Blog Archives

Julnatt i vemod

Det har varit en fin julafton.  Exmaken har varit här och firat jul med oss, till barnens stora glädje. Julefrid och trevlig samvaro. Mina underbara ungar gör livet värt att leva. På kvällen har ungarna och jag spelat spel, moffat i oss godis, pratat och skrattat. Som vanligt har vi pratat i munnen på varandra, tramsat och tjafsat =) Trötta och slitna intog vi sen  horisontalläge i soffan med Tomten är far till alla barnen.

Men hela dagen har jag kämpat med en klump i halsen. En klump av återhållen gråt.

I mitt hjärta finns ett stort djup av vemod.

Gång på gång kommer jag på mig själv att tänka på H och längta efter honom.

Jag vill inte  längta och sakna!

Jag vill att han drar dit pepparn växer och mår bajs!

Att han inte älskar mig och har valt en annan har jag  accepterat, men jag har svårt att acceptera att jag blev  så avpolletterad som jag blev.

Det enda jag begär är att få ett sista samtal öga mot öga för att få ett avslut så att jag kan gå vidare och kunna må bra.

Men det var kanske för mycket begärt?

Är man inte feg om man gör slut i telefon och sedan säger att jag är ledsen om jag sårade dig, det var inte min mening, men mitt hjärta tillhör en annan och jag kan inte hjälpa dig i din smärta. Tack för mig. Jag vill inte veta av dig mer liksom.

Är inte det fegt av en vuxen människa?

Jag känner mig så värdelös som inte förtjänar något bra. Min självkänsla är minimerad.

Varför skulle du ragga på mig om du inte var klar med ditt förra förhållande?

Det hade varit bättre om du aldrig dykt upp i mitt liv.

Då hade jag varit betydligt lyckligare idag.

Tack för den julklappen liksom.

God morgon

Sitter ensam vid köksbordet med en kopp kaffe och försöker vakna till liv.

Ryggen tar kål på mig. Har fått tillbaka den där djävulska värken jag hade i somras. Den som H trollade bort med sina magiska händer. Jaja, det är väl bara att bita ihop. Värre är att huvudvärken från i går har kommit tillbaka. Jag hoppas verkligen inte att jag ska bli sjuk. Det passar sig inte.

Alltså, att vakna trött och eländig och känna sig bakfull, fastän det enda jag drack igår var kaffe och mineralvatten! Har hjärnan drabbats av synapskollaps? Eller är det julstressen som visar sitt fula tryne?

När Sara har vaknat ska vi ut och handla. Ännu mera mat. Några klappar. Sen kommer Yngste sonen hem och då låser jag dörren. Ungarna ska fixa julgodis. Baka lite kakor. Fixa skinkan. Mysa.

Imorgon ska vi inte gå utanför dörren. Kyrkan är stängd för renovering, så det blir inget besök. Annars gillar jag att gå till kyrkan på julaftons förmiddag. Det ger mig frid.

Exmaken och en av sonens kompisar är hembjudna till oss. Ingen ska vara ensam på jul. På juldagen kommer några vänner hit (en av vännerna fyller 40 och måste firas, fast det vet han inte) Och på annandagen fylls hemmet av min familj. 3 generationer av högljudda pratiga Mellbergs^^

För mig handlar  julen om gemenskap. Samvaro och tid med de som är viktiga. Presenter och kommersialism betyder allt mindre. Jag är lyckligt lottad som har en familj.  Som har råd att köpa julmat och ge gåvor. Inga dyra julklappar. Inte många. Men jag kan. Det är inte alla förunnat. Vårt land är fyllt av människor som får varken julmat eller julklappar. I stället för att köpa dyra presenter till varandra borde vi tänka mer på vår nästa. Det är inte värdet av paketet som är det viktiga, utan tanken. Och solidaritet är viktigt för ett samhälle.

Min själ är fylld av både glädje och vemod. För en månad sedan trodde jag inte att jag skulle känna så mycket glädje. Sorgen över att ha blivit lurad av en svekfull man finns i mitt sinne, men den bleknar. Jag fattar fortfarande inte varför han skulle klampa in i mitt liv och förföra mig, om han ändå inte var klar med det gamla. Och inte lär jag få några svar heller.

Min fantastiska dotter är så klok och mogen.

