Archive for the Category »tankar «

Lycklig

Livet pågår för fullt och jag njuter av varje dag tillsammans med min H. Tänk att vanlig vardag kan vara så underbar. Tänk att leva tillsammans kan var så underbart.

korsbar

Det finns så många fina stunder.

När vi äter frukost ihop. Han har slipat bort mina vassa kanter och mitt dåliga morgonhumör finns inte kvar längre.

När vi pratar om dagen som gått i det långa  samtalet vid middagsbordet.

När han drar ett skämt och jag inte fattar och sen ramlar polletten ner och vi skrattar åt att jag är så blond 😉

När han säger sätt dig så tar jag hand om diskmaskinen.

När han överraskar med räkor till middag en helt vanlig tisdag.

När jag viker tvätt och lagar mat trots att jag är trött, men vet att han är tröttare.

När jag ordnar ett fotbad och filar hans fötter.

När han masserar mina spända axlar utan att klaga.

När han snällt kör till City gross för att storhandla fastän han tycker det är aptråkigt.

När vi planerar för helgen och ger varandra tid att göra vad man vill på egen hand.

När vi håller varandra i handen under promenader.

När vi inte kan låta bli att pussas när vi går förbi varandra.

sunset

Men det är inget mot den bästa stunden.

Den bästa stunden är när vi lagt oss på kvällen och H kryper intill och han håller  om mig. Vi andas tillsammans och känner varandras närhet. Inget prat, bara närhet och kärleksenergi som sprider sig. Att skeda är att tanka energi. Det är  den bästa stunden. Sen vänder vi oss om och somnar gott åt var sitt håll.

doftolvon

Våren gör mig lycklig. Ljuset som återvänt. Soluppgången. De vackra kvällarna. Fågelsång. Alla blommor. Träden som slår ut. Pyssel i trädgården. Solnedgången. Alla plantor som växer. Doften efter ett stilla regn.  Livets pånyttfödelse.

Idag ska jag dessutom ha en dejt med finaste vännen Annie. Först ska jag planera studiebesök och  entreprenörskapsdag samt  skriva  arbetsplan för studie- och yrkesvägledning. Sånt gillar jag!

Ha en solig måndag mina gullvippor <3

Måndag igen!

Helgerna går alldeles för fort!
Det har varit härliga sköna dagar på landet. Jag har hunnit med allt jag planerade att göra. Tror att mannen är lika nöjd med sin helg.

11142880_842854892452466_969703567_n

Putsa fönster. Både mannen och jag tycker att det är aptråkigt att putsa fönster så därför blir det sällan. Typ när man skäms för att någon annan är vi försöker se ut genom rutorna. Med fönsterputsare går det dessutom som en dans. Den smartaste teknikpryl jag sett på länge.
Plantera om chiliplantor. Men först var det tvunget att inköpa jord och leta efter lämpliga krukor i uthuset. Nu har alla plantor dock stora krukor att växa och må bra i.
Rensa rabatter. Fy farao vad ogräset är snabbväxande. Men åh så skönt att klippa bort gammalt visset och kratta ihop löv och pinnar i trädgården.
Storhandla på city gross. Mannen fick sin vilja igenom så vi åkte till city gross på söndag morgon. Smart drag. Lite folk i butiken och fullt av varor. Hemma före 10.

Vi har dessutom hunnit med fika i sommarstugan med familj och vänner. Plockat vitsippor. Ätit massor av god mat. Druckit vin. Haft sovmorgon. Hånglat. Städat. Lämnat böcker på bibblan. Legat på soffan och läst. Pratat med grannen. Cyklat till andra grannen och köpt honung (kan inte bli mer närproducerat) planerat veckomatsedel. Legat i sängen och sett på film tillsammans. Sovit. Snarkat. Grejat i verkstan. Bytt däck på en bil. Diskat (tömt och fyllt diskmaskinen) Skördat årets första rabarber och bakat en smarrig paj. Samtalat om livet. Vårdat relationen.

11176212_368367703352707_437284933_n

Det har varit en bra helg. Men tänk om den kunde vara lite längre.

