Archive for the Category »tankar «

Trams och allvar

Efter en härlig förmiddag i sängen med laptop och kaffe har jag nu både duschat och klätt på mig. Så ville jag testa en frisyr jag såg i lördagens Gokväll (frisyren börjar vid 2.30)

Det gick ganska bra med tanke på att jag har kortare hår, sidbena och gjorde den själv, baklänges , utan att se.

Det var nästan svårare att fota själv, så jag fick be sonen hjälpa mig. Tur att han hade lunchrast =)

Nu blir det till att öva, öva, öva. Och så vill jag ha ett snyggt hårspänne. Hittade ett gammalt trasigt i en låda. Jag har ju mest hårnålar och hårklämmor. Inga snygga spännen alls.

Samtidigt som jag tillbringar min lediga dag åt fåfänga har Japan drabbats av jordskalv och tsunami. Det största skalvet på 300 år. Det är svårt att förstå för mig som aldrig upplevt ett jordskalv. Jag ser bilder och läser, men omfattningen är svårt att förstå.

Precis nu har det börjat att snöa här. Vi är många som är trötta på snö och vinter. Luften yr av flingor som smälter bort när de landar på marken. Lite skitväder är ingenting mot katastrofen i Japan.

Ibland behöver man få perspektiv på vad som är viktigt.

Fredagsfunderingar

Ledig dag.

På fredagar har jag bara administrativt arbete, så därför kan jag vara ledig, utan att undervisningen påverkas. Och dagens kompledighet är välbehövlig.

Skönt att vakna utan klockringning, utan när kroppen vill. Sov till halv nio.

Ingen huvudvärk idag.

Härligt att sitta i sängen och läsa nyheter och bloggar. Att i lugn och ro reflektera och fundera.

Skolan är min vardag. Ibland känns det som att hela världen handlar om skolan. Lärare tänker skola dygnet runt. Det finns ingen verksamhet som så många har åsikter om. Och det är lätt att tycka och vara kritisk när man är anonym på nätet.

Jag tycker att jag är bra på mitt jobb, men kan självklart bli bättre. Jag har en bra relation med mina elever och deras föräldrar och stortrivs med arbetet att förmedla kunskap och ge eleverna färdigheter och förhållningssätt att hantera livet och vidare studier.

Om några månader är det dags för studenten igen. En dag fylld av glädje och lite vemod. Det är ett privilegium att följa ungdomarnas utveckling under de tre år de går på gymnasiet. Och eftersom det är små klasser får vi ofta en nära familjär stämning.  Flera gånger har jag fått åka med min klass på deras studentflak och det har varit en ära att de gillar mig så mycket att jag fått följa med. Ett fint avsked.  När vi var på Karlstad universitet i onsdag träffade jag en av mina gamla elever, som tog studenten 2006. Jag fick en kram och en pratstund och det var så roligt att träffas. Så är det för många av oss lärare. Våra elever bibehåller kontakten med sina gamla gymnasielärare och många återvänder till skolan för en fika och en pratstund.

Jag har ingen formell gymnasielärarexamen, men jag har behörighet i mitt ämne (datavetenskap) som det faktiskt inte finns någon formell  lärarutbildning i. Enda chansen är att bli lärare i 2 andra ämnen först och sen kan datavetenskapen bli det t r e d j e ämnet. Jag har sökt mitt jobb varje år och jag har fått jobbet, dels p g a av att ingen med formell behörighet har sökt, men främst för den kompetens och erfarenhet jag har.

I lokalpressen haglar det artiklar om skolan och i kommentarerna till dessa framförs många åsikter. Och jag undrar varför man inte kanaliserar denna  energi till att engagera sig politiskt,  i föräldraråd eller föräldraföreningar.

För oj vilken energi det finns. Och så många åsikter och klagomål på politiker, tjänstemän och personal i skolan.

