Blog Archives

Dag 21 – Another moment

Ett annat ögonblick i mitt liv.

Mina elever har stor plats i mitt liv. En dag som är både den bästa och den sämsta är studenten. Glädjen står högt i tak, men samtidigt är det så vemodigt att de försvinner ur mitt liv.

Studenten 2007 skrev jag så här i min dagbok:

”Vilken dag! Jag sitter här på kvällskvisten och är helt urlakad. Kroppen är trött och själen lite sorgsen. Avsked är ledsamt. Jag engagerar mig så mycket i mina elever och ”mina killar” är ett speciellt gäng. De har alla en egen plats i mitt hjärta. Fast jag tänker som så att jag har visserligen förlorat härliga elever, men jag har vunnit underbara vänner.

Det har varit en perfekt dag. Champagnefrukost, en städad sådan, tillsammans med klassen. Därefter studentlunch. Jag höll mitt tal som jag skrivit, helt plötsligt var jag supernervös, men det gick bra och talet uppskattades.
Ingen annan lärare höll tal. Det är knepigt att man är så rädd för att tala inför andra. Det gör vi ju i jobbet varje dag! Men jag tycker om att visa min uppskattning och utrycka mina känslor.
Efter utsläpp och parad genom Köpingen släppte vi så iväg alla studenter.

När jag vimlade runt i parken bland alla studenter och anhöriga fick jag dagens replik som jag gömmer i mitt hjärta till dåliga dagar. Jag hälsade på en familj och studentens mormor säger till mig: Åh är det du som är den där populära läraren!
Gissa att jag blev glad. Som grädde på moset fick jag följa med studenterna i deras vagn runt i Köpingen 🙂
I Småstad är det inga dyra studentflak som gäller utan traktor och vagn, fyrhjuling och kärra eller kanske en bil med båt på släp. Men vanligast är traktor med vagn.
Gossarna ville ha med mig på fest. Men jag tror att de klarar det så bra utan mig 😉 Jag har redan tagit studenten en gång för länge sedan. Men som en kollega sade: det är perfekt att vara gymnasielärare, man får äta god smaskig studentlunch varje år och vara med om massa kul saker.”

Gossarna smusslade med ett paket, men det vågade de inte ge till mig så länge vi var på skolan. De var rädda att någon sträng lärare skulle konfiskera innehållet 😉 Så jag fick presenten efter utsläppet. Och vilken present det var:

Vilken flaska =) Innehållet smakade dock skitäckligt =(

Nästa år får jag uppleva två studenter. Dels mina gossar ”Favvoeleverna” och så sonen som blir klar med skolan. lyckligtvis är det inte på samma dag. För då hade jag haft problem 😉

Ännu en

sen dag på jobbet.

Ett mycket trevligt utvecklingssamtal som bara fortsatte. Vi bara satt och pratade om allt möjligt. Den kontakten med elever och föräldrar gillar jag.

Nu sitter jag ensam på arbetsrummet igen. Det är tyst och stilla på jobbet. Inte så många som är kvar efter 17. Inte så många som är kvar efter 16 heller.

Imorgon ska elevrådet pynta granen, som en snäll bonde har ordnat åt oss. Vi har högt i tak så vi har en gran som är 4-5 m hög.

Och eftersom jag är elevrådets mentor får jag var med. Det är så kul att finnas till hands och coacha dem i deras demokratiarbete. De utvecklas något enormt.

Jag är så glad och tacksam för att jag har ett sånt roligt jobb.

Jag är tacksam att jag har ett jobb. Det är inte en självklarhet.

Lektion i webbdesign

Eleverna kodar, grejar med bilder i photoshop och kopplar av med att spela spel.

Fröken uppdaterar skolans hemsida och är till hands när eleverna behöver hjälp med css-koder, photoshop och diskussioner om vad som är snyggast.

Favvoeleverna rusar in. Deras skoldag är slut, men innan de går måste de in och tjôta lite. En av dem är dessutom ”tvungen” att ge mig en kram.

Vilka elever jag har!

Nu är det lunch och jag bloggar på fritid =)

Några vinterbilder:


”Hemma på våran gata i stan, där finns det mycket snö”


På väg till bussen.


På väg till jobbet.


Jobbet. Mitt arbetsrum är till höger om trädstammen. Bara så att du vet =)

Category: jobb  Tags: , , , , ,  One Comment

Krångel

Först inser jag att det inbokade mötet inte blir av. Någon har dubbelbokat. Igen. Det var inte jag som dubbelbokade.

Så nu sitter jag här vid min lilla svarta kompis och knattar med tangenterna i stället. Arbete finns det alltid. Och tid att blogga 😉

Sen anser nätverket att det inte ska gå att skriva ut från min lilla svarta vän. Inegn har fått ordning på det. Allt ser rätt ut i inställningarna, men inte sjutton skrivs det ut några dokument.

Så varje gång jag ska skriva ut får jag logga in på en dator i klassrummet och ha alla filer på mitt fickminne. Lite omständigt.

Vi har alltså flera olika nätverk, med vattentäta skott emellan och det är så bökigt ibland.

Hur tänkte man där?

Dagens plus

Samtal med goa kollegor och vänner om både  allvar och skoj.

D som lade armen om mig och sa: ditt skratt klingar så härligt över hela skolan. Man blir glad när man hör dig.

R som berömde mig för rollupen jag gjorde för skolan tidigare i år: den är skitsnygg!

