Blog Archives

Längtan och förväntan

Ibland är det svårt att leva i nuet.

Jag har något att se fram emot och är så fokuserad på min längtan dit att jag glömmer här och nu. Blir otålig och rastlös.

Eftermiddagen blev en rastlös väntan på sen. Jag kunde inte fokusera på något. Hade det varit en vanlig fredag hade jag så klart städat, men hur meningsfullt är det att städa och göra fint när jag ska vara borta en vecka och hemmet bebos av unga män? Nej, inte alls.

Jag tog en rejäl promenad i det fina vårvädret och jagade bort lite rastlöshet. Åh så härligt med solsken och dagsmeja.

Nu är jag framme.

Hemma i Vika. Hos familjen långkalsong. Värme och kärlek.

Kvällsmat, prat och nu är det dags för  Skavlan.

En längtan är uppnådd.

Och jag ska njuta av livet här och nu och ha en underbar vecka tillsammans med bästisen.

Fast längta efter nästa  kommer jag att göra ändå.

Det är så med längtor 😉

Vad är meningen?

Trivsam eftermiddag på jobbet. Så klart. Vi har fantastiska elever. Familjär stämning och härliga kollegor. Ja, jag trivs på jobbet om du inte fattat det!

En toppenkväll i goda vänners lag med skratt, trams, bowling och mat. Tack Lärarförbundet!

Så får jag frågan hur det är med kärleken av en vän  jag inte sett på länge. Om jag fortfarande är lika lycklig?

Då ramlar jag ner i gropen av sorg och saknad och all glädje är som bortblåst.

Faan. Jävla skit-G! Varför skulle du dyka upp i mitt liv och få mig att älska dig om du ändå bara skulle försvinna?

Och jag undrar om det verkligen är värt att våga bli förälskad och älska någon?

För sorgen och smärtan när det går åt helvete är så mycket större än glädjen när man är förälskad. Någon sa till mig att jag inte ska bli så häftigt förälskad, utan vara mer sansad. Hur gör man då? Lagom förälskad finns det?

När jag är ensam tjatas det på mig att skaffa mig en karl, som om de går att köpa på ICA. När jag blir dumpad får jag frågan vad är det för karlar jag träffar? Och jag börjar ställa mig den frågan också?  Kanske bättre att leva i celibat och slippa bli sårad resten av livet? För jag är ledsen och sårad. Det gör ont att få sitt hjärta krossat.

Jag är så trött på alla dessa jävla lärdomar i livet!

fanfanfan

Rörigt huvud

Efterlängtad sovmorgon (förskjuten arbetstid idag)

Ändå så är jag helt utmattad och har tungt huvud som om jag supit skallen av mig. Det starkaste jag drack igår var kranvatten.

Jag drömmer. Fy farao vad jag drömmer på nätterna och det är inte otäcka drömmar. De är så  fulla av min vardag och verklighet att jag har fullt sjå att bena ut vad som är dröm och verklighet när jag vaknar.

Politiska beslut, sommarstugor, möten, brev, dejter, shoppingrundor, samtal, bilar, bad, debattartiklar. Ja allt möjligt på samma gång.

Och varför är det sommar hela tiden? Drömmer jag önskedrömmar?

Nu ligger jag i sängen med Mac i knät och väntar på kaffet.

Avverkar morgonens bloggrunda. Mona kan man lita på. Mona vet hur hon ska få en ledsen flicka på gott humör!

Herrejävlar vilket liv! Och vilken fantastisk kärlek de har till varandra. Det får man vara avundsjuk på. Har jag bestämt.

Trots att de är osams för det mesta, bråkar så strån och stickor flyger, så älskar de varandra över allt annat och har inte en tanke på att ge upp. Det är den absoluta essensen av kärlek.

Jag saknar kärlek. Ja, jag har ju kärlek, men jag saknar tvåsamheten. Jag saknar Kärleken. Så är det.

