Blog Archives

Upp och ner

Livet är en berg- och dalbana skrev någon i ett blogginlägg.

Det kan man lugnt säga.

Och jag vill hellre ha upp och ner. Glädje och sorg. Eufori och depp.

Jag vill hellre känna att jag lever, även om det gör jävligt ont när man slår i botten.

Hellre smärta än lobotomi. Hellre hudlös än likgiltig.

Smärtan håller mig alert. Oftast. Åtminstone levande.

Hela dagen har präglats av trötthet.

Alla har varit trötta idag. Något speciellt torsdagssyndrom?

Eller kanske tredjeskoldagenefterlovet-syndrom?

Fast kanske mest depp över mörker och pissregn.

Man kan inte tro att det är januari när man tittar ut genom fönstret.

Regn.regn.regn.

Gud gråter. Jag gråter. Änglarna gråter.

Gråten lättar på trycket över bröstet och minskar den brännande smärtan i magen.

Eleverna har fått mig att skratta och känna glädje. Stor glädje.

Det är en fröjd att se dem samarbeta, planera och jobba fokuserat.

Jag är lyckligt lottad som har ett sånt underbart jobb och så fina elever.

Huvudet är fyllt av tankar. Tänk om man fick betalt för alla ord som snurrar runt.

Jag känner mig sviken och lurad.

Så är det.

Men livet går vidare.

Trots hudlöshet och känslor finns det ett jävlar anamma inuti den här bruden.

Morrn da!

Jag har varit piggare.

Jag har varit gladare.

Men jag är redo för ännu en dag i samhällets tjänst.

En heldag med finaste eleverna, massor av arbetsuppgifter och fullt ös.

Gårdagens vackra vinterlandskap är ett minne blott.

Typ höststorm ute. Barmark. Kraftiga vindar.

Nåja, barmark är bättre än snöslask.

Tröttmössa.När ska jag lära mig att lägga mig i tid????????

Men på med leendet och sen kör vi!

wow

Vilken dag!

Vackert vitt och vintrigt på morgonen.

Oro för dottern som fick åka till akuten igen. Läkarna konstaterade njurbäckeninflammation och proppade ungen full med medikamenter. Tack och lov att hon kommer att bli bra. Man är så maktlös när barnen är sjuka. Det spelar ingen roll att de är vuxna.

Elever, elever, elever!

Åh så underbart att träffa eleverna. Mina kollegor får ursäkta, men det är ju eleverna som är meningen med allt.

Jag tvingade godingarna att städa i labbsalen och jag blev också tvingad att städa min bokylla. Anna sa lite subtilt att det ser inte så snyggt ut med mina pappershögar 🙂

Mitt i städandet hittade jag en skolkatalog från 2005 som alla kastade sig över. Nostalgi för mig. Gamla godingar. Och Gunnar i mustasch. Den rönte härliga skratt bland ungdomarna.

Sen blev det systemering, följt av lunch, möte, planering och möte.

Dagens mesta uppgifter har varit problemlösning.

Och oj vad jag har löst problem!

Det är så härligt när man samarbetar och kan rucka på sin prestige för att hitta bästa lösningen för helheten, inte bara sig själv.

Vi har skrattat och pratat, diskuterat wow och HoN, viktiga inslag i vardagen 🙂

När jag åkte hem från jobbet var jag så uppfylld av energi och livslust och jag nästan studsade fram i snöslasket.

För naturligtvis är det inte vackert vitt längre.

Det är normalt Västväder: tö och slask.

Fast inte ens det kan slå ner mig. Inte just nu. Det gäller att ta vara på de goda stunderna. Även om livet är hårt finns det goda stunder.

Dagens ord: myskul 😛

Min dag

Första arbetsdagen.

Snö. Föreläsning. Samtal. Bland annat.

Dagens plus:

P som utmanar mig på wordfeud och tvingar mig att fokusera på att prestera.

T som gav mig en kram när hon såg att jag behövde den. Utan att fråga varför.

B som behövde hjälp och som gav mig möjlighet  att vara professionell och kunnig.

Föräldern till en f.d elev som  gav mig beröm för mitt mentorskap. Långt efter eleven slutat. Det värmer.

