Blog Archives

Som en katt

En dränkt dylik. Man blir lätt det när Gud gråter och man själv har varken regnställ eller paraply med sig.

Regn, regn, regn.

Hela dagen har det regnat.Ju längre dagen har lidit desto mer intensivare har det fallit.

Blä!

 

Min närvaro i bloggvärlden har kommit av sig lite.

Arbetsdagarna är fyllda av arbete på ett helt annat sätt.  Blir typ mest att läsa bloggar i telefonen när jag sitter på toa.

När jag kommer hem är jag trött och har inte så mycket energi kvar.

Men det gör inget.

För livet irl är ju ändå det viktigaste.

Jobb, familj och sånt. Här kan du läsa lite om min nya arbetsplats. sid.10

Jag har inte glömt min cybervänner, men jag besöker inte era bloggar lika frekvent längre. Tiden finns inte.

Idag har jag varit tacksam att jag har ett inomhusarbete.

Som sagt regn hela dagen.

Men jag har inte glömt hur det var att jobba på dagis/fritids/särskola med ungar som var ute i ur och skur och således även fröken Inna.

Förutom lektioner har jag hunnit med planering av studentfirande, sätta betyg, möte med chefen, möte med kollegor och värdefulla enskilda samtal.

Imorgon är det nya jobbet som gäller.

 

På söndag åker jag till Stockholm.

Mina duktiga elever ska tävla i SM i Ung Företagsamhet.

Du som har tid och möjlighet ska åka till Älvsjömässan på måndag eller tisdag och kolla på SM i UF 2012!

Jag finns i monter BO4:41. Eco Wash UF. Mina tjejer säljer miljövänliga tvättbollar som ersätter både tvätt och sköljmedel. De är både ekologiska och ekonomiska.

Ta chansen att träffa morgondagens företagare!

Blandade tankar på en söndag

Strålande solsken och svinkallt.

Ishavsvindar idag.

Men jag klagar inte. Ingen snö och solljus som flödar.

Det gäller att hitta guldkornen i tillvaron. Bli lycklig i det lilla. Finna glädjen i det vardagliga och trygga. Inte leta kickar och häftig tillfredsställelse.

Det är många tankar som far runt i skallen.

I drömmen blandas förhoppningar, upplevelser och det helt orationella hej vilt.

Vaknade med en konstig känsla i kroppen.

Ibland behöver man bara höra ett enda ord för att bli påverkad och känna sig ifrågasatt.

Oskyldiga ord  som man trots gemensamma referensramar tolkar så olika.

Missförstånd uppstår ofta just för att man inte tolkar ord och uttryck på samma sätt.

Man talar inte samma samma språk.

Ibland tror jag att jag tänker för mycket.

Jag har dessutom en förmåga att tro det värsta. Har svårt att tro att jag är värd det bästa. Självkänslan är låg och självförtroendet på topp.

 

Kaffe och musik är ett bra sätt att få igång dagen.

Kontemplation och lite plikt står på agendan.

Städa på en söndag. Min religiösa mormor snurrar väl runt i graven.

Kanske inte så upphetsande, men nödvändigt. Att städa menar jag.

På vardagarna får jobbet min energi. Jag har privilegiet att välja att ge jobbet min energi. För att jag kan. Och vill. När jag hade små barn var jobbet mest en försörjning. Ett sätt att finansiera företaget Familjen. Idag är jobbet så mycket mer. Tillfredsställelse och självförverkligande tillsammans med en tro på att min erfarenhet och min kompetens faktiskt kan ge något till andra. Genom jobbet har jag vänner och umgänge och får utvecklas och må bra.

Söndagsmiddag tillsammans med sonen. Det händer inte så ofta. Därför desto mer värdefullt.

Men först ska jag städa 🙂

 

Från vit till grön

Vilket väder!

Svinkallt i morse. Kan ju beror på kalla vindar och barfota.

Sen exploderade det!

Högsommarvärme.

Det var så varmt på jobbet att jag blev rädd att klimakteriet plötsligt dykt upp, men så såg jag andra svettas och byta om till kortbyxor och blev lugn.

Bussen hem var som en bastu. Det gick inte att stänga av värmen. Jag lyssnade på musik och försökte tänka semester 🙂

När jag kom hem åkte kläderna av. Ja inte alla, men nästan.

Gissa vem som har Sveriges vitaste ben?


Ni får blunda, så att jag inte bländar er. Att de är orakade och torra får ni stå ut med.

Sonen hade diskat och röjt enligt order, så idag slapp han utskällning. Tur det.

Så jag lagade middag.

