Blog Archives

Livet går vidare

På något sätt går livet vidare. Sorgen finns där hela tiden, men glädjen är så stark att det går att ta sig igenom sorgen.

Jag gråter varje dag, av både glädje och sorg. Tänk att man kan gråta så många glädjetårar.

blom

Vi har tömt och städat ur hans lägenhet. Hämtat hans personliga saker på jobbet. Sorterat och slängt, bevarat och delat. Det är bra med avslut, men känns ändå så oåterkalleligt. Jag vill inte fatta att han inte finns i livet längre. Att jag aldrig får höra hans röst.

Jag har tillbringat några dagar hos min bror och hans familj. Härliga dagar mitt i allt jobbigt. En positiv effekt av tragedin är att vi kommit varandra närmare och bestämt att vi ska ha bättre kontakt.

blommor

Gång på gång inser jag att livet är snällt mot mig till slut. Trots att min älskade unge är död. Jag lever tillsammans med en fantastisk människa som får mig att känna mig både  älskad, trygg, snygg och smart. Självklarheter kan man tycka, men jag har andra erfarenheter av livet och relationer.

Att leva med en människa som är rak och ärlig, som visar ödmjukhet och respekt utan att vara mesig och som gör allt för att jag ska må bra, gör att jag strävar efter att vara en god människa och göra allt för att han ska må bra. Vardagen är  underbar  och det är en ynnest att få både somna och vakna tillsammans med sin älskade.

Ur balans

Livets ordning är helt ur balans.

Sorgen är obarmhärtig och nyckfull. Ena stunden är livet som vanligt: jag är glad och lycklig och skrattar. Så slår sanningen till och jag förlamas av sorg. Min son är död. Chrille finns inte längre. Tillvaron är en emotionell berg- och dalbana mellan himmel och helvete.

Om och om igen får jag höra att jag är så stark. Och jag undrar vad de menar. Jag är ju bara. Vet inte något annat. Så säger H till mig att det är okej att bryta ihop. Alice viskar i mitt öra att jag måste släppa ut sorgen, kan inte bara ta hand om alla andra. Och jag släpper loss och gråter. Gråter när jag minst anar det. Gråter när jag skrattar. Skrattar och gråter samtidigt.

Barn ska inte dö före sina föräldrar. Punkt.

10175992_10152348270065688_6378616425314153844_n

Christians begravning blev precis så vacker, ljus och fylld av glädje, minnen och kärlek som jag tror att Christian ville. Han pratade med oss i familjen om hur han ville att hans begravning skulle vara och vi har gjort allt för att uppfylla hans önskemål. Det blev ett vackert och glädjefyllt avsked. Och samtidigt en av de värsta dagarna i mitt liv. Men jag har en underbar familj och de finaste vännerna och vi stöttar varandra på bästa sätt.

Samtidigt exploderar naturen i värme, försommar och grönska. Vi klipper gräset, grillar, sitter ute på kvällarna och njuter av fåglarnas konsert. Livet föds på nytt.

10290706_10152348270005688_2486708541240659353_n

Min tröst är att Chrille har det bra nu. Han slipper smärta och ångest. Han har fått ro. Men jag längtar och saknar honom. Får aldrig mer höra hans röst.
Jävla unge! Du fattas mig!

Fuck cancer!

Jag saknar dig

3 veckor har gått sedan vi hittade dig. Det är fortfarande helt obegripligt att du är död. Förnuftsmässigt vet jag. Jag har sett och hållit om din döda kropp, men hjärtat kan och vill inte förstå.

Man ska inte begrava sina barn. Det är fel ordning. Men jag vet att du inte lider  längre. Du är fri från sjukdom, värk och oro. Jag håller ihop, för det finns inget alternativ. Jag har två andra ungar att ta hand om och det är så mycket praktiskt med att planera din begravning, tömma din bostad och ta hand om dödsboet. Men fatta hur mycket som ska göras. Inte blir det bättre av att din pappa, som du inte ville ha någon kontakt alls med, helt plötsligt har rätt att tycka och tänka om allting.  Livet är jävligt orättvist ibland.

Det är många som visar sin omsorg och sympati. Som vågar bry sig och som tröstar. Människor som jag enbart känner ytligt är så snälla, men så är det människor jag trodde var vänner som inte hör av sig alls. Men vad är det man säger: i krisen prövas vännen. många säger att de inte vet vad de ska säga eller skriva. Det räcker med en kram eller att man vet vad som hänt och att man bryr sig. Det är inte vad man gör som är det viktiga, utan att man gör.

Fast helst vill jag bara krypa under täcket och glömma omvärlden och inte känna denna enorma sorg och saknad. Hjärtat är tomt. Min unge finns inte längre. Jäkla skitunge.