S som lyssnade och visade sin omsorg när jag behövde den.

P som gav mig skjuts hem och som jag kunde reflektera tillsammans med.

Goda möten

Givande samtal

Som helhet har det varit en kreativ, genomtänkt och utvecklande studiedag.

Imorgon blir det ännu bättre.

Då kommer eleverna. Världens bästa.

Dagens minus tar vi och skiter i! Det gör ingen glad ändå.

Nu ska jag äta lasagne och se på the good wife.

Redo

Jag har fått sova ett par timmar i alla fall.

Är pyntad och påklädd.

Lite te har slunkit ner.

Dags att sätta på leendet och ge sig ut i verkligheten!

God morgon mina gullvippor, nu kör vi!!!!

Brytpunkt

Så är det dags.

Jullovet är slut och det är dags att tänka vardag igen.

Det ska faktiskt bli skönt att få jobba igen.

Jag har svårt att hitta ett normalt mellanläge. Antingen jobba järnet och bli helt utmattad eller så bara vara och göra ingenting. Tänk om jag kunde hitta det perfekta lagom. Men då får jag kanske hitta ett jobb som jag inte älskar passionerat.

För jag älskar mitt jobb passionerat.

Jag är en känslomänniska.

Ibland är det lite jobbigt.

Har svårt att hålla tillbaka känslorna.

Är godtrogen och utgår ifrån att andra är goda.

Så jag går på en och annan smäll.

Men hellre att gå på smällar och lära mig en läxa än att inte våga eller tro på andras godhet.

Faktiskt.

Men behandla mig varsamt är du snäll. Jag är ganska hudlös. Även om jag är mentalt stark är jag känslig.

 

Men dagens fråga är hur sjutton jag kan somna före midnatt, så att jag inte är som en zombie i morgon bitti?

Tonårsvanor

Seriöst, Kärleken har fått mig att ändra mina vanor.

Eller så är det nyttigt att bara sova och ligga kvar i sängen UTAN att titta på klockan när man är ledig.

11.

Idag sov jag till 11!

Snacka om tonårsvanor.

Visst, jag har vaknat och somnat om, vaknat och somnat om, men 11!

Fast det är klart jag har sovit typ 8 timmar 🙂

Kaffet är klart och jag njuter av min ensamstund. Den heliga. Ensam med kaffe, dator och bara mitt eget sällskap.

Göteborg är gråtrist och ett stillsamt regn slår mot fönsterblecket.

Näst sista semesterdagen ligger som ett skrivet blad.

Men först lite härligt kaffe.

Förresten. Du som inte såg den fantastiska dokumentären om U2 (ja, det är mitt favoritband) på svt igår har chansen på svt play i en vecka till.

Se den!

Nu blir det kaffe!

(o)vanor

Äter frukost framför datorn, som vanligt, och läser bloggar.

Läser hos kära fru hatt att hon käkar macka med ägg, räkor och majonnäs och skrattar till, för det är precis vad jag gör 🙂

Tur att jag sitter ensam, för det är svårt att äta snyggt. Räkorna ramlar hit och dit och jag får majonnäs i hela ansiktet.

Stunden i ensamhet på morgonen med dator och frukost är en vana som gör att min dag blir bra. Då försvinner det sura morgontrollet och fram kommer den soliga, glada Inna.

Men!

Två veckors semester har skapat ovanor.

Vara uppe så länge jag vill. Sova till 9-10-tiden.

Hur faaan ska jag klara av att gå upp före 6 på måndag igen????

Solen skiner över ett kylslaget Vänersborg. Jag hoppas det är lika soligt och fint i Göteborg. Det ska bli så underbart att träffa Kärleken igen. Längta är nyttigt. Vi har ju inte sett varandra på hela 3 dagar  🙂

Fast nu ska jag njuta av mitt te och kolla på senaste avsnittet av Grey Anatomi.

Jag är fullständigt Internetberoende. Jag erkänner.

Tjolahopp mina vänner!

Ha en underbar dag där ute!