Mat för gudar om du frågar mig.


Grillad sparris med finhackad rödlök, knaprigt bacon och riven brännvinsost.

I min kalender stod det tvätt idag. Men jag hade tvättstugan igår tydligen. Så jag är fri i kväll. Duktig flicka. Eller nåt.

Nya chefen hade glömt att säga till att jag börjar först på fredag. Så jag blev efterlyst. Skönt att de saknade mig. Innan jag börjar. Snart är det fredag.

 

Lite ego

Dags för ännu mer jag, jag, jag.

Jag är skitdålig på att sikta. Kan knappt träffa en ladugårdsvägg med luftgevär.

Jag är högerhänt och högerfotad. Alltså är vänster hjärnhalva dominant. Dvs. analytisk och verbal.

Har blivit kramad av Torbjörn Nilsson och sjungit med Cornelis.

Jag har oförskämt god sömn och snarkar ibland.

Mina fötter är korta och breda. Har skitsvårt att hitta bekväma skor.

Skulle kunna leva på krabba, hummer och havskräftor, men tycker att musslor är äckligt.

Är uppväxt bredvid en fiskbullsfabrik. Fiskbullar är inte mat.

Är sjukt allmänbildad och har alltid rätt. Så klart 😉

Hatar att förlora.

Har kissat på mig i offentlig miljö.

Rapar sällan, men fiser mycket.

Skrattar högt och hjärtligt. Finns dokumenterad både på film och radio.

Är stolt över min intelligens, men har sjukt dålig självkänsla emellanåt.

Svär alldeles för mycket och ofta. Så ofta att mina elever vet vilket ord som kommer när jag säger första bokstaven.

Tappade bort man och barn på Årjängs marknad. Bad polisen om hjälp som asgarvade åt mig.

Avskyr rökning, men älskar en rökare.

Pratar med mig själv. Högt. Ofta. Visst är det normalt?

Måste sjunga med i Så ska det låta, allsång på Skansen och andra sjungprogram. Så klart!

Googlar så fort jag inte vet något. Hur ska man annars lära sig?

Tycker att det är normalt att äta framför datorn.

Drömde om att bli arkeolog när jag var yngre.

 

Dags för en ny härlig dag i samhällets tjänst. Jag hoppas att ni har sovit gott. Jag är på g. Pyntad och fin. Redo för nya pedagogiska bataljer. Eller åtminstone en fin dag på jobbet 🙂

God morgon mina gullvippor <3

 

Förnuft och känslor

Eller känslor och förnuft kanske.

Jag hade bestämt mig för att vägra blogga om rättegången mot personen som begick ett fruktansvärt och obegripligt våldsbrott i juli 2011.

Men så tittar jag på vad som hände  i Oslo idag.

Jag gråter. Mycket. Känslorna från i somras kommer tillbaka.

Det är en händelse som berör oerhört.

Tänk om världen kunde lära av Norge.

The Norwegian way

Möta våld och ondska med kärlek, gemenskap och omsorg. Visa att man inte ger upp, utan står emot våldet med just kärlek.

På Youngstorget i Oslo och runt om i hela landet sjöng norrmännen allsang.

Det är starkt, mäktig och ger hopp om mänskligheten.

The Norwegian way


Jag ska resa bort över helgen.

Ni som känner mig vet att jag är en planeringsmänniska. Vill ha kontroll. Ordning och reda. Är jag född i jungfruns tecken eller är jag född i jungfruns tecken?

Har kollat upp tåg och busstider.

Men så blir det helt plötsligt kaos.

Vad ska man ha med sig för kläder?

Ska jag har bekväma skor?

Eller snygga skor?

Eller både ock?

Snacka om Ilandsproblem.

Jag har i alla fall bestämt att vara lite wild and crazy och skrota vinterjackan, utan det blir vårjacka.

Så är frågan om mitt strykjärn har dött på riktigt eller om det bara vilade sist jag använde det? Stryka är bland det tråkigaste jag vet, så jag stryker bara när jag måste. Det kanske styr vilka kläder jag packar i väskan 🙂

Sen har bästa vännen upptäckt Skype. Hon bor ju i Norge så vi ringer inte till varandra vanligtvis.

Så ikväll får jag prata med mina älsklingar.

Både kärleken och bästaste vännen.

<3

Ibland

Onsdagar innebär lång arbetsdag fullproppad med aktiviteter.

Jag kan koppla av på bussen hem och brukar slumra till på slätten.

Idag hade jag sällskap av Springsteen och när jag klev av bussen var jag lagom mosig i huvudet.

Trött, inte gammal Daniel!

