Blog Archives

Som en katt

En dränkt dylik. Man blir lätt det när Gud gråter och man själv har varken regnställ eller paraply med sig.

Regn, regn, regn.

Hela dagen har det regnat.Ju längre dagen har lidit desto mer intensivare har det fallit.

Blä!

 

Min närvaro i bloggvärlden har kommit av sig lite.

Arbetsdagarna är fyllda av arbete på ett helt annat sätt.  Blir typ mest att läsa bloggar i telefonen när jag sitter på toa.

När jag kommer hem är jag trött och har inte så mycket energi kvar.

Men det gör inget.

För livet irl är ju ändå det viktigaste.

Jobb, familj och sånt. Här kan du läsa lite om min nya arbetsplats. sid.10

Jag har inte glömt min cybervänner, men jag besöker inte era bloggar lika frekvent längre. Tiden finns inte.

Idag har jag varit tacksam att jag har ett inomhusarbete.

Som sagt regn hela dagen.

Men jag har inte glömt hur det var att jobba på dagis/fritids/särskola med ungar som var ute i ur och skur och således även fröken Inna.

Förutom lektioner har jag hunnit med planering av studentfirande, sätta betyg, möte med chefen, möte med kollegor och värdefulla enskilda samtal.

Imorgon är det nya jobbet som gäller.

 

På söndag åker jag till Stockholm.

Mina duktiga elever ska tävla i SM i Ung Företagsamhet.

Du som har tid och möjlighet ska åka till Älvsjömässan på måndag eller tisdag och kolla på SM i UF 2012!

Jag finns i monter BO4:41. Eco Wash UF. Mina tjejer säljer miljövänliga tvättbollar som ersätter både tvätt och sköljmedel. De är både ekologiska och ekonomiska.

Ta chansen att träffa morgondagens företagare!

Efit tisdag 8 maj 2012

Ingen vanlig efit-dag. Tredje dagen på nya jobbet. Som är säkerhetsklassat. Så mina bilder blir före och efter jobbet. Men det ska nog bli något att kolla på ändå mina gullvippor!


06-tiden

Pyntad och påklädd är jag redo för lite frukost. Grekisk yoghurt med banan och kanel är perfekt när man måste äta före 7.


07-tiden

Fotar himlen på väg till jobbet. My sky är nämligen tema för dag 8 i fotoutmaningen.


08-tiden
Snart framme på jobbet. Jag reser klimatsmart.


09-tiden

Jobba sig lite.


17-tiden

På bussen söderut.


18-tiden
Sonen hade lagat en perfekt pasta carbonara. Underbart att komma hem och middagen är klar!


19-tiden
Det plingar till i jobb-telefonen: mail. Nu har min pojkvän (barnens namn på min iphone) fått en kompis 🙂


20-tiden
Pratar med kärleken en stund.


21-tiden
Pratar med bästisen i Norge. Pris ske Gud för Skype!


22-tiden
Pratar fortfarande med bästisen på Skype.


23-tiden
Bara för att du frågade Anna!

Over and out from da Papiljottant 🙂

 

Och Du, lämna en kommentar. Det är så trist med alla som bara smyger förbi. Jag blir  jätteglad för alla kommentarer^^

Tredje dagen

Det är en helt ny värld, även om mycket känns välbekant.

Jag lyssnar och observerar, funderar och försöker sortera alla tankar och intryck för att få en helhet.
Än så länge är det mest lösa fragment, men tålamod är en dygd. Det viktiga är att jag inte är rädd för de utmaningar som ligger framför mig. Tuffa utmaningar, men samtidigt stimulerande och en möjlighet att bidra.
Det är på ett sätt ganska fascinerande att kastas in i en verksamhet utan att få helheten  direkt, utan får plocka ihop bitarna själv och sätta samman utan manual. Jag får verkligen bekänna färg och visa att jag har analytisk förmåga och kompetens att läsa människor.

Men det går runt i huvudet av alla begrepp och förkortningar. Det vimlar av akronymer, och jag förväntas veta vad de betyder, men det är bara att hålla god min och fråga 🙂
Det går runt i huvudet ö h t. Nu är det stopp. Kanske tur att jag ska till skolan i morgon. Helt olika världar minst sagt.

Jag har fått ett eget kontor tilldelat. Eller snarare: var vill du sitta? De första veckorna sitter jag hos mitt team för att lära känna dem och arbetet, men sen ska jag ha ett kontor också. Har spanat lite och föreslår ett rum,  som verkar lämpligt. Visst, det är ditt! Hur vill du inreda det?
Jag får alltså välja gardiner, blommor och annan inredning som fixas av otroligt duktiga och kompetenta människor.  Vill du få snygg och välgjord inredning och toppensnyggt på jobbet ska du anlita Anna Klang!

