Jag har fått sova ett par timmar i alla fall.
Är pyntad och påklädd.
Lite te har slunkit ner.
Dags att sätta på leendet och ge sig ut i verkligheten!
God morgon mina gullvippor, nu kör vi!!!!
Det här skrev jag 24 november 2010.
Det gäller fortfarande.
”Min definition av kärlek
Kärlek som är så abstrakt, men ändå oerhört konkret. Som ger den största glädje och den djupaste sorg.
Farfar sa alltid att kärleken överlever både ”sickel och snôr”
För mig är det hans tolkning av Kärlekens lov som finns i bibeln:
” …Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken
förhäver sig icke, den uppblåses icke…”Kärlek är så mycket…
Kärlek är att höra ihop och känna att man kompletterar varandra.
Kärlek är att tycka att någon är den vackraste i världen, oavsett hur någon ser ut.
Kärlek är att vilja vara med någon hela tiden.
Kärlek är att ringa varje morgon och väcka den man älskar.
Kärlek är att släppa tag om den man älskar, för att han vill något annat.
Kärlek är att lyssna och trösta vid sorg.
Kärlek är att ge någon utrymme att växa.
Kärlek är att stå ut med varandras dåliga sidor.
Kärleken till mina barn är den starkaste kärlek jag känner. Den bär mig genom svårigheter och hjälper mig när jag kämpar på botten. Den ledsagar mig genom sårbarhet och destruktiva tankar. Utan kraften från kärleken till mina barn hade jag gått under.
<3″
Våra samlade erfarenheter och upplevelser gör oss var och en till den vi är idag.
Jag har insett att jag är mer bränd än jag trodde.
Präglad av tidigare erfarenheter.
Att älska är lätt.
Jag gör det utan att tänka, med varje andetag.
Samtidigt som det är så lätt kräver det stort mod.
Mod att våga blotta sig.
Mod att våga tro på en annan människa.
Mod att övervinna rädslan att inte duga.
Och det är när vi vågar som vi får uppleva den största kärleken, men också den djupaste sorg.
Kärleken gör oss till bättre människor.
Sorgen gör oss starkare.
Men den gör jävligt ont när vi genomlider den.
Man blir hudlös med känslorna på utsidan.
Med tårar som faller och en brännande smärta inombords.
Men när man kommer ut på andra sidan eländet så finns det en insikt och en inre styrka som växt av sorgen.
Utan svårigheter ingen utveckling som sagt.
Så är det dags.
Jullovet är slut och det är dags att tänka vardag igen.
Det ska faktiskt bli skönt att få jobba igen.
Jag har svårt att hitta ett normalt mellanläge. Antingen jobba järnet och bli helt utmattad eller så bara vara och göra ingenting. Tänk om jag kunde hitta det perfekta lagom. Men då får jag kanske hitta ett jobb som jag inte älskar passionerat.
För jag älskar mitt jobb passionerat.
Jag är en känslomänniska.
Ibland är det lite jobbigt.
Har svårt att hålla tillbaka känslorna.
Är godtrogen och utgår ifrån att andra är goda.
Så jag går på en och annan smäll.
Men hellre att gå på smällar och lära mig en läxa än att inte våga eller tro på andras godhet.
Faktiskt.
Men behandla mig varsamt är du snäll. Jag är ganska hudlös. Även om jag är mentalt stark är jag känslig.
Men dagens fråga är hur sjutton jag kan somna före midnatt, så att jag inte är som en zombie i morgon bitti?
Äter frukost framför datorn, som vanligt, och läser bloggar.
Läser hos kära fru hatt att hon käkar macka med ägg, räkor och majonnäs och skrattar till, för det är precis vad jag gör 🙂
Tur att jag sitter ensam, för det är svårt att äta snyggt. Räkorna ramlar hit och dit och jag får majonnäs i hela ansiktet.
Stunden i ensamhet på morgonen med dator och frukost är en vana som gör att min dag blir bra. Då försvinner det sura morgontrollet och fram kommer den soliga, glada Inna.
Men!
Två veckors semester har skapat ovanor.
Vara uppe så länge jag vill. Sova till 9-10-tiden.
Hur faaan ska jag klara av att gå upp före 6 på måndag igen????
Solen skiner över ett kylslaget Vänersborg. Jag hoppas det är lika soligt och fint i Göteborg. Det ska bli så underbart att träffa Kärleken igen. Längta är nyttigt. Vi har ju inte sett varandra på hela 3 dagar 🙂
Fast nu ska jag njuta av mitt te och kolla på senaste avsnittet av Grey Anatomi.
Jag är fullständigt Internetberoende. Jag erkänner.
Tjolahopp mina vänner!
Ha en underbar dag där ute!
Pöss <3
Detta är en typisk dag när jag är ledig och hemma. För då är jag oftast ensam och som ett brev på posten kommer tankarna. Jag har ibland svårt att få tankarna ur huvudet. Tack och lov att jag har bloggen, där man kan lätta på trycket. Jag är tacksam för respons, men det är inte syftet med att blogga. Oftast brukar det ge perspektiv när jag skrivit av mig. Jag har skrivit dagbok ända sedan tonåren. Nätdagbok har jag skrivit sedan 1998, då jag skapade min första hemsida. Långt innan ordet blogg dök upp.
Dagens plikter av avklarade.
Jag har pluggat, tvätten hänger på tork och jag har rastat min kompis snabeldraken. Jag har stoppat i mig lite lunch (eller vad det kallas när man äter efter 15) och ikväll blir det hummersupé med sönerna.
Jag kan göra vad jag vill, är ledig och livet leker.
Eller?
Jag har drabbats av en rejäl söndagsångest.
Inte sån där hjälphelgenärredanslut-ångest utan jag är så ensamochvärdelös-ångest.
