Blog Archives

Ord av olika slag

Varför kan det vara så svårt att sätta rubrik ibland?

Man undrar ibland hur en del rubriksättare tänker…

Nåväl, nu är kroppen befriad från både strumpor och bh. Jeansen är slängda i vrån (nja nästan) Tuttarna hänger ner till knäna och mysbyxorna är på.

Veckans lönearbete är avklarat.

Imorgon slipper jag väckarklockan för jag är kompledig för att…

…skriva tenta.

Helgen är bokad. Skriva, skriva, skriva.

Jag ska även hinna med att tvätta (tillsammans med sonen) i morgon kväll. Vilket fredagsnöje!

Samt gå på oktobermarknad på lördag. Köpa strumpor, tunnbröd och renkorv typ.

Har ätit middag och läst ikapp bland bloggar och media.

Puckon som skriver skit om skolan. Puckon som skriver skit om matbloggare. Puckon som gör bort sig både här och där. Orka känner jag bara.

Jeanette efterlyste midjemått. Jag mätte och resultatet var  88 cm. Tänk när jag hade 66 i midjemått och tyckte att jag var tjock…

Jag har svårt att hitta motivation till att träna mer och lägga om kosten. För jag vet att slutar jag med socker och kolhydrater minskar måtten. Så länge jag är frisk och gillar mig själv äter jag allt från hela kostcirkeln. Skulle det förändras blir det förändring. Inte för att andra påpekar att jag är tjock…

Såg mig på film.  Redovisning på ett seminarium jag var på. Förutom att jag insåg att den blusen inte är smickrande för figuren och att jag har precis så mycket dubbelhaka som filmen visar så slogs jag av hur pedagogisk jag är.

Herrejävlar man skulle kunna tro att jag är lärare! Fast det är jag ju inte, för jag har inte rätta betygen, enligt somliga. Och då är man ingen riktig lärare.

I alla fall så fick min självkänsla en boost av att se och höra hur bra jag är på att vara just fröken.

Ja, man får faktiskt tycka att man är bra. Det betyder inte att jag tycker att jag är bättre än andra. Dessutom älskar jag mitt jobb och brinner för att göra skillnad för ungdomar. Att stärka deras självkänsla och visa dem vägar och ge dem möjligheter.

Vad ska man hitta på resten av kvällen då? Jag tror det blir min bok om entreprenörskap och kanske lite film.

Jag kan t o m vara uppe så länge jag vill! Toppen för en nattuggla =)

 

Underrubriken till detta torde bli blandat svammel 😉

Kvällstankar

Så är helgen till ända och dags att ladda för en ny arbetsvecka.

Papiljotter på. Kläder valda och lunchlådan klar.

Ute är det mörkt och kallt.

Inne varmt och mysigt.

Jag är mätt efter favoritmiddag med rotmos och fläsk. Mat fyller en stor funktion i mitt liv har jag insett. Som ofrivillig singel som lever i frivilligt celibat är mat tröst och ibland substitut för sex. Sånt är livet. Fast jag slipper husfridssex. Fy farao för husfridssex. Det gäller att se livet från den positiva sidan.

Mycket att göra veckan som följer.

Agendan är fulltecknad om man säger så.

Veckan kröns med tentaskrivande fre-lör-sön. Det gäller att ha disciplin.

Nästföljande helg ska jag bara slappa. Åker utomlands. Ända till Sponvika 😉

Nu kom jag på något jag glömt!

Måste fixa karta till Johan och Martin.

Dags att göra det direkt!

Ha det!

 

Som en citron

När andra var ute i solen med ungar, hundar och var nyttiga låg satt jag i sängen och såg på film. Ett härligt sätt att tillbringa söndag förmiddag om du frågar mig.

Sonen kom in och frågade om jag var sjuk.

Men till slut så dök Luther upp och knackade på axeln och jag satte igång för att inte drabbas av dåligt samvete.

