Var tog orken vägen?
Jag ligger fortfarande i sängen. Växlar mellan webbradio och webbtv. Funderar på frukost. Har ingen lust att gå upp.Ute regnar det fortfarande. Det är grått och glashalt. Jag stannar i sängen.
Kan man skylla på vädret?
Sovmorgon i morse.
Sen sov jag middag före middagen!
Käckt att vakna av mina egna snarkningar=)
Jag funderar på hur länge jag orkar vara vaken i kväll?
Det kanske blir som igår. Trött som ett snöre vid 18 och sen bli piggare ju längre kvällen lider.
Nu står middagen på spisen. Tvätten är klar och inlagd i skåpen. Annonsen är klar. Jag har tänkt på provet jag ska ha på måndag. Imorgon måste jag sätta ihop provet. Sen skriva ihop ett par texter och välja ut några bilder till tidningsreportage. Lokaltidningarna har inte alltid tid att komma, så då får man skicka in text och bild själv.
Och fundera på vad mina godingar ska göra på måndag morgon. Php så klart. Fika. Planera lan. Vad ska vi hitta på mer?
Manufrog har krånglat lite. Men nu fungerar det som det ska igen.
Jag har haft Manufrog som webbhotell i 7 år eller nått och det har fungerat klockrent under alla år. ända tills denna veckan. Men vet att de gör allt för att det ska fungera. Bra support och snabbt info i kombination med stabila servrar gör att jag ändå gillar manufrog.
Detta skrev jag för en stund sedan:
Huvudet är fullt av ord som vill ut, men så har webbhotellet fått tuppjuck och gått ide eller nått.
Man blir lite trött.
Så det blir som tidigare.
Jag skriver i word och publicerar när jag kan.
För det är skönt att få ur sig alla ord som pockar och bubblar i mitt sinne.
Jag får så många kloka ord av er mina vänner. Massor av beröm och kärlek som får mig att växa och känna mig värdefull. Ni betyder mycket för mig.
Jag vet att jag inte kan ändra på en annan människa.
Jag kan bara ändra på mitt eget förhållningssätt. Ibland är det så lätt. Man gör det utan att tänka och balansen blir bättre. Ibland är det svårt att få hjärnan och hjärtat att samarbete. Det viktiga är att man är medveten och gör sitt bästa. Det är väl en av sakerna med att vara vuxen: man jobbar mer med det inre än det yttre. Jag har inte gjort något annat de senaste 10 åren känns det som ibland.
Det var väl därför det är så underbart med förälskelsen: att bara flyta med på den fantastiska positiva energinvågen utan att tänka.
Vi människor är så olika. Några vill söka efter nytt direkt efter en separation, medan jag slickar mina sår och föredrar celibat. Det viktiga är att var och en får följa sitt hjärta och göra efter sin vilja. Det finns så många som har åsikter och tycker vad man ska göra eller inte göra. Jag kan inte vara som andra tycker att jag ska vara. Jag är jag och kämpar på så gott jag kan.
Som Yvonne brukar säga: var och en får skämmas för sig själv. Det är en sån bra inställning. Yvonne är en mycket klok människa.
Visst är det sant.
För tredje gången såg jag filmen Max Manus. Den var lika bra tredje gången. Och jag grät i slutet för tredje gången.
Nu borde jag sova.
Det är mitt i natten. Det här är en av de bästa stunderna.
Helgen ligger öppen framför oss. Ingen väckarklocka eller jobb som pockar.
Jag kan sitta uppe så länge jag vill. Jag kan sova så länge jag vill.
Bloggen, samtalsterapi och vänner har varit mina redskap att bearbeta min sorg. Idag mår jag riktigt bra, även om jag är frustrerad och ilsken. Mest för att jag inte fått några svar. Men jag är inte ledsen och gråter längre. Snart har jag släppt den sista sköra tråden och kan lämna allt bakom mig.
Det här är min blogg där jag bestämmer vad jag skriver. Gillar man inte att jag ältar eller är självutlämnande kan man låta bli att läsa. Så enkelt är det.
