30 Nov 2010 @ 15:03 by
inna Hur offentlig är jag som privatperson?
Hur privat kan jag vara i det publika rummet?
Var går gränsen mellan privat-jaget och jobb-jaget?
Vi lever genom sociala medier i allt större omfattning. Gränsen mellan privat och offentlig suddas ut. När de sociala medierna knyts samman (som twitter, facebook, bloggar) och finns i vårt vardagsrum är det ibland svårt att se gränserna. När jag kopplar blogg och twitter till facebook, så ökar antalet besökare betydligt. Men samtidigt ökar exponeringen, på både gott och ont kanske?
Vi har olika gränser.
Facebook och twitter är fantastiska redskap, både pedagogiska och sociala. Det har många kommuner insett och sprider numera samhällsinformation via FB.
Jag är en öppen person, men mån om att de i min närhet som inte vill vara synliga, ej exponeras.
Jag säger vad jag tycker, men är ändå försiktig.
Min blogg är min privatpersons forum, men frågan är om jag bara kan vara privatperson? Bär jag med mig min yrkesroll på fritiden? Är jag min yrkesroll även som privatperson? Vad kan min arbetsgivare kräva av mig privat?
För att inte såra någon eller väcka någons anstöt, kan jag så klart skriva helt anonymt. Men samtidigt så leder anonymiteten till en förlorad kontakt med vänner och andra som jag möter.
Min blogg är min kontaktyta med släkt och vänner. Genom nätet har jag fått fantastiska vänner som jag aldrig hade träffat annars. Genom min blogg har mina ord fått andra att reagera och engagera sig i mig och det jag uttrycker. Jag blir bekräftad, en av människans största drifter.
Jag har aldrig velat såra någon eller hänga ut någon. Har jag gjort det ber jag om ursäkt.
Jag inser att jag måste tänka mig för vad jag skriver, ännu mer än jag gör idag. Andra kan tolka mina ord helt annorlunda än syftet med dem.
Hur förhåller vi oss till det ”nya” offentliga rummet?
Category: tankar
Tags: blogg, facebook, gräns, jobb, offentligt rum, pffentlig, privat, skriverier, sociala medier, tankar, teknik, twitter, upfattas, verkligheten
8 Comments
Senaste kommentar