What a wonderful life
Tisdag morgon.
Te & macka. Nyheter på nätet.
Facebookar lite. Många som kallar tisdag tråkdag.
Icke!
Tisdag är en bra dag!
Nu är det dags att åka till världens bästa jobb och världens bästa elever^^
Livet är bra!
Tisdag morgon.
Te & macka. Nyheter på nätet.
Facebookar lite. Många som kallar tisdag tråkdag.
Icke!
Tisdag är en bra dag!
Nu är det dags att åka till världens bästa jobb och världens bästa elever^^
Livet är bra!
En helt vanlig arbetsdag i en helt vanlig kvinnas fjortistantens liv. I dag har vi kultur- och idrottsdag på jobbet. Jag ska vara ansvarig för mini-lan, men det sköter eleverna själva, så jag kan flänga runt och fixa saker utan dåligt samvete.
Häng med!
6-tiden
Pyntad, påklädd och med frukost i magen är det dags att borsta tänderna. Normal javisst =)
7-tiden
På väg till bussen. Det är kallt ute. -10. Brrrr.
8-tiden
Så här snälla är mina godingar mot min maskot!
Den maskoten fick jag av mina studenter 2004 och har en självklar plats i klassrummet.
9-tiden
Har fixat en rekvisition av chefen, så jag kan handla lite saker till fikat.
10-tiden
När eleverna tränar samarbete, kreativitet och utvecklar sin finmotorik jobbar fröken med marknadsföring.
11-tiden
Det spelas för fullt i DotA-turneringen. Det förs en diskussion om vem som är sämst och det är stackars Sunkan som får den titeln. H*n spelar volleyboll i stället och är mycket medveten om sina skills =)
Under tiden blir de spelande eleverna intervjuade av en svensklärare som vill lära sig om spel och hur de kan användas i undervisningen. Kursplaner i både svenska och engelska granskas.
12-tiden
Jobb-ärenden har uträttats på köpingen och nu är det dags för lunch.
Rött kryss = mitt arbetsrum. Om du skulle komma på besök =)
13-tiden
Bakelser i långa banor som väntar på att bli uppätna. Elevrådet bjuder och chefen betalar 😉
14-tiden
Semifinal i volleyboll-turneringen.
15-tiden
Det vinnande laget: Läderlapparna, som består av elever från 3 olika klasser. Det är en av de bra sakerna med såna här dagar: samarbetet över programgränserna.
17-tiden
Vi kan ju inte ha en efit-dag utan en matbild =) Middag= ugnsstekt kyckling, ris, currysås, gröna ärtor.
18-tiden
Innas it-support
Dottern har problem med datorn och jag lotsar fram till systemåterställning för att bli av med skit som installerat sig.
19-tiden
Ligger i sängen och läser. Fördelen med att vara singel med vuxna barn är att jag kan göra vad vill. Oftast.
20-tiden
Den här bilden är till Micke. Men mer får du inte se 😉
Idag kunde jag ligga kvar i badet utan att son eller telefon störde =)
21-tiden
Dags att provsmaka den nya chokladen.
Jag älskar mango. Jag älskar choklad. Men det här blir för sötsliskigt. Tänk om man hade valt mörk choklad i s f för den här söta mjölkchokladen. Mitt betyg blir 2 ½ av 5.
22-tiden
Det är toppen att ligga i sängen och kolla på webb-tv.
23-tiden
Nu är det dags att sova. Tack för att du följt min dag. God natt från fjortistanten =)
Det var meningen att sista bilden skulle bli på katten som låg i mitt knä, men han fick ”sketslaget” när jag tog fram kameran och sprang och gömde sig. Ville är rädd för allt =)
Vill du glädja mig så skriv en kommentar.
Det finns så många som uttrycker sina kloka tankar och tycker till om stort och smått. En del är helt vanliga vardagsbloggare som jag och andra får betalt för att tycka.
Jag har också massa tankar och åsikter, men det är svårt att få dem på pränt. Mest för att jag är så självkritisk. Mitt språk duger inte och jag har svårt att få det att flöda snyggt och enkelt.
Så det blir mest vardagligt trams. Prat om tv, mat och hur dagen ser ut. Hur jag mår och vad jag känner. Men samtidigt är det det jag uppskattar hos andra. Att ta del av varandras vardag. Jag är glad över att jag skrivit så länge. Och har inläggen kvar. Att kunna gå tillbaka och läsa vad jag gjorde och tänkte för 10 år sedan, för 5 år sedan , i somras.
Efit är ett underbart påhitt som jag har deltagit i sedan 2004. Det är genialiskt. Att fota en gång i timmen, under vardag som helg. Där får man verkligen en bild av människors liv. Visst det är den bild jag väljer att förmedla, men det är ändå en bild av min verklighet.
I morgon är det dags igen. På jobbet har vi aktivitetsdag: kultur- och idrottsdag. Så det blir inte en vanlig skoldag. Alla hjärtans Dag är det också. Ett kommersiellt jippo om du frågar mig. Det tyckte jag även när jag levde i ett lyckligt förhållande, så det är inte en bitter singel som uttalar sig. Vi firar det genom att bjuda alla elever på en hjärtbakelse. Det räcker tycker jag.
Jag ligger i min säng och är sjuk.
Ingen idé att försöka åka till jobbet när man mår som jag. Jag inser faktiskt det.
Men jag jobbar ändå. Det finns ju mail och mobil 😉
Kastade ett öga ut genom fönstret och upptäckte att det snöar här också.
Typ snöstorm.
Då är det ”enna gôtt” att ligga i sängen och slippa ge sig ut.
