Blog Archives

Livets små händelser

Är som sagt inte världens gladaste människa just nu.

Men jag gör mitt bästa för att tänka positivt.

Mina underbara elever håller mig igång.

Idag råkade jag dessutom lita på några av dem. Det gick så där.  Jag har klarat mig så länge att jag blev tanklös. Gick ifrån datorn utan att låsa den.

Klassiskt facerape.

Så helt plötsligt bor jag i Sydafrika och är född i Japan och kan en himla massa språk. Förutom att jag älskar mina elever över allt annat och nästan fick en kamel som profilbild (men de hann inte innan jag kom tillbaka)  Mitt användarnamn på skolan är cammel, därav bilden.

Jag upptäckte sen att Daniel hunnit byta kön på mig och ändrat födelsedag.  Han var dessutom så snäll att han bytt så många gånger att jag inte kan korrigera till rätt datum.  Så imorgon fyller jag 101 år. Det förklarar varför det står soon to be pensionär i min profil =)

Att ständigt umgås med ungdomar håller mig ung och ger otroligt mycket glädje. Det berikar livet och jag är så glad att jag har ett sånt kul jobb.

När elevrådet pratade med media idag var jag stolt som en tupp när jag satt och lyssnade på hur de formulerade sig och förde fram åsikter och argument.

En gråtrist förmiddag gick över i solsken efter lunch. En kort promenad väckte ännu mer längtan efter vår på riktigt. Men jag vågar inte tro. Vet att det ska ner mer snö innan våren är här på riktigt.

För övrigt har dagen varit fylld av trevligt arbete, bokbeställningar, svar på mail, planering av  lektioner samt goda samtal med fina kollegor.

Onsdagar är lång arbetsdag. Avslutas med konferens. Åker hem 17.30.

Det är så skönt när det är ljust både när jag åker till jobbet och när jag åker hem.

Det finns hopp om framtiden.

På alla sätt.

Man kan inte gräva ner sig i sorg och smärta, utan ut med skiten och gå vidare. Att skriva är min ventil. Igår kväll höll jag dessutom en monolog för katten, som inte fattade vad jag skällde och grät om. Men man behöver lätta på trycket ibland. Och bättre att skälla på katten än människor.

Som sagt, vi växer av svårigheter. Nu vill jag inte växa mer.

Sol och längtan

Strålande solsken, dagsmeja, fågelsång och vårkänslor.

Men jag har suttit inne och pillat på datorn och suttit i möten hela dagen. Fixat praktiska saker och varit IT-support. Det praktiska arbetet har hållit tankarna borta.

Mest har jag längtat hem till sängen. Förkylningen har knockat mig, men jag är envis och hänger i. Tack och lov att jag bara hade administrativt arbete idag.

Men visst hade det varit skönt att sitta ute i solen.

Jag längtar vår.

Jag längtar sommar.

Jag längtar harmoni i själen.

Jag längtar äkta livsglädje, den kom av sig lite. Tack för det liksom Herr Vindflöjel!

Efter hemresa i bastubuss var det skönt med en promenad i vårsolen. Även idag hade jag lyxen av en tom lägenhet. Middag framför datorn och sen hade jag en dejt med snabeldraken, herr Ajax och Mr Mopp. Det var en toppendejt. Tänk att städning är så bra terapi. Till helgen blir det fönsterputs och städning av balkongen.

 

Jag hoppas att jag  få sova i natt. De senaste veckorna har jag sovit dåligt för att hjärnan haft så mycket att fundera på.  Nu när  jag fått svar på mina frågor behöver  jag sova. Bättre ledsen och utvilad än förväntansfull och trött. Just nu i alla fall. Allt har sin tid på något sätt.

Jag kan hantera sorg och saknad, för jag vet att det blir bättre. Att någon jag trodde på och älskar bara var en illusion är en insikt som gör ont, men jag kommer över det. Det som svider är däremot att bli totalt raderad ur någons liv. Bortsopad som om jag aldrig existerat. Det får mig att känna mig så värdelös. Som någon man leker lite med och sedan kastar bort.  Livet är en smärtsam lärdom.

Från flera får jag höra att jag är så stark och att det är min inre styrka som skrämmer. Det är knepigt för jag känner mig inte stark. Mest ensam och svag. Självkänslan sviktar. Jag har aldrig haft tro på att jag duger. Att jag är värdig att älska. Däremot kan man inte lägga sig ner och dö eller förvänta sig att någon annan kommer och löser problemen. Jag är uppfostrad till att bita ihop och sluta sjåpa mig. Sluta gråt och gå vidare. Något som har varit svårt för en känslomänniska att hantera. Jag gråter ju inte med flit. Men jag är präglad av kan-själv och är självständig. Något som varit nödvändigt för att livet ska fungera. Och någonstans borde det finnas en man som inte är rädda för starka kvinnor?