Om jag har tid och möjlighet går jag ibland in och vikarierar när det behövs. Jag vikarierar enbart i SO-ämnen. Hittills har det varit historia som gäller. Idag ska jag tampas med en 6:a i religion. Kul att ha den kontakten med elever. Men jag vet också att ska jag jobba som lärare är det gymnasiet som gäller. Eller vuxenutbildning. Men mest gillar jag den coachande delen av mitt jobb. Att få peppa och visa möjligheter, arrangera föreläsningar och studiebesök.

För övrigt innehåller den här veckan samtal med gymnasieskolan, verksamhetsstyrelse och heldag nationell utbildning kring hur man utvecklar studie- och yrkesvägledning i undervisningen. Härligt att få ny input från hela landet.

Sen undrar jag om det är för mycket begärt att önska sol och värme till helgen? Jag vill också kunna sitta ute i  solen.

Att följa sina drömmar

För varje dag som går inser jag hur viktig en förebild som Malala är.  En ung kvinna som ställer sig på flickornas sida. Som inte ger upp trots mordförsök.  I mitt arbete möter jag tjejer som aldrig fått gå i skola i sitt hemland. Tjejer som börjar skolan när de är 13+. Tack vare att de har flytt från ett land i krig och fattigdom och hamnat i Sverige. Det är svårt att sätta sig in i deras situation. I Sverige går alla barn, oavsett kön, föräldrar eller religion, i skolan. I Sverige är det fred sedan 200 år och vi har ett socialt skyddsnät (om än rejält naggat i kanten) som stöttar dess medborgare.

Malala-Yousafzai_Antonio-Olmos

Ibland hör man lite föraktfulla kommentarer om analfabeter som kommer  hit till Sverige och utnyttjar vår välfärd. Men man ska komma ihåg att det handlar om människor som flytt undan krig och våld. Vem vill leva på flykt från krig och död omkring sig dagligen? Solidaritet och medmänsklighet är det som gör oss till goda människor.

De som inte fått någon skolgång i sitt hemland har inte valt bort skola. De har inte fått välja. Det är inte självklart i hela världen att flickor ska få en utbildning. Så var det i Sverige en gång i tiden också. En sådan orättvisa  ska vi i dagens  jämställda Sverige motverka.

Jag lär mig nya saker varje dag i mina samtal med ungdomar som kommer från hela världen. De har samma drömmar om jobb och framtid som alla andra. Mitt jobb är att visa dem vilka vägar som finns för att nå sina drömmar. Men den som har ett annat modersmål än svenska måste kämpa mycket hårdare, så klart,  än en infödd svensk.  Varje dag upprepas mantrat svenska, svenska, svenska. Läsa, lyssna, prata. Men man kan nå sina drömmar om man jobbar hårt.

Jag ser det som ett privilegium att ingå i en verksamhet som varje dag strävar efter att göra livet bättre för andra människor. Att förmedla kunskap och stärka självkänsla och ge insikt om hur det svenska samhället fungerar. Vara tydlig och realistisk utan att släcka drömmar. Jag är en liten kugge i ett stort system. Det är en skön känsla att var den lilla kuggen. Jag är tacksam att kunna göra skillnad. Det räcker att jag kan få en ungdom att våga följa sina drömmar och jobba hårt för att nå sina mål.

Som 15-åring drömde jag om att bli lärare i religion och historia eller arkeolog. Jag blev varken det ena eller det andra, men har varit nöjd med de yrkesval jag ändå gjort. I över 25 år har jag jobbat  som pedagog och chef. Med ökad ålder och erfarenhet har jag allt mer att förmedla till andra.

Men jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor.

Påsk, vårtecken och annat

Påsken var en härlig helg fylld av gäster från när och fjärran, kalas i stan och förkylning. Vi har ätit god mat, skrattat, samtalat och vilat. De som har fötter som fungerar har dessutom promenerat raskt på grusvägarna. Undertecknad har rastat fincykeln i stället.