Det höjs röster om att man ska lägga ner gymnasiet i den lilla kommun jag arbetar i. De har alltid funnits, för gymnasiet är ju så dyrt. Det man kanske inte inser är att det bli dyrare att skicka alla ungdomar till andra kommuner för att gå på gymnasiet (som man gjorde före 2000) Kommunen betalar Inter kommunal Ersättning IKE till mottagande kommun. Denna IKE var en av orsakerna till att man tog ett beslut att bygga en egen gymnasieskola.

Skola är liten och har i år få sökande. Till de studieförberedande programmen. Men yrkesprogrammen och Individuella programmen, dit de som inte är behöriga att söka nationella program går, har många sökanden. Så vi får nog lika många som slutar i juni och börjar i augusti. Men annorlunda fördelat.

Är min katt normal?????????

På skrivbordet ligger en banan. Nu har hon hoppat upp och sitter och s l i c k a r på bananen!

Kanske dags att ge katterna frukost?

Lösenordsskyddad: Vad är man värd?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: tankar  Tags:  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Vårkänslor

Hela dagen har balkongdörren stått öppen och jag har kunnat gå barfota utan att frysa.

Åh vad jag längtar efter att få gå barfota. Avskyr strumpor.

Solsken och blå himmel, fågelkvitter och ljud från lekande barn på gården. Jag vet att jag mitt i sommaren kommer att vara less på stökiga ungar. Men idag är de ett vårtecken =)

Idag har jag inte haft någon söndagsångest. Det är skönt. Jag har väl haft för mycket att tänka på.

Men en mapp med viktiga betyg och papper är spårlöst försvunnen och det gör mig lite bekymrad. Vet inte ens var jag ska börja leta. Någon som vet jag jag har lagt den blå mappen med betyg och intyg?

Jag läste i en blogg att de varit i kyrkan och jag fick en tydlig minnesbild från livet som fru. Barnen (då 2, 4, 6) och jag var i kyrkan på familjegudstjänst (själva, maken hade ju social fobi) och jag slet som ett djur för att få alla tre att sitta still i kyrkbänken. Även om barn fick synas och höras fick det vara lite ordning. 6-åringen klättrade över och under kyrkbänken. Efter mycket om och men tvingade jag honom att sitta still.

Då säger han högt och tydligt så det ekar i kyrkan: Gud är död!

Jag ville sjunka igenom golvet, men då fick jag stöd. Kvinnan framför mig vände sig om att gav ett stort leende av sympati. Och det var inte vilken kvinna som helt. Det var vår kyrkoherde.

Varje gång jag ser och hör barn som har svårt att sitta still i kyrkan tänker jag på den gången.  Och minns hur det var när jag var barn. enda gången jag fick godis av mormor var i kyrkan. För att jag skulle sitta still och vara tyst.

Tur att tiderna har förändrats.

Tacksam

Det har varit en bra dag.

Jag har tvättat och sonen hjälpte till att bära ner och bära upp berget med smutstvätt.

Vi lagade mat tillsammans. Sonen skalade potatis utan knorr.

Vi har samtalat och skojat med varandra.

Jag har frågat om skolan och hans framtidstankar, utan att han blivit sur.

Helt normalt beteende kan någon tycka. Men för mig är det lycka.

Som förälder är man helt maktlös när ens barn mår dåligt. Fysiska sjukdomar är lättare att hantera (inbillar jag mig) men att må psykiskt dåligt är svårt att hantera. Depression och social fobi är inte lika lätt att hantera som vattenkoppor och influensa. Som förälder känner man sig lamslagen, har dåligt samvete och fullständigt maktlös.

Efter flera kämpiga år mår sonen bra igen och vi har en fin relation. Som förälder gör man många misstag och det blir fel. Men det viktiga är att aldrig svika. Att finnas kvar när alla andra inte orkar. Mina barn har tyvärr bara en förälder som orkar vara förälder. Oavsett om jag är bra eller dålig på att vara mamma, så finns jag där. För mina barn kan jag offra allt. De kommer före allt annat i världen.

