Blog Archives

Överlevnadsläger

Jag: vi ska ha med oss badkläder. jag hoppas att jag slipper bada i en älv när jag är så förkyld.

Sonen: Du gillar ju att bada när det är kallt. Men det fattar du väl att du inte kan bada när du är så förkyld! Vill du bli sjuk?

Jag: jag gör vad som krävs för att bli godkänd.

Sonen: ja men det fattar du väl att du inte kan göra saker som du blir sjuk av!

Det är skönt att ha barn som är omtänksamma.

Nu ska jag iväg på skogsäventyr. Hitta maten själv och bo under en gran. Vi ses på onsdag kväll!

God morgon mina gullvippor <3

Fredag kväll

Arbetsveckan är avklarad. Intressant och utvecklande. Herregud vad jag får uppleva. Jag har mycket att tänka på om man säger så. Tack och lov att jag har ett inre lugn när det stormar. Det här är inte ett jobb för hysteriska personer. Även om jag känner att jag börjar få lite grepp om jobbet, så är jag fortfarande nybörjare och gör mina misstag. Det viktiga är att dra lärdom av dem. Det är skönt att man kan diskutera och klargöra saker. Och jag är tacksam för att jag får stöd och råd av de som har både kunskap och erfarenhet.

Tänk hur fort saker kan förändras.

Från aktiviteter i Göteborg och samvaro med kärleken varje helg till solokvist i Småstad. Samvaro med katten typ. Och det är okej. Faktiskt.  Det gäller att gi slipp som man säger på norsk. Gå vidare. Lägga bakom sig. Allt har sin tid. Ibland funderar jag på om jag kunnat agera annorlunda. Inte ställa krav. Inte konfrontera. Inte säga vad jag känner och tycker. Inte ventilera öppet. Men jag kan inte stryka medhårs hela tiden och anpassa mig efter andras känslor. Jag måste tänka på mig också och vad som är bra för mig. Varför ska jag utplåna mig och vara andra till lags hela jävla tiden? Om jag upplevs som jobbig och orättvis så att man måste radera mig från sitt liv får man göra det valet. Jag är värd bättre än lögner. Punkt.

Människor och relationer är svårt.

Men jag lever hellre ensam än i en lögn. Visst sjutton längtar jag efter tvåsamhet, men till vilket pris? Och som jag sagt förut. Hellre ensam i celibat än enstaka lösnummer. För mig handlar det om respekt för mig själv.

Den här helgen har jag inget inplanerat. Tack och lov. Jag är trött som ett snöre och den där jävla förkylning som tror att den får bo hos mig kan dra någonstans. Hur kul är det att vara snorförkyld och vara på äventyr i skogen. Håll tummarna att det inte regnar.

I morgon ska jag ha sovmorgon. Även om jag vaknar tidigt måste jag inte gå upp 6. Det är guld värt för en b-människa. Jag kan ligga kvar och somna om. Fika med pojkarna på stan. Shoppa lite. Borde investera i ett par nya regnbyxor. Mina har några år på nacken om man säger så. Funderar om jag kan få med mig sonen på bio. Skönt med en oplanerad helg.

Men nu ska jag bara varva ner och inte tänka jobb. Får se hur länge jag orkar hålla mig vaken 🙂

Trevlig helg mina gullvippor <3

Plus & minus

Det är verkligen ett stort plus att komma hem och sätta sig vid dukat bord och bli serverad middag varje dag! Jag har världens bästa son. Ja, jag är lyckligt lottad som är mamma till tre fantastiska människor.

Det suger att bussen är nästan en halvtimme försenad p g a vägarbete. Det suger ännu mer att det regnar.

Så dagens lärdom.

Visst är det härligt att få en utskällning. Eller inte. Men sånt hör till jobbet.  Först blev jag bara pissed off, men det är aldrig bra att bemöta i affekt. Och jag vet att det inte är en personlig utskällning, utan det gäller min arbetsroll.

I stället började jag utforska vad som hänt, varför, vem eller vilka som är ansvariga samt se över min egen roll. Vad hade jag kunnat göra bättre och hur ska jag hantera saker i fortsättningen? Det hjälper inte att bli illa berörd, förbannad eller ledsen. Jag tänker dock inte ta skit när det är obefogat.

Jag är nybörjare och har man inte någon manual eller tydliga instruktioner blir det fel. Är man dessutom överhopad med arbete och har för få som kan utföra det går ekvationen inte ihop. Vad ska man prioritera? Oavsett hur man prioriterar blir någon missnöjd.

Som vanligt är ledordet kommunikation.