Jag VET att jag har kärlek, familj och vänner. Fast mina vänner finns inte här, i Vänersborg, där jag är. Kärleken är i Göteborg. Och jag VET att det är sunt att inte klänga på varandra dygnet runt. Jag VET att jag är älskad av de som är mest betydelsefulla för mig.
Men jag känner mig ensam och med den känslan följer en känsla av att vara värdelös. Det har präglat mig hela livet. Trots att jag reste mig starkare än någonsin efter hösten 2010, så gnager ändå känslan av otillräcklighet inom mig.
Att inte duga, att alltid vara andrahandsvalet, att stå utanför andras gemenskap. Att ingen vill veta av mig. Att bli avpolletterad och övergiven.
Jag har alltid varit duktig på att hålla masken, att alltid vara solig och glad, för att dölja den inre smärtan. Jag är oftast solig och glad, men inte alltid.
Jag kan ha en kaxig och framåt attityd, men ibland är jag väldigt känslig och skör. Då gör det ont när andra trampar på mig.
Jag är känslomänniska på gott och ont. Vissa dagar ligger nerverna på utsidan.
Hur tar man tag i sin dåliga självkänsla?
Hur boostar man sig så att man inser att jag är värd att ha det bra?
Måste man gå i terapi? Jag har provat terapi och det ha hjälpt mig i den livssituation jag befunnit mig i då. Men att få redskap som ger långvarig effekt?
Idag hade jag behövt Alice hos mig, med sin klokskap och sitt terapeutkunnande.
Fy farao för denna dåliga självkänsla 🙁
Huvudet är fullt av tankar, men det är svårt att få ut dem.
Morgonsur.
Inte lika förkyld.
Fylld av dåligt samvete, fast jag inte borde.
Jag kan inte ställa upp på allting. Jag ska inte jobba gratis. Men har dåligt samvete för att jag säger nej.
Frustrerad.
Jag gjorde ett stort misstag igår.
Öppnade jobbmailen, fastän jag har semester.
Läste mail från chefen. Uppdrag. Som ska vara klart 120101.
Hur fan ska det gå till?
Ska åka hem några dagar.
Måste plugga.
Kärleken ska jobba.
Jag hoppas Sally har saknat mig. Och att 22-åring fattar att jag menar allvar.
Gud nåde honom om det inte är städat när jag kommer hem.
Måste få ur det här sura morgonmonstret ur min kropp.
Så är det årets sista dag och vi har ett nytt fint år framför oss.
2011 började i moll och slutar i dur.
Jag genomgick en smärtsam inre resa, men växte som människa mer än jag kunnat ana.
Fina nya vänner finns nu i mitt liv och andra vänner visade sig vara något annat än just vänner och försvann. Att människor kommer och går är en del av livet, för kommunikation måste ske åt båda håll och ibland går våra vägar åt olika håll.
Smärtsamt har varit att inse att det finns de som som hugger i ryggen gång på gång, men inte vågar säga vad man tycker öga mot öga. Jag är dock stark och vet mitt värde. Det betyder inte att jag ser andra som värdelösa. Vi borde lyfta varandra i stället för att motarbeta tycker jag. Men alla kan väl inte älska alla som sagt.
Jag har dock vågat möta konflikter och gått stark ut situationer.
Självförtroendet är på topp, men självkänslan åker berg- och dalbana som vanligt.
Att det ska vara så svårt.
Jag känner mig älskad och lycklig, men ändå finns den där lilla jefeln som säger att jag inte förtjänar att ha det så bra.
Min stora skräck är att bli dumpad och oälskad.
I början av 2011 fick jag hjälp av terapi att hålla näsan över vattenytan och terapi är kanske något att satsa på? Något måste jag göra åt min känsla av otillräcklighet och bristande självkänsla.
Jag börjar se vad jag vill bli när jag blir stor och jag har stora förhoppningar på 2012.
Livet blir inte bättre än vad vi gör det till och hur vi hanterar våra val.
Jag hoppas att Du har det bra var Du än befinner dig och jag önskar Dig allt gott!
Gott nytt år!
<3
Vaknar lite småsur. Känner att Häxan surtant är på besök.
Första koppen kaffe jagar dock bort henne.
Tack och lov!
Jag är oftast Solsken, men på morgonen kan det vara osäkert i min närhet. Mitt dåliga morgonhumör är ökänt i vissa kretsar.
Kaffe och lite ensamtid vid datorn brukar dock råda bot, som sagt.
På facebook läser jag om storm i massa statusar, men här ser vi inte röken av den.
Visst farao har det blåst i natt, men nu är det stilla. Ja, relativt. Vid havet blåser det ju alltid typ.
Eller så är den där ute, vi lär märka det när vi ger oss ut senare 🙂
Jag njuter av att vara ledig och inte ha massa plikter inbokade. Ta dagen som den kommer, göra små utflykter, se på film, sova länge, äta gott, sitta vid datorn utan att få dåligt samvete. Wordfeuda. Prata om stort och smått. Bara vara. Tillsammans.
Att höra ihop. Ha människor som älskar mig. Som ser mig för den jag är. Som accepterar mig som den jag är. Det ger mig sån lycka. Jag bubblar inombords. Ibland är det svårt att sätta ord på hur jag känner. Jag som aldrig är tyst har svårt att hitta ord.
Julhelgen var den bästa på många år. Tillsammans med mina älskade ungar och Kärleken. Det är en fröjd att se att de trivs tillsammans. Lycka. Harmoni.
En av dagens plikter försvann just. Bara en plikt på listan kvar.
Jag tänker skrota runt i nattlinne en stund till. Dricka lite mer kaffe.
Hej semesterdag!
Senaste kommentar