Archive for the Category »tankar «

Trötthet

Orken tryter på kvällen.

Många bloggvänner skriver om tappad lust, bloggtorka, mörker och depp.

Hösten har den effekten hävdar jag.

Eller snarare regn och mörker.

Vem farao blir glad av kompakt mörker och pissregn?

Jag är just nu tacksam att jag är singel, för jag hinner eller orkar inte med något umgänge =)

Son 1 hade både tvättat och lagat mat när jag kom hem från jobbet. Guldstjärna.

Son 2 betalade tillbaka pengar han lånat och jag känner mig helt plötsligt rik veckan före lön när det brukar vara knapert.

Finaste dottern chattar med mig och är så underbart vuxen och fin.

All tre så olika och ändå lika.

Åh vad jag älskar er och är stolt över de människor ni är <3

 

Allt som skulle ske på jobbet idag har gått av stapeln.

Bästaste eleverna gjorde mig stolt i möten med både skatteverket och politiker.

Allt i skolan är inte kris och skit. Jag blundar inte för problemen, men jag tycker att man borde vara mera lösningsfokuserad än problemfixerad.

Och framför allt så kan man inte bara förvänta sig att någon annan har ansvar/ska lösa problemen.

Man kan börja med att rannsaka sig själv. Gör jag mitt bästa?


Resecentrum, Vänersborg 111019 kl. 18.20

Nu är denna dagen över och dags att hoppa i bingen.

Håll tummarna att vi slipper pissregn i morgon!

Kvällstankar

Jag har läst idag.

Sovit på soffan.

Pratat med mor & far i telefon.

Lagat mat och diskat.

Laddar för morgondagen.

Läst ikapp alla bloggar jag inte hunnit de senaste dagarna. Fått dåligt samvete för att jag varit så dålig på att kommentera. Inte så många ord som jag skulle vilja.

Funderat över mina besökare. Det spelar ingen roll om jag har 600/dygn eller 200/dygn. Brukar pendla däremellan.  Lika få som kommenterar. Personer som brukar kommentera smyger bara förbi och jag med min taskiga självkänsla tror genast att de ogillar mig.

Så läser jag Sune. Tack för att du får mig på banan igen!

Och jag hoppas att ni vänner orkar och vill kommentera, för jag lyfter av respons. Ni måste inte hålla med mig eller skriva en essä. Det räcker med ett simpelt hej. För jag ser att ni har varit här.

Matlåda till morgondagen är klar (köttbullar, potatismos, morötter och lingon)

Kläder valda: klänning, strumpbyxor, underklänning, kofta samt bysthållare och benkläder.

Snart ska studenten tvagas och förvandlas till papiljottant. Fårfängan måste ju få sitt.

Therese liknade mig vid en ängel med mina lockar. Fast hennes elever kunde inte alls se det änglalika =)

Fast kanske lite…

 

Familjeliv

En bra dag på jobbet.

Fröken på förmiddagen och kontorsråtta på eftermiddagen.

I mitt anställningskontrakt står det lärare/utbildningsledare, om någon undrar.

Det är ganska fascinerande att klistra kuvert och beställa böcker är bättre betalt än att lära ut programmering, databasteori och teknikutveckling.

Hemma efter 17. Småprat med sonen, gos med katten, laga lite mat, städa sig lite (så slipper jag i morgon)

Något som slår mig är den harmoni som präglar mitt hem.

Sonen mår bra ( trots arbetslöshet) vi bråkar sällan och vardagen flyter på.

De andra två, som flyttat hemifrån, har det bra och jag njuter av att mina barn är vuxna.

Fy farao vilken pärs att ta sig igenom tonåren. Ensam med tre!

Men vi överlevde.

Idag är det min skilsmässodag.

Dagen då jag fick papper på att skilsmässan ägt laga kraft.

Sonen tycker att det är en dag värd att fira.

Kanske inte direkt fira, men ändå markera vändpunkten i mitt liv.

Inna för 10 år sedan och Inna idag är två helt olika personer.

Då rädd, osäker, kuvad och nedtryckt. Konflikträdd och svag.

Idag stark, självsäker, självständig och betydligt rakare.

Den svaga osäkra personen finns så klart i mig också. Men jag vet mitt egenvärde.

Jag slår inte knut på mig själv för att vara andra till lags.

Jag vågar säga vad jag tycker.

Jag vågar be om hjälp.