Jag (45)  sitter och gråter över svekfulla karlar och 20-åriga dottern säger:

”nej du är INTE naiv, nu tänker du som sårade Camilla. Du är en underbar människa och precis som alla andra förtjänar någon som ger dig allt. Du har mycket kvar av ditt liv och du behöver inte leta när det inte är det du vill. Hitta dig själv som du behöver och sedan kommer du att våga ge dig ut igen

Bara för att H är en idiot och T och pappa, betyder ju bara att det finns bättre, eller hur?”
// H ,T , pappa är det tre förhållanden jag har haft i mitt liv.
En annan sak som hon säger när jag förvirrat undrar om det är jag som har förstorat allt, att det är min bild av historien som jag delar med alla (sant i f s) och den kanske inte stämmer. Men då säger hon att alla tycker att han är en idiot. Jag behöver inte ta honom i försvar.
Hur har jag fått en sån klok dotter?
Lite mer kaffe och sen en varm dusch så ska vi sparka igång den här trötta damen.
Nu kör vi!

pyspunka

eller likt en ballong som luften gått ur.

Jag hade såna ambitioner på väg hem från jobbet.

Glad och euforiskt planerade jag först att baka julkakor och sedan ta en kvällspromenad.

En promenad iklädd min nya reflexväst jag fått i julklapp av Lärarförbundet.
// väldigt smart julklapp om du frågar mig.

En promenad i mörkret med kameran i högsta hugg.

Men efter att ha handlat lite, ätit middag och duschat så gick luften ur mig.

Jag blev tröttare än tröttast.

Ledsna tankar snurrar runt i huvudet.

Jag gör mitt bästa för att jaga bort dem.

Nu är jag ledig i 16 dagar.

Imorgon ska ingen väckarklocka ringa.

För jag är tom.

Reflektion eller nåt

Jag sitter och reflekterar över 2010.  Filar på någon slags årssammanfattning. Läser vad jag skrivit  under året.

6 januari hittade jag följande rader:

”Jag började att se en film, men den var så dålig att jag stängde av. Se inte Love happens. Du blir bara besviken.

Så det blev radio.  Ett ålderstecken kanske? Jag läser om så många som har 40-årskris. Det har jag aldrig drabbats av. Det var bara härligt att fylla 40! Kanske för att jag är tillfreds med livet och att jag blir kallad MILF av mina ungdomar =)
Däremot hade jag en kris när jag var 35.  Det ledde till skilsmässa.  Sen hade jag en livskris vid 25, när min farfar dog, alldeles för tidigt.  Jag kanske ska akta mig i höst när jag fyller 45 ?”

”Jag  kanske ska akta mig i höst när jag fyller 45?”

Och visst blev det en livskris när jag fyllt 45.

Tack så mycket för den smärtsamma upplevelsen Herr H!

Det viktiga är vad vi gör av våra livskriser.

Jag trodde verkligen att jag skulle gå under av sorg när H dumpade mig. Den värsta upplevelsen i hela mitt liv. Och då har jag ändå gått igenom en bråkig skilsmässa.
Men vet nu att jag överlever. Trots det så är tilliten  skadad. Hur ska jag kunna lita på kärleken igen? Hur ska jag våga älska? Den kärlek som jag fortfarande känner för H vill han inte ha och jag vet inte var jag ska göra av den.
Bättre att leva ensam och låta smärtan blekna. Kärlek är också att släppa taget om  någon som vill något annat. Även om det gör ont. Jag hoppas att H tycker att det är värt det.

Det borde vara obligatoriskt med en rejäl karenstid mellan förhållanden. Kanske inte två år som jag hade, men en rejäl paus för att landa och reflektera innan man kastar sig in i nästa förhållande. Då hade jag  aldrig blivit din  rebound girl.

Igår var det fjärde advent. Det kom jag på typ halv elva igår kväll och tände ljusen en kort stund.

Imorgon har vi julavslutning. Då ska jag har det trevligt med världens finaste elever. Se på film, käka godis, skratta, sjunga julsånger, lyssna på musik. Sen fika med trevliga kollegor och något mer?
Ja visst ja, arbeta på eftermiddagen. Arbetslag. Sen får vi jullov. Semester.

50

Det har gått 50 dagar sedan jag fick mitt hjärta krossat.