Diska, dammsuga, dammtorka, plocka undan, bädda och göra rent. Dagens långpromenad var ända till sophuset på gården. Då tog jag dagens höstbilder =)

Söndagsstädningen kröntes med en häftig ordväxling med sonen som ”glömde” att köpa 2 saker på inköpslistan han fick. Hur lätt är det att baka ananaspaj utan ananas? Bara för att han inte är sugen…

Så nu är jag sur som en citron.

Det får bli en citronpaj istället!

För jag är sugen på paj.

Frajdäj

Tänk vad mycket det gör att få sova till 7 i s f 6. Jag har inte sovit fler timmar. Nej den logiken har min hjärna inte fattat, men att slippa kompakt mörker. Det är ett lyft.

Sitter och äter frukost och tittar ut på frosten som ligger vit på taken. I kväll ska det regna enligt SMHI. Hösten är toppen, eller? Obs retorisk fråga. Hösten är min sämsta årstid.

Kort dag på jobbet, men massor att göra. Av praktisk karaktär. På fredagar är jag inte fröken utan utbildningsledare. Inget möte idag, utan fokus ligger på bilder till katalogen som ska tryckas.

Sen måste jag förvandlas till student och panikplugga i sista sekund.

Ikväll blir det familjemys med soffhäng, söner och Idol.

Livet är gott.

Trötthet

Orken tryter på kvällen.

Många bloggvänner skriver om tappad lust, bloggtorka, mörker och depp.

Hösten har den effekten hävdar jag.

Eller snarare regn och mörker.

Vem farao blir glad av kompakt mörker och pissregn?

Jag är just nu tacksam att jag är singel, för jag hinner eller orkar inte med något umgänge =)

Son 1 hade både tvättat och lagat mat när jag kom hem från jobbet. Guldstjärna.

Son 2 betalade tillbaka pengar han lånat och jag känner mig helt plötsligt rik veckan före lön när det brukar vara knapert.

Finaste dottern chattar med mig och är så underbart vuxen och fin.

All tre så olika och ändå lika.

Åh vad jag älskar er och är stolt över de människor ni är <3

 

Allt som skulle ske på jobbet idag har gått av stapeln.

Bästaste eleverna gjorde mig stolt i möten med både skatteverket och politiker.

Allt i skolan är inte kris och skit. Jag blundar inte för problemen, men jag tycker att man borde vara mera lösningsfokuserad än problemfixerad.

Och framför allt så kan man inte bara förvänta sig att någon annan har ansvar/ska lösa problemen.

Man kan börja med att rannsaka sig själv. Gör jag mitt bästa?


Resecentrum, Vänersborg 111019 kl. 18.20

Nu är denna dagen över och dags att hoppa i bingen.

Håll tummarna att vi slipper pissregn i morgon!

Vilken dag!

Vaknade 9.25 idag. Sovmorgon kan man tycka, men  jag lade mig vid halv 2 och knappt har sovit en blund inatt så jag är inte så utvilad som man kunde önska.

Fast orsaken till sömnproblem var självförvållat.

Ont i fötter.

Värk i ben.

Krypningar, kramp och bara olustkänsla.

Men orsaken till besvären gjorde mig lycklig, så jag står ut.

Jag har dansat mig trötter!

Vilken härlig dag jag hade i går!

Åkte  till Vara för distriksmöte. Mötet var avklarat på en halvtimme. Det var bara en formalitet. Inga kontroversiella propositioner och häftiga diskussioner. Bara snabba beslut. Såna möten gillar jag .

Lunch

Sen kurs i tovning.

Kursledare var en av mina gamla vänner som jag inte träffat på flera år, så det var faktiskt främsta orsaken till att jag valde denna kurs. Han är superduktig och jobbar med textil till vardags.

6 brudar mellan 40 och 80 tovade, pratade, skrattade och tramsade hela tiden

Jag älskar att träffa nya människor och det är extra kul när tonen sätts direkt och vi pratar som om vi känt varandra hela livet.

