Blog Archives

Ett foto i timmen 3 november 2016

Men wow jag kör en efit för första gången sedan i maj! Det har varit fullständig bloggtorka så länge, men idag vill jag!

Mannen (som fortfarande inte vill figurera i bloggen) dottern och jag befinner oss i Adeje på Teneriffa. Sommarsemester i november är perfekt. Det är så värt att jobba nästan hela sommaren när man kan sola, bada och njuta av värmen i november. I år blir det tre veckor. Min chef ville inte bevilja fyra veckor 🙁 Hon påstår att de inte klarar sig utan mig 🙂
Enligt rapporter förekommer både blötsnö och storm hemma. Jag saknar INTE november i Sverige.

bild1

7-tiden
Dagen inleds med promenad på stranden.

bild2

8-tiden
Det är härligt varmt och det finns en och annan som tar ett morgondopp i havet.

bild4

9-tiden
Idag får vi smarriga pannkakor till frukost. Semesterlyx.

bild5

10-tiden
Ska molnen försvinna så att vi kan ligga vid poolen och sola? Eller stannar de så vi kan åka till Siam Mall och shoppa istället? Det är frågan 🙂

bild6

11-tiden
Lite sol tittar fram i alla fall så att jag drar fram solsängen till poolen.

bild7

12-tiden
Molnen blev allt fler och vi hamnade här i stället. Men det är fortfarande 25 grader. Varmt.

bild8

13-tiden
Prinsessan och mamman shoppar, medan mannen stannade hemma. Alla nöjda.

bild9

14-tiden
Prinsessan shoppar kläder och mamman en handväska. Kul med affärer som inte finns hemma.

bild10

15-tiden
Vill ha!!!! Så mycket fint som finns på Zara Home. Men det går ju inte få med sig hem. Inte allt som jag vill ha. Men jag har ju släpat med mig julgranskulor i handbagaget tidigare, så vi får väl se 🙂

bild11

16-tiden
På hemväg. Är bara 1,7 km att gå så det går snabbt. Vi ser La Gomera mycket tydligt ute i havet. Oftast brukar den lilla ön vara dold av moln.

bild12

17-tiden
Världens godaste mellanmål. Ost, kex, paprika och choritzo. Till det ett kanariskt vin. Det är härligt med semester.

bild13

18-tiden
Idag äter vi middag på favoriten runt hörnet: Marios. Dottern har inget emot att vara med på bild. Den observante noterar mannens arm till vänster 🙂

bild14

19-tiden
Vi äter god mat. Alla valde en favoriträtt: oxfilé med vitlök och kanarisk potatis, salamipizza, pasta med lax och räkor. Det är mycket mat. Som alltid på Marios. Som har världens trevligaste personal.

bild15

20-tiden
Paltkoma har infunnit sig och vi vandrar den långa vägen hem. Typ 50 m. Till vänster syns baksidan av Marios och till höger är vägen till vår lägenhet.

bild16

21-tiden
Det är lugnt och stilla i Palo Blanco. Varken vi eller grannarna är nattsuddare. God natt från pensionärerna på Teneriffa 🙂

Nästa efit-dag är vi fortfarande kvar. Så det kanske blir fler sommarbilder 😛

  Tack för ditt besök. Som alltid blir jag jätteglad för kommentarer, om någon skulle undra.

Nu

Just nu kände jag helt plötsligt lust att skriva lite.

Det var länge sedan. Bloggtorkan har varit lång och seglivad. Har inte känt någon lust att skriva. Mycket enklare att instagramma.

Jag har så många gånger tänkt att lägga ner bloggen, men då säger mannen att jag ska ha kvar den. Han som inte vill figurera här. Han som dök upp i mitt liv just tack vare just bloggen:)

Livet rullar på ändå, utan blogg. Jag  lever ett alldeles utmärkt medelålders medelklassliv. Bor på landet och jobbar i stan. Cyklar fram och tillbaka. Numera med cykelhjälm på 🙂
Sjunger i kör och sköter om hemmet, läser böcker och umgås med familjen. Reser och njuter av livets små och stora glädjeämnen. Ett toppenliv. Inte så flådigt, utan tryggt och trivsamt.