Jag saknar dig <3

Det otänkbara har hänt

chrille

Min yngste son är död.

24 mars 2014 slutade vår älskade Christian att leva. 21 år gammal.

Sorgen är obeskrivlig. Ingen förälder ska behöva begrava sitt barn.

Du fattas oss älskade unge <3

Chrille 4 år

Vi kämpar med att hantera det obeskrivliga och otänkbara.

Vi gör vårt bästa för att leva vidare med sorgen i våra hjärtan.

Vi planerar begravning och försöker förstå att han inte finns i jordelivet längre.

Vi gråter och minns honom med humor och glädje.

Han finns inte längre. Han är i ljuset nu. Han slipper plågas av ångest och smärta.

Men 21-åringar ska inte dö.

Mitt i all obeskrivlig sorg är jag lycklig. Lycklig över min familj och den kärlek som finns. Alla vänner som visar sin omsorg. Lycklig över livet. Jag är tacksam att Chrille inte plågas mer, men saknaden är oändlig. Jag gråter av sorg. Jag gråter av glädje. Jag gråter.

Chrille och Camilla sommaren 2007

Tisdagstrött

Varför är det sån skillnad på måndag- och tisdagskänslan?

På måndag morgon studsar jag upp pigg och glad, fylld av förväntan inför en ny oskriven vecka.

På tisdag morgon är det som att någon slår mig i huvudet när väckarklockan ringer och någon brutal människa har kastat en hel sandlåda i ögonen.

Tisdag morgon är det verkliga vuxentestet.

För visst vore det härligt att bara svepa täcket om sig och somna om. Men det gör man inte när man är vuxen och ansvarstagande. Utan det är till att släpa sig upp, tvaga och klä på, fixa frukost och åka iväg till jobbet.

Tack och lov för resan till jobbet. Då kan jag sitta och halvsova och långsamt vakna till liv och när jag anländer i Linköping är jag på  gott humör och nästan vaken.

Väl framme på jobbet blir det sen kaffe och prat med världens bästa kollegor innan arbetsdagen drar igång.

Idag blir det mycket kaffe.

Jag är ovanligt mycket tisdagstrött.

kaffe

Efit torsdag 27 februari 2014

Dags för ett foto i timmen. Vilken tur, för annars blir bloggen alldeles för sällan uppdaterad. Jag har varken ork eller tid. Eller kanske mest ingen lust. Livet pågår för fullt. Kanske inte så spännande och glamoröst. Men underbart och fyllt av lycklig vardag och harmoniskt familjeliv.

bild1
05-tiden
Ja men tjenare vad pigg man är 5.40. Eller inte. Det är omänskligt att gå upp så tidigt. Men jag gör det varje arbetsdag. Vuxenpoäng på det.

bild2
06-tiden
På väg till bussen i duggregn och dimma. Men det är ljust ute!

bild2b
Bonusbild
Reflexväst på så klart! Den är en billig livförsäkring.

bild3
07-tiden
Framme i Linköping och alla resenärer  väller ur tåget.

bild4
08-tiden
Morgonmöte och kaffe är den sedvanliga starten på arbetsdagen.

bild5
09-tiden
I klassrummet pågår muntliga redovisningar av analyser av digitala konstverk.

bild6
10-tiden
Det redovisas för fullt och fröken antecknar betygskommentarer.

bild7
11-tiden
Kolckan är kvart i 12 och nu smakar det bra med lunch. Stekt torsk, potatismos och gröna ärtor.

bild8
12-tiden
Dags för en liten promenad i Vasastan i regnet för att rensa hjärnan.

bild9
13-tiden
Jobba sig lite igen. Fröken går igenom inlämningsuppgifter.

bild10
14-tiden
Pratar med finaste dottern <3

bild12
15-tiden
Torsdag = a-lagsmöte, vilket alltid börjar med fika.

bild13
16-tiden
Idag kröns mötet med tårta för att fira A som fyllde år i går. Och G som fyller år idag. Vilken tur att vi tvingade hen att komma till vårt möte!

bild14
17-tiden
Snart hemma. Det är grått och dimmigt och mörkret sänker sig över landskapet. Men det gör inget för koltrasten sjunger som en tok och väcker hopp om vår, sol och värme!

bild15
18-tiden
Jag ska på utflykt tillsammans med världens bästa svärmor <3

bild16
19-tiden
Min underbara sambo har lagat kvällsmat, trots migrän. Världens godaste pannkakor!

bild17
20-tiden
Tittar på Jills veranda med Kristian Gidlund som gäst. Jag tittar, lyssnar, berörs och gråter.