Väl hemma var det skönt att sparka av sig klackskor och knäppa upp bhn. Ni utan tuttar fattar inte vilken befrielse det är. Och varför väljer jag klackskor när jag trivs bäst barfota????? Jag blir ingen dam ändå. Fatta!

Det är då jag jag saknar mitt gamla liv.

Ja, inte det livet. Men jag saknar att cykla till och från jobbet. Få röra på sig och få motion på köpet. Jag saknar inte grälen med maken och att hämta och lämna ungar på dagis, ständigt tvätta och vara kuvad.

Men tänk att få cykla varje dag. Åh vad jag saknar min röda cykel som blev snodd av en dum tjuv.

Då behöver man inte få dåligt samvete för att man inte motionerar när man kommer hem från jobbet.

På nya jobbet finns det gym. Det känns hoppfullt. För tränar jag orkar jag mer och blir piggare.

För ont i leder och sämre ork beror inte på att jag är gammal Daniel. Bara så att du vet!

Till middag blir  det sallad. Lunchlådan som av någon anledning inte följde med mig i morse, utan stannade kvar i kylskåpet. Snopet, men bekvämt nu. Inget ont som inte har något gott med sig 🙂

Blandade tankar som tydligen ville ut

Det är nog inte meningen att jag ska plugga i höst. Mer än internutbildning på jobbet alltså.

Skickade iväg min ansökan till högskolan (man kan ju alltid plugga på distans tänkte jag) i mars och fick igår mail om att jag senast i morgon ska ha skickat in vidimerade intyg på min kompetens.

Så nu har jag bestämt att jag skiter i universitet. Punkt. Man kan inte göra allt även om man vill. Och när jag bestämde att jag skulle plugga i höst hade jag inte fått nytt jobb.

Nu blir det jobbet som gäller.

Många har påpekat att jag kommer att få slita ont, jobba dygnet runt och att jag inte får någon fritid.

Och jag undrar stilla vad de menar?

Mitt nuvarande jobb är ingen dans på rosor det heller. Men stimulerande och roligt. Det är värt slitet.

Tror man inte att jag orkar? Missunnar man mig högre lön och utbildning? Vill man att jag skulle tackat nej till jobbet? Är man avundsjuk? Eller vad?

Jag ser fram emot mitt nya jobb. Det ska bli spännande och stimulerande att få göra något helt annat än det jag gjort de senaste 12 åren.

Det är en härlig känsla att ha blivit headhuntad. Att någon tror på min kompetens och förmåga.

Som anställd är jag plikttrogen och lojal, men har även integritet och skinn på näsan.

Som person är jag positiv, omtänksam, glad och vetgirig och jag kan peka med hela handen om det behövs.

Jag vet att jag är en bra medarbetare och kollega.

Ja, man får tro på sig själv och sin kapacitet utan att det är skryt. Hur farao ska man åstadkomma något utan tro på sin förmåga?

Våga vägra Jante!

 

Jag har idag fått ett glädjande budskap.

Jag ska åka till SM i Ung Företagsamhet!

Vara stöd och allt-i-allo till mina ungdomar som tävlar, träffa fantastiska kollegor, se framtidens företagare och knyta nya spännande kontakter. Det blir 3 dagar hårt arbete, men också en rolig och stimulerande upplevelse.

Bra skor är en förutsättning. Samt gott humör och bästa problemlösarförmågan. Jag är där för eleverna och inget annat. Det är de som är huvudsaken i SM.

Det gäller att ha inställningen att allt är möjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid.

Ja, jag vet. Jag är en obotlig optismist.

Tack för att jag är uppväxt i en familj där man trott på hårt arbete och utbildning.

Jag kommer från en helt vanlig arbetarfamilj, men där vi alltid blivit uppmuntrade till kunskap och förkovran. Det var självklart att jag och min yngre bror skulle studera. Jag undrar vad som hänt om vi inte hade velat det?

Något som jag också fått inpräntat är att man tar hand om varandra i en familj. Vi kan ha helt skilda åsikter om saker och leva på avstånd från varandra, men man ställer upp och tar hand om varandra.

Jag har min farmor och farfar att tacka för mycket. Farfar för mjuka värden och farmor för inre styrka och ett jävlar anamma. trots att farfar var en hård man och farmor en snäll hemmafru. Skenet kan bedra.

Jag har funderat på en sak.

Varför är det så mycket lättare att skriva på datorn än med penna och papper?

Orden flyter fram när jag pillar på tangenterna, men när jag sitter med penna och papper blir det stopp och jag tänker för mycket på att det ska vara snyggt och korrekt.