Det är underbart när vuxna barn kommer på besök. Extra härligt är det när jag så tydligt märker att barn mår bra, trivs på jobbet och har ett socialt liv. Det man som förälder under barnens uppväxt har strävat efter är uppnått. Det värmer ett mammahjärta.

11123783_1570241249930878_876626333_n
Ett tydligt vårtecken är när vi tar bort innefönstren och kan öppna ut!

Vardag igen, men ledig. Jag har semester denna veckan. En härlig lyx. Och nödvändig visade det sig. Förkylningen anlände som ett brev på posten på skärtorsdagen. Skönt att kunna ta det lugnt i några dagar när jag hostar och nyser hela tiden. Mannen har lumbago så vi går här hemma och är krassliga ihop.

Soligt och kallt hela påsken. Men varmare och varmare ser det ut att bli. Omgivningen är fylld av blommande blåsippor, scilla, tussilago och blå vitsippor. Trädgården är full av tulpaner, pärlhyacinter och pingstliljor som kommer att blomma snart.  Sonen har sett fjärilar varje dag under sin power walk och mannen såg en humla igår! Jag älskar alla härliga vårtecken.

11111466_1565552520375156_1193616425_n

Men förkylning hade jag lätt klarat mig utan.

Hej

Det blir så lite bloggat.  Jag skrev ett inlägg i fredags, men sen glömde/orkade jag inte att publicera.

Huvudet är fortfarande fullt av tankar och reflektioner, men jag delar dem på andra sätt, i samtalet vid middagsbordet, fikastunder på jobbet, men grannen över en kopp kaffe, småpratet innan vi somnar. Jag behöver inte den bekräftelse som bloggen tidigare gav. Jag lever mitt liv mer analogt än tidigare. Även om jag är ständigt uppkopplad. Och det är helt underbart. Samtidigt vill jag inte lägga ner bloggen (jag har skrivit om detta tidigare) så jag har betalat för domännamn och webbhotell ett år till.

Helgen har präglats av migrän, fotboll och regn med lite soliga inslag.

Vi inledde helgen med tapas. Tapas är perfekt på fredag. Lätt att laga, tar inte lång tid och det finns något som alla gillar. Till det ett glas rött. Eller Cola zero som mannen och sonen föredrar. Lördagen fylldes av jobba över (mannen) fotbollsträning (bonussonen) greja ute och städa på uterummet (jag) Solen sken vackert och värmande över hus och trädgård. Jag älskar verkligen livet på landet. Och det är roligt att bo ett så gammalt kulturlandskap.  Vi bor här.   Grannen säger att vi bor i kungens kurva (den första) eftersom vägen svänger kraftigt  mellan Askahögen och vår tomt 🙂
Söndagens präglades av migrän (mannen) fotbollsmatch (bonussonen) hämta chiliplantor och handla mat (jag) allt inramat av ett ihållande regn. Jag måste säga att 15-åringarna ska ha en eloge för att de spelade match i ösregn utan att klaga. Och jag är jätteglad för alla nya spännande chiliplantor jag fått av Stig!

1389336_829773793737725_95893912_n

Denna vecka är det bara tre arbetsdagar. Sen har jag semester. Sonen kommer på torsdag. Store sonen, som hunnit fylla 26. Store sonen som har fast jobb, ordning på livet och mår bra. Trots avbrutna gymnasiestudier ett antal gånger och uppgiven arbetslöshet. Livet är inte kört för att man misslyckas med gymnasiet. Även om det är lätt att tro det. Jag är så glad att han har det så bra.

Det ska bli så skönt med lite semester att få ordentligt med tid att umgås med familj och kunna pyssla hemma. Plantera om växter, greja i trädgården och sen avslutas semestern med en liten tripp till Tyskland med  världens bästa svärmor.

Men först är det jobb i dagarna tre!

Ha en fin vecka mina gullvippor <3

Årsdag

Idag har det gått 1 år sedan livet förändrades på det där sättet som man fasar för, men som de flesta slipper uppleva.

Min yngste son Christian dog 24 mars 2014.