 

Hjärtedag

Alla hjärtans dag hade jag gärna hoppat över.

Inte direkt vad någon med hjärtesorg längtar efter.

Men det blir inte bättre än vad man gör det till.

Jag har en härlig familj, finaste vännerna, bästa kollegorna, underbara elever och världens bästa jobb!

Och när jag tänker efter blev jag aldrig uppvaktad på alla hjärtans dag när jag levde i förhållande (men jag köpte blommor, presenter och choklad) så det är ingen idé att gnälla.

En ny härlig dag med världens bästa elever.

Roliga arbetsuppgifter.

Ro i själen (någorlunda)

Snart är det lov och då ska jag åka hem till Vika.

Det är något att se fram emot!

Men nu är det dags att gå till bussen och dagens åktur över slätten.

Idag blir det U2 i hörlurarna.

En bra start på dagen.

 

Note to my self
Lägg dig inte kl.21, även om du är dödstrött. Du vaknar bara vid 4 och kan inte somna om.

Framtidstro

Efter morgonens resa i iskall buss anlände jag jobbet vid 8 och kunde tina upp i värmen i labbsalen. Det är underbart med eget klassrum.

Dagen har svischat förbi utan att vara stressig. Men ändå så har det gått i ett hela tiden.

Lektioner, uppdatering av hemsida och korrigerande av dokument. Läsa jobbmejl och svara på vissa. Handledning av projektarbete, samtal, elevrådsmöte.

Lunch fanns det inte tid för så jag tar en macka och en frukt och sätter mig hos mina härliga kollegor för en paus. Klämmer i mig mackan samtidigt som vi pratar om ditt och datt.

Börjar skala min apelsin (glad över att flera års citrusförbud är över)

-Men vi får inte äta citrus!!!!! Minna stirrar på mig.

– Jo säger jag och blir osäker. Men visst är det tillåtet nu?

-Det står på info-tv:n att det är förbud igen fortsätter hon och jag känner mig som en skurk med min apelsin. Tänk om jag orsakar någons död!

Jag blir frustrerad och undrar varför vi inte fått information om det. Börjar luska i det och får till slut reda på att det finns en elev på skolan vägg i vägg som är allergisk och att man informerat den skolan. Inte vår. Tillräckligt mycket i alla fall.

Så nu är det tillbaka till det gamla. Inga citrusfrukter på skolan.

Snacka om att fastna med skägget i brevlådan!

Jag åt upp min apelsin och tvättade händerna hur länge som helst. Skolsköterskan sa att det var bra och att vem som helst kan fela. Jag kan ju tycka att informationsflödet inte fungerat.

Några möten, information och planering på eftermiddagen. Ni antecknar va!

Solsken, dagsmeja och fågelsång väckte min längtan efter vår.  Det finns hopp om framtiden. Jag känner ljuset i tunneln. Både bildligt och bokstavligt.

För att använda en sliten klyscha så är det ingen idé att gråta över spilld mjölk. Bryt ihop och gå vidare typ. Men vi behöver tid att sörja och bearbeta också. I alla fall jag. Så den som inte orkar läsa eller stör sig på mitt gnäll behöver inte ta del av mitt liv. Jag kämpar varje dag och gör så gott jag kan för att hitta ljuset igen.

Och idag känner jag hopp och tillförsikt. Livet går vidare.

Att komma hem och det fortfarande är dagsljus är härligt. Det gör inte ens något att solen försvunnit och det faller snö. Morgonens -10  har dessutom förvandlats till plusgrader.

Sonen har både diskat, röjt och slängt sopor, så  jag kan ta mig fram till både spis och diskbänk. För nu är det läge för mat.

 

En bra dag

Dagen började bra. Utvilad slog jag upp mina blå strax före 6. Sedvanliga rutiner på autopilot.

Klädd som för polarexpedition gav jag mig iväg mot bussen med System of a down  i hörlurarna. Kallt som bare den, men jag var varm. Metal hjälper att hålla tempot uppe.

Halvsov ända fram till rondellen i Mellerud som vanligt, så jag kunde hoppa av bussen snäll och trevlig. Rask promenad ner till jobbet i trevligt sällskap.

Frukost framför datorn.

Stillsamt jobb i sällskap av morgonpigga ungdomar (de kommer en timme innan de börjar) med bästa spotifylistan på lagom volym i bakgrunden.