Skriver vi för lite för hand och för mycket på datorn?

När vi funderar på det ska jag fixa lite middag.

Idag blir det sallad.

Allt har sin tid

Vaken

Tacksam

Njuter av att åren med tre tonåringar är förbi.

Vi har tagit oss igenom de värsta åren.

Överlevt.

Nu slipper jag konflikter och gräl varje morgon.

Jag kan vakna i lugn och ro.

Långsamt sudda bort Häxan surtant och bli Solskenet.

Allt har sin tid.

En ny härlig dag har startat.

God morgon mina gullvippor <3

Måndag och…

…jag är tröttare än en zombie.

Ja, nu vet jag ju inte om de är trötta, men jag känner mig som en sån. Eller nåt.

Är det säkert att det är måndag idag? Det känns som torsdag.

Nåväl, som vuxen går man upp, även om varje muskel i kroppen skriker: ligg kvar, ligg kvar!

Då läser jag avskedsorden jag fick av SE UT (signerat Daniel MM):

Nu är det så här,
att jag ska ta några ord om en dam i mycket fina klär.
Ikväll är det kanske sista kvällen med oss,
för hon ska gå vidare och bli boss.

Jag tror att alla kommer att sakna hennes skratt,
det har ibland gjort mig alldeles matt
Ett kanonjobb har hon gjort i SE UT,
där hon charmat en och annan gut.

En skål skull jag vilja utbringa,
för vår alldeles egna och fantastiska Camilla!

Då kommer livslusten tillbaka, jag skrattar och känner mig nästan lite pigg.

Sen undrar jag när värmen ska komma?

Jag trotsar och går barfota, men har fortfarande vinterjacka. Snyggt. Eller inte.

Dags leta fram lite tjolahopp!

God morgon mina gullvippor <3

Dags att inse

Inte många knop idag.

Tvättstugeplikten är avklarad tack och lov. Tur att vi bara är två. Tänk när yngste sonen bodde hemma och det fanns 19 badlakan i tvättkorgen. Varje vecka.

För Jeanette och en del andra är det en välsignelse att ha egen tvättmaskin. När jag skilde mig och slapp tvätta varje dag, utan kunde boka tvättstugan när jag behövde,  var det en befrielse. Nu skulle jag kunna tänka mig en liten tvättmaskin i badrummet, men allra helst en liten diskmaskin. Fast först får diskproducenten flytta hemifrån.

Jag har inga problem att vara vaken i nästan två dygn och hålla igång på natten.

Det är dagen efter som är det jobbiga.

Trött, orkeslös, gammal.

Det är väl dags att inse att jag är närmare pensionen än studenten.

Jag försöker tappert förtränga mina ålderstecken: brännande smärta i foten av åderbråck varje dag, ont i lederna, sämre syn. Jag har t o m hittat hår i näsan!

Men jag är ständigt uppkopplad, pluggar på distans, lyssnar på musik, chattar, kollar sociala medier och ser på tv online.

Samtidigt.

Så jag är ung i sinnet, men kroppen sviker mig typ.

Det här blir mina sista vecka på heltid på skolan.

Vemodigt, men jag ser verkligen fram emot att få börja mitt nya jobb.

Jag är tacksam att jag fick barn när jag var ung yngre och valde att vara en deltidsarbetande småbarnsmamma. Då fick de min tid och energi. Jobbet var mer försörjning än självförverkligande.
Nu är jag fourty something och kan lägga all min tid och energi på jobbet om jag vill. Ungarna har flugit (nästan) ur boet. Efter 40 kommer tiden med reflektion, ifrågasättande av de egna livsvalen och sökande efter själslig harmoni.

Jag har sökt och hittat en stark själ i mitt inre och ett jäklar anamma. Skinn på näsan och livserfarenhet har jag också gott om. Det finns de som tycker att jag är en bitch och pain in the ass, men det skiter jag högaktningsfullt i. Jag är mig själv och jag tror på mig. Och så länge jag strävar efter att vara en god människa och göra gott mot andra har jag inget dåligt samvete.

Och tack och lov att 45-49-åringar sägs var de mest produktiva och effektiva på arbetsmarknaden.

Jag ska ge järnet!

Hos flera av mina bloggvänner har mina kommentarer försvunnit idag. Jag vet inte om teknikguden jävlas eller om jag blivit censurerad. Men kommentarerna har försvunnit. Sånt är trist.

Måsarna skränar utanför. Grannarna grälar på ett exotiskt språk. Himlen är grå. Jag spelar bubbelskitspelet bubble witch saga.

Det är söndag i Vänersborg.