Blog Archives

Vad är meningen?

Trivsam eftermiddag på jobbet. Så klart. Vi har fantastiska elever. Familjär stämning och härliga kollegor. Ja, jag trivs på jobbet om du inte fattat det!

En toppenkväll i goda vänners lag med skratt, trams, bowling och mat. Tack Lärarförbundet!

Så får jag frågan hur det är med kärleken av en vän  jag inte sett på länge. Om jag fortfarande är lika lycklig?

Då ramlar jag ner i gropen av sorg och saknad och all glädje är som bortblåst.

Faan. Jävla skit-G! Varför skulle du dyka upp i mitt liv och få mig att älska dig om du ändå bara skulle försvinna?

Och jag undrar om det verkligen är värt att våga bli förälskad och älska någon?

För sorgen och smärtan när det går åt helvete är så mycket större än glädjen när man är förälskad. Någon sa till mig att jag inte ska bli så häftigt förälskad, utan vara mer sansad. Hur gör man då? Lagom förälskad finns det?

När jag är ensam tjatas det på mig att skaffa mig en karl, som om de går att köpa på ICA. När jag blir dumpad får jag frågan vad är det för karlar jag träffar? Och jag börjar ställa mig den frågan också?  Kanske bättre att leva i celibat och slippa bli sårad resten av livet? För jag är ledsen och sårad. Det gör ont att få sitt hjärta krossat.

Jag är så trött på alla dessa jävla lärdomar i livet!

fanfanfan

En bra dag

Dagen började bra. Utvilad slog jag upp mina blå strax före 6. Sedvanliga rutiner på autopilot.

Klädd som för polarexpedition gav jag mig iväg mot bussen med System of a down  i hörlurarna. Kallt som bare den, men jag var varm. Metal hjälper att hålla tempot uppe.

Halvsov ända fram till rondellen i Mellerud som vanligt, så jag kunde hoppa av bussen snäll och trevlig. Rask promenad ner till jobbet i trevligt sällskap.

Frukost framför datorn.

Stillsamt jobb i sällskap av morgonpigga ungdomar (de kommer en timme innan de börjar) med bästa spotifylistan på lagom volym i bakgrunden.

Sen avverkades dagen i flygande fläng: Lektioner, planering, bedömningssamtal med kollega, Lunch, Möte 1, lite mer planering, Möte 2.

Bussresa hem över slätten. Amaranthe i hörlurarna. Jag har fastnat i ett rejält metalflow . Metal är lite mer jävlar anamma än deppiga Adele. Jag behöver mer jävlar anamma.

Nu är  det dags att fixa lite middag och packa väskan för två dagars konferens med UF/UE.

Efter det lite meditation för att må bra och sen blir det nog en film i sängen.

För att jag kan.

Det gäller att göra det bästa av livet som ensam.

Tillförsikt

Två steg fram och ett tillbaka.

Vissa dagar går jättebra och andra vill jag helst glömma.

Så är det. Man kan inte ta genvägar från sorgprocessen.

Då är jag glad att jag har mina egna ord och tankar att hitta styrka i.

”Tiden läker sår. Ja, det är faktiskt sant.

Även det är svårt att förstå när man befinner sig mitt i sorgen.

Livet är svart och smärtan outhärdlig.

Men så går den ena dagen efter den andra. Man gråter floder, saknar, längtar, förbannar och suktar.

Framför allt försöker man förstå och vill ha svar på sina frågor.

Sen upptäcker man en dag att smärtan i kroppen är borta, inga tårar faller längre och livet känns lättare att leva.

Man är tilltufsad och tilliten skadad, men glädjen och livslusten har kommit tillbaka.

Man inser att det inte blir några svar på frågorna och att väljer någon att  försvinna så är det inte min förlust. Faktiskt.

Jag vet inte vad som gör mest ont: att bli lämnad av någon som  älskar någon annan mer eller bli lämnad av någon som hellre lever ensam än tillsammans med.

Det är inte lätt att vara den som går heller, men man har ett försprång. Har hunnit påbörja bearbetandet som följer en separation.