Tack för att Du lämnar en kommentar!

Lyckligt lottad

När det händer svåra saker.

När sorgen griper tag.

När gråten tar sig boning i själen.

När jag kämpar för att räcka till åt andra som behöver min styrka.

Då är jag omgiven av människor som visar omsorg och kärlek. Som tröstar och stöttar. Peppar och stärker.

Jag är lyckligt lottad.

Friends

Efit lördag 15 februari 2014

Ett foto i timmen i ett rött hus på landet. En ledig dag för hela familjen.

bild1
07-tiden
Det kan väl kallas sovmorgon när man vaknar 2 timmar senare än vanligt, men jag är fortfarande trött. Surfar lite innan jag bestämmer mig för att somna om. Tack för påminnelsen Micke! Men jag hade koll 🙂

bild2
09-tiden
Kvart i tio är vi redo att gå upp. Så skönt med riktig sovmorgon. Och härligt med dagsljus när man drar upp rullgardinen.

bild3
10-tiden
Älsklingen fixar ägg & bacon medan jag blandar sallad till frukost. Mums!

bild4
11-tiden
Baka baka liten kaka. Dags att baka till eftermiddagens kalas.

bild5
12-tiden
Kakan är klar och jag kan äntligen följa OS på tv:n. De svenska tjejerna har tagit guld!

bild6
13-tiden
Nu sitter det fint med en kopp kaffe.

bild7
14-tiden
Inte 7 sorter, men väl 4 sorter att servera gästerna på kaffekalas idag!

bild8
15-tiden
16-åringen som är anledningen till kalaset med flickvännen.

bild9
16-tiden
När alla mumsat i sig kakor är det dags för tårta.

bild10
17-tiden
Den äldre generationen berättar historier och skrönor från förr. Jag älskar att lyssna på hur livet var förr i tiden.

bild11
18-tiden
Bordet är dukat för kvällsmåltid. Man kan inte enbart leva på kakor och tårta.

bild12
19-tiden
Kvällens måltid: Boeuf Bourguignon smakade utsökt.

bild13
20-tiden
Resten av kvällen såg det ut så här för min del. Helt utslagen av huvudvärk intog jag horisontalläge i ett mörkt rum.  Så mig hade man inte så mycket nytta av. Men jag förstod att jag inte hade missat något när jag inte orkade se Mello. Snarare blev jag befriad 🙂

Och som vanligt blir jag glad när du lämnar en kommentar. Tack :)

Gårdagens tankar idag

Varje morgonpromenad får jag inspiration till blogginlägg. Ibland noterar jag i simplenote, men många gånger stannar inlägget i tanken. Under dagen har jag inte tid. De flesta inlägg är tidsinställda, som det här. På kvällen orkar jag oftast inte. Eller så struntar jag i datorn. Så många tankar blir inte mer än tankar.

Jag älskar måndagar. Det är alltid lätt att gå upp, även om jag är trött. Det är något speciellt med en ny härlig vecka som ligger framför oss. Eleverna är sällan sprudlande glada på måndag morgon 🙂 Det är mer zombier som släpar sig in i klassrummet. Men jag är glad och förväntansfull.

Man märker att det är ljusare på morgonen. Det gör också att humöret höjs. Även om jag är trött som ett snöre när väckarklockan ringer, så blir jag pigg och glad under min morgonpromenad.

Nästa vecka är det sportlov här. Men jag jobbar. Vi lärare på Real har semestertjänst med vanlig 40-timmarsvecka och semester. Jag är sjukt nöjd med det. Jag jobbar mina 40 timmar på jobbet och jag kan välja när jag ska ha semester. Jag väljer att jobba på sportlovet. Tar kanske ledigt 1 eller 2 dagar.

Men först ska jag leva här och nu. Det är viktigt att leva i nuet.

Typ gräsänka

H har fått nytt jobb. Ja, hos samma arbetsgivare, men andra uppgifter. Varannan vecka åker han runt hos kunder i nästan hela landet för att uppgradera datorer i maskiner. Inte så mycket ligga i grusgrop och laga lastmaskiner. Det passar honom perfekt. Han är kunnig och noggrann och fantastisk bra med kunder. Verkligen serviceminded.

Så han ligger runt på hotell i landet och jag ligger ensam i vår säng. Ensam hemma.
Kan bestämma matsedeln i flera dagar. Ikväll blir det linssoppa med massor av chili till middag. Jag får ju passa på 🙂

a4b0224e8cf511e38f8812791ae4623c_8
Visst blir man lycklig av att komma hem till en sån här söt liten lapp <3
#kärlek #gräsänka