Blog Archives

Sommarkvæll på Bestum

Dagen har varit full av aktivitet.

Inga bilder æn. Ha tålamod mina vænner. De kommer.

Vi har varit vid Domkirken och lagt blommor tænt ljus.

Tittat på regeringsbyggningen. Det ær ofattbart.

Shoppat. Jag har verkligen fyndat!

Ætit lunch ute.

Døtt på soffan med slitna føtter.

Handlat mat på CC Vest.

Ætit middag på altanen.

Moffat i oss dessert.

Varit på kyrkogården.

Kvællspromenad i Vigelandsparken.

Lekt på lekplats.

Trotsat. Ja, det ær inte lætt att vara 7 år och yngst alltid.

Nu ska vi samla ihop dagens intryck och ladda før morgondagen.

Museum har vi tænkt.

Gratis museum har vi tænkt.

Filmmuseet?

Botanisk hage?

Forsvarsmuseet?

Oslo museum?

Alla barn som gnæller och påstår att museum ær tråkigt får ingen glass!

Ha det!

 

Försoning

Jag lyssnar, läser och tänker.

Märkbart mer påverkad av tragedin på Utøya än jag kunnat tro.

Kanske för att Norge är mitt andra hem.

Jag tror inte att vi får svar på alla frågor om hur detta kunde hända.

Det är obegripligt oavsett.

Jag tror inte att hat lättar smärtan.

Även om hämnd är människans instinktiva reaktion.

Vi måste höja blicken. Tänka större, högre. Våga försonas med fruktansvärda handlingar. De kan inte göras ogjorda.
Men självklart straffa. Livstid. Instängd för alltid.

Såna tankar far genom mig.

Försoning är oerhört svårt, men ändå nödvändigt för att komma vidare. Det har jag lärt mig av livet.

Jag har svårt att formulera mig, men vill ändå visa att jag känner djupt, även om mina inlägg är ytliga ibland.

I stället för att packa och diska fastnar jag framför tvn, som direktsänder gudstjänst för sorg och hopp i Oslo Domkyrka.

Ensam

Christina skriver så naket och ärligt om att vara ensam med ansvar. Jag vill bara sträcka ut min famn och hålla om. Erbjuda en axel när det är hopplöst och tröstlöst.

Precis som Christina har jag varit ensam med ansvar för familj och tre barn sedan ett antal år tillbaka. De senaste 6 åren har jag haft enskild vårdnad och varit ansvarig 24/7.

Jag har ändå haft axlar att luta mig mot och famnar att gråta ut i. Inte en person, utan flera, vid olika tillfällen och situationer. När det var som tuffast med strulande tonåringar, ångest och bup var det en befrielse att kunna vända mig till kollega J som lyssnade, tröstade och ärligt gav mig råd. Det har varit så många gånger jag fått stöd och styrka av vänner på jobbet. Det är en av de bästa sakerna med bra kollegor: att dela med och- motgång med varandra.

Bästaste vännen har funnits till hands i med- och motgång. Det geografiska avståndet har gjort att vi har fått kommunicera via det skrivna ordet.

Genom bloggen och hos vänner och kollegor har jag visat mig liten och svag. Gråtit och bett om tröst. Genom att utlämna mig har jag fått stöd och ork att kämpa vidare.

Jag tror att vi måste våga visa vår svaghet för att få styrka.

Många gånger känner jag mig fruktansvärt ensam och tycker att det suger att vara helt ensam med föräldraansvar.

Men genom att visa min svaghet har jag fått stöd och styrka hos andra.

Även om jag är ensam så är jag inte ensam.

 

Mitt frikort

Även om jag är singel numera är han fortfarande mitt frikort^^

Vem är ditt frikort?

I sit and wait
does an angel contemplate my fate
and do they know
the places where we go
when we´re grey and old
´cos I´ve been told
that salvation lets their wings unfold
so when I’m lying in my bed
thoughts running through my head
and I feel that love is dead
I’m loving angels instead

and through it all she offers me protection
a lot of love and affection
whether I’m right or wrong
and down the waterfall
wherever it may take me
I know that life wont break me
when I come to call she wont forsake me
I’m loving angels instead

when I’m feeling weak
and my pain walks down a one way street
I look above
and I know ill always be blessed with love
and as the feeling grows
she breathes flesh to my bones
and when love is dead
I’m loving angels instead

and through it all she offers me protection
a lot of love and affection
whether I’m right or wrong
and down the waterfall
wherever it may take me
I know that life wont break me
when I come to call she wont forsake me
I’m loving angels instead

Tiden läker sår

Ja, det är faktiskt sant.

Även det är svårt att förstå när man befinner sig mitt i sorgen.