Så jag är tacksam över att sonen gör normala saker. Han slänger t o m soporna , utan allt  för mycket tjat =)

Jag älskar mina tre barn över allt annat och jag är superstolt över dem <3

När jag slog på tv:n för att kolla på Andra chansen med Tofflan flydde sonen hem till kompisen för att se på fotboll. Det har jag svårt att se det roliga med. Men vi har olika böjelser. När sonen svepte förbi tv:n och fick höra Jenny Silver undrade han vad det för för j***a skit. Smaken är som baken =)

Nu har jag krupit ner i sängen.  Visst är det underbart att krypa ner i en säng med nytvättade lakan. Det luktar så gott. Och lakanen är så sköna och svala.

Imorgon är det skidor hela dagen på tv:n. Fast jag måste planera lektioner och jobba med hemtentan. Tur att det finns webbtv/radio.

Det är jag också tacksam över.

Jag är tacksam att jag har så fina vänner. Både irl och på nätet. Ni berikar mitt liv och får mig att känna mig betydelsefull.

Det blir ingen film ikväll heller. Jag orkar inte börja titta nu när klockan är halv tolv. Däremot ska jag se veckans avsnitt av Svaleskär. Det är en serie som är både spännande och välgjord. Jag blir aldrig för gammal för barn- och ungdomsserier. Så se den gärna.

Blandade tankar på en lördag

Solen skiner och det är kallt. Jag har börjat känna lust att städa balkongen och putsa fönster. Är inte där riktigt än. Men det tar sig. Kan det vara vårkänslor?

Idag firar jag 4 månader som (ofrivillig) singel.

Den första månaden var den värsta perioden i mitt liv. Inget jag önskar någon annan att gå igenom. De följande 2 kämpade jag på, ett steg i taget, i kampen mot sorg och smärta.

Idag mår jag jättebra och trivs med livet. Ett visst vemod finns inom mig, men jag har tro på livet och framtiden. Jag har ingen brådska att hitta kärleken igen. Men jag vill inte leva ensam resten av livet. Frågan är hur jag ska kunna lita på en man igen?

Fast just nu är livet fullt av jobb och studier. Jag läser ju 2 kurser på distans denna terminen.

Med deadline samma vecka för inlämningsuppgifter. De enskilda uppgifterna kan jag styra över, men de som ska göras i grupp är svårare att styra.

Kommunikation via skype och lärplattform.

Vi har delat upp uppgiften mellan oss, som ska sammanställas och lämnas in i morgon.

Trots förkylning och trötthet har jag lyckats ta mig samman och skrivit ihop min del. Hur hanterar man då när någon part inte gör sin del, p g a sjukdom eller annat?

Jag ställs inför samma problem som mina elever gör. De som driver UF företag får skriva samarbetsavtal för att kunna hantera situationer som uppstår och hur man fördelar ansvar. Men vem tar ansvar för att vårt gemensamma arbete blir slutfört. Kan man ensam lämna in sin del om de andra fallerar?

Jag har pluggat ganska mycket på distans. Men detta är första gången utan träffar på universitetet. Tidigare har grupparbeten gjorts med människor jag har träffat. Det har fungerat jättebra. Trots att vi bott i Vänersborg, Haparanda, Västerås och Malmö.

Men deadline är i morgon kväll. Vid midnatt. Än finns det tid att de andra piggnar till och uppgiften blir slutförd av alla i gruppen.

Tvätten hänger på tork. Idag körde jag 5 fulla maskiner. Det blir så när man inte tvättar på 2 veckor.

Ikväll ska jag se på filmen jag inte orkade se igår. Tror jag. Dessutom tänker jag hänga hos Tofflan och kommentera Andra chansen, fast jag får kolla på svt play. Sonen ska se på fotboll.

Jag har ingen favorit i Andra chansen. Däremot tror jag att Love generation borde vinna hela skiten, om vi har ambitioner att slippa åka ut ur hela tjottaballongen.

Vilken låt jag gillar?