Men det är lite trist att jag inte kan åka till Bästisarna i ”Vika”
Det blir kontrast för dem. Sol och värme i Brasilien igår. Snöstorm i Norge idag.
Men det är fortfarande vinter. Även om vi drömmer om våren.
På torsdag har jag sovmorgon. Vanligtvis.
Förra veckan åkte jag utomlands i ottan. Idag har jag tvättat i ottan.
Surt att offra värdefull sovtid. Men nu har vi rena kläder. Nog så viktigt.
Om en liten stund ska jag ta på mig yllestrumporna(som vissa elever kallar fula) och ge mig ut i snövädret. Ja, jacka,vantar och annat också så klart. Annars vore det nog liiite kallt. Det blåser rejält också. Men det är bar att gilla läget. Jag jobbar inomhus . Det är positivt. Jag har världens bästa elever och supertrevliga kollegor. Det är positivt!
Kom ihåg att ta var på de goda stunderna i livet.
Glad och förvånansvärt pigg större delen av dagen.
Även om mina elever mobbar mina yllestrumpor! De är jättefina. Basta!
Men sen kom häxan surtant fram. Jag varnar för lite gnäll nu.
Hur svårt kan det vara att se till att en anmälningslista blir ifylld och sen blir överlämnad till behörig person?
Hur svårt kan det vara att besvara en fråga, som framförts både muntligt och skriftligt?
En arbetsuppgift, som enligt dokument, ska utföras av två olika fokusgrupper, har hamnat i knät på mig, och jag orkar inte tjafsa, utan gör det. Fast eg. borde jag säga ifrån och då slapp jag bli sur och bitchig och höja rösten som jag gör i såna lägen.
I den administrativa delen av min tjänst har jag i dagsläget ingen tydlig arbetsbeskrivning. Det är lite frustrerande, för uppgifter som jag har gjort tidigare har ingen tagit över ansvaret för och det blir lite struligt emellanåt. Men ska jag ha dåligt samvete för det? Nej, det är inte mitt ansvar länge. Jag kan inte vara morsa åt somliga. Jag har slutat curla vuxna människor. Jag har nog med mina elever, egna barn och mig själv.
Får jag bara sova i natt känns det nog bättre. Trött som ett snöre när jag kom hem. Somnade på bussen och var helt förvirrad när vi var framme. Kolmörkt och kyligt. Då är det skönt att komma hem till en vuxen son som när jag ber lagar mat till sig själv och går och handlar. Jag kunde värma lite fisksoppa till mig och ta det lugnt.
Tur att jag har funderat ut vad vi ska göra på morgondagens lektioner.
För nu tänker jag krypa ner i sängen med min kompis och se på lite tv. Sen ska surtanten sova och imorgon har hon förvandlats till solsken. Förhoppningsvis. Jag måste upp tidigt i morgon, eftersom jag ska jag tvätta imorgon kl.7.00. Det var veckans sovmorgon.
Men det gäller att tänka positivt. Jag har inga småbarn. Jag slipper lämna på dagis/fritids. Jag slipper stressa iväg till tunnelbanan. Jag kan sova på bussen och jag har världens bästa jobb!
Natta!
för trött fröken.
Det går knappt att hålla ögonen öppna.
Hjärnan har gått på högvarv i natt.
Kroppen har snurrat runt, runt i sängen.
Varför ska jag bli sån av alla intryck, ord och tankar?
Tänk om jag bara kunde stänga av och sova.
Tur att dagen är planerad. Vi börjar med film, som tur är.
Tack och lov för planering!
Och ser ni en blond zombie i rosa kofta är det bara jag.
Besöket i Stååååckholm är över.
Mest har vi varit i en hörsal på hotell Hilton. Men också åkt tunnelbana (och fascinerats av storstadsstressen) gått en vända på stan, kollat in hötorgshallen och halkat runt på isiga gångvägar.
Huvudet är fullt av intryck och tankar.
Många kloka ord. Och en del obesvarade frågor.
Jag återkommer med lite tankar om konferensens innehåll i ett senare inlägg.
För övrigt har det varit god mat och goda samtal med kända och okända.
Det måste ha varit en mening med att Trond och jag hamnade vid samma lunchbord som två lärare från en en liten skola i glesbygdskommun, med samma ämnen som vi samt samma problem med schema, sökbild, it o dyl. Intressant utbyte!
Det första man gör när man satt sig på tåget är att få fram datorn eller hur! En hel dag utan dator kan ge allvarliga skador.
Så nu sitter vi med var sin dator och har det bra =)
Om drygt 3 timmar är vi hemma igen.
kan man ju låtsas vara.
Vem farao hittade på att det var sunt att gå upp mitt i natten?
Men nu sitter jag här på tåget.
Två byten hägrar.
Sen får vi frukost efter halv åtta.
Så är det när en del tror att allt måste hända i Stååååååckholm och vi andra vackert måste åka från andra delar av landet.
Tänk om nästa rikskonferens kunde vara i Lilla Paris!
Tur att jag har trevligt sällskap hela dagen =)
När jag kom till jobbet i morse väntade en gåva i mitt postfack.
Jag blev så glad. De finaste gåvorna är inte de dyraste. Det är de som det finns kärlek och omtanke bakom. När någon ger av sig själv för att glädja någon annan.
Finaste Jeanette har hört hur jag har beklagat mig över att någon av barnen slarvat bort mitt decilitermått (men inte har jag fått tummen ur och köpt ett nytt)
Nu har jag ett nytt! Tack raring <3
Senaste kommentar