Jag fascineras av hur olika människor kommunicerar och jag är tacksam för all jävla skit jag tagit mig igenom för jag har fått kunskap och erfarenhet som gör att jag vågar hantera svårigheter. Jag är inte lika ömhudad och mån om att bli omtyckt av alla längre. Jag vågar ta en diskussion. Men jag hoppas att jag är tillräckligt lyhörd och att man inser att jag försöker se till helheten och att det är allas bästa som är målet.

Tack och lov att jag jobbat i skolans värld så länge, så jag är van att trolla med knäna 🙂

Födelsedagstankar

En annorlunda födelsedag.

Jag har fått grattishälsningar hela dagen via nätet, mail, telefonsamtal, snigelposten och sms. Men ingen på jobbet vet att det är min födelsedag och således har ingen sagt grattis. När man är van att alla elever och kollegor har koll känns det lite annorlunda. Som att bära på en hemlighet.

En aktiv arbetsdag som vanligt. Jag gillar verkligen det  oförutsägbara. Och så påstår man att jungfrur  är lite tråkiga och vill ha fasta rutiner med regelbundet schema 😉

Det var planerat födelsedagsmiddag.  Men så hände något på jobbet som gjorde att jag fick stanna kvar. Kanske inte vad man längtar efter på sin födelsedag, men det är bara att gilla läget. Det ingår i jobbet och jag gillar mitt jobb. Verkligen.

Men jag kom hem. Nu har jag fått både middag, dessert och ett glas vin. Tack <3

Och det är inte alla som blir besjungna av ett gäng lärarstudenter på sin födelsedag! Finaste dottern är ju chefsfadder på lärarutbildningen och hon har pli på sina nollor 🙂

 

Jag funderar mycket på ledarskap. Har plockat fram mina böcker i organisation och ledarskap. Alltid bra att friska upp sina kunskaper. Även om erfarenhet är viktigare än teorier.

När jag började läsa organisation och ledarskap sa en kollega krasst: det enda man behöver veta i en organisation är vem som ligger med vem!
Tänk om det vore så enkelt. Sen orkar inte jag hålla reda på vilka som ligger med varandra i en organisation. Jag jobbar hellre.

Och jag tror att kommunikation och hur man kommunicerar i en organisation är det viktiga. Hur ser informationsflödet ut? Hur kommunicerar man? Vilka kommunicerar med varandra?
Jag personligen tror mer på direkt kommunikation. Gillar att se personen i ögonen när man diskuterar. Men jag uppskattar skype som redskap för möten och mail för information. De har blivit mina ständiga följeslagare. Men när det gäller är öga mot öga oslagbart.
Vi är dock olika och har olika sätt att kommunicera. Jag utgår från min personlighet. Kan inte spela en roll, utan är mig själv.

Det finns många likheter mellan chefsrollen och lärarrollen.

Som lärare har jag alltid tillämpat frihet under ansvar. Man måste ge människor utrymme att ta ansvar, men också vara tydlig med vilka ramar och regler som gäller. Även vara tydlig med konsekvenserna när man inte tar ansvar.

Förtroende är en viktig ingrediens. Som ledare måste man vara pålitlig. Om jag ska få mina elever/medarbetare/anställda att följa min riktning måste de kunna lita på mig lika mycket som jag litar på dem.

Tydlighet ger trygghet och är man trygg vågar man. Som chef är man den som bestämmer och pekar ut riktningen. Det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet.

Jag har haft chefer som lärt mig hur man absolut inte ska vara som chef. Jag har nu en chef som vägleder och ger mig insikt, men jag måste ändå gå min egen väg. Göra mina egna val. Ta egna beslut. Visa framfötterna.

Tack för livets hårda skola som givit mig erfarenhet och kunskap.

Tack för alla fina gratulationer idag och tack för alla presenter.

Jag har fått precis vad jag önskade mig: kärlek och omsorg, middag, Blender, uppmärksamhet och blommor. Jag har t o m fått fler presenter!

<3

Proxy

Hej mitt  namn är Proxy 🙂

Jag jobbar som teamleader.

Som mellanchef är man inget annat än spindeln i nätet som hanterar resurser, dirigerar och förflyttar data precis som en proxyserver. Jag gillar mitt jobb. Det är dynamiskt och kreativt och kräver ständigt att jag gör mitt yttersta. Att jag känner mig lugn inför nya och kluriga arbetsuppgifter är väl ett tecken på att jag är på rätt plats. Jag ser det som ett privilegium att ha ett sånt utvecklande jobb. Jag är en liten kugge i ett jättestort maskineri och jag slås varje dag av hur omfattande och komplext det är.

Igår hade jag ett långt och givande samtal med dottern. Hon är så jävla klok och mogen. Har den självkänsla och bein i näsa som jag aldrig hade. Jag hade skitdålig självkänsla när jag var yngre. Just därför har jag jobbat aktivt med att peppa och stärka och lära henne att  stå på sig och inte ta skit.