På kvällen var det dags för fest, i en bygdegård 6 km bort. Det tog en stund för oss att komma dit, för någon hade åkt iväg med nyckeln till vår bil och svarade inte i telefon…

Nåväl det kan vara magiskt att komma sist till ett kalas också =)

Mitt gamla gäng, folkmusikgruppen som jag tillbringade hela min tonårsperiod med stod för musik och underhållning och det var så härligt att mötas av kramar och glada tillrop. Det värmde i hjärtat.

Vi satt tillsammans vid maten. Gud så gott! Närproducerat och ekologiskt. en fantastisk buffé! Och jag åt både lamm och getost utan att ogilla. Lammsalami smakade jättegott måste jag erkänna.

Så följde en härlig konsert med mitt gamla gäng: Bokenäsets ådra.

Jag kände igen alla gamla låtar och kom ihåg alla texter. Det var en rejäl vandring längs memory lane.

Sen var det dags för dans. Härlig medryckande musik, massor av folk och positiv energi.

Fast jag inledde kvällen som panelhöna.

För:

Folkdansare från Västergötland vågar inte dansa med en tjej de inte känner. Ingen bjöd upp och jag blev nobbad när jag bjöd upp.

Modet sjönk lite, men så sa en av brudarna från tovningskursen till mig: bjud upp Gösta. Han är bäst!

Och Gösta var bäst. En äldre, mycket vänlig och skicklig dansare som bröt isen. För sen fick jag dansa. Hela kvällen lång. Med kända och okända.

Jag fick dansa min favoritdans: polskor. Hambo, schottis, vals och långdans. T o m Landskronakadrilj och engelska för 3 par.

Kvällen avslutades med några fina bohuslänska polskor vid midnatt och det var på hemvägen jag förstod hur ont jag hade.

Fötterna värkte. Vänster knä smärtade och jag kände mig som 80. Men jag var lycklig inombords.

Jag är i själ och hjärta en folkmusikbrud. Folkdans är min melodi.

Att vara medlem i Ådran är inte bara att vara med i en förening, man ingår i en gemenskap, i en familj. Den familjen var min från jag var barn tills jag träffade exmaken.

Jag tror att det är dags att umgås med familjen igen. På riktigt.

Fast idag måste jag läsa. Tenta på lördag.

Gissa att jag har tentaångest.

Familjeliv

En bra dag på jobbet.

Fröken på förmiddagen och kontorsråtta på eftermiddagen.

I mitt anställningskontrakt står det lärare/utbildningsledare, om någon undrar.

Det är ganska fascinerande att klistra kuvert och beställa böcker är bättre betalt än att lära ut programmering, databasteori och teknikutveckling.

Hemma efter 17. Småprat med sonen, gos med katten, laga lite mat, städa sig lite (så slipper jag i morgon)

Något som slår mig är den harmoni som präglar mitt hem.

Sonen mår bra ( trots arbetslöshet) vi bråkar sällan och vardagen flyter på.

De andra två, som flyttat hemifrån, har det bra och jag njuter av att mina barn är vuxna.

Fy farao vilken pärs att ta sig igenom tonåren. Ensam med tre!

Men vi överlevde.

Idag är det min skilsmässodag.

Dagen då jag fick papper på att skilsmässan ägt laga kraft.

Sonen tycker att det är en dag värd att fira.

Kanske inte direkt fira, men ändå markera vändpunkten i mitt liv.

Inna för 10 år sedan och Inna idag är två helt olika personer.

Då rädd, osäker, kuvad och nedtryckt. Konflikträdd och svag.

Idag stark, självsäker, självständig och betydligt rakare.

Den svaga osäkra personen finns så klart i mig också. Men jag vet mitt egenvärde.

Jag slår inte knut på mig själv för att vara andra till lags.

