

Imorgon blir det ännu bättre.

Då kommer prinsessan och svärsonen hit.

<3

Morgon på Bestum

Jag ær ingen morgonmænniska. Det vet ni som kænner mig.

Æven om jag har slipat bort de værsta kanterna kan Hæxan surtant dyka upp ibland om man tar mig på fel sætt.

Ændå ær jag ofta den som ær uppe først.

Två av oss orkade inte sova længre æn 7.

Lillstrumpa ser på barne-tv och Inna  sitter vid datorn. Var annars 🙂

– Camilla! Kan jeg få et glass vann! Jag hæmtar.

– Camilla! Jeg er sulten. Frukost fixas.

–  Camilla! Kan jeg få en sax! Jag letar reda på en sax.

Det ær ungefær som på jobbet =) Fixa det, hæmta det, ordna det.

Idag ska vi dra in till byn. Tonåringarna vill shoppa. Jag ska fønstershoppa.

Jag gillar Oslo.

Oslo på sportlovet ær tradition.

Nu ær det dags att tænka på frukost.

Jag blir bortskæmd. Dag-Finn har køpt rostbiff och skagenrøra. Før att han vet att jag ælskar det.

Han visar samma omsorg før alla. Dag-finn ær en otrligt fin mænniska. Min extrapappa <3

Längtan och förväntan

Ibland är det svårt att leva i nuet.

Jag har något att se fram emot och är så fokuserad på min längtan dit att jag glömmer här och nu. Blir otålig och rastlös.

Eftermiddagen blev en rastlös väntan på sen. Jag kunde inte fokusera på något. Hade det varit en vanlig fredag hade jag så klart städat, men hur meningsfullt är det att städa och göra fint när jag ska vara borta en vecka och hemmet bebos av unga män? Nej, inte alls.

Jag tog en rejäl promenad i det fina vårvädret och jagade bort lite rastlöshet. Åh så härligt med solsken och dagsmeja.

Nu är jag framme.

Hemma i Vika. Hos familjen långkalsong. Värme och kärlek.

Kvällsmat, prat och nu är det dags för  Skavlan.

En längtan är uppnådd.

Och jag ska njuta av livet här och nu och ha en underbar vecka tillsammans med bästisen.

Fast längta efter nästa  kommer jag att göra ändå.

Det är så med längtor 😉

8 år

Idag fyller den finaste lilla tjejen jag känner hela 8 år.

Jag är så lyckligt lottad att jag har känt henne i hela hennes liv och hon har en stor plats i mitt hjärta. Hon är mitt bonusbarn.

Glad i deg!

Gratulerer med dagen Henriette <3

Category: tankar  Tags: , , ,  One Comment

Lat lördag?

Vaknade vid halv 7. Svårt att somna om. Men jag lyckades till slut och nästa gång jag slog upp mina blå var klockan 9. Bra gjort av mig!

Mitt hem är ju invaderat av unga män (sonen har kompisar som lanar) fortfarande. När jag smög upp (iklädd morgonrock) låg R på soffan och sov. Köket såg ut som hej kom och hjälp mig, men jag hade inga problem att fixa lite frukost (stekt ägg och sallad) och sen lämna eländet. Sonen får städa idag. Punkt. Så jag tassade tillbaka till mitt revir. dvs mitt rum med frukost och kaffe.

Det går alldeles utmärkt att tillbringa en lördag i sängen. Kaffe, wordfeud, bloggar, melodikrysset, nyheter, facebook, Skavlan och annat finns som sällskap i sängen. Genom Mac och telefonen har jag hela världen inom räckhåll.

Jag klarade det i hela 3 timmar.

Sen knackade Luther på axeln.

Det som raskt följde var bäddning, dusch och rena kläder, en uppfriskande argumentation med lat son och höjd adrenalinhalt av rotet i mitt hem.

Jag tog till min vanliga terapi: dammsugaren.

När hemmet är dammsugit och golvet moppade mår jag bättre.

Disken har jag överlåtit med varm hand till de unga männen. Punkt.

De är snälla och trevliga, men jag börjar tröttna på att jag aldrig är ensam i mitt hem. Sonen var helt oförstående när jag påpekade att han haft kompisar här dag och natt i över 2 veckor. I mitt hem. Att det kanske borde ta slut nån gång.

Arbetslöshet och uppgivenhet är helt förödande för en del. Som min son och flera av hans kompisar. De klarar inte att ta sig samman och ta itu med sitt liv.  Jag blir uppgiven. Det är fan inte lätt att vara ensam förälder. Att aldrig kunna dela oro och ansvar med någon.  Visst, han är myndig och många har sagt till mig att slänga ut honom. Men gör man så med sitt barn? Goda råd är folk duktiga på att komma med , men konkret hjälp? Nej.

De flyr till spel, film och fotboll när det är jobbigt.

Jag flyr till jobb och städning.

Och bloggar som terapi.

Over and out


Idag kör vi grodperspektiv eftersom jag känner mig lite låg…