Men kärlek är också att göra det bästa för någon annan. Att släppa taget om någon som inte vill är också kärlek.

Nu ska jag samla ihop den rotiga skallen och fixa mat till söner (blev tillfrågad och lovade) åka till jobbet och vara utbildningssamordnare i några timmar. Sen dejt hos Babs med kollegor och bussresa till Trollhättan för bowling och middag med facket.

Hoppas ni får en fin fredag!

Over and out <3

 

Vilken härlig dag!

Dags att sova sig lite.

Det har varit en härlig dag.

Så klart i det sällskapet!

En givande konferensdag med erfarenhetsutbyte, framtidsprat och kreerande av material. Samt god mat, prat, trams och massor av skratt.

Efter fullgjort dagsverke vidtog så de viktiga kvällsaktiviteterna.

Trekamp och middag på Dalslandsaktiviteter i Steneby.

Gissa vilket lag som vann!

Musikquiz på hotellet. Tävling på blodigt allvar =) Fattar fortfarande inte vilka som vann  🙂

Nachspiel med musik, prat, skratt på norska och svenska.

Det är en härligt gäng. Vi som jobbar med Ungföretagsamhet/Ungt entreprenörskap är lite speciella ^^

Jag upplever en glädje och harmoni jag inte känt på över en månad.

Det är guld värt.

 

Dag 12 – varför började du blogga?

Dags att återanvända ord jag skrev i somras.  Miljövänligt och bra =)

Lite omskrivet, men ganska likt. Det har inte förändrats så mycket.

Dagbok har jag skrivit i hela mitt liv känns det som, men började när jag var 13 eller 14  tror jag.

Tankar, känslor, reflektioner och dokumentation av vardagen.

Sommaren -98 lärde jag mig html och skapade min första hemsida. Kärlek vid första ögonkastet.  Och på den vägen är det.

Dagboken blev publik.

Idag skriver jag flera inlägg om dagen och delar både glädje och sorg, allvar och trams. Samt en och annan bild. Jag vågar bjuda på mig själv och är inte rädd för att göra bort mig. Även om jag själv väljer vad jag vill dela med andra.

En del inlägg är låsta och många hemliga, men de flesta är tillgängliga för vem som helst.

I januari 2010 slutade jag att koda själv och började använda wp på min hemsida. Något som jag absolut inte ångrar, men ibland saknar jag kodandet.

Genom bloggandet har jag fått många nya vänner och utvecklat vänskapen med andra. Jag har även utvecklat mitt språk och reflekterar lättare över tillvaron.

Men visst är det lite sjukt att första tanken som far genom skallen när något händer är: hur ska jag blogga om det här?

Bloggen är en del av mig även om jag inte är bloggen. Ibland är jag väldigt självutlämnande, men skyddar andra som inte vill synas publikt. Jag står för mina åsikter och har blivit allt mer reflekterande (det kan ju ha med åldern att göra också) men det är lättare att rannsaka sig själv och sina åsikter när man ser dem på pränt.

Bloggandet hör ihop med bekräftelsebehovet.  Att bli sedd och bekräftad är en av människans starkaste drifter.

Se mig, älska mig, bekräfta mig.

 

Jag har insett vikten av att väga mina ord på guldvåg ibland. Att bara skriva sånt som jag kan stå för och att vem som helst verkligen läser.

Jag har också insett att ord kan missförstås och misstolkas. Ibland blir inlägg medvetet tolkade negativt. Det trista är anonyma påhopp. Tänk om kritiker vågade säga vad de tycker öga mot öga i stället.

Jag har haft ett fantastiskt stöd genom bloggen. Framför allt när mitt liv brakat ihop av hjärtesorg. Det varma stöd jag fått och all omsorg och sympati som jag fått av kända och okända är helt överväldigande. Men även när det har varit tufft att vara ensamförälder med tre tonåringar har jag fått stöd, tips och råd.

Ska man sammanfatta varför jag bloggar så är det följande:

Bekräftelse Ingen idé att hyckla om det.