Sonen har lagat middag idag. Skönt.

Nu ska jag äta och fixa till dagens efit-bilder.

Det är nog typ vad jag orkar.

Blandade tankar på en söndag

Strålande solsken och svinkallt.

Ishavsvindar idag.

Men jag klagar inte. Ingen snö och solljus som flödar.

Det gäller att hitta guldkornen i tillvaron. Bli lycklig i det lilla. Finna glädjen i det vardagliga och trygga. Inte leta kickar och häftig tillfredsställelse.

Det är många tankar som far runt i skallen.

I drömmen blandas förhoppningar, upplevelser och det helt orationella hej vilt.

Vaknade med en konstig känsla i kroppen.

Ibland behöver man bara höra ett enda ord för att bli påverkad och känna sig ifrågasatt.

Oskyldiga ord  som man trots gemensamma referensramar tolkar så olika.

Missförstånd uppstår ofta just för att man inte tolkar ord och uttryck på samma sätt.

Man talar inte samma samma språk.

Ibland tror jag att jag tänker för mycket.

Jag har dessutom en förmåga att tro det värsta. Har svårt att tro att jag är värd det bästa. Självkänslan är låg och självförtroendet på topp.

 

Kaffe och musik är ett bra sätt att få igång dagen.

Kontemplation och lite plikt står på agendan.

Städa på en söndag. Min religiösa mormor snurrar väl runt i graven.

Kanske inte så upphetsande, men nödvändigt. Att städa menar jag.

På vardagarna får jobbet min energi. Jag har privilegiet att välja att ge jobbet min energi. För att jag kan. Och vill. När jag hade små barn var jobbet mest en försörjning. Ett sätt att finansiera företaget Familjen. Idag är jobbet så mycket mer. Tillfredsställelse och självförverkligande tillsammans med en tro på att min erfarenhet och min kompetens faktiskt kan ge något till andra. Genom jobbet har jag vänner och umgänge och får utvecklas och må bra.

Söndagsmiddag tillsammans med sonen. Det händer inte så ofta. Därför desto mer värdefullt.

Men först ska jag städa 🙂

 

Första dagen

Många intryck

Trevliga människor

Lyssna och observera är väl min uppgift de första dagarna. Och det har jag verkligen gjort. Det går runt i huvudet och fötterna värker.
Mycket nytt men också välbekant. Framförallt är det skönt att hänga med i snacket och förstå terminologin.

Fast när jag var med och tog emot ett nytt dieselaggregat och killarna började prata om hur många liter motorn var på, om det var rakt avgasrör, hur många ampere, vi måste väl köra in och trimma motorn? Då hängde jag inte med.
För mig var det en svart motor. I en plåtlåda. Vikt: drygt 3,5 ton. Men det beror väl snarare på att jag är totalt ointresserad av motorer.

Annars var det lite som att komma hem.
Teknik och it är så himla kul!

Och jag har klarat över 10 timmar utan dator:)
Det ni!
Fastän jag varit omgiven av massor av datorer. Mest servrar så klart.

Nu sitter jag och väntar på tåget till Göteborg. Försenat 15 min.

Är trött som ett snöre.

Kanske smart att ta en powernap så jag är pigg i kväll?

Beefeter tillsammans med kärleken är planen.

Tjolahopp mina gullvippor <3

Torsdagstankar

Arbetsdagen har gått i ett. Det ena har avlöst det andra. Lunch framför datorn för att vinna tid.

Solsken ute och inne.

Glada elever.

Glada kollegor.

Glad Inna.

En Inna som pekar med hela handen och ingen som blir sur ändå.

Avtackad av elevrådet med tårta.

Citronella är en favorit. Jag gillar tårta. Gunnar och Martin fick det som blev över. Man får ju smöra lite för skolans kakmonster sina kollegor 🙂

 

Blir uppringd av ett Stockholmsnummer. Tänker att det är väl ännu en försäljare, men svarar ändå.

-Jag ska fixa din nya dator säger en trevlig röst. -Vad behöver du?

Tänk att få frågan! Jag säger vad jag vill ha och det ska inte vara några problem.  Sen säger den trevliga rösten att jag behöver väl en extra skärm så han beställer en 27 tums  samt att han ska tillämpa lite handpåläggning på datorn dvs sätta i en ssd-disk och utöka till 8 gig i ram. Vilket tyvärr innebär att jag inte kan få datorn i morgon utan i nästa vecka. Dessutom förstår han självklart varför jag föredrar en MacBookPro framför iMac. Och gör det något om han byter ut cd-läsaren mot en extra hdd?

Det var ett halleluja-moment kan jag säga!

