Blog Archives

Våga vara närvarande

En av de viktigaste saker vi föräldrar kan göra är att vara närvarande.

Inte bara i hemmet, vara nattvandrare på stan eller engagera oss i skola, läxor och idrott.

Föräldrar måste även vara närvarande och aktiva på nätet.

Dagens barn och ungdomar och för den delen även många vuxna har sin fritidsgård, café och vardagsrum på nätet.

Skyll inte på att du inte hänger med i tekniken eller inte gillar Facebook. Det är vårt ansvar som vuxna och föräldrar att vara närvarande.

Våga använd sociala medier.

De senaste dagarnas händelser i Göteborg visar verkligen behovet av engagerade vuxna som är närvarande. För det handlar inte om sociala medier och Internet. De handlar om oss människor och hur vi agerar mot varandra. Vilka värderingar vi i vuxenvärlden förmedlar till våra unga.

Visa intresse utan att snoka. Visa delaktighet och var vuxen. Inte vara kompis. Ju fler vuxna som bryr sig och är vettiga förebilder desto bättre.

En stor förebild och fantastiskt engagerad människa är Christina Stielli. Först med 1318.se och sedan med jourvuxen.se. Om alla vuxna hade en promille av hennes engagemang skulle världen vara en bättre plats för alla barn och ungdomar.

Precis som mig har hon överlevt tonårskrig och delar med sig av sin erfarenhet som tonårsförälder. För man överlever. Man tar sig igenom krigen och står till slut på andra sidan med vuxna ansvarstagande individer som uppskattar att man gav motstånd, satte gränser, men framför allt att man var närvarande som förälder.

Tacksam

När jag kommer hem framåt halv nio från jobbet är det en lisa att sonen lagat middag och gjort i ordning lunchlåda.

Att han  har stekt flera hundra julköttbullar och stoppat i frysen gör mig oerhört tacksam.

Att de dessutom är godkända till både smak, form och utseende minskar inte min tacksamhet.

 

Nu ska jag se på julkalendern.

Var rädd om varandra <3

Tisdagstrött

Jag samlar vuxenpoäng idag.

Trött som ett snöre är bara förnamnet.

Men pyntad och påklädd med inre solsken som lyser.

Jag, jag är oförskämt glad och harmonisk, trots svårigheter som sker.

Jag är dessutom så oförskämd att jag har ett jobb som jag stortrivs med och är en obotlig optimist.

Fast mellan 6 och 7 är jag sällan till min fördel. Den som stör mig då får träffa Häxan Surtant.

Tur att jag är ensam på morgonen 🙂

Var rädd om livet.

God morgon mina gullvippor <3

Tisdagstankar

Inte lika trött idag.

Men jag hade gärna sovit lite till.

Undrar fortfarande varför bussen måste gå 10 min tidigare. På hemsidan står det att bussturerna är anpassade efter tågtiderna. Vilka tåg undrar jag?

När jag anlände till Mellerud igår gick morgontåget till Karlstad en timme försenat och tåget till Göteborg en halvtimma efter bussen anlänt. helt enligt tidtabell.

Nej man har ändrat för att jävlas.

Nobel igår.

Jag har brukat följa Nobelsändningarna på svt slaviskt. I går brydde jag mig inte ett dugg. Vad har hänt?

Vuxen? Eller bara fullt av annat viktigare i livet?

Nu är det dags att ge sig ut i det där vita kalla som någon kallar ”vitt jävla fluff” och åka norrut till ett varmt kontor med kreativa spännande arbetsuppgifter.

Idag ska jag lära mig att kommunicera.

Livet är gott.

God morgon mina gullvippor <3

Nu kör vi!

Vänersnö

Vaknade vid 5 i morse. Snöplogen arbetade febrilt ute på gården. Vänersnö så klart. Så är det att bo vid Sveriges största sjö.
20121205-193114.jpg
En hel del sånt där vitt har kommit ner. Mjukt och fluffigt och ganska lätt att pulsa fram i. Fast det blåser rejält och driver igen.

Bussresan norrut över slätten tog lite längre tid, men vi kom fram, trots snöstorm. Västtrafik har verkligen duktiga busschaufförer som kör över Dalboslätten. Jag har pendlat till Mellerud sedan 2003 och hittills har bussen aldrig blivit inställd. Om man bortser från en gång förra året, men den dagen var jag ledig 🙂

20121205-193131.jpg
Skönt att jobba inomhus när man tittar ut genom fönstret. Ja, jag vet roligare utsikt kan man ha, men så lite som jag tittar ut genom fönstret så spelar det ingen roll.