Jag skrev ett brev (äkta snigelpost) till H och bad att han skulle höra av sig, för jag ville ha ett riktigt avslut öga mot öga, så jag lättare kan gå vidare.
//Det är väl ändå inte ett orimligt krav?
Efter 3 veckor hade jag inte fått något svar.
Då skrev jag ett mail. Fyllt av frågor. Frågor som jag ställt tidigare utan att få svar. Välformulerat med några vassa ord subtilt inlindade. Jag är väluppfostrad, men förbannad. Som en katt: mjuk och kelig, men har vassa klor när det behövs.
Inget svar. Jag är fullständigt ignorerad.
Vi talar om en man på 41 år, som gör slut i telefon, och som vägrar ha någon kontakt med den person han sa sig älska och bad flytta in hos honom. Samme man som ändrade sig från en dag till en annan.
Vem är du egentligen Hans-Åke?
Karma, jag säger bara karma.
Jag har blivit dumpad, krisat och kommer tillbaka starkare än någonsin!
Jag inser att det är jag som är vinnaren. Min förlust har krympt till intet.
Det var naturligtvis en helt underbar italiensk afton hos Babs^^
God mat, vin, godsaker och massor av dråpliga historier från resan Babs och Elin gjorde till Italien i somras.
Babs är så j-a underbar och min idol. Jag vill vara som Babs när jag är 66!
Själv är jag tröttare än tröttast.
Så nu ska jag gå och lägga mig.
Före 22.
Ni förstår att jag är trött.
Det har varit en toppendag. På många sätt.
Vi ses i morgon.
Bussen till jobbet var kall som ett kylskåp.
Det bet i kinderna när vi gick från bussen till jobbet.
Inte så konstigt.
-15
Igår var det -1.
Idag skiner solen och det är underbar vackert ute.
Kallt, men skönt.
Det är så här vinter ska vara.
Trött som ett snöre.
Dagen har knappt börjat.
Sitter med kaffekoppen i mitt arbetsrum och har redan bockat av flera av dagens måsten.
Smarta jag bokade in ett tidigt möte, så veckans sovmorgon försvann.
Men snart är det helg.
När ska nattugglan lära sig att hon måste sova mer än 6 timmar?
Onsdagar är jag oftast trött som ett snöre när jag kommer hem.
Är borta nästan 12 timmar.
Men idag är jag ovanligt pigg. Trots minimal power nap på bussen 😉
Det har gått i ett hela dagen, men ändå så har det varit lätt.
Vi har precis ätit middag/kvällsmat sonen och jag.
Suttit och småpratat. Det är en härligt stund på dagen. Han mår bra. Jag mår bra och livet är bra.
Det finns saker som gnager i mig, men det är bara att älta och gå vidare.
Livet är inte enkelt. Men det är så värt att leva!
Jag har sett dokumentären om Cornelis.
Vad vore livet utan svt play!
Intressant och givande.
Många minnen väcktes till liv.
Cornelis musik har funnits i mitt liv sedan jag var barn. Jag har sjungit och nynnat hans underbara musik genom livet.
Men mest minns jag sommaren innan han dog.
Jag var en ung tjej aktiv i en folkmusikgrupp. //plugghäst och folkmusik = tönt på den tiden
Visfestival.
Cornelis var huvudnumret. Vi det lokala.
För mig var höjdpunkten när vi sjöng tillsammans.
Jag, en liten oansenlig tjej, stod bredvid den store (även om han var smalare och märkt av sin sjukdom) Cornelis på scenen och sjöng ”i natt jag drömde” .
Det kommer jag att minnas för alltid.
Även om andra mest minns somliga andra svenska artister som mest var intresserade av att röka på. Men det fattade aldrig en ung oskyldig tjej som jag.
Tack och lov för dessa ljusglimtar när livet är lite motigt.
Har blivit inbjuden till en konferens om entreprenörskap. Har blivit utvald bland många.
Jag ska till metropolen Halden och diskutera entreprenörskap och företagande med härliga människor från Norge och Sverige. Bo på hotell och ha det kul ihop med glada kreativa människor!
Tack UF Fyrbodal för att ni tror på mig!
Senaste kommentar