I kommunal regi hade jag varit glad om jag fått en ny dator om ett halvår. Och programvaror kostar väl pengar? Måste du ha så dyra program? Kom ihåg att det är sparbeting. I år igen.

Jag märker att jag är lite spänd inför första dagen på nya jobbet.

Jag har provat kläder en lång stund. Ja, jag är så fåfäng att jag tror att första intrycket betyder något. Jag vill vara snyggt klädd och samtidigt känna mig bekväm. Så just nu har jag 4 klänningar att välja mellan. Jag valde favoritklänningen. Tur att det är säsong för sommarkläder.

Härliga I-landsproblem eller hur 🙂

Rapport från verkligheten

Borta från hemmet och nätet i några dagar.
Livet irl pågår för fullt. Jag är lyckligt lottad som har både jobb, vänner, familj och kärlek.
När jag inte bloggar flera gånger om dagen och bara är lycklig och nöjd med livet minskar kommentarerna.  Kanske dumt att bry sig, men är man känslomänniska så är man…

Jag har haft en fantastisk helg och har träffat fina människor och upplevt vacker natur. Massor av god mat och harmonisk tillvaro har också berikat livet. Mötet med människor ger de bästa upplevelserna.
Jag har bara tagit bilder med mobilen så de ger inte rättvisa åt Gotlands vackra natur. Åh så vackert!
Jag kommer garanterat åka tillbaka!
Nu kör vi bildrace! Ni som inte orkar kolla kan ju sluta läsa här.


Upp i det blå, från Säve till Visby.


Kliver ur bilen och befinner mig i Almedalen. Inte så mycket folk här nu. Mest fåglar 🙂


I det vackra rosa huset i ringmuren har Kärlekens farfar och farmor bott.


Längs strandpromenaden.


Lunch på fiket vid Österport. Härligt att sitta ute och äta. Räkmackan var divine!


På promenad genom stan…


Visbys äldsta hus. Tror jag.


Utflykt på landet. Vid havet sjön.


Jag tycker att det växer mycket blåsippor i Dalsland. Men på Gotland kryllar det av dem! Tack vare kalkstenen. Det var underbart att skutta runt i skogen och titta på vårblommor.


Naturreservatet Grogarnsberget


Grogarn. Trots att det var mulet var det en mycket speciellt ljus.


Sånt här går en bohuslänning igång på: i Katthammarsvik blommar slånbären!


En av alla kyrkor och kyrkogårdar vi besökte. Mest på östra Gotland, där Kärlekens släkt kommer ifrån.


Solnedgång på landet.


Den berömda ringmuren. Kärlekens släkting talade om varför den heter så: man kan bara ringa INNANFÖR muren. Utanför är det för dålig täckning. Man kan väl lugnt säga att det finns många korn sanning i det påståendet…


Fotar lite.


Hem åkte vi SAAB.


Vi åkte förbi Hulda, men hade tyvärr inte tid att stanna 🙂

 

Jag har ätit massor av god mat. Middag på Lindgården. Lunch i Herrvik. Fika i Roma. Jag har till och med ätit lamm. Godare än Ketils faktiskt! Men det godaste var färsk grön gotländsk sparris. To die for.

Nu är det dags att ladda för arbete igen. Två dagar i skolan. Sen är det dags.

På fredag börjar jag mitt nya jobb.

Det är lite pirrigt.

Fast mest är jag förväntansfull och fylld av energi!

 

Först kallar dock verkligheten.

Jag hade planerat att städa i eftermiddag. Städa ska jag.

Dock ej där jag planerat.

23-åring säljes.

Ibland

Onsdagar innebär lång arbetsdag fullproppad med aktiviteter.

Jag kan koppla av på bussen hem och brukar slumra till på slätten.

Idag hade jag sällskap av Springsteen och när jag klev av bussen var jag lagom mosig i huvudet.

Trött, inte gammal Daniel!

Väl hemma var det skönt att sparka av sig klackskor och knäppa upp bhn. Ni utan tuttar fattar inte vilken befrielse det är. Och varför väljer jag klackskor när jag trivs bäst barfota????? Jag blir ingen dam ändå. Fatta!

Det är då jag jag saknar mitt gamla liv.

Ja, inte det livet. Men jag saknar att cykla till och från jobbet. Få röra på sig och få motion på köpet. Jag saknar inte grälen med maken och att hämta och lämna ungar på dagis, ständigt tvätta och vara kuvad.

Men tänk att få cykla varje dag. Åh vad jag saknar min röda cykel som blev snodd av en dum tjuv.

Då behöver man inte få dåligt samvete för att man inte motionerar när man kommer hem från jobbet.

På nya jobbet finns det gym. Det känns hoppfullt. För tränar jag orkar jag mer och blir piggare.

För ont i leder och sämre ork beror inte på att jag är gammal Daniel. Bara så att du vet!

