Blog Archives

Dag 12 – Planer/drömmar/mål du har

Alla har vi nog drömmar och mål av olika slag. En del som vi inte berättar för andra. Andra öppna och tydliga. Långsiktiga. Livsprojekt.

Sen har vi kortsiktiga mål att uppnå.

Att ta sig ur sängen på morgonen kan vara ett nog så tufft mål om man är deprimerad eller har ledbesvär.

Att våga säga upp sig från ett destruktivt jobb kan verka omöjligt om man har en familj att försörja.

Ett av mina mål är att bli en bättre människa. Den inre resan är viktigare än den yttre.

Så drömmer jag så klart om ett hus vid havet. En sjötomt med egen brygga och ett Karlssonhus.

Men hur ska jag kunna nå den drömmen? Jag som är en fattig frånskild skolfröken med studielån upp över öronen. Hur ska jag kunna skaffa ett hus vid havet?

Man kanske skulle spela på lotto, keno eller kanske casino? Och vinna pengar.

Jag gillar att spela poker så Black Jack och roulette kanske vore något att lära sig? Hur svårt kan det vara liksom?

Jag har aldrig varit på Casino. Det är något jag bara måste få göra någon gång i livet. Det ser så kul ut när jag ser Las Vegas på femman ibland. Visst vore det mäktigt att glida fram i en snygg klänning, spela roulette och bli uppassad av en snygging?

Precis som jag vill gå på strippklubb en gång i livet. I Köpenhamn försökte ju Peter och Örjan få med mig, men dörrvakten släppte inte in en skolfröken i 40-årsåldern. Jag var kanske för präktigt klädd? Eller ville de bara ha män som kunder på strippklubb?  Att bo intill Istegade var i alla fall en upplevelse =)

Men på Casino ska jag väl bli insläppt?

Dag 8 – Det här saknar jag

Jag saknar kärlek.

Jag saknar att höra ihop med någon. Att ingå i tvåsamhet.

På ett sätt saknar jag inte kärlek. Jag får massor av mina barn, mina familj och mina vänner. Till och med från mina katter.

Men jag saknar kärlek från en man.

Den jag vill ha kärlek från ger sin kärlek till någon annan.

Han gav mig sin kärlek och tog sen den tillbaka.

Det gör ont, men livet är inte rättvist.

I väntan på att livet ska bli soligare, så saknar jag och lever ensam.

Årets första sammanfattning

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Smakade på Vätternkräftor^^

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inget löfte. Mitt sista nyårslöfte gav jag nyår 2000 och det verkställde jag. // Det löftet var att jag skulle skilja mig. 1/1 2001 blev det bestämt.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej

4. Årets dödsfall:
Min tro på Kärleken.

5. Vilka länder besökte du?
Norge och Danmark.

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Lycklig kärlek som håller.

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
…  svarta lördagen 30 oktober…

8. Vad var din största framgång 2010?
Att jag vågade be om hjälp när det var kris kanske?

9. Största misstaget?
Att jag trodde på H när han bedyrade sin kärlek och när han sa att han ville bli gammal med mig och att han ville att jag skulle flytta in hos honom…

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, frisk som en nötkärna, förutom kärlekssorgen.

11. Bästa köpet?
Bredbandet =)

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Boende

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Kärlek

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
One , Fuck You, Waka waka, love the way you lie, skaka rumpa…

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Först gladare, sen mer ledsen än någonsin…

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Det vete sjutton…

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Gråtit.

18. Hur tillbringade du julen?
Med mina barn <3

19. Blev du kär i år?
Ja…

20. Hur många one night stands?
Inga

21. Favoritprogram på TV?
Sporten kanske?

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej

23. Bästa boken du läste i år?
Jag älskar dig inte av Christina Stielli. En bok som berör mer än man vill.

24. Största musikaliska upptäckten?
Mina godingars förkärlek till allsång, trots att somliga inte kan sjunga =)

25. Något du önskade dig och fick?
Ja, men det gick ju som det gick…

26. Något du önskade dig men inte fick?
Kärlek som består…

27. Årets bästa film?
An education

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Vilade ut efter efter en underbar födelsedagsfest kvällen före…

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
JA

30. Vad fick dig att må bra?
Samvaro med underbara människor.
Kärleken…

31. Vilken kändis var du mest sugen på?
RW, alltid RW

32. Vem saknade du?
Kärleken

33. De bästa nya människorna du träffade?
H och  Tofflan

34. Årets största:
Kärleken. Både den himlastormande förälskelsen och den djupa kraschlandningen.