Jag har både lämnat och blivit lämnad  och har lärt mig att tiden läker sår.

Det är sant.

Smärtan och sorgen går över.

Livet förändras.

När en dörr stängs öppnas en annan.

Tiden läker sår”

Även om jag är ledsen och längtar, så vet jag att det kommer att försvinna. Jag kommer att bli glad på riktigt igen och klumpen av smärta i magen kommer att försvinna helt och hållet.

Det är en stor skillnad.

Att veta att det kommer att bli bra.

Det gör att jag känner mig trygg.

Även om det gör ont här och nu.

Efit lördag 4 februari 2012

En ledig dag i en ensam flickas liv. Jag kämpar fortfarande med hjärtesorg, men har tillförsikt om att det blir bättre.

Så häng med en dag i mitt liv som solitär!


00-tiden
Lika bra att inleda med papiljottanten 🙂 Så slipper ni fråga. Dags att sova sig lite.


07-tiden
Vaknar och somnar om. vaknar och somnar om. Ja ni fattar. Så det känns som  förmiddag när jag sätter på Mac (ja han sover bredvid mig) och upptäcker då att klockan är kvart i 8! När ska jag bli normal?


8-tiden
Kaffe och wordfeud sparkar igång dagen på bästa tänkbara sätt. Första koppen är alltid den godaste. Det är bara sällskapet som saknas.


9-tiden
Samtidigt som jag kollar runt hos mina efit-vänner svarar jag på frågor från en elev på fb-chatten. Jag har visst simultankapacitet, även om någon påstår annat 😉


10-tiden
Påklädd. Dagens outfit: mysdress, yllesockar och glamourlockar. Bra kombo tycker jag 🙂
Dagens uppdrag blir att lära mig självutlösaren på kameran. På tiden kanske.


11-tiden
”Det är kallt och det knarrar under skorna”
Jag vågar mig ut. Ända till sophuset på gården. Vackert, men kallt som sagt.


12-tiden
Eftersom frukosten bestod av en banan smakar det gott med lite grönsakssoppa och hemlagat knäckebröd till lunch. Sonen som nyss vaknat rynkar på näsan åt soppan och knycker en bit choklad och stoppar i sig i stället 🙂


13-tiden
Påbyltat ger jag mig ut på en promenad i solskenet. I hörlurarna spelar  Kapten Röd.


Fjortisbild
På begäran 🙂


14-tiden
Skönt att vara inne i värmen igen. Även om det var bra att få lite frisk luft. Orsaken till promenaden var dessa. På tisdag ska jag på konferens. Dags att bo på hotell igen^^


15-tiden
Läser i yogaboken om chakra. Då kommer sonen in.
-palla att du läser massa chakraskit.
Vi har olika intressen och olika perspektiv på livet. Det är och ska vara skillnad på att vara 23 och 46….


16-tiden
Den senaste tiden har jag reflekterat över att jag har fått massa rynkor runt ögonen och har fåfängt undrat hur det gick till! Så konstaterar jag att kisande mot solen och väldigt många skratt har åstadkommit dessa rynkor. Samt det faktum att jag är 46 år. Då är det normalt med rynkor. Och hellre rynkor av sol och skratt än äckliga saker som rökning…


17-tiden
Sonen hade önskemål om middag vid 17. Då blev det så!


18-tiden
Tid för lite meditation.


19-tiden
I andra ändan om bostaden spelar de unga männen lol, medan jag laddar för Mellomys med ädelost, sharonfrukt och hemlagat knäckebröd. Till det ett glas rött. Det gäller att göra det bästa av livet. Även när det suger.


20-tiden
Mello 2012. Tv:n i bakgrunden och Mac i knät så jag kan hänga hos Tofflan, facebook och  twitter för att tycka.


21-tiden
Kvällens bästa framträdande var kanske Soundtracks of our lives?  Jag gillade dead by april bäst. Men så är jag mer rocktjej än discobrud. Även om jag älskar att dansa. Jag får sällskap av de unga männen en stund som också gillat dba. Mest för att de passerar mig när de ska ut och röka på balkongen 🙂


22-tiden
Jag hittade självutlösaren 🙂


23-tiden
Lite wordfeud är aldrig fel.