Vänner Tack för alla fina vänner jag har!

Ett sätt att få ut alla tankar och ord som snurrar runt i skallen. Terapi helt enkelt.

Relationer

Ju äldre jag blir desto mer inser jag att det perfekta inte finns.

Att man ska ta vara på det man har och får.

Relationer handlar om att ge och få.

Oavsett om det gäller kärlek, vänskap eller arbete.

För mig handlar det om att omfamna det goda och stå ut med varandras sämre sidor.

Att acceptera det där som inte är så perfekt.

För det finns inga perfekta människor eller perfekta relationer.

Men det finns goda relationer.

Hur kräsen ska man vara?

Drömma om det perfekta eller vårda det man har? Ibland är det värt att kämpa för att få det att fungera. Andra gånger bäst att släppa taget.

Vi väljer själva. Även om vi inte är medvetna så väljer vi. Hela livet.

Jag gör så gott jag kan  för att vårda mina relationer och har lärt mig att göra mig av med energitjuvar. För det mesta.

Jag kan lita på att min bästa vän är ärlig och säger sanningen. Även när den svider. Vi tycker olika om en del saker, men har aldrig bråkat. Vår relation bottnar i kärlek och ömsesidig respekt för varandra.

Jag har en jättebra relation med min chef och vi har rykt ihop som bare den några gånger. Men blivit samt lika fort och snabbt rensat luften för att gå vidare. Där finns också en respekt för varandra.

Det finns människor som har helt andra åsikter om hur man ska arbeta, men som jag har den största respekt för och som jag kan samarbeta med ändå. Just för att vi har samma grundläggande värderingar och för att vi respekterar varandra.

Accepterar vi  varandras dåliga sidor, för det finns inga perfekta människor, så får vi bra relationer.

 

För att fungera ihop med andra måste jag fungera själv. Tycka om mig själv och acceptera den jag är. Jag kan jobba med mina sämre sidor och se dem för vad de är.

Jag vill gärna se mig själv som snäll, glad och omtänksam, med koll på tillvaron och smarta argument, men jag är också sur, grinig och lat.

När jag är stressad eller trängd blir jag bitchig och pekar gärna med hela handen samt höjer rösten och vägrar att lyssna på motparten.

När jag är ledsen kan jag inte prata vettigt utan gråter floder och har svårt att få ihop rösten. Sjåpig fick jag höra under hela min uppväxt.

Jag kämpar däremot på med min inre utveckling och mina relationer. Hela tiden har människor  kommit och försvunnit längs livets stig. Några har funnits där hela tiden. Andra har bara gått längs med en kort stund.

En del avsked har varit smärtsamma. Andra har knappt märkts.

Det viktiga är att vårda de betydelsefulla relationerna.

Dalai Lama säger att meningen med livet är att uppnå lycka. Då är det vår skyldighet att göra det bästa av våra liv.

Sorterat under avdelningen blandat svammel och tankar när man är för mycket ensam.

 

Jobbigt

Vaknar i vargtimmen alldeles kallsvettig av en mycket obehaglig dröm.

Går upp och dricker lite. Försöker somna om.

Men det är omöjligt. Tankarna mal. Har svårt att skilja på dröm och verklighet.Känner ett sånt obehag av drömmens händelser.

Jag vet att man inte ska tolka drömmar bokstavligt. Att de är symboler. Jag vet att konstiga drömmar hör till processen när man bearbetar. Men ändå ett sånt obehag. Jobbigt.

Så min sköna sovmorgon försvann. För inte gick det att somna om. Nu sitter jag här med huvudvärk och illamående och undrar hur jag ska orka den här dagen.

Men det är bara att bita ihop. Hoppas jag inte behöver tänka så mycket idag.

Ute faller snöflingorna. Sakta och vackert. Norrut är det betydligt mer har jag förstått.

Nu kör vi! Typ…

 

ps. Besökare nr 200 000 är tada….