35. Årets resa:
Den smärtsamma inre resan.

36. Årets snabbmat:
Sallad

37.Årets kärleksförklaring:
Till H, som fick mig att flyga högt av kärlek.

38.Årets fundering:
Är jag för mycket känslomänniska?

39. Årets jobb:
Teknikfröken.

40. Årets sommarparadis:
Ellös

41. Årets sport:
Allt på svt play =) Men mest skidor och friidrott.

42. Årets ajfan:
Krossat hjärta. Smärtsamt. Inget jag önskar någon annan att genomlida.

Julnatt i vemod

Det har varit en fin julafton.  Exmaken har varit här och firat jul med oss, till barnens stora glädje. Julefrid och trevlig samvaro. Mina underbara ungar gör livet värt att leva. På kvällen har ungarna och jag spelat spel, moffat i oss godis, pratat och skrattat. Som vanligt har vi pratat i munnen på varandra, tramsat och tjafsat =) Trötta och slitna intog vi sen  horisontalläge i soffan med Tomten är far till alla barnen.

Men hela dagen har jag kämpat med en klump i halsen. En klump av återhållen gråt.

I mitt hjärta finns ett stort djup av vemod.

Gång på gång kommer jag på mig själv att tänka på H och längta efter honom.

Jag vill inte  längta och sakna!

Jag vill att han drar dit pepparn växer och mår bajs!

Att han inte älskar mig och har valt en annan har jag  accepterat, men jag har svårt att acceptera att jag blev  så avpolletterad som jag blev.

Det enda jag begär är att få ett sista samtal öga mot öga för att få ett avslut så att jag kan gå vidare och kunna må bra.

Men det var kanske för mycket begärt?

Är man inte feg om man gör slut i telefon och sedan säger att jag är ledsen om jag sårade dig, det var inte min mening, men mitt hjärta tillhör en annan och jag kan inte hjälpa dig i din smärta. Tack för mig. Jag vill inte veta av dig mer liksom.

Är inte det fegt av en vuxen människa?

Jag känner mig så värdelös som inte förtjänar något bra. Min självkänsla är minimerad.

Varför skulle du ragga på mig om du inte var klar med ditt förra förhållande?

Det hade varit bättre om du aldrig dykt upp i mitt liv.

Då hade jag varit betydligt lyckligare idag.

Tack för den julklappen liksom.

pyspunka

eller likt en ballong som luften gått ur.

Jag hade såna ambitioner på väg hem från jobbet.

Glad och euforiskt planerade jag först att baka julkakor och sedan ta en kvällspromenad.

En promenad iklädd min nya reflexväst jag fått i julklapp av Lärarförbundet.
// väldigt smart julklapp om du frågar mig.

En promenad i mörkret med kameran i högsta hugg.

Men efter att ha handlat lite, ätit middag och duschat så gick luften ur mig.

Jag blev tröttare än tröttast.

Ledsna tankar snurrar runt i huvudet.

Jag gör mitt bästa för att jaga bort dem.

Nu är jag ledig i 16 dagar.

Imorgon ska ingen väckarklocka ringa.

För jag är tom.

Reflektion eller nåt

Jag sitter och reflekterar över 2010.  Filar på någon slags årssammanfattning. Läser vad jag skrivit  under året.

6 januari hittade jag följande rader:

”Jag började att se en film, men den var så dålig att jag stängde av. Se inte Love happens. Du blir bara besviken.

Så det blev radio.  Ett ålderstecken kanske? Jag läser om så många som har 40-årskris. Det har jag aldrig drabbats av. Det var bara härligt att fylla 40! Kanske för att jag är tillfreds med livet och att jag blir kallad MILF av mina ungdomar =)
Däremot hade jag en kris när jag var 35.  Det ledde till skilsmässa.  Sen hade jag en livskris vid 25, när min farfar dog, alldeles för tidigt.  Jag kanske ska akta mig i höst när jag fyller 45 ?”

”Jag  kanske ska akta mig i höst när jag fyller 45?”

Och visst blev det en livskris när jag fyllt 45.

Tack så mycket för den smärtsamma upplevelsen Herr H!

Det viktiga är vad vi gör av våra livskriser.