Trots att han dog hemma och att jag hållit om hans döda kropp. Trots att vi har haft begravning och urnsättning. Trots post till Christians dödsbo. Trots att jag vet med mitt förnuft att han är död.

Vissa dagar är det svårt att förstå.

MEN

Livet går vidare. Sorgen kommer att finnas resten av livet, men man måste våga släppa taget och leva vidare. Man kan inte fastna i allt man förlorat, utan minnas allt man fick uppleva.

Christian gav mig så mycket. Vi kämpade med och mot varandra från hans första andtag. Han utmanade och fick mig att växa. Han var stark och modig, envis och drivande, tjatig  och krävande, självisk och omtänksam. Han var den bästa son och bror man kunde ha.

Jag vet att du har det bra nu. Din själ har ro. Och du finns ibland oss.  Ibland när vi pratar om honom och hur han skulle tyckt om något så kan vi säga att åh så jobbigt för honom att höra oss och inte kunna argumentera emot 🙂
För han argumenterade. Och tyckte. Och fick sin vilja igenom genom att nöta ner motståndarna. Han hade alltid ett nytt argument på lut.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga.

Jag saknar min unge. Skulle kunna skriva mängder om min sorg och saknad.

Men nöjer mig med gamla ord.

Här följer talet jag höll på hans begravning:

chrille

Jag ska berätta lite om Christian med ett utdrag från min dagbok

19 augusti 2007

Käre Gud, befria mig från 15-åringar!
Han är som en tromb. I godan ro pysslar jag, helt ovetande om vad som komma skall. Hela dagen fram till 15.30 är det stilla och trivsamt i hemmet. Christian sitter och slötittar på tv, insvept i en filt.
Sen kommer han på att han ska ut.
Panik! Fort fort bli klar. Och det blir man inte på 10 minuter.

Först in i duschen. Duscha minst 15 min. Skvätta ner hela badrummet och lämna smutskläder och handdukar på badrumsgolvet.
Sen skriker han på sin mamma: Var är min hårblås????
Mamman hämtar den. Sen kommer det: kan du stryka den här tröjan? Kan du ta bort den här fläcken? Vad är klockan? Finns det något att äta? Har du några kontanter? Du får tillbaka i morgon. Vad är klockan? Var är rullmojen??? Leta inte på samma ställe som jag gör, fattar du väl!!!!! Måste du göra blöta fläckar på tröjan! Var är hårblåsen? Vad är klockan?

Tröjan torkas med hårblåsen. Så blir den helt tyst.
-Skit också! Vad är det för kass skit!
Mamman frågar : höll du fönen för nära tyget?
-Jag höll PÅ tyget. Och mamman biter sig i tungan för att inte påpeka det osmarta i att hålla fönen PÅ tyget. Klart att den stänger av sig själv. Det konstaterar han själv och säger att det är en skitfön. Mamman skrattar tyst för sig själv. Snart har han gått.
Fixa håret, spraya på sig lukta-gott, kolla in sin uppenbarelse i spegeln. Till slut godkänner han sitt utseende och kan gå ut genom dörren. Mamman drar en lättnads suck. Tromben har åkt till kyrkan för filmkväll.
Varsågod Kyrkan. Han är er i kväll!
ps. Tromben är jättetrevlig och snäll, men ibland blir han bara för mycket för mig. Vi har haft det så sedan han var bebis.

Det här var en typisk situation med Chrille. Envis, viljestark, målfokuserad. Och han visste precis hur han kunde köra med mig. Vårt liv tillsammans var en evig kamp, men också fyllt av skratt och upplevelser, kärlek och glädje.

Christian var det bästa ressällskap man kan ha. Vi kom alltid överens och han hanterade  situationer som uppstod med lugn och ro. Full koll och lösningsfokuserad.
Han ställde alltid upp för de han älskade och var expert på att få oss att fokusera på rätt saker. Han själv levde livet i 180 knyck hela tiden. Glad, snäll, omtänksam och fylld av lust att uppleva mer av världen.