 

Att våga gå. Att våga slå sönder en familj var nödvändigt för min egen skull.

Men både barnen och exmaken säger idag att det var rätt.

Vi hade några hemska år med bråk och hämndaktioner. Men när man vill hämnas så skadar det bara barnen.

Idag har exmaken och jag en neutral relation.

Vi kan träffas och umgås, för barnens skull, utan att det blir spänt. Vi är ju länkade samman resten av livet genom att vi har tre barn tillsammans.

Men vägen dit har varit lång.

 

Imorgon blir det familjemys igen. Lillskiten(19-åringen) kommer hem till mamma.

Hemlagad pizza och Idol.

Det är bara prinsessan som saknas <3

Vi kanske ska skypa raring =)

Lonely heart

Ensam hemma.

Hur kan man känna sig nöjd och ensam på samma gång?

Jag trivs med mig själv, men jag saknar sällskap.

Vissa stunder suger det att bästa vännerna bor långt bort.

Jag erkänner, jag är avundsjuk på alla som har en kompis att umgås med i tid och otid.

En vän att träna med, fika, prata allvar, tramsa och se på film ihop med. Dela livets vedermödor, skratta och gråta tillsammans.

Jag har det. Ibland. Att bo 14 mil ifrån varandra förhindrar det spontana om man säger så.

Jag har många vänner. Men inte här i vardagen. I min närhet.

Och jag tror att jag saknar vänner i min närhet mer än jag saknar någon att älska.

Jag har alltid varit ensam.

Har aldrig hört till de populära. Lillgammal som barn. Töntig plugghäst i skolan. Hörde aldrig hemma någonstans.

Men duktig på att hålla masken och låtsas höra till.

Vill man få mig att känna mig liten  och värdelös så är effektivaste sättet att ignorera mig. Vända mig ryggen och visa att jag inte duger att umgås med. Det har jag fått min beskärda del av.

Att inte få vara med och leka är smärtsamt för barn,  men det gör lika ont när man är vuxen. Men jag är stark och jag ger inte upp även om det tar emot ibland. Och du som anonymt motarbetar mig kommer inte att lyckas. Fokusera på ditt eget liv i stället. Varför lägga din energi på mig liksom?

 

Att vara stark är inte
Att aldrig falla
Att alltid veta
Att alltid kunna

Att vara stark är inte
Att alltid orka skratta
Att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
Att lyfta tyngst
Att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
Att leva livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
Slå sig hårt
Och alltid komma igen

Att vara stark är
Att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
Att se ljus i mörkret
Och alltid kämpa
för att nå dit

Frukosttankar

Sitter vid datorn och äter frukost.

Det gör jag varje morgon.

Jag avskyr att gå upp tidigt och fixar det genom fasta rutiner och lite tröst i form av morgonsurfande.

Läser nyheter och bloggar, facebookar och ibland hinner jag med ett litet inlägg här.

Hjärnan är inte alltid på.

Tror jag.

Står och försöker hålla ögonen öppna för att kladda på lite svart och inser att hjärnan jobbar helt utan tillsägelse. Planerar dagen, formulerar texter, går igenom att-göra-listan helt på egen hand.

När jag åker hem från jobbet stämplat jag inte ut. Jobbet har inte sådan karaktär.

Men jag jobbar inte dygnet runt.

Har blivit bättre på att stänga av, säga nej.

Nu säger jag ja till ännu en dag med finaste eleverna.

Ännu en arbetsdag på bästa skolan.

Ännu en kolsvart morgon som ljusnar om en stund.

Inte i morgon, men nästa dag har jag sovmorgon.

Jag längtar.

Det är inte svårt att tillfredsställa mig.

Energikick

Att vara bland kreativa, positiva ungdomar är den bästa energiboost man kan få.

Att lyssna på intressanta föreläsare likaså.

Tack Ung Företagsamhet Fyrbodal för dagens kick off!

Efter lite intagande av föda var det dags dagens inslag av tvång.

Jag tvingade mina elever att gå på museum!

Vilken hemsk fröken.

Konstbiennal Jag måste erkänna att jag inte förstod rummet som var vänt upp och ned  med en tysk tant som pratade på en film som projicerades på väggen.

Utställning om havet. Jag lyssnade, tittade och fick lite hemlängtan.

Utställning om Bohusläns historia. Paradiset för en historienörd.

Samtal med ungdomarna om historia, nuet, kultur, mat och allt möjlig.