Hej!

14516440_10154536973955688_1592181585970912989_n

Ett foto i timmen söndag 22 maj 2016

Livet pågår för fullt i verkligheten, men det syns inte i bloggen. Flera EFIT-dagar har passerat och jag har helt enkelt inte haft lust. Och jag vill inte blogga av plikt. Bilder tar jag. Varje dag. En del av dem kan man se på Instagram. Och här. Idag 🙂

Trefaldighetsdagen. Söndag i maj. Ledig. Hemma. Vi får väl se vad som händer i tants liv 🙂

bild1
08-tiden
Har precis dragit upp rullgardinen. Så här ser dagens väder ut.

bild2
09-tiden
Söndagsfrukost tillsammans med mannen och pappa som är på besök.  Vi sitter länge och njuter av både mat och sällskap.

bild3
10-tiden
Pappa och jag har åkt bort till Hagebyhöga kalkkärr, ett litet naturreservat ett par km från oss. Vi tittar på växter, lyssnar på fåglar och njuter av den plötsliga sommarvärmen.

bild4
Bonusbild
En endaste orkidé blommade : Adam och Eva.

bild5

11-tiden
På landet dricker man 11-kaffe. Så klart.

bild6

12-tiden
Nyduschad och påklädd för resten av dagens äventyr.

bild7
13-tiden
Pappa är så snäll att han svänger inom Örberga för att släppa av mig när han ska köra hem till Ellös.

bild8
14-tiden
Den här kyrkan fyller 900 år och jubileumsprogrammet är digert. Idag är det föreläsning om familjer och gårdar på 1600-talet.

bild9
15-tiden
Föreläsningen inleds dock med fika vilket är min lunch idag.

bild10
16-tiden
Claes Westling, arkivarie vid landsarkivet, föreläser på ett intressant och medryckande sätt om människor och levnadsöden under tidigare sekler.

bild11
17-tiden
Innan vi åker hem till ett rött hus på landet mellanlandar vi i sommarstugan. Jag njuter att liljekonvaljerna.

bild12
18-tiden
Middagen bestå av krabbor från västkusten. De smakade himmelskt gott.

bild13

19-tiden
Mannen hjälper mig att plantera min magnolia.

bild14
20-tiden
Det är underbart att sitta ute och njuta av tornseglarna och solskenet. Sommar på riktigt!

bild15
21-tiden
Alla plantor är vattnade och jag känner doften av syrenerna som tack och lov inte slagit ut förrän nu.

Tack för att Du tar del av min dag och lämnar en kommentar!

Tiden läker

För 2 år sedan begravde vi min yngste son Christian. Det var en fin dag och en vacker begravning, men den var så fylld av sorg och saknad. Jag bet ihop och skötte allt med fullt fokus på att det skulle bli som Chrille hade önskat och han fick den bästa begravningen.

10175992_10152348270065688_6378616425314153844_n

Jag har gått igenom svåra saker i livet, men det finns inget som påverkar dig som att förlora ett barn. Oavsett om barnet är nyfött, 5 år eller 21 som Christian var. Man kan inte föreställa sig hur det känns.

Min syn på livet förändrades. Vad som är viktigt förändrades.

Jag saknar min unge varje dag. Jag gråter ofta. Livet känns orättvist.

Men man kan inte låta känslan av orättvisa styra så man blir bitter och avundsjuk på andra.

Jag väljer att leva och göra det bästa av mitt liv här på jorden.

Jag är lycklig trots sorgen.

Familj är viktigare än karriär. Ett roligt jobb där jag gör skillnad är viktigare än hög befattning. Jag kan försörja mig, spara och göra roliga saker med de som betyder mest för mig. Det räcker.