Livet är svart och smärtan outhärdlig.

Men så går den ena dagen efter den andra. Man gråter floder, saknar, längtar, förbannar och suktar.

Framför allt försöker man förstå och vill ha svar på sina frågor.

Sen upptäcker man en dag att smärtan i kroppen är borta, inga tårar faller längre och livet känns lättare att leva.

Man är tilltufsad och tilliten skadad, men glädjen och livslusten har kommit tillbaka.

Man inser att det inte blir några svar på frågorna och att väljer någon att fegt försvinna så är det inte min förlust. Faktiskt.

Jag vet inte vad som gör mest ont: att bli lämnad av någon som  älskar någon annan mer eller bli lämnad av någon som hellre lever ensam än tillsammans med.

Det är inte lätt att vara den som går heller, men man har ett försprång. Har hunnit påbörja bearbetandet som följer en separation.

Jag har både lämnat och blivit lämnad  och har lärt mig att tiden läker sår.

Det är sant.

Smärtan och sorgen går över.

Livet förändras.

När en dörr stängs öppnas en annan.

Tiden läker sår

Hurra på en torsdag

Inga bilder togs igår. Sorry Hulda.

Men en liten rapport

Gårdagens mat: Dubbelmarinerad fläskfilé med en enkel färskpotatissallad som jag slängde ihop. Gott.

Gårdagens underhållning: Svensk schlager i Dalaborgsparken Det var fullspikat, festligt och superbra. Peter Eriksson, Wictoria Nilsson, Jonas Torrestad var toppen som vanligt med en gammal kompis som gästartist. Första gången jag såg Jessica Andersson var just här. För 10 år sedan. Det var underbart att befinna sig i ett trångt folkhav och sjunga med och njuta av sommar och sång. Det var ett magiskt ögonblick när hela publiken sjöng med i Jessicas I did it for love.
Recension av kvällen hittar du här

Gårdagens dans: bugg. Jag gillar inte dansband, men jag älskar att dansa. En paradox, men sant.

Som vanligt kände jag inte en kotte. Min vän och nattgäst, som bor i Dals Rostock kände fler. Fast det kan ju bero på att han jobbar inom vården. Massa damer som skull krama och prata med honom =) Tack och lov för mina fd. elver som dök upp och skull dansa. Fick en trevlig pratstund dem. Som alltid^^

Mina nattgäster sover fortfarande, men snart ska jag spraka liv i dem, för om en stund byter jag utsikten genom mitt köksfönster (kommunkontoret) mot det här:


Utsikten från MaPas egen brygga. På andra sidan ser man Rågårdsvik, där Saltön bl a har spelats in.

Idag är det nämligen mammas födelsedag! Min mamma fyller hela 66 år. <3

Så idag blir det firande på bryggan. Pappa har lovat nyrökt makrill och jag ska bada!

 

 

Lugnt tempo

Lugnt och stilla.

Har just lyssnat klart på dagens sommarpratare. Jag älskar webbradio!

Idag en av mina bloggfavoriter Underbara Clara.

Så klok och förnuftig och insiktsfull.

Dessutom spelade hon bra musik. Man kan ju inte låta bli att gilla någon som spelar både Lisa Nilsson, Bo Kaspers, Monika Zetterlund, Bob Dylan och Jan Johansson^^

Webbradio och webbtv is da shit.

Då kan man lyssna och titta när man vill, kan och orkar.

Det är toppen!

Nu har jag en dejt med Karin Alvtegen =)

Kilar stadigt

Min snuttefilt och jag är ständiga följeslagare.

Jag vet inte om jag vågar skaffa en iphone/htc/android som jag planerat.

Då blir det symbios. 24/7

Men erkänn är det är ganska skönt att ha en följeslagare när man sitter på balkongen och njuter av sommarkvällen.

Småfåglarna jagar mat, måsarna skränar och barnen leker fortfarande, trots att klockan är närmare 23. Det är som när mina barn var små och vi  bodde i villaområde och ungarna sprang mellan trädgårdarna och det var en härlig idyll. Ibland i alla fall.

Och jag sitter i den ljumma kvällen och ser filmatiseringen av min favoritbok.

Det är hundra gånger bättre än att sitta i ett öltält på festivalen 500 m härifrån.

Ibland bor det väldigt mycket tant i mig.

Men bara ibland.

Kärlek

Har en prinsessa på besök.

Ibland är behovet av mammas omsorg lite större.

Så nu får jag vara mamma  extra mycket.

Kärlek <3

Tro

”Du får inte förlora tron på mänskligheten. Mänskligheten är en ocean; om några droppar i oceanen är smutsiga så blir inte oceanen smutsig”

Mahatma Gandhi