De söta flickorna som kom och bjöd på hembakta pepparkakor.
Mina elever: är de ens dina elever?
Jag: nej.
Mina elever: de kanske vill bli dina elever.

Att jag har klarat av allt på dagens att-göra-lista.
Jag är tillbaka på banan igen. Livet är bra. Jag har verkligen världens roligaste jobb och jag säger det igen:

Jag har världens bästa elever^^

Jobb och John

Sitter på jobbet och skriver åtgärdsprogram.

Det är kolsvart ute och man skulle kunna tro att det är mitt i natten. Men klockan är bara halv fem!

Jag gillar att sitta i lugn och ro och arbeta. Det är stilla på jobbet.

Jag lyssnar på musik och skriver.

Idag är det John som gäller.

Som litet barn fick jag lyssna mycket på Beatles, tack vare MaPa. De har berättat om hur jag som litet blöjbarn stod och höll mig i stereobänken och gungade i takt till musiken. Favoriten var Obladi oblada =)
Exmaken är ett stor Beatlesfan, så stor att det spelades bara Beatleslåtar på vår bröllopsfest 😉

Det här är min Lennonfavorit:

Tisdag

Sitter i arbetsrummet och har äntligen ätit lunch.

Strax före 16.

Den här dagen har det gått i ett.

Jag har flängt fram och tillbaka. Massor av göra. Trött som ett snöre. Mörkret drar ner orken.

Mötet jag skulle ha 13.30 började inte förrän 14.15 (inte mitt fel), vilket ledde till att jag glömde ett utvecklingssamtal!
Tur att eleven messade mig.

Nu laddar jag för fler utvecklingssamtal.

Det är både trevligt och givande.

Men det blir långa arbetsdagar.

Jag hoppas att jag inte blir väckt av snöplogen vid 4.

Det räcker med i natt.

Category: jobb  Tags: , , , ,  Leave a Comment

Fixar-Inna

Så då var gran till skolan fixad!

Ett bekymmer mindre.

Tack och lov för hjälpsamma bönder!

Tänk om alla problem gick att lösa så snabbt!

Lagom har passerats för länge sedan

Det snöar ute. Flingor stora som tumvantar. Eller ”Tjörbuvattar” som man säger där jag är uppväxt.
//Tjörnbor är omtalade som människor med stora händer av någon anledning. I alla fall på Orust=)

Hur mycket snö kan det komma liksom? Man kan lugnt säga att vi har vinter runt Vänern.

Lagom har passerats för länge sedan.

Det konstiga är att jag helt plötsligt gillar vinter. Snö och kyla är så mycket bättre än det vanliga slaskiga pissvädret vi brukar ha.  Och jag bor ju på tredje våningen så jag slipper skotta numera.  Saknar inte den biten alls. Däremot saknar jag min trädgård. Att bli av med villa och trädgård var priset för skilsmässan. Bland annat.

Att tillbringa en håltimme i klassrummet tillsammans med ett gäng ungdomar är en upplevelse.  Jag blir så glad av deras trams och kivande. De sprider glädje!
Det håller mig ung om man säger så =)  Eller så är det jag som gör dem barnsliga. Vi har kul i alla fall. Jag har svårt att sitta och jobba när det är tyst. Det ska var musik, prata och tjoande =)

För att inte tala om humor och ironi.

Tack och lov för ironi. Ironi är nödvändigt för att överleva.

Offentlig vs. privat

Hur offentlig är jag som privatperson?

Hur privat kan jag vara i det publika rummet?

Var går gränsen mellan  privat-jaget och jobb-jaget?

Vi lever genom sociala medier i allt större omfattning. Gränsen mellan privat och offentlig suddas ut. När de  sociala medierna knyts samman (som twitter, facebook, bloggar) och finns i vårt vardagsrum är det ibland svårt att se gränserna. När jag kopplar blogg och twitter till facebook, så ökar antalet besökare betydligt. Men samtidigt ökar exponeringen, på både gott och ont kanske?

Vi har olika gränser.

Facebook och twitter är fantastiska redskap, både pedagogiska och sociala. Det har många kommuner insett och sprider numera samhällsinformation via FB.

Jag är en öppen person, men mån om att de i min närhet som inte vill vara synliga, ej exponeras.

Jag säger vad jag tycker, men är ändå försiktig.

Min blogg är min privatpersons forum, men frågan är om jag bara kan vara privatperson? Bär jag med mig min yrkesroll på fritiden? Är jag min yrkesroll även som privatperson?  Vad kan min arbetsgivare kräva av mig privat?

För att inte såra någon eller väcka någons anstöt, kan jag så klart skriva helt anonymt.  Men samtidigt så leder anonymiteten till en förlorad kontakt med vänner och andra som jag möter.
Min blogg är min kontaktyta med släkt och vänner. Genom nätet har jag fått fantastiska vänner som jag aldrig hade träffat annars. Genom min  blogg har mina ord fått andra att reagera och engagera sig i mig och det jag uttrycker. Jag blir bekräftad, en av människans största drifter.

Jag har aldrig velat såra någon eller hänga ut någon. Har jag gjort det ber jag om ursäkt.

Jag  inser att jag måste tänka mig för vad jag skriver, ännu mer än jag gör idag.  Andra kan tolka mina ord helt annorlunda än syftet med dem.

Hur förhåller vi oss till det ”nya” offentliga rummet?