Jag är lite udda, men min favorit är Swingfly =)

Jag gillar inte dagisidolerna Saade och Danny (sorry Sara)

Och fortfarande är Paradise Oscar min favorit av de låtar jag hört hittills.

Sonen vill absolut ha hasselbackspotatis till middagen. Jag hade nöjt mig med klyftpotatis. Därför får sonen skala potatisen. Helt logiskt. Tillbehör blir ugnsstekta revbensspjäll och sallad.

 

Vackra hem

I bloggar och på facebook lägger folk ut bilder på sina hem.

Det är inredning hit och inredning dit.

Det är vackert, vitt och perfekt.

Färgmatchat och stajlat.

Och jag undrar.

Var är posthögen? Kläderna? Disken? Bokhögen? Lådorna med julsaker?

Småprylarna som ligger i en hög på skrivbordet? Brödsmulorna på bänken? Katthåret överallt? Leksakerna? Skorna i hallen? Soppåsen vid dörren? Kläderna som man tänkt att vika? Stryktvätten?

Allt det där som man har tänkt att bära ner i förrådet, men som ligger kvar.

Jag är nöjd med inredningen och stilen hemma hos mig, om man bortser från min svarta skinnsoffa, som katterna rivit sönder. Jag drömmer om en vit tygsoffa. Men vågar jag?

Alla stajlade bilder stressar mig.

Jag får ångest.

Säg att jag är normal.

Tro

Det är ljust ute när jag åker till jobbet vid 7.

Det är ljust ute när jag kommer hem vid 17.

Fåglarna sjunger.

Dagsmeja.

Takdropp.

Fläckvis barmark.

Vet ni vad det betyder?

Jo, att jag tror på vårens antågande.

Snart är det vårdagjämning.

Min tro är att Gumman Tö vinner i år igen.

Löneförmån

Att kunna bedriva undervisning och samtidigt följa vm i Oslo är en löneförmån.

Jag undrar om de kollade in mitt schema innan de planerade VM-programmet.

Webbdesign och svt play = sant!

Lite svårt att se tangenterna i mörkret (eleverna har satt på projektorn) men det går alldeles utmärkt att koda och lösa problem samtidigt som man kastar ett getöga på skidtävlingen. Det bästa är när de lär av varandra och samarbetar. Mig vänder de sig till när ingen fattar.

Lösa problem och organisera hör till det bästa jag vet.

Humöret steg när jag kunde ge en elev positivt besked om en affärsidé.

Huvudvärken har nästan släppt.

Jag jobbar på en jättebra skola, med härliga elever. Trivseln är hög och många når mycket höga betyg. Det är så synd att man skriver så mycket negativt i media. Till alla föräldrar som tycker så mycket, utan att veta vad som stämmer, kan jag bara säga att det är fantastiskt att föräldrar är så intresserade av skolan. Använd energin till att engagera er i föräldraråd och föräldraföreningar i stället för att klaga och gnälla i olika forum. Det gagnar era barn!

Hemma igen

Jag vet inte vem/vilka som blev gladast, sonen eller katterna, men jag blev hälsad välkommen hem  =)

Resan hem gick lugnt och utan några missöden.

Förutom att mina mackor försvann! Jag hade verkligen sett fram emot att få moffa i mig mina mackor med stekt ankbröst, spenat och paprika på. De försvann på tåget eller så ligger de kvar i Alice bil?

Det gick nästan lika bra med stekt ägg på kneip till kvällsmacka. Nästan.

Förmodligen har det varit blidväder och så frusit på, för det var isgata överallt. Jag fick gå varsamt, för jag vill inte ramla och skada mig som jag gjorde för ett år sedan. Då var mitt knä kass i ett halvår.

Snart dags att lägga sig. Jag har pysslat om katterna lite, vattnat blommor som höll på att dra sitt sist andetag (jag vet att de inte har lungor, men de var nästan döda) Vad är det med killar och blommor?

Nu är det papiljotter på och sen lite antikrundan innan lampan släcks. Jag ska spana efter mintgrönt och gubben med tröjan som vi stör oss på =)