Ungdomarna fick även tid att gå ut på stan lite, så tvånget var inte så omfattande.

Ingen hade irrat bort sig och bussresan hem gick bra.

Samtal med vuxna, information och kommentarer i media försöker stjäla energi, men jag vägrar ge bort min. Punkt.

Jag fokuserar på goda möten.

På det jag kan påverka.

Varför gnälla och klaga över sådant man inte kan förändra liksom.

Nu ska jag få ännu en energikick i form av middag samt förvandla trött fröken till glad papiljottant =)

Ha en fin kväll <3

 

 

Tiden går

Det har snart gått ett år  sedan marken rämnade.

När den jag älskade och skulle bli gammal med helt plötsligt kom på att han älskade sin fd. mer.

Varför han skulle stöta på mig och få mig så förälskad, när han ändå skulle gifta sig med henne, kan man fundera på. Men det är en ickefråga numera.

Det har varit ett lärorikt, utvecklande år.

Smärtsamt.

Oerhört smärtsamt.

Men jag har växt och har en inre harmoni som inte fanns tidigare.

Jag har insett att H var en parentes i mitt liv och att kattguld glimmar lika fint som guld när man inte tittar noga.

Det har tagit tid att läka en krossat hjärta. Och jag tror att det är viktigt att ta just tid. Inte kasta sig in i ett nytt förhållande, för att man längtar, saknar och inte vill vara ensam.

Men det är min uppfattning.

Jag tror på att landa ordentligt. Bearbeta klart.

Karens.

I mitt vuxna liv har jag haft 3 förhållanden. 2 där jag har valt att gå och 1 där jag blev dumpad. Det senare har fått mig att reflektera. Mycket.

Det är skillnad på att lämna ett destruktivt förhållande, bryta upp från något som inte leder någonvart och att bli dumpad när man är som mest förälskad.

Livets skola är hård ibland.

Tiden läker som sagt sår.

Det trodde jag inte under en lång period, svårt tyngd av sorg och utan livsglädje.

Men livet vann. Glädjen kom tillbaka.

Jag är starkare än förut.

Jag har lärt av smärtan och sorgen.

Jag har vågat visa mig svag och fått hjälp.

Växt. Utan svårigheter växer vi inte.

Nu är jag redo att gå vidare i livet.

Morrn da!

Något så ovanligt som pigg och glad redan klockan 6.

Och nej, jag är varken förälskad eller tokig.

Bara utsövd.

Har sovit så gott, trots att det är varmt inne och blåser halv storm ute.

Jag står till och med ut med mörkret!

Påklädd och pyntad redo för en ny dag i samhällets tjänst.

Tjolahopp!

ps. jag blir inte ens sur på fb som inte tillåter mig att kommentera hos vänner!

Längtan

Det ekar tomt ibland.

Både kropp och själ saknar.

Jag längtar tvåsamhet. Att höra ihop. Att inte leva ensam.

Men det är svårt. För hur undviker man att drabbas av svek igen?

Hur vågar man lita?

Och hur möter man någon? För mig är det  ett problem. Var och hur?

Jag som har sagt tvärt nej funderar på nätdejting.

För hur ska man annars träffa någon?

I min vardag är det dåligt med lediga karlar, bland vännerna mest bögpar och inbitna ungkarlar. Var finns  singlarna som är något att lita på?

En man som inte har ett ex gömd i garderoben.

Jag vill inte råka ut för ännu en man som påstår sig vara färdig med sitt förra förhållande, lova en framtid tillsammans och sedan brutalt dumpa för att gifta sig med sitt ex.

Jag längtar.

Lördagsmorgon

Kattungarna har masat i natt, men jag har sovit som en stock påstår dottern =)

Frost i natt enligt rykten, men nu skiner solen som den ska. Jag vägrar fortfarande strumpor ju!

Vi har intagit föda, tvagat och dekorerat våra kroppar med textil och färg.

På agendan står en utflykt till Bergvik. Shoppa lite. Med betoning på lite. Lönen kommer inte förrän på tisdag.

Dessutom blir det ett besök på företaget vars affärsidé går ut på att göra vardagen lite bättre. Prova sängar, ta bilder till 4u2:s fotoutmaning, kolla på kuddar och fika sig lite.

Det är skönt att bara ta dagen som den kommer utan massa måsten och bara få vara tillsammans.

Det är människor som är det viktiga, inte prylar och status.

Ha en fin dag där ute. Oavsett var du är.

Kram <3