Vi tar så mycket för givet. Jag är tacksam för allt Christian gav mig. Han var bara ett lån. Livet är orättvist. Men livet är ändå den största gåvan. Ta vara på varje dag och människorna omkring dig.

ranunkel_vit

Jag har varit på minisemester i Tyskland med min fantastiska svärmor den här helgen. Härligt väder, god mat och bästa sällskapet. Vi har skrattat och shoppat, pratat och fikat. En toppenresa.

Snart får vi besök av pappa. Åh vad vi ska visa honom Östergötland på våren! Tåkern, Naturum, Omberg, Hästholmen och Vadstena så klart! Så hägrar besök hos dotter och svärson i Karlstad. Konstutställning och shopping står på agendan för besöket i min gamla studentstad.

Ta vara på livet.

Livet tuffar på

Jag har nog aldrig tyckt så mycket om vardag som jag gör nu. Ibland kan det kännas som att man inte gör annat än äta, sova, jobba, men jag tycker om mitt liv.

Jag har ett roligt och stimulerande jobb. Det genererar ingen hög lön eller har en prestigefylld titel, men jag gillar min arbetsplats, mina arbetsuppgifter och jag känner att jag gör skillnad. Det är fantastiskt roligt att jobba med vägledning av ungdomar och kunna dela med av min kunskap och erfarenhet till andra.

Det är härligt att ha cykelavstånd till jobbet och jag har fått ett inre lugn av att slippa passa buss- och tågtider. På vägen till jobbet njuter jag av fågelsång och den vackra naturen. På köpet får jag vardagsmotion av att cykla 12 km varje arbetsdag. Och dagar när det ösregnar eller är snöstorm kan jag ta bussen till stan.

20160412b

På fritiden ägnar jag mig åt körsång, böcker och umgänge med familj och vänner. Trädgårdsarbete när kroppen tillåter. När kroppen värker för mycket ligger jag på soffan och kollar serier.

Vi lever i harmoni mannen och jag. Vi ger varandra utrymme att göra det vi gillar och vi är ändå tillsammans så mycket. Vi har långa härliga samtal vid middagsbordet varje dag. Just dessa samtal fyllda av både allvar och trams är så värdefulla. Det är  fantastiskt att leva med en människa som man kan vara sig själv med fullt ut och bli accepterad och älskad ändå. Eller tack vare 😉

Vardag är bra. Vardag är ibland grå, men den är också trygghet, humor, kärlek och glädje. Att leva i nuet är en av nycklarna till att må bra. Att trivas med livet och vad man gör. Att tycka om den människa man är och visa omsorg och kärlek till andra. Jag gillar mitt liv och den jag är. Trots övervikt, värk och sorg.

Jag är en obotlig optimist med positiv livssyn, men för den skull går jag inte och kvittrar hela tiden. När kroppen värker är det svårt att uppbåda glada tillrop. När sorgen kommer över mig låter jag tårarna flöda och det hjälper oftast. Mannen är dessutom världsbäst på att få mig på gott humör och ta udden av både sorg, värk  och ilska.

På morgonen skulle jag inte klara mig utan rutiner. Jag är morgontrött och det är bara att acceptera. Det spelar ingen roll när jag lägger mig. Jag är svintrött på morgonen, oavsett hur många timmar jag fått sova. Studsar aldrig upp glatt när klockan ringer. Men jag är aldrig på dåligt humör på morgonen numera. Bara trött. Det är en fantastisk förändring.

20160412a

Jag är inte svårmodig och jag grubblar inte så mycket över tillvaron. Jag lever i nuet och planerar för framtiden.

Livet tuffar på.

Vår på riktigt

Vi har passerat både vårdagjämning och våffeldagen. Cykelsäsongen har börjat på riktigt har jag bestämt.