Under den senaste veckan har jag haft flera goda samtal med båda sönerna. Jag har så kloka och förståndiga barn.  Jag inser att jag har lyckats med att uppfostra dem till goda empatiska människor. Att uppfostra tre tonåringar ensam var ett tufft arbete, men tillsammans klarade ungarna och jag det. Vi överlevde tonåren och jag blev vuxen på köpet jag också. Man växer genom svårigheter.

Att ha en hemmaboende vuxen son som sköter matlagning och disk underlättar tillvaron. Det är underbart att sätta sig vid dukat bord när jag kommer hem.

Idag känns det verkligen som höst. Lite vemodigt. Men jag är nöjd med min sommar. Många klagar över att det regnade så mycket, men jag har haft tur som fått ganska mycket sol och värme också. Att kärleken tog slut var väl inte det bästa slutet på sommaren, men livets vägar är outgrundliga. Och jag mår bra, även om det känns lite tomt ibland. Jag är nöjd med mitt liv som det är nu.

Efit måndag 3 september 2012

En helt vanlig arbetsdag i fröken chefs liv. Vi får väl se vad den här måndagen bjuder på 🙂


06-tiden
Frukost på g i min nya fina blender. Smoothie is da shit.


07-tiden
Väntar på bussen.


08-tiden
Med kontoret på fickan kan man jobba var som helst. Som att ringa samtal för att lösa problem  i väntan på anslutande buss.


09-tiden
@work. Där jag löser problem, delegerar, letar, finner, diskuterar, telefonerar, korresponderar, undersöker, kommunicerar  samt producerar x antal muggar med kallt kaffe. Mitt skrivbord börjar se ut som vanligt 🙂


17-tiden
På väg hem från en härlig arbetsdag. Min lilla padda underlättar onekligen för mig. Så jag fortsätter att jobba på bussen hem.


18-tiden
Äta sig lite middag som består av gårdagens rester. Det smakar lika gott idag. Tack och lov att sonen aldrig vill äta uppvärmd fisk 🙂


19-tiden
Eftersom jag var för trött igår blir det en dejt med snabeldraken idag. Jag måste ju leva upp till mitt rykte som dammsugartant 🙂


20-tiden
Historienörden i mig har en högtidsstund framför tv:n. Vetenskapens Värld är ett favoritprogram. Idag var det jätteintressant. Missade du programmet? Kolla på svt play!


21-tiden
Sally vill också kolla på nyheter. Fast mest vill hon gosa.


22-tiden
God natt typ. Slut i rutan helt enkelt. Dags för skönhetssömn så jag är en pigg och alert fröken chef i morgon.

Over & out <3

Och Du, lämna en kommentar. Det är så trist med alla som bara smyger förbi. Jag blir  jätteglad för alla kommentarer^^

Kvällstankar

Det har varit en lugn söndag.

Först stökade jag undan lite jobb jag åtagit mig på förmiddagen. Kaffe höll mig sällskap. Diskade och röjde i köket, men sen orkade jag inte städa och göra mig till. Sönerna fick besök av sin far och jag intog viloläge. Kände inte för att vara social. Vi kan umgås och vara trevliga exmaken och jag, men idag orkade jag bara inte för att jag var trött. Tänk vad det har förändrats. Från åren med krig och vårdnadsbråk och elak styvmor som förstörde det mesta till en neutral relation. För även om man skiljer sig så är man ändå hoplänkade på något sätt resten av livet genom sina barn. Och det är barnens bästa som måste vara i fokus.

Somnade tydligen för jag drömde massa knäppt. Igen 🙂
Nät jag gick ut till de andra tittar äldste sonen på mig och utbrister: du ser ut som ett troll! Ja vad förväntar han sig. Att man ser ut som en prinsessa när man kliver ur sängen? Orka bry sig.

Matsedel för kommande vecka plitades ner och sonen fick gå till affären och handla. Jag orkade varken kamma, sminka eller klä på mig nämligen 🙂 Ja, jag har kläder på mig, men kanske inte sånt som jag går ut på stan i.

Ugnsbakad lax med pressad potatis och grönsaker inmundigades innan Yngste sonen åkte hem till Göteborg. Tänk att Lillskiten är 20 år. Ännu svårare är att fatta att jag blir 50 om 3 år. Hur gick det till? För jag är inte så gammal på insidan.

Sen har jag glömt att berätta att jag har blivit modern!
Jag har gått från tjock till smal. Ja tv alltså 🙂 Jag som skulle vänta med ny tv tills tjockisen dog. Men så har man ju en son som jobbar i elektronikbranschen. Och jag måste ju erkänna att både ljud och bildkvaliteten är så mycket bättre. För att inte tala om hur smidigt det är att se på film.