Christian var sjuk. Både fysiska och psykiska krämpor plågade honom. Få av oss visste att han hade cancer. Ingen av oss visste hur sjuk han egentligen var. Det var Christians val. Han ville inte att vi skulle veta. Han ville inte att vi skulle behandla honom annorlunda. Det får vi respektera.

De sista 3 veckorna i livet vistades han hos Hasse och mig hemma på landet. Christian mådde inte bra, men han kämpade tappert och vi samtalade mycket om livet och rådde om varandra. När jag var för mycket hönsmamma sa han ifrån. Han ville inte att vi skulle behandla honom annorlunda.

Vi delade intresse för musik och film, men han var fullständigt ointresserad av sport och undrade om jag var dum i huvudet när jag pratade hockey med honom. Jag var lika ointresserad av bilar, som han gillade, men jag var en god mor och följde snällt med till Biltema när han skulle shoppa hjulmuttrar och annat tråkigt krafs. Tack och lov kunde han dela motorintresset med Hasse, som hjälpte honom att fixa med bilen.

Sista tiden lagade jag alla Chrilles favoriträtter och han åt med god aptit. Det sista han åt var chokladmuffins, som han smugit upp på natten och moffat i sig.

Det är tomt och ofattbart att du inte finns här på jorden längre. Men jag är tacksam att du inte plågas av dina smärtor längre.

Du finns i våra hjärtan och vi ska leva för din skull och vår egen skull. Vi ska minnas dig med glädje.

Jag älskar dig Christian.

Livet pågår

Ja men hur fort går helgerna?

I fredags var jag på aw med mina fd kollegor. Först fick vi naglarna fixade av ett UF-Företag. Jätteduktiga tjejer och fina naglar. Sen blev det mat och ännu mera prat på en trevlig restaurang i stan. Underbart att träffa gamla kollegor och vänner.  Självklart var tåget hem försenat, så jag missade bussen i Skänninge. Men min fina man kom och hämtade mig <3

11007752_1417568028544830_2018757747_n

Jag älskar att bo på landet. Härligt att vara i stan ibland, men det är så skönt att komma hem till landet.

Solsken hela helgen. Trädgårdsarbete har utförts. Kratta, rensa och plocka pinnar. Min man har dessutom köpt både trädgårdspall och  skottkärra till mig, så nu är det ännu lättare att greja i trädgården. Vår arbetsfördelning är att han grejar med hus och bil, och jag grejar med trädgård.

Min fina cykel har fått komma ut efter vinterförvaring. Härligt att cykla runt på grusvägarna.

10005513_1415165878788855_1769040055_n

Har jag sagt att han kom hem med en ny spis häromdagen?

Jag dödade ju en platta för några månader sedan och nu har vi en ny fin spis med 4 fungerande (!) plattor  eller ja, en keramikhäll som är hel och fungerande på alla plattor. Min man är fantastisk!

På lördagen var vi bjudna på middag hos svärmor. Så god mat. Så mycket. Hon är makalös. Tur att vi inte äter där varje dag. Då hade vi rullat fram.

Nu är jag laddad för en ny arbetsvecka. Min kalender är fullbokad. Härligt! Så ska jag få vikariera som lärare. I historia. Favoritämnet. Kan inte bli bättre.

Livet är gott!

Bästa vänner

När jag växte upp hade jag aldrig en riktig bästis. Jag var aldrig någons första val. Däremot hade jag många vänner. När jag var 34 träffade min bästa vän.

Hon är norsk. Jag är svensk. Men vi är universella.

Vi delar allt.

Skrattar och gråter. Stöttar och peppar. Säger sanningar och ger råd. Trams och allvar. Vardag och fest.

Mellan oss finns ingen prestige eller konkurrens. Vi gläds åt varandras framgångar och stöttar vid motgång.

Är det något jag kan lita på så är det hennes ärlighet.

Kärlek, tillit och respekt för varandra.

Och vi pratar, pratar, pratar. Pris ske gud för skype när man bor 40 mil ifrån varandra!

För att inte tala om hur mycket vi skrattar tillsammans =)

Vi har hjälpt varandra att växa och utvecklas under de år vi varit vänner.