Grusvägen är i körbart skick och halkan är ett minne blott.  Jag väntar bara på att mannen ska byta till sommardäck. På cykeln alltså. Och nej, jag klarar inte det själv. Har för ont i armarna. Så jag är tacksam att jag har en teknisk och händig man.

bild6

Påskhelgen har varit fylld av människor, mat och trädgårdsarbete. Vi har haft gäster och varit bortbjudna, både planerat och spontant. Vi har ätit massor av god mat och druckit goda drycker av olika slag, arbetat i trädgården och fikat ute i solen. Men vi har också hunnit med vila på soffan, se på film, umgås med sönerna och åka på utflykt. Det är svårt att tro att det bara var 4 dagar ledigt, för vi har inte stressat och ändå gjort så mycket.

Kroppen värker och jag har svårt att sova p g a det. Jag kan inte hitta en bekväm sovställning. Fy farao vad jag saknar min friska kropp utan värk. Herregud, släktingarna som är både 70 och 80 är piggare än vad jag är. Men jag kämpar på. När det gäller trädgårdsarbete tillämpar jag metoden lite och ofta. Och min fantastiska svärmor har hjälpt mig att klippa träd.

klosterliljor

Nu är det underbart ljust ute. Vårblommorna poppar upp. Vi har både klosterliljor, blåsippor, vårlök, gulsippor och blå vitsippor som blommar i trädgården. Påskliljor och tulpaner strävar upp överallt. Snart kan jag skörda de första späda rabarberna.  I diket längs grusvägen lyser tussilago som små solar. Och luften är fylld av fågelsång. Lärkor och koltrastar sjunger serenader från morgon till kväll. Måsarna skränar och tranorna trumpetar. Bönder arbetar febrilt på åkrarna och hela landskapet är fyllt av spirande grönska och förhoppningar om pånyttfödelse.

Jag njuter av ljus på morgonen och ljus på kvällen. Det är vår på riktigt.

Idag har jag jobbat. Fördelen med lov är att det är lugnt och stilla på jobbet. Jag får massor avklarat utan avbrott. Sen älskar jag avbrotten från elever som behöver hjälp, har frågor eller bara vill prata en stund. Mitt kontor är navet på skolan och det är ett ständigt flöde av människor och energi. Något som jag stortrivs med. Men ibland är det skönt med lugn och ro.

Efter avklarat arbete trampade jag iväg till biblioteket och hämtade ut tre beställda böcker. Nu har jag härliga lässtunder framför mig. Idag lagar dessutom mannen middag så jag börjar direkt.

Over and out

Varför bloggar jag?

Jag har svarat på frågan flera gånger tidigare.

För att bli bekräftad, ha kontakt med vänner, få utlopp för mina tankar och känslor är den enkla sanningen.

Mitt svar nu är: av plikt.

Jag har tappat lusten att blogga.

Det blir pliktskyldiga inlägg för att jag ”måste” När jag pratar om att lägga ner bloggen protesterar familjen. Trots att de inte vill figurera i bloggen. För bloggen är ju en del av mig säger de.

Så jag har betalat webbhotellet ett år till. Så får vi se var det landar.

Mitt huvud är fortfarande fullt av tankar och åsikter och jag torrbloggar varje dag.

MEN

Sen händer inget mer. Jag är inte sugen på att sätta mig och skriva ett inlägg. Det är lättare att instagramma.

Genom bloggen har jag delat med mig av den djupaste sorg och största glädje, vardag och fest, trams och allvar. Jag har varit självutlämnande och tillbakahållen, glad och ledsen genom åren.

För jag har hållit på några år. Min första hemsida såg dagens ljus 1998. Så jag har bestämt att jag måste ju hålla ut 2 år till.

Tänk 20-årsjubileum.

Jag har inga ambitioner att få massa läsare och coola kommentarer, tjäna pengar och bli ”känd”. Bloggen är bara min digitala dagbok, där jag delar med av mina tankar och upplevelser. Dagbok har jag skrivit sedan jag var 13 och det är ett fantastisk verktyg.