Ja det är en skitkass bild, men orka ta en ny.

Det är mörkt och höstruskigt ute. Själen är fylld av vemod. Jag jobbar med att jaga bort tankarna. Imorgon är en ny härlig arbetsdag med nya utmaningar. Tack och lov för utmaningar, ansvar och förtroende.

Nattarbete tar ut sin rätt. Nu ska fröken chef sova.

over and out <3

pigg som en mört!

Det var en mycket intressant jobbnatt som gav mig insikt och kunskap. Inga problem att hålla mig vaken. Det var snarare svårt att somna när jag lade mig vid halv 6. Hjärnan gick på högvarv. Så mycket att bearbeta. Men att hålla sig vaken var som sagt inte problem. Det är som att vara på lan. Lanat har jag ju gjort en och annan gång 🙂

Nu blir det till att samla ihop alla mina intryck och använda dem på ett bra sätt. Jag fascineras av hur duktiga en del människor är och hur skickligt chefen analyserar. Lyssna och lär. Lyssna och lär. Jag suger åt mig som en svamp av kunskap och erfarenhet. Herregud vad jag lär mig!

Kaffe och en dusch ska sparka igång den här dagen. Inte varje natt man sover bara 3 timmar. Men det finns liv i tanten 🙂 Och jag är t o m på gott humör!

God morgon mina gullvippor <3

överskrift – typ rubrik

Solsken hela dagen. Värme.

Blodtrycksfall. Igen.

Kalas. Tårta och presenter. Familj. Fastän jag inte fyller förrän om några dagar har jag redan fått vad jag önskade mig <3

Fick skäll av pappa för att jag inte gått till doktorn med min hosta. Fick order att att göra det snarast. Innan jag ska ut i skogen. Får väl lyssna på pappa. Är  inte så sugen på lunginflammation. Har jag klarat mig i 47 år utan, så behöver jag inte skaffa det nu.

Middag på trevlig restaurang med sönerna.

Vila sig lite och nu är det dags att åka till jobbet. Ska bli en intressant natt.

tgif typ

Fy farao vad jag är trött.  Vissa dagar känner man att kroppen inte är 25 längre. Det värker här och där. Skitrygg. Dumma åderbråck.  Även om orken finns, så påminns man ibland om degenereringsprocessen. Eller så har man bara fucking jävla mensvärk. Ibland önskar jag att jag hade samma ork som när jag var småbarnsförälder. Men inte livet med småbarn. Been there done that. Jag blir alldeles matt när jag tänker på att få barn på nytt. Bonusbarn ok. Never bebis. Allt har sin tid.  Det är perfekt att ha vuxna barn. Nu får jag belöningen för att jag fick barn tidigt.

Men man får kanske vara trött på fredag. Samtidigt som det är så intensivt på jobbet är det en enorm energiboost som gör att man bara kör på. Det har varit en mycket intressant arbetsvecka. Hektisk och ändå säger alla att det är bara en liten bris 🙂 Jag är glad att jag står stadigt på jorden och kan hantera det som kommer i min väg.

Konstigt nog somnade jag inte på bussen hem. Kan ju bero på att jag lyssnade på metal i s f fjortispop 🙂 Ibland behöver man rensa hjärnan. Jag har massor av tankar som vill ut, men ibland är det svårt att veta hur mycket man ska blotta. Tankarna far iväg i alla fall. Det vete farao hur jag ska hantera känslan inom mig. Det bubblar inombords. På ett bra sätt.

Nu ska jag i alla fall chilla. Kroppen är befriad från jeans. Den överlevde en heldag i tighta jeans. Men klänning är bäst. Fast ska jag ut i skogen i tre dygn är det bäst att vänja kroppen vid byxor. Tänkte jag. Faan nu kom jag på att jag måste ha strumpor på mig i skogen. Jaja, ibland får man offra sig. Vad gör man inte för en god sak 🙂

Lagade crab cakes till middag. Grunden var Pluras recept och sen gjorde jag som vanligt. Ändrade lite och utgick från vad jag hade hemma. Jättegott! Jag älskar ju krabba. Riktigt krabba. Som pappa fiskat. Med sallad, aioli och ett glas rosé blev det en perfekt måltid. Sonen tyckte likadant.
För den som inte vet. Jag är bra på att laga mat.

Pappa ringde nyss och frågade hur mycket plats jag har i frysen. Lite svarar jag. Hur mycket? Tillräckligt. Jag älskar min pappa. Imorgon får jag både havskräftor och krabba. Makrillen kan han ge till någon annan. Och det kommer att finnas plats i frysen 🙂

Imorgon ska vi fira 20-åringen.

Så ska jag jobba mig lite. Det ska bli intressant och lärorikt.

Men nu blir det soffläge och chill.

Over and out <3