Det är viktigt att få motargument och perspektiv. Vänner som bara håller med och stryker medhårs är inga äkta vänner.

En bästa vän är ärlig. En bästa vän vågar säga obekväma saker. En bästa vän är pålitlig.

Idag blir min bästa vän 50 år. Grattis älskade Alice.

Bästa vänner

Mitt jobb

Att jobba med ungdomar håller mig ung.  Man står ständigt på tå för leverera.

Högstadiet är nytt för mig. En utmaning som heter duga emellanåt. Ljuvliga vetgiriga ungar som ställer tusen frågor. Självgående tysta smarta tjejer som ifrågasätter om du inte levererar det de förväntar sig. Omogna kaxiga killar som är mer upptagna av kompisars gillande än faktiska färdigheter. En del med mycket tydliga mål, andra vet inte vad som händer om 10 min.  Energikrävande, men också energigivande.

Att jobba i skolan utan att undervisa är givande och kul. Jag får förmedla kunskap och färdigheter utan att sätta betyg.  Jag trivs i coachrollen. Att få mandat att sjösätta projekt, bolla idéer och väcka intresse. Visa vägen till framtiden. Ge hopp och stärka självkänsla.

Min titel är arbetslivskoordinator. Jobbet är mycket självständigt och är som en blandning av SYV, UF-lärare och coach.  Jag nätverkar mycket med näringslivet och gör mitt bästa för att förmedla kunskaper och erfarenheter till både personal och elever. Som att berätta för förberedelseklasserna om oskrivna regler på arbetsplatser, hjälpa 9:or att skriva CV och personligt sökbrev, ta med eleverna på studiebesök på arbetsplatser, bjuda in föreläsare, jobba med uppfinnarprojekt, planera yrkesdagar för högstadiet och mycket annat.

Men nu är det fredag kväll och jag ska äta tapas och umgås med min man!

Ha en fin helg mina gullvippor <3

640-ds-photo-getty-article-64-83-482278961_XS

Måndag igen

Så har ännu en vecka passerat. En vecka med jobb och vardag, vilsam helg, kalas och umgänge med familj kan läggas till handlingarna.

I fredags var det så skönt att skynda till tåget och åka hem. Hem för att snabbt byta om till finstassen och slå in paket, för vi var bjudna på kalas. 87-årskalas. Jubilaren bjöd på sedvanlig 3-rätters meny och det var mycket gott och trevligt. Jag älskar dessa släktkalas där de äldsta har så mycket att berätta. Många skratt, härliga minnen och en och annan skröna.

ljusbricka

Lördagen bjöd på solsken och tid att göra vad man vill. Jag ägnade mig åt sånt där småplock som inte syns förrän man struntar i att göra det. Bor man i ett stort hus blir det lätt prylar här och där. Tittade på skidåkning så klart.  Samt hängde tvätt. Fikade med mannen och hans besök. På kvällen lagade jag pizza som vi åt med god aptit.

vattenskott

Söndagen var grå och kall, men jag trotsade kylan och gav mig ut i trädgården och klippte vattenskott, medan mannen grejade med bilen. Sen följde Skidåkning och söndagsmiddag, transport av son, byte av böcker på bibblan, inköp av mat och slutligen kaffe och trevligt prat hos grannarna innan det var dags att sova.

Jag har ett sånt bra liv.  Ett roligt jobb med en toppenchef och trevliga kollegor.  En fin familj. Goda vänner.  Tacksam. Att jag kan försörja mig. Att jag valt att utbilda mig. Igen och igen och igen. Igen om det behövs. Är faktisk i arbetsför ålder i 20 år till innan det är dags för pension.

Trots pendlande, övervikt, krämpor och taskig lön är jag  nöjd och glad. Måste inte jaga efter viktminskning, prestige och prylar.

Jag tar vara på varje dag och är tacksam för livet.

Och det ljusnar redan klockan 6 på morgonen! Att fåglarna dessutom kvittar hysteriskt gör mig glad! Nu är det vårmånad^^

snodopp