20121205-193147.jpg
Såna här dagar är jag extra tacksam att jag ett inomhusarbete. Ganska skönt att vara kontorsråtta. Lättare att sitta vid datorn och skriva, läsa och analysera än att visas utomhus i snöstorm för att utföra service, ploga vägar, bygga hus eller jobba med barn.

Jag måste erkänna att jag har liite träningsvärk efter gårdagens pass i gymmet. Den har smugit på mig under dagen. Imorgon är det dags för nästa pass. Vi har det bra som har gym på jobbet och en arbetsgivare som uppmuntrar träning och hälsa.

Sonen var mycket nöjd när jag berättade att jag börjat träna. Han vill inte att jag blir gammal och sjuk och dör av dåligt hjärta. Men är det något som är starkt och friskt hos mig så är det hjärtat. Bra att göra hälsoundersökningen regelbundet. Men konditionen suger, så därför vill jag träna. För att få upp flåset och kunna orka ännu mer.

20121205-193205.jpg
Over & out from the kontorsråtta

Äntligen

Snö, kyla och december.

Jag är en sommarmänniska som trivs bäst barfota, men vinter ska vara så här: lite snö, några minus och sol. Inte det där pissregnet vi haft hela november.

Trött som ett snöre igår  som sagt, men inte kom jag i säng tidigt utan klockan närmade sig midnatt när jag stängde mina blå.

Klockan 5 var jag klarvaken. Typiskt eller hur! Jag snurrade runt i sängen värre än en hund, men till slut lyckades jag somna om. För om man drömmer sover man typ. Jag drömde om… Nej det säger jag inte 🙂

Vaknade halv 9! Men jag missade inte dagens höjdpunkt.

Första avsnittet.

Greveholm levererade. Det här kommer att bli en bra december. På många sätt^^

Sonen har åkt till finaste dottern i Karlstad.

Så jag är ensam hemma.

Klackarna i taket? Ligga på soffan och käka praliner?

Nej jag städar.

Städlusten har inte infunnit sig speciellt mycket den senaste tiden, utan jag har röjt det värsta av plikt. Idag är det riktigt trivsam att gå runt med dammtrasa, svamp och ajax och plocka undan och fixa. Stjärnor och stakar är på plats. Likaså dukar och gardiner samt några små lucior och änglar. För hos konservativa Inna är tomtar portförbjudna före lucia 🙂

 

När jag är ensam hemma kan jag bestämma middag.

Så idag blir det mat för gudar: stekt torsk. Slank in hos fiskhandlaren från ön där jag är uppväxt och köpte en torskfilé. 77 pix. Det är annat än när jag var barn. Då åt vi torsk var och varannan dag. När jag var fattig student var torsk min nödproviant i frysen. tiderna förändras. Men gott är det, oavsett pris.

 

Nu ska snabeldraken rastas och sen ska moppen få visa vad han går för.

 

Glad december mina gullvippor <3

äh*

Det är vitt överallt.

Nej nu ljuger jag. Där jag bor är det vitt.  Av snö. Där jag jobbar är det bara kallt. Ingen snö. Fast på kontoret har det varit jobbigt varmt. De andra är såna frysgrisar medan jag är som ett kärnkraftverk.

Jag har känt mig som en zombie hela dagen.

Trött som ett snöre.

Åh vad jag hade velat somna om när telefonen ringde vid 6 i morse.

Huvudvärk hela dagen har suttit som grädde på moset.

Men trots det har humöret varit på topp. Häxan surtant har nog flyttat utomlands eller nåt. Ju längre dagen led desto piggare och gladare.

Jobbade över ett par timmar, löste problem, samarbetade och skrattade. Det är så mycket lättare att hantera situationer när man har en positiv attityd.

Bästa 23-åringen serverade middag när jag kom hem.

Nu blir det fredagsmys: soffhäng med  På spåretsvtplay och ett glas rödvin. Undrar hur länge jag håller mig vaken 🙂

Livet är gott <3

 

*Äntligen helg

Självbild

Sitter på tåget från Stockholm efter avklarad chefsutbildning. Reflekterar och jobbar.

Det är fantastiskt att arbeta i ett familjeägt företag där man har en vision för sina medarbetare. Där man anser att det är viktigt med ledarskap och där det är viktigt att man ska har roligt på jobbet och kunna vara kreativ och utvecklas.

Jag har haft privilegiet att gå en chefsutbildning och har fått redskap och metoder att utveckla mitt arbete. Dessutom har jag nätverkat och lärt känna nya trevliga människor i samma koncern med likartade position.