Jag trodde verkligen att jag skulle gå under av sorg när H dumpade mig. Den värsta upplevelsen i hela mitt liv. Och då har jag ändå gått igenom en bråkig skilsmässa.
Men vet nu att jag överlever. Trots det så är tilliten  skadad. Hur ska jag kunna lita på kärleken igen? Hur ska jag våga älska? Den kärlek som jag fortfarande känner för H vill han inte ha och jag vet inte var jag ska göra av den.
Bättre att leva ensam och låta smärtan blekna. Kärlek är också att släppa taget om  någon som vill något annat. Även om det gör ont. Jag hoppas att H tycker att det är värt det.

Det borde vara obligatoriskt med en rejäl karenstid mellan förhållanden. Kanske inte två år som jag hade, men en rejäl paus för att landa och reflektera innan man kastar sig in i nästa förhållande. Då hade jag  aldrig blivit din  rebound girl.

Igår var det fjärde advent. Det kom jag på typ halv elva igår kväll och tände ljusen en kort stund.

Imorgon har vi julavslutning. Då ska jag har det trevligt med världens finaste elever. Se på film, käka godis, skratta, sjunga julsånger, lyssna på musik. Sen fika med trevliga kollegor och något mer?
Ja visst ja, arbeta på eftermiddagen. Arbetslag. Sen får vi jullov. Semester.

Paltkoma

Första lektionen efter lunch är kämpig.

Lunchlådan är uppäten och paltkoma har uppstått.

Jag kämpar med trötthet.

Eleverna kämpar med trötthet.

-har vi vanlig lektion idag? //de vill nog ha jullov redan idag.

Men vi jobbar på som vanligt med photoshop och webbsidor. Ganska chill om du frågar mig. Men det är väl för att jag kan det fram- och baklänges och gillar det jag håller på med.

Och så spelar jag julradio =)

50

Det har gått 50 dagar sedan jag fick mitt hjärta krossat.

Att skriva i bloggen har hjälpt oerhört mycket, i början var bloggen helt enkelt min livlina,  som gjorde att jag inte gick under helt och hållet.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet över alla kommentarer,  snälla ord och hjälpande råd jag har fått av er. Det är en oerhörd tröst att så många, både kända och okända, visar sin empati och omsorg för mitt väl och ve.

Att bli dumpad  är väl  i sig ganska vanligt, men för mig var det oerhört chockartat. Det var så fullständigt oväntat. Hur man handskas med det och går vidare är olika för oss människor. Att skriva öppet och naket i bloggen har varit  mitt sätt att bearbeta. Alla måste få gå sin egen väg.  Det finns inga rätt eller fel. Och jag ångrar inte att jag varit så öppen  med min upplevelse. Det har hjälpt mig att komma vidare.

Än är jag inte i mål, men jag har kommit en bra bit på vägen.

Visst gör det ont som f*n ibland och jag längtar och sörjer.

Det viktiga är att jag inte känner så hela tiden längre, utan det går långa stunder utan en tanke på H över huvud taget.

Tiden läker sår. Jag tror på det nu.

Om jag bara kunde låta bli att pilla på sårskorpan emellanåt 😉

Dag 30 – One last moment

Ett sista ögonblick

Det sista ögonblicket med H var på stationen i Motala.

Vi kysstes och kelade  i väntan på mitt tåg.

Det var ett lyckligt ögonblick.

Aldrig hade jag kunnat ana vad som väntade runt hörnet.

Vuxenpoäng eller

bara ensam och försöker fylla tiden med meningsfullhet?

Lördag kväll.

Ensam. Igen.
Sonen kan inte förstå att jag känner mig ensam: du tjatar ju med folk på nätet hela tiden. Du träffar ju folk på jobbet.

Och ur det perspektivet har han rätt.

Jag känner mig ensam för att jag är bortvald. Ratad.

Så jag sitter och  tittar på Snillen spekulerar och ted.com

Jag använder  ted.com en del i min undervisning. Tack vare nätet har jag tillgång till föreläsningar, dokumentärer, labbar och instruktioner på ett helt makalöst sätt. De som tycker att Internet, datorer och social medier är ett otyg som borde förbjudas ser inte möjligheterna.

Häromdagen såg vi på en dokumentär om Bill Gates som bbc gjort i kursen Teknikutveckling och företagande. Efteråt kunde vi prata om datorhistoria, innovationer, entreprenörskap och företagande. Perfekt!

Och jag undrar vilket år Bill Gates får Nobels fredspris?