Tack för idag. Speciellt tack till de av dagens drygt 600 besökare som kommenterat 😉

 

Och Du, lämna en kommentar. Det är så trist med alla som bara smyger förbi. Jag blir  jätteglad för alla kommentarer^^

Solsken

Ja idag är det är solsken ute och faktiskt lite inombords också.

Idag är en mycket bättre dag än i går. Tack och lov. Jag har sovit som ett oskyldigt barn, utan hemska drömmar.

Solen skiner och snön gnistrar. Katten skuttar lyckligt omkring på balkongen. Jag håller mig helst inomhus dock. Kallt som sjutton -11. Fukten från Vänern gör att det känns ännu kallare. Men det är väl bara att gilla läget liksom. Fortsätta gå med yllestrumpor och vinterkängor. Och längta efter våren.

 

Veckans lönearbete är avklarat och nu är jag ledig. Skönt. 2 dagar som solitär hägrar. Ja helt ensam är jag ju inte, då mitt hem fortfarande bebos av unga herrar. Även om vi inte direkt umgås. Men de finns här.

Katten är sur eller nåt för hon vill aldrig gosa med mig. Hon ligger helst inne i sonens rum. Hur man nu kan föredra stök och dammråttor framför städat och lugnt med mig. Hade Ville funnits kvar i livet hade han garanterat legat i mitt knä. Han förstod alltid när jag behövde tröst.

Även om jag har en helg utan planer eller umgänge framför mig så känns det bra. Jag har roliga saker att se fram emot den kommande veckan. Konferens med bästa kollegorna från Norge och Sverige på hotell i dagarna två och på fredag blir det middag och bowling med Lärarförbundet.

Skönt att ha kul saker att se fram emot.

Äter grönssakssoppa till lunch och wordfeudar.

Läser bloggar.  Mona lottar ut väskor. Jeanette fyndar på rea. Leo skriver om Gunnar idag 🙂

Om jag skulle bylta på mig och gå en sväng till bibblan. Det är läge känner jag.

Ha en fortsatt fin fredag i solskenet! Det ska jag ha. Basta!

Dag 8 – mål på kort sikt för denna månad och varför

Prio nr ett denna månad är att må bättre och bli glad på riktigt igen.

Varför: krossat hjärta.

Det räcker som förklaring.

Ensam

Jag är en mycket social person. Älskar att umgås och träffa nya människor.

Samtidigt gillar jag att vara ensam. Motsägelsefullt? Ja kanske.

Ensamhet när den är frivillig.

Jag avskyr påtvingad ensamhet som skapar en känsla av utanförskap. Den känslan kan infinna sig på helgerna när allt ska vara så kul och trevligt och man ska umgås och ha mysigt och festa och vara t i l l s a m m a n s.

Ikväll är jag  helt ensam hemma och det är  underbart!

Min hem är invaderat av unga män som lanar sen i fredags. Ja typ student, ledig, arbetslösa

De är snälla och trevliga, är skötsamma och stör inte på nätterna.

Men jag måste ju tänka mig för hela tiden.

Kan inte skrota runt i nattlinne på kvällarna.

Måste ta på mig morgonrock. De är vana att se mig i papiljotter. Vi har ju känt varandra i 10 år. Men jag kan  inte skrota runt i nattlinne. Det får bara familjen stå ut med.

Det värsta är på morgonen.

Jag sover  oftast i paradiskostym och helt plötsligt kan jag inte smyga ut naken till badrummet vid 6-tiden. Jag är van att sonen sover vid den tiden och jag är ensam. Inte att det sover unga män i mitt vardagsrum.

Ikväll ha de gått hem till en av killarna i gänget.

Och jag njuter av  att vara ensam.

Tänk att jag njuter av att vara ensam. Några timmar är helt ok 😉

 

På tal om ensam. Flera har sagt till mig att det bara är att kasta sig ut i dejtingträsket direkt. Upp i sadeln igen, det finns fler fisk i havet, mister du en osv.