Jeanette!

En bra kväll

Lagagodochbramat-terapi Mat ska lagas från grunden och vara näringsriktig. Massor av grönsaker så klart.

Samtal med en vän Tack för din omtanke!

En tankeväckande artikel

En gammal goding Musik är terapi.

The good wife I´m a sucker for drama.

Wordfeud Jag har hämtat mig från deppsvackan och är i god form igen.

En inbjudan till fest med härliga människor <3

Sen måste jag säga att det boostar självkänslan när sonens kompis (20 år yngre än mig) flörtar, vill bjuda på whiskey (nej jag gillar inte whiskey) och berättar fräckisar som får mig att skratta.

Nu är det dags att tänka på god natt. Håll tummarna att jag får sova hela natten. Det är så tröttsamt att vakna vid 2, ligga vaken en stund och till slut somna om för vara klarvaken vid 5. Jag behöver sova! Ni vet hur grinig jag kan bli annars.

Imorgon är en ny härlig oskriven dag.

Over and out

<3

Utmaning

Lippe utmanar att lägga ut sin fulaste partybild. Det gäller att våga bjuda på sig själv. Jag började leta och hittade faktiskt några.

Vi börjar snällt och fint.


Glad och städad.


Glad och full i sjutton 🙂

Håll i er nu kommer den!


Min fulaste partybild!
Med dubbelhaka och drogad blick. Tack för att du fångade mig med kameran Minna 😉

Varsågoda 🙂

Fredagsord

Jeanette sa att hon är avis på att jag kan sova så bra borta.

Och det är ju faktiskt något som jag är bra på. Sova borta. Har alltid gillat att resa bort och sova över. Jag är mer trygg och stabil än jag tror ibland. Tack för att du påminde mig Nettan <3

För självklart sov jag som en prinsessa i det lilla huset på landet.

Sovmorgon till 7. Lång frukost med goda samtal.

Jobbade mina tre timmar och sen reflektion över arbetsveckan medan jag åkte bussen hem över slätten.

Nu är det helg.

Skönt att vara ledig och slippa styras av klockan. Men ändå ensamt. Tack för det liksom.

Jag har blivit beskylld för att hänga för mycket på nätet, och visst är jag sjukt Internetberoende. Men umgänget på nätet är också ett substitut för vänner som inte finns irl. Jag är ensam och det är svårt att få nya vänner när man är vuxen. Åtminstone vänner i vardagen där man bor. Hur gör man har jag undrat många gånger? För när man flyttar eller separerar så försvinner vänner. Även om de säger att man ska behålla kontakten och fortsätta vara vänner, så försvinner de. Jag saknar någon att ta en fika med, gå långa promenader, sitta och prata vid köksbordet, gå på bio, läsa knasiga artiklar och skratta åt töntiga skämt. Det där härliga vardagliga, som är så självklart för många, men saknat av andra.

Just nu längtar jag sommar. Sol och hav. Böcker på bryggan. Ut med båten. Fiska. Njuta av naturen och bara vara ute i värmen. Ljus och värme lockar ut människor mer och man är mer villig att umgås.

Men det är bara att acceptera att det är normalt med snö och kyla i slutet av januari 🙂

Grannen övar skalor på tvärflöjt. Jag hoppas att jag slipper bongotrummor när jag ska meditera sen. Till middag blir det hemlagad pizza. En kompromiss. Jag ville ha grönsakssoppa och sonen tacos. Bra att man kan enas. Fast det blir grönsakssoppa imorgon 🙂

Lik mig?

Jag fick den i present av en gammal goding. Han tyckte att den påminde om mig . Tack Erik 🙂

Kort stubin? Temperamentsfull är ordet 🙂

Full i fan? Så klart!

Rund? Jepp!

Svart och rosa. Stämmer. Min basgarderob är svart och jag har många rosa accenter.

Jag ska kanske ha denna som min profilbild 🙂