Jag blir bekräftad av min man, familjen, vännerna och kollegorna. Jag lever fullt ut irl och orkar inte redogöra för varje liten aktivitet under dagen som förr.

Jag läser inte ens bloggar i samma utsträckning längre och jag är skitdålig på att kommentera. Mest för att det är så bökigt att kommentera från mobilen och det är ju där jag läser bloggar.

Genom bloggen har jag fått vänner jag aldrig skulle träffat annars. Jag har träffat min stora kärlek genom bloggen! Bara det är ju värt att fortsätta skriva. Och visst är det skönt att kunna skriva ner sina tankar och befria sig från hjärnspöken!

Så jag har  bestämt att bloggen ska få en chans att återuppstå under 2016. Än är det för tidigt att lägga den i malpåse.

Men inläggen kommer när jag har lust att skriva. Inte av plikt. Så tyvärr blir det nog inte efit så ofta heller.  Men man vet ju aldrig…

Glad vår mina gullvippor <3

Category: tankar  Tags: ,  4 Comments

Efit måndag 7 mars 2016

En helt vanlig måndag. Men också en speciell dag. Idag fyller min härliga brorsdotter Alice 11 år. Grattis raring <3

Min allra bästa vän Alice fyller 51 år idag. Grattis vännen <3 Jag hoppas att du får en fantastisk dag borta i Rishikesh där du är just nu.

Sen har jag namnsdag idag. Grattis till alla som heter Camilla 🙂

bild1
05-tiden

Idag är det vitt ute när vi vaknar.


bild2
06-tiden

På väg till jobbet. Jag bestämde mig för att låta cykeln stå kvar i vedboden och ta bussen i stället. Åker med mannen ut till stora vägen. Här på landet är det plogat tidigt på morgonen.

bild3
07-tiden
Kontorsmusen har checkat in och landat i skrivbordsstolen. Vid 7 är det fortfarande tyst och stilla på skolan. Idag är det dessutom studiedag, så det är extra tomt.
Och ja, det var knappt plogat i stan. Fungerar mycket bättre på landet.

bild4
08-tiden
På agendan står arkivering (görs en gång/år) och eftersom det är första gången jag ska göra detta börjar jag med att reda ut vad som ska skickas till kommunarkivet, vad som ska sparas och gallras.

bild5
09-tiden
Praktikomdömen, nationella prov och betygsdokument som ska kopieras och sparas innan de skickas till kommunarkivet.

bild6
10-tiden
Nu ska det smaka gott med fika!

bild7
11-tiden
Pratar med en elev som har frågor kring praktikuppgifterna. Vi reder ut vad som gäller och hen är nöjd.

bild8
12-tiden
SCB vill veta lite om min arbetsplats och jag lämnar de uppgifterna.

bild9
13-tiden
I dagens lunchlåda fanns det goda rester från helgen. Thaimat är aldrig fel.

bild10
14-tiden
I mitt jobb ingår att hantera utbetalningar.

bild12
15-tiden
Dags för behandling hos kroppsreparatören. Det är lite som exorcism. Ont ska med ont fördrivas. Det viktiga är att det hjälper. För av läkare får jag ingen hjälp.

bild13
16-tiden
Jag har överlevt 1 timmes behandling och nu mår muskler, nerver och bindväv bättre. Bokar ny tid hos Niklas, som är mycket eftertraktad.

bild14
17-tiden
Till middag blev det tabberas på rökt lax, romsås och potatis som också fanns kvar från helgen.

bild15
18-tiden
Åh så underbart att ha en ny bok att läsa!

bild16
19-tiden
Dags för en av veckans höjdpunkter: körövning.

bild17
20-tiden
Vi övar närmast för den här konserten, men både bröllop och musikfestival väntar i sommar.

bild18
21-tiden
Både kropp och själ är fulltankade av sångglädje när det är dags att åka hem från kören.