Sen avverkades dagen i flygande fläng: Lektioner, planering, bedömningssamtal med kollega, Lunch, Möte 1, lite mer planering, Möte 2.

Bussresa hem över slätten. Amaranthe i hörlurarna. Jag har fastnat i ett rejält metalflow . Metal är lite mer jävlar anamma än deppiga Adele. Jag behöver mer jävlar anamma.

Nu är  det dags att fixa lite middag och packa väskan för två dagars konferens med UF/UE.

Efter det lite meditation för att må bra och sen blir det nog en film i sängen.

För att jag kan.

Det gäller att göra det bästa av livet som ensam.

Tillförsikt

Två steg fram och ett tillbaka.

Vissa dagar går jättebra och andra vill jag helst glömma.

Så är det. Man kan inte ta genvägar från sorgprocessen.

Då är jag glad att jag har mina egna ord och tankar att hitta styrka i.

”Tiden läker sår. Ja, det är faktiskt sant.

Även det är svårt att förstå när man befinner sig mitt i sorgen.

Livet är svart och smärtan outhärdlig.

Men så går den ena dagen efter den andra. Man gråter floder, saknar, längtar, förbannar och suktar.

Framför allt försöker man förstå och vill ha svar på sina frågor.

Sen upptäcker man en dag att smärtan i kroppen är borta, inga tårar faller längre och livet känns lättare att leva.

Man är tilltufsad och tilliten skadad, men glädjen och livslusten har kommit tillbaka.

Man inser att det inte blir några svar på frågorna och att väljer någon att  försvinna så är det inte min förlust. Faktiskt.

Jag vet inte vad som gör mest ont: att bli lämnad av någon som  älskar någon annan mer eller bli lämnad av någon som hellre lever ensam än tillsammans med.

Det är inte lätt att vara den som går heller, men man har ett försprång. Har hunnit påbörja bearbetandet som följer en separation.

Jag har både lämnat och blivit lämnad  och har lärt mig att tiden läker sår.

Det är sant.

Smärtan och sorgen går över.

Livet förändras.

När en dörr stängs öppnas en annan.

Tiden läker sår”

Även om jag är ledsen och längtar, så vet jag att det kommer att försvinna. Jag kommer att bli glad på riktigt igen och klumpen av smärta i magen kommer att försvinna helt och hållet.

Det är en stor skillnad.

Att veta att det kommer att bli bra.

Det gör att jag känner mig trygg.

Även om det gör ont här och nu.

En bra kväll

Lagagodochbramat-terapi Mat ska lagas från grunden och vara näringsriktig. Massor av grönsaker så klart.

Samtal med en vän Tack för din omtanke!

En tankeväckande artikel

En gammal goding Musik är terapi.

The good wife I´m a sucker for drama.

Wordfeud Jag har hämtat mig från deppsvackan och är i god form igen.

En inbjudan till fest med härliga människor <3

Sen måste jag säga att det boostar självkänslan när sonens kompis (20 år yngre än mig) flörtar, vill bjuda på whiskey (nej jag gillar inte whiskey) och berättar fräckisar som får mig att skratta.

Nu är det dags att tänka på god natt. Håll tummarna att jag får sova hela natten. Det är så tröttsamt att vakna vid 2, ligga vaken en stund och till slut somna om för vara klarvaken vid 5. Jag behöver sova! Ni vet hur grinig jag kan bli annars.

Imorgon är en ny härlig oskriven dag.

Over and out

<3

Pepp

fanfanfanfanfan

Ibland tror jag att jag är masochistisk.

Borde lyssna på de som vill mig väl.

Tack och lov för mina underbara ungdomar som ger mig musik som peppar.

Påminnelse

Hos Catarina blev jag påmind. Det var bra.

Jepp

Lite trött och ledsen. Men jag har sovit bra.

Jag är ingen morgonmänniska. Kommer aldrig att bli. Det är hårt att vara B-människa och tvingas gå upp 6 varje dag.

Ensamtid utan att någon pratar med mig.

Fasta rutiner.

Halvsova på bussen.

Kaffe.

Det gör att jag bli snäll och trevlig mot de flesta.

En vän frågade hur jag har det, så jag sa som det är. Han sa att det syntes. Ljuset som lyste runt mig har försvunnit.

Men jag har en jävla inre styrka.

Jag har gråtit färdigt.

Inte redo att gå vidare.

Men redo att läka och må bra.

Hitta tryggheten i mig själv igen.

Inte leta efter en utopi.

Karma.

Nu är jag redo för en lång arbetsdag med massor att göra.

Entreprenörskap. Reklamfilm. Håltimme med bästaste eleverna. Marknadsföring. IT-support. Organisation.

Jag älskar mitt jobb!