Jag vågar säga vad jag tycker.

Jag vågar be om hjälp.

 

Att våga gå. Att våga slå sönder en familj var nödvändigt för min egen skull.

Men både barnen och exmaken säger idag att det var rätt.

Vi hade några hemska år med bråk och hämndaktioner. Men när man vill hämnas så skadar det bara barnen.

Idag har exmaken och jag en neutral relation.

Vi kan träffas och umgås, för barnens skull, utan att det blir spänt. Vi är ju länkade samman resten av livet genom att vi har tre barn tillsammans.

Men vägen dit har varit lång.

 

Imorgon blir det familjemys igen. Lillskiten(19-åringen) kommer hem till mamma.

Hemlagad pizza och Idol.

Det är bara prinsessan som saknas <3

Vi kanske ska skypa raring =)

Förskonad

Med tårar som rinner läser jag Helena Sandklef på Twitter.

Jag inser hur förskonad jag är.

Vilket helvete många barn har.

Att det inte går över när man blir vuxen.

Jag är förskonad.

Det finns de som har det mycket, mycket värre.

Category: känslor  Tags: ,  4 Comments

Morrn da!

Tjolahopp i mörkret!

Har ni sovit gott?

Jag har både sovit och legat vaken.

Snurrat runt, runt i sängen med hjärnan på högvarv. Ja, min hjärna fungerar. Tyvärr kan jag inte styra av och på. Så vid 4-tiden kom min hjärna på att jag glömt att skriva om matrådet i veckobrevet!

Gah vad trött jag blir på mig själv ibland!

Men nu är jag uppe!

Pyntad och påklädd och på gott humör.

Skulle nog vara riktigt trevlig om du stötte på mig. Jag är sällan trevlig före 7, så det här känns som en bra dag.

Så klart! Jag ska träffa världens bästa elever och fantastiska kollegor!

Nu ska jag inmundiga lite föda och sen studsa iväg norrut.

Tjolahopp!

Söndag

Som ni vet är jag en känslomänniska.

Söndagar brukar ge tillfälle till många olika känslor.

På eftermiddagen brukar ångesten infinna sig. Inte jobbångest, utan lite oro och sorg. Jag tror att det har sin grund i livet efter skilsmässan. När barnen och exmaken bodde kvar i huset och barnen kom till mig varje helg för samvaro i min lilla etta. När de skulle åka med bussen på söndag eftermiddag grät jag floden. Det gjorde så ont. Och den känslan finns kvar, trots att ungarna flyttade till mig så småningom och nu är stora och har flyttat hemifrån (2 av 3)

Förväntan inför en ny spännande arbetsvecka. Jag är så oförskämd att jag gillar mitt jobb och strävar efter att gå arbetsgivaren tillmötes. Det finns de som hävdar att min arbetsgivare bara vill anställa såna som mig: obehöriga (jag är den enda obehöriga på min skola så det måste ju vara mig man åsyftar) och att det är därför skolan går åt helvete.

”Antingen är du behörig (dvs asocial, otrevlig och en redig skitstövel), eller så är du obehörig (dvs, glad, trevlig, social och snäll)”

Men jag har både skinn på näsan och integritet. Och för vän av ordning: det fanns inga behöriga sökande till lärardelen av min anställning, så därför är jag anställd. Och obehörig betyder inte outbildad. Jag pluggar som sagt på distans för att bli behörig.  Jag tycker att det är bra med lärarlegitimation. Jag tror också på en saklig debatt utan personangrepp och pajkastning.

Se där, nu kom det lika ilska och irritation också.

Nu längtar jag efter kaffe. Var är min kaffekokare? Jomen visst, jag har ingen!

Dags att jaga upp tanten ur sängen och ut i köket kanske?

Förresten! Jag har ingen aning om det varit frost i natt, men just nu 9 grader och härligt svalt i rummet. Det kan vara risk för strumpor idag.