Tack för att du lämnar en kommentar 😛

Livet är bättre än någonsin.

Kroppen värker och mörkret äter energi. Jag äter mer än jag borde och tränar för lite. Min yngste son är död och jag saknar min bästa vän, som bor alldeles för långt bort.

Trots det så har jag ett underbart liv.

gardin

Jag lever  med min stora kärlek och vi har ett bra liv tillsammans. Tänk att man kan vara så lycklig.  Jag har ett roligt och stimulerande  jobb och jag har en god ekonomi. Mina barn har jobb, mår bra och trivs med livet. Pappa börjar anpassa sig till livet som änkling. Jag bor på landet i ett rött hus som jag alltid drömt om och har en härlig trädgård att pyssla med. Jag kan cykla till jobbet, sjunger i kör och har supertrevliga  grannar att umgås med.

Jag trivs med mig själv och gillar vardagen. Jag har inte behov av en fulltecknad kalender och att göra karriär. Ett liv i harmoni med de som jag älskar är fullgott.

Livet är bättre än någonsin.

Ett foto i timmen torsdag 18 februari 2016

En helt vanlig arbetsdag i kontorsmusens liv.

Jag arbetar sedan i somras som studie- och yrkesvägledare, praktiksamordnare och administratör samt är chefens hjälpreda på Vadstenagymnasiet: en liten kommunal gymnasieskola med elever från hela landet. Mycket att göra och många bollar i luften. Ett  fantastiskt roligt jobb. Efter många år som lärare plockar jag nu russinen ur kakan. Jag får jobba med ungdomar, dela med av min kunskap och erfarenhet, men slipper förbereda lektioner och sätta betyg 😉

bild1
05-tiden

Det är okristligt att gå upp 5.40. Punkt.
Varje morgon tar jag en sup av den magiska ingefärsdrycken, apelsinjuice samt D-vitamin, magnesium, msm svavel samt smärtstillande och anti-inflammatorisk. Jag som alltid undvikit piller in absurdum. Tiderna förändras.

bild2
06-tiden

På väg till jobbet. Idag är det inte cykelväder.

bild3
Bonusbild

Som ni ser snöar det 🙂

bild4
07-tiden

Ensam på kontoret första timmen. Jag hinner göra mycket på den tiden. Även att ta en selfie 🙂

bild5
08-tiden

Administratören jobbar.

bild6
09-tiden

APL-samordnaren jobbar. Skickar avtal om utlandspraktik.

bild7
10-tiden

Dags för lite fikapaus i personalrummet.

bild8
11-tiden
Går igenom alla fria grupper i schoolsoft, så att de är korrekt uppdaterade.

bild9
12-tiden

Nu ska det smaka bra med lunch.Magen är inställd på mat vid 12.30.

bild10
13-tiden
Som admin betraktas jag som skolans Schoolsoftexpert. Det jag inte kan läser jag mig till, så lärarna får den hjälp de behöver. Nu har det fått en ny modul att jobba med. Learning by doing gäller 🙂

bild11
14-tiden
Bokar biljetter till HT14 som ska på vinterpraktik i 3 veckor.

bild12
15-tiden
Hela dagen har jag haft en strid ström av personer som behöver hjälp med än det ena, än det andra. Nu är det lugnt och stilla en stund innan arbetsdagen är slut.

bild13
16-tiden
Morgonens ymniga snöfall har upphört och övergått i töväder på hemvägen.

bild14
17-tiden
Messar med Annie.

bild15
18-tiden
Vi tittar (mannen lyssnar) på dokumentären om Ted Gärdestad och jag gråter mycket. Teds musik har spelat så stor roll i mitt liv. På olika sätt.

Jag blir jätteglad om Du lämnar en kommentar. Det är så trist med smygisar 😉