Archive for the Category »tankar «

Så blev det

Spagetti och köttfärssås från igår. Smakade gott.

Ett hett bad och en bok.

Uppdatering av appar. Omstart av Iphone. Behövs ibland säger sonen, så jag gör så.

Installera sig lite program på Mac.  Kan vara bra att ha.

Titta lite webb-tv. Ingen handboll ikväll. Det blev Gossip girl. Lite verklighetsflykt. Precis var jag behövde.

Ett glas rödvin och en bit choklad. Bara för att jag kände för det.

Nu ska en trött flicka sova sig lite.

Tack för alla fina kommentarer. Jag blir så glad och rörd.

Wilma gav mig precis rätt pepp för att höja blicken och tänka framåt. Bättre att känna djupt och innerligt än att vara ytlig och traska vidare innan man knappt avslutat.   Jag tänker då inte kasta mig ut i nätdejtingträsket direkt. Mina känslor går inte att stänga av och på bara så där. Men människor är olika. Är det något livet har lärt mig så är det att människor är olika.

I många bloggar cirkulerar bilder på dubbelhakor. Jag har flera stycken. Men orkar inte ta nya bilder. Så ni får hålla till godo med bilder från 9 oktober.

Återvinning! Det är väl bra Grynet 😛

My day

En bra dag. Trots att det är tisdag. Tisdag är värsta dagen i veckan om du frågar mig. Oftast.

Goda samtal, trevliga kollegor och kaffe sparkade igång dagen. Nytt schema. Bara administrativt arbete på tisdagar.

Morgonmöte och klassråd.


Ibland antecknar jag på post-it. Ibland på min iphone.


Möte på kommunkontoret. Där behöver man passerkort för att komma in. Det fick jag.


Lunch med trevligaste kollegorna. Småprat, wordfeud och skratt. Ja, jag vet bilden är jävligt suddig, men det är stekt kyckling och sallad.


Möte igen. Ni ser vilken anteckningsteknik jag använde.


Fixar med bilder till hemsida, vykort och flyers. Som ni ser har jag lärt mig att göra en dump på macen 🙂

Åka sig lite buss över slätten. Dagsljus fortfarande. Deppmusik i hörlurarna. Somnar.

När jag kommer hem gör jag något som är dagens bästa infall.

På med varma kläder Kallt och surt ute. I med hörlurarna och System of a Down högt. Sen ut på en pw. Bara gå och gå med hög musik som rensar skallen. Gå utan att tänka. Skönt.

Nu är det kolsvart ute och jag är nöjd att jag inte behöver gå ut mer idag. Fixa lite mat. Läsa lite bok. I badet. Sen får vi se vad jag orkar. Bli inte förvånad om jag hamnar i säng med Mac, min vän. Jag har blivit så macifierad att jag har svårt att göra kortkommandon på min pc.Och glömmer att man stänger fönster i högra hörnet 🙂

Men håll tummarna för att jag kan sova lite bättre i natt. Det finns stunder när jag önskar att jag vore känslokall och hård. Och bara kunde skaka av mig och gå vidare som om inget hade hänt. Det finns tydligen såna människor.

En ny oskriven vecka

Under veckan som gick har flera personer ställt samma fråga:

Vad är det för karlar du träffar Inna????? 

G är charmig, snäll, trevlig, omtänksam, kärleksfull, rolig och pratglad. En underbar person att vara med.

Och som helt plötsligt kom på att han inte älskar mig längre.

Note to my self: undvik karlar, det går åt helvete ändå. Läk ditt krossade hjärta. Gå vidare i livet.

 

Ny dag, ny vecka, nya möjligheter.

Dags att åka till jobbet om en stund. Tack och lov för jobbet!

Världens bästa elever.

Trevliga kollegor.

Stimulerande och utvecklande arbetsuppgifter.

Det slog mig i förra veckan att vi har en väldigt trivsam stämning på skolan som verkligen känns i väggarna. Jag har varit på många andra gymnasieskolor och vi är lyckligt lottade som har en sån härlig atmosfär och god trivsel. På riktigt.

Jag är lyckligt lottad som har ett sånt härligt jobb .

Och världens bästa elever.

Nu kör vi!

Ta sig samman

Handlingsförlamad förmiddag.

Fylld av sorg och saknad. Jag har också förlorat min nära vän. Den jag reflekterar över dagen med. Småpratet på kvällen, uppmuntrande ord och lyssnandet på varandra. Vännen som jag delar så mycket med. Att bli avpolletterad som vän är lika sårande. Jag vill inte förlora min vän. Också.

Sonen undrade vid lunchtid om jag skulle ligga i sängen hela dagen.

Så jag tog mig samman.

Det går inte att grotta ner sig och bli deppig. Basta!

Kom ihåg att jag kan inte ändra andra människor, bara mitt förhållningssätt till dem.

Så jag satte på musik (nu passar Adele min sinnesstämning utmärkt), planerade lektioner och fortsatte sen med en runda i köket med disk och matlagning.

Det är något terapeutiskt över matlagning.

Planera, skära, hacka och kombinera.

Jag älskar att laga mat. Jag är bra på att laga mat.

Kläder till morgondagen är framplockade och jag ska snart förvandlas till sexig papiljottant 🙂

Det ska bli härligt att få jobba i morgon. En intensiv vecka med massor att göra och möten typ varje dag ligger framför mig. Sen bär det iväg för en helg med världens bästa vän  <3

Kvällen ska avslutas i sängen med min kompis Mac  i knät. Vi ska se oss lite film.