I många år fick jag dagligen höra att jag skulle ändra på mig, att jag var slarvig, ostrukturerad och svag.  När man hör något tillräckligt många gånger tror man på det. Till slut fick jag mod och skilde mig och successivt förändrades min självkänsla.

Jag har jobbat mycket med min inre utveckling och självbild, framför allt under det senaste året. Ålder, erfarenhet, terapi, självinsikt, samtal och kurser har hjälp mig att utvecklas och bli en bättre människa.

Men jag märker att min självbild inte alltid stämmer överens med andras fullt ut. När jag ser en optimistisk entusiastisk spontan och slarvig idéspruta ser andra en tydlig och bestämd person som är både analytisk, självsäker  och strukturerad.

Och jag inser att jag faktiskt är allt det där som andra ser. Den personen har funnits i mig hela tiden, men det är först senaste åren hon har fått tillräckligt med utrymme.

Mitt under pågående genomgång  dyker koncernens vd upp och pratar med oss en stund. Han är en dynamisk karismatisk person som är lätt att lyssna på. Branschen jag jobbar i är kreativ och dynamisk och vi har roligt på jobbet även om det är krävande och intensivt. VDn både peppar och uppmanar oss att vara stolta över det arbete vi utför.

Och den där spralliga spontana gladskiten sträcker lite på sig för hon behövs också. Det är viktigt med balans.

Lika kul som det är att komma till Stockholm lika härligt är det att komma hem igen.

Jag är en lantis och det är skönt att vara lantis.

Kinkig

Jag har inga problem att sova borta.

Jag har inga sömnproblem vanligtvis.

Men jag har ett krav: det ska vara svalt i rummet jag sover i.

Hotell i Stockholm har jävligt svårt att leverera svala rum!

Jag har stängt av elementet, men det är som en bastu. Har legat utan täcke, men det har varit omöjligt att sova. Sista gången jag kollade klockan visade den på 5 över 3. Så när alarmet gick vid 6 var jag inte pigg om man säger så.

Jag är lite piggare nu. Men bara lite. Tur att det finns en smarrig frukostbuffé att kasta sig över. Sen blir det chefskurs hela dagen innan tåget tar oss till framsidan av landet.

Hoppas ni mår bra där ute i vårt regniga land!

Tjolahopp mina gullvippor <3

Efit tisdag 27 november 2012

Denna efit-dag befinner jag mig  i Stockholm. På chefskurs. Vi får väl se vad jag lyckas fota. Häng med i Fröken Chefs liv 🙂


06-tiden
Den smarta chefen hade glömt att ställa om väckarklockan, som således ringer vid 6. Kvart i 7 sitter jag pyntad och klar och tittar på tv, vilket aldrig händer annars, i väntan på frukosten, som ska intas kl. 7.30.


07-tiden
Hotellfrukost är gott. Men kaffet var inget vidare. Varför är hotell så dåliga på att koka kaffe????


08-tiden
Dags för chefutbildning. Och här får vi riktigt kaffe!


09-tiden
Klassiskt grupparbete 🙂


10-tiden
Fruktstund fikapaus


11-tiden
Fler lärdomar.


12-tiden
Lunch


13-tiden
Det regnar i Stockholm idag.


14-tiden
Jobbar med återkoppling. Så här uppfattas jag av andra.


15-tiden
Jobbar fortfarande med återkoppling och inser att jag får nog jobba med min självbild. Alla andra på chefskursen ser mig som tydlig, analyserande, självsäker och strukturerad, medan jag fortfarande bara ser den där entusiastiska gladskiten som är impulsiv och spontan.

16-tiden
Svarar på jobbsamtal och glömmer att ta kort. Orkar inte fuska och ta en bild i efterskott. Timmen innehöll en föreläsning av en VD inom Bonnierkoncernen med frågestund. Mycket givande ända tills jag fick gå ifrån.


17-tiden
Kursdagen av slutas med gemensam middag på Trattorian på Norr Mälarstrand. Rekommenderas varmt!


18-tiden
Caprese och chianti till förrätt och sedan en himmelsk ryggbiff med denna Amarone till.


19-tiden
Tiramisu till dessert. Mat för gudar.


20-tiden
Stockholmarna tog taxi eller tunnelbana hem. Lantisarna valde promenad från Norr Mälarstrand till Drottninggatan. Det var skönt med en promenad.


21-tiden
Efter ett stop vid ett vattenhål är vi nästan framme vid hotellet. Vem citeras?


22-tiden
Dags att hoppa i duschen! I morgon är en ny kursdag. Tack och god natt!

 

Och Du, lämna en kommentar. Det är så trist med alla som bara smyger förbi. Jag blir  jätteglad för alla kommentarer^^