Pöss <3

Självkänsla

Detta är en typisk dag när jag är ledig och hemma. För då är jag oftast ensam och som ett brev på posten kommer tankarna. Jag har ibland svårt att få tankarna ur huvudet.  Tack och lov att jag har bloggen,  där man kan lätta på trycket. Jag är tacksam för respons, men det är inte syftet med att blogga. Oftast brukar det ge perspektiv när jag skrivit av mig. Jag har skrivit dagbok ända sedan tonåren. Nätdagbok har jag skrivit sedan 1998, då jag skapade min första hemsida. Långt innan ordet blogg dök upp.

Dagens plikter av avklarade.

Jag har pluggat, tvätten hänger på tork och jag har rastat min kompis snabeldraken. Jag har stoppat i mig lite lunch (eller vad det kallas när man äter efter 15) och ikväll blir det hummersupé med sönerna.

Jag kan göra vad jag vill, är ledig och livet leker.

Eller?

Jag har drabbats av en rejäl söndagsångest.

Inte sån där hjälphelgenärredanslut-ångest utan jag är så ensamochvärdelös-ångest.

Jag VET att jag har kärlek, familj och vänner. Fast mina vänner finns inte här, i Vänersborg, där jag är. Kärleken är i Göteborg. Och jag VET att det är sunt att inte klänga på varandra dygnet runt. Jag VET att jag är älskad av de som är mest betydelsefulla för mig.

Men jag  känner mig ensam och med den känslan följer en känsla av att vara värdelös. Det har präglat mig hela livet. Trots att jag reste mig starkare än någonsin efter hösten 2010, så gnager ändå känslan av otillräcklighet inom mig.

Att inte duga, att alltid vara andrahandsvalet, att stå utanför andras gemenskap. Att ingen vill veta av mig. Att bli avpolletterad och övergiven.

Jag har alltid varit duktig på att hålla masken, att alltid vara solig och glad, för att dölja den inre smärtan. Jag är oftast solig och glad, men inte alltid.

Jag kan ha en kaxig och framåt attityd, men ibland är jag väldigt känslig och skör. Då gör det ont när andra trampar på mig.

Jag är känslomänniska på gott och ont. Vissa dagar ligger nerverna på utsidan.

Hur tar man tag i sin dåliga självkänsla?

Hur boostar man sig så att man inser att jag är värd att ha det bra?

Måste man gå i terapi? Jag har provat terapi och det ha hjälpt mig i den livssituation jag befunnit mig i då. Men att få redskap som ger långvarig effekt?

Idag hade jag behövt Alice hos mig, med sin klokskap och sitt terapeutkunnande.

Fy farao för denna dåliga självkänsla 🙁

Sovmorgon

Jag har sovit som en klubbad oxe i natt. Orkade inte se klart filmen jag började titta på vid midnatt.

Vaknar med ett ryck och kollar på klockan: 09:46.

Har sovit i 8 1/2 timme, så jag får inte allt för dåligt samvete, men går genast upp, för man kan ju inte ligga och dega i sängen hela dagen eller? Ni antecknar denna spännande information va?

En timme senare har jag duschat, bäddat, samlat ihop tvättberget, kokat kaffe, planerat middag, funderat på vilka kläder jag ska packa för helgen, kollat saldot på kontot och inse att det blir en fattig januari (är trött på att ständigt ha lite pengar och att försörja 2 personer på en lön) vattnat blommor, tittat på disken, läst lite bloggar, wordfeudat och kollat in fb. Vill känna mig duktig och fikar efter beröm så klart 😉

På dagens agenda står läsa lite mer om organisationsteori, städa, laga mat samt tvätta. Jag har varit bortrest i en vecka, men ändå så mycket tvätt. Nåväl, det mesta är lakan, täcken och handdukar.

Ute är det grått och mulet. Inte en skymt av sol. Men lika bra det. Då syns det inte hur skitiga mina fönster är. Det gäller att se det från den ljusa sidan 🙂

Åh vad jag gillar tangentbordet på min Mac! Ja, alla macar har sköna tangentbord. Jag gillar min Mac. Det enda bökiga är att lära sig nya kortkommandon och helt andra sätt att göra saker, men tänk vad min kunskap ökar. Och smart att kunna både mac och pc.

Nu ska jag dricka upp mitt morgonkaffe och sen blir det en vända på stan. Bröd, mjölk och tomater står på inköpslistan.

Over and out

<3