Men jag förstår inte hur man är funtad om man ena dagen är i ett förhållande och nästa ska leta efter en ny? Man kan ju inte bara stänga av och på sina känslor. I alla fall inte jag. Jag tror att man lurar sig själv om man tror det.

Man behöver ju landa. Bearbeta. Gå vidare. Oavsett om man är den som gör slut eller blir dumpad. Och jag har haft båda rollerna så jag vet att det är inte lätt för den som gör slut heller. Även om man har ett försprång.

Hur snällt är det mot någon ny som man börjar träffa innan man är klar med det gamla?

Nej, bearbeta klart först. Sen kan man gå vidare. Hur lång tid det tar är olika. Men det är mest schyst*  Tycker jag.

Just nu känns dejting oerhört avlägset kan jag säga.

Jag jobbar med att släppa taget och gå vidare.

Det är också kärlek.

Att släppa taget om någon som inte vill.

 

*Ja det stavas så enligt min husgud SAOL

En bra kväll

Lagagodochbramat-terapi Mat ska lagas från grunden och vara näringsriktig. Massor av grönsaker så klart.

Samtal med en vän Tack för din omtanke!

En tankeväckande artikel

En gammal goding Musik är terapi.

The good wife I´m a sucker for drama.

Wordfeud Jag har hämtat mig från deppsvackan och är i god form igen.

En inbjudan till fest med härliga människor <3

Sen måste jag säga att det boostar självkänslan när sonens kompis (20 år yngre än mig) flörtar, vill bjuda på whiskey (nej jag gillar inte whiskey) och berättar fräckisar som får mig att skratta.

Nu är det dags att tänka på god natt. Håll tummarna att jag får sova hela natten. Det är så tröttsamt att vakna vid 2, ligga vaken en stund och till slut somna om för vara klarvaken vid 5. Jag behöver sova! Ni vet hur grinig jag kan bli annars.

Imorgon är en ny härlig oskriven dag.

Over and out

<3

Smärta

Leo skriver om oro i själen.

Ångest.

Ibland bara ett lätt fladder i magen som man kan svepa bort med lite städning, positivt tänk eller förtroliga samtal.

Ibland kramar ångesten skiten ur dig och gräver i magen så att det gör fysiskt ont.

Oftast känner man sig ensam med sin ångest och smärta. Men den drabbar oss alla. Att dela lättar ofta på trycket. Oro för ekonomi, sjukdom, arbete och annat praktiskt kan man oftast göra något konkret åt.

Men ont i själen.

Sorg.

Den är svårare att hantera.

Där hjälper tid.

Ibland är det jävligt tröstlöst, men tid hjälper att döva smärta.

Att veta att tid läker sår är mitt mantra just nu.

Jag vill att tiden går fortare, men det är omöjligt att styra.

Det går över. En vacker dag kommer jag att se tillbaka och inse att det var en nyttig lärdom som utvecklade mig som människa.

Och att utvecklas som människa är ett nog så viktigt mål. Mina upplevelser ska inte vara förgäves.

Lärandet är livslångt och vi växer av att ta oss igenom svårigheter och hantera  oro och ångest utan att fly.

Men just nu hade jag klarat mig utan den lärdomen.  Även om såren läker, så är det svårt att låta bli att pilla på sårskorpan.

Men vem sa att det skulle vara lätt att vara människa.

Även om det känns som att en del är helt oberörda och bara vandrar vidare utan minsta skråma.

Det är i stunder som nu som jag hämtar kraft i Kirkegårds ord:

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv

Jag har förlorat fotfästet.

Men kommer att ta mig upp på fötter igen.

Det viktiga är att våga tro.

Jag vågar älskar mig själv.

Jag vågar tro på mig själv.

Jag måste tro på kärleken igen.

Pepp

fanfanfanfanfan

Ibland tror jag att jag är masochistisk.

Borde lyssna på de som vill mig väl.

Tack och lov för mina underbara ungdomar som ger mig musik som peppar.