Till middag blir  det sallad. Lunchlådan som av någon anledning inte följde med mig i morse, utan stannade kvar i kylskåpet. Snopet, men bekvämt nu. Inget ont som inte har något gott med sig 🙂

Blandade tankar som tydligen ville ut

Det är nog inte meningen att jag ska plugga i höst. Mer än internutbildning på jobbet alltså.

Skickade iväg min ansökan till högskolan (man kan ju alltid plugga på distans tänkte jag) i mars och fick igår mail om att jag senast i morgon ska ha skickat in vidimerade intyg på min kompetens.

Så nu har jag bestämt att jag skiter i universitet. Punkt. Man kan inte göra allt även om man vill. Och när jag bestämde att jag skulle plugga i höst hade jag inte fått nytt jobb.

Nu blir det jobbet som gäller.

Många har påpekat att jag kommer att få slita ont, jobba dygnet runt och att jag inte får någon fritid.

Och jag undrar stilla vad de menar?

Mitt nuvarande jobb är ingen dans på rosor det heller. Men stimulerande och roligt. Det är värt slitet.

Tror man inte att jag orkar? Missunnar man mig högre lön och utbildning? Vill man att jag skulle tackat nej till jobbet? Är man avundsjuk? Eller vad?

Jag ser fram emot mitt nya jobb. Det ska bli spännande och stimulerande att få göra något helt annat än det jag gjort de senaste 12 åren.

Det är en härlig känsla att ha blivit headhuntad. Att någon tror på min kompetens och förmåga.

Som anställd är jag plikttrogen och lojal, men har även integritet och skinn på näsan.

Som person är jag positiv, omtänksam, glad och vetgirig och jag kan peka med hela handen om det behövs.

Jag vet att jag är en bra medarbetare och kollega.

Ja, man får tro på sig själv och sin kapacitet utan att det är skryt. Hur farao ska man åstadkomma något utan tro på sin förmåga?

Våga vägra Jante!

 

Jag har idag fått ett glädjande budskap.

Jag ska åka till SM i Ung Företagsamhet!

Vara stöd och allt-i-allo till mina ungdomar som tävlar, träffa fantastiska kollegor, se framtidens företagare och knyta nya spännande kontakter. Det blir 3 dagar hårt arbete, men också en rolig och stimulerande upplevelse.

Bra skor är en förutsättning. Samt gott humör och bästa problemlösarförmågan. Jag är där för eleverna och inget annat. Det är de som är huvudsaken i SM.

Det gäller att ha inställningen att allt är möjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid.

Ja, jag vet. Jag är en obotlig optismist.

Tack för att jag är uppväxt i en familj där man trott på hårt arbete och utbildning.

Jag kommer från en helt vanlig arbetarfamilj, men där vi alltid blivit uppmuntrade till kunskap och förkovran. Det var självklart att jag och min yngre bror skulle studera. Jag undrar vad som hänt om vi inte hade velat det?

Något som jag också fått inpräntat är att man tar hand om varandra i en familj. Vi kan ha helt skilda åsikter om saker och leva på avstånd från varandra, men man ställer upp och tar hand om varandra.

Jag har min farmor och farfar att tacka för mycket. Farfar för mjuka värden och farmor för inre styrka och ett jävlar anamma. trots att farfar var en hård man och farmor en snäll hemmafru. Skenet kan bedra.

Jag har funderat på en sak.

Varför är det så mycket lättare att skriva på datorn än med penna och papper?

Orden flyter fram när jag pillar på tangenterna, men när jag sitter med penna och papper blir det stopp och jag tänker för mycket på att det ska vara snyggt och korrekt.

Skriver vi för lite för hand och för mycket på datorn?

När vi funderar på det ska jag fixa lite middag.

Idag blir det sallad.

Ord-Hitler

Ja, det är vad mina barn och elever kallar mig.

När någon säger han i stället för honom, skriver dom i stället för dem så rättar jag helt automatiskt, utan att tänka.

Det sitter i ryggmärgen.

Jag är humanist och språkälskare.

Som upptäckte teknik och entreprenörskap.

Men språkpedanten finns kvar.

I flera bloggar har jag sett ordet chey.

Först förstod jag inte vad som åsyftades. Sen insåg jag att det var tjej man menar.

Varje gång jag läser chey får jag rysningar och det gör ont i mig. Jag vill skrika att det är fel, fel, fel!

Jag kan utan problem skriva aj löv jo i stället för I love You. Inkonsekvent jag vet, men tror att det beror på att det är lättare att skriva svengelska.

Ett annat uttryck som jag avskyr är även fast. Det heter även om eller fastän.

Som ni förstår är SAOL min husgud.

Ord-Hitler var det.