Att skriva i bloggen har hjälpt oerhört mycket, i början var bloggen helt enkelt min livlina,  som gjorde att jag inte gick under helt och hållet.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet över alla kommentarer,  snälla ord och hjälpande råd jag har fått av er. Det är en oerhörd tröst att så många, både kända och okända, visar sin empati och omsorg för mitt väl och ve.

Att bli dumpad  är väl  i sig ganska vanligt, men för mig var det oerhört chockartat. Det var så fullständigt oväntat. Hur man handskas med det och går vidare är olika för oss människor. Att skriva öppet och naket i bloggen har varit  mitt sätt att bearbeta. Alla måste få gå sin egen väg.  Det finns inga rätt eller fel. Och jag ångrar inte att jag varit så öppen  med min upplevelse. Det har hjälpt mig att komma vidare.

Än är jag inte i mål, men jag har kommit en bra bit på vägen.

Visst gör det ont som f*n ibland och jag längtar och sörjer.

Det viktiga är att jag inte känner så hela tiden längre, utan det går långa stunder utan en tanke på H över huvud taget.

Tiden läker sår. Jag tror på det nu.

Om jag bara kunde låta bli att pilla på sårskorpan emellanåt 😉

Dag 30 – One last moment

Ett sista ögonblick

Det sista ögonblicket med H var på stationen i Motala.

Vi kysstes och kelade  i väntan på mitt tåg.

Det var ett lyckligt ögonblick.

Aldrig hade jag kunnat ana vad som väntade runt hörnet.

Vuxenpoäng eller

bara ensam och försöker fylla tiden med meningsfullhet?

Lördag kväll.

Ensam. Igen.
Sonen kan inte förstå att jag känner mig ensam: du tjatar ju med folk på nätet hela tiden. Du träffar ju folk på jobbet.

Och ur det perspektivet har han rätt.

Jag känner mig ensam för att jag är bortvald. Ratad.

Så jag sitter och  tittar på Snillen spekulerar och ted.com

Jag använder  ted.com en del i min undervisning. Tack vare nätet har jag tillgång till föreläsningar, dokumentärer, labbar och instruktioner på ett helt makalöst sätt. De som tycker att Internet, datorer och social medier är ett otyg som borde förbjudas ser inte möjligheterna.

Häromdagen såg vi på en dokumentär om Bill Gates som bbc gjort i kursen Teknikutveckling och företagande. Efteråt kunde vi prata om datorhistoria, innovationer, entreprenörskap och företagande. Perfekt!

Och jag undrar vilket år Bill Gates får Nobels fredspris?

Dag 29 – Your aspirations

Min ambition: att bli en  bättre pedagog

Min strävan: att bli en bättre människa

Min längtan: efter Kärleken

Ensam hemma

Även om det känns lite tomt och vemodigt, så är det ändå okej att vara helt ensam på fredag kväll.

Sonen har gått ut och ska jag vara helt ärlig, så är han inte så mycket sällskap när han är hemma. Wow tar all hans uppmärksamhet om man säger så =)

Så jag längtar till torsdag. Då kommer de andra två hem. Lägenheten kommer att vara fylld av prat, skratt, bråk, kläder och prylar. Ingenstans att vara ifred. Men jag längtar ändå. Mina ungar är det finaste som finns. Åh vad vi ska tjata, bråka, skratta och hålla på. Spela spel, se på film och umgås.

Det suger att vara ensam.

Ikväll ska jag slå på stort. Jag ska sitta ligga i soffan och se på tv:n.

Tv:n har nog inte varit påslagen de senaste två veckorna. Varför det?  När man kan ligga i sängen och kolla på webbtv.

På spåret så klart.  Det ska nog jaga bort vemodigheten en stund.

Imorgon blir det lite bakning av julkakor. Och så julköttbullar. Barnen har beställt massor av julköttbullar.

Och är jag på rätt humör så kanske jag julpyntar lite. Tar fram tomtar. Inte en enda tomte är framplockad än. Jag har inte haft lust. Men ungarna kommer att locka fram lusten.

Varje gång någon frågat vad jag önskar mig i julklapp så har jag inte kunnat svara.

Julefrid vill jag ha.  Glädje med mina älskade ungar. Ro i själen.

När jag inte kan få det jag vill ha, så vill jag åtminstone få ro i själen.

Dag 28 – Something that you miss

Något som jag saknar
Kärleken

Jag önskar att det vore annorlunda, men jag saknar H.