Så hoppas jag att det är lika lätt att vakna 6.00 i morgon som det var att vakna 5.30 i morse…

Reflektion

Lite si och så med sömnen. Bara att acceptera. Det blir bättre. Idag har jag nästan ingen huvudvärk. Det är värre med smärtan i magen. Men jag vet att den försvinner också. Hoppas bara att det inte tar flera månader…

Dricka sig lite te i gryningen, lyssna på radio, fundera över tillvaron och klappa katten.

Huvudet är fullt av ord som vill ut, men jag har svårt att formulera mig. Börjar läsa gamla dagboksanteckningar skrivna tio år tillbaka och framåt. Minns, reflekterar, skrattar, fäller några tårar. Tänk så mycket klokt jag har tänkt.

Jag är mig lik idag, men jag är starkare. Är inte lika rädd och osäker. Självkänslan är fortfarande kass, men jag har en inre styrka idag som inte fanns för tio år sedan. Jag får fortfarande en brännande smärta i magen av sorg och oro. Jag är fortfarande lika mycket känslomänniska. Jag är fortfarande lika barnslig och tramsig. Jag älskar fortfarande böcker, film och musik. Jag gillar fortfarande att fika, dansa och umgås med vänner 🙂

Det är kul att titta i backspegeln och se vad som hänt. För 7 år sedan skrev jag så här:

Tonåringar

Du vet att dina älskade små barn har blivit tonåringar när…

Du får besked om att hålla tyst när kompisar kommer på besök. Det är ju så pinsamt när du frågar saker.

När du möter sonen på stan och han tittar bort för tänk om någon fattar att den där pinsamma tanten är hans morsa.

Dottern vill åka bort  varje helg för att träffa pojken hon är kär i.

Du är den som lägger sig först på kvällarna och då är klockan över 12!

Du vaknar först och kan sitta ensam vid datorn i flera timmar innan någon ger ifrån sig ett livstecken.

Du kan diskutera livsfrågor och litteratur.

Du kan gå på konsert med dem.

Idag är alla tre vuxna och vi har överlevt tonåren. Det var tufft att vara ensam ansvarig för tre barn, men vi klarade det. Mina barn är det finaste jag åstadkommit i livet. De är det viktigaste. Jag är lyckligt lottad som har fått tre fina, friska barn. Det är inte alla förunnat att få barn.

Oavsett svåra stunder, sorg och elände gäller det att se framåt. Jag är en obotlig optimist. Är glad och positiv, även om jag ramlar ner i gropen av sorg och smärta ibland.

När jag ser i backspegeln inser jag hur mycket jag kan och hur mycket inre styrka jag har.

Inför 40-årsdagen fick jag frågan: beskriv dig själv med tre ord. Så här svarade jag då:

Spontant tänker jag: snäll, glad och omtänksam. Men stämmer det?
Jag frågar dottern och får till svar: högljudd, envis och glad.

Frågar några fler:

  • cool, tjatig, snäll.
  • lojal, pratig, omsorgsfull.
  • sur, stressad, töntig

Skulle jag fråga någon som inte tycker om mig skulle han säker säga: slarvig, självisk, lat.

Det är  ju naturligtvis så att jag är allt detta. Inte bara  snäll och glad.

Jag känner igen mig. Så mycket har jag inte förändrats. Om vi flyttar tillbaka till nutid så är jag  ledsen, trött och håglös. Idag. Imorgon är en ny dag. Se framåt. En dag i sänder. Så blir det bättre.

Hur känner Du dig idag?

 

Tröst

Vaknade okristligt tidigt.

Hela veckan har jag haft en brännande smärta i magen, men nu hade den krympt.

Istället hade huvudvärken from hell flyttat in.

Dagen skulle ägnas åt att skriva hemtenta. Jag kan ju inte bara ge upp.

Men jag har legat helt utslagen i sängen,  handlingsförlamad av smärta. En hel dag i vila har nästan jagat bort huvudvärken till slut. Tänk om det vore lika enkelt med den andra smärtan.

Både hjärtesorg och huvudvärk på samma gång rekommenderas ej.

Undvik å det bestämdaste är mitt råd.

Finaste dottern har ringt och messat för att trösta och peppa.

Äldste sonen visar omsorg på sitt sätt.

Yngste sonen vet hur man tröstar en ledsen mamma.

Han ringde och bjöd mig på bio.

Lite skratt och trevligt sällskap ska nog få mig på andra tankar.

Åh  vad jag älskar mina barn <3

Kunskap

Jag har kämpat med en kurs i företagsekonomi under höstterminen. Ja, jag vet inte vad som for  mig.

Först blev studierna lidande av euforisk kärlek.

Nu är det ytterst svårt att hitta motivation till att få ihop en hemtenta  p g a olycklig kärlek.

Jag måste säga att Kärleken hade jävligt dålig tajming när han kom och gick i mitt liv.

Eller så är det jag som suger på att ta mig samman. Krossat hjärta påverkar hjärnan tyvärr.

Det får bli som det blir. Som någon sa till mig i höstas när jag lycklig och euforisk hade dåligt samvete för att jag inte pluggade tillräckligt mycket: satsa på kärleken, plugga kan du alltid göra senare.

Jag vet i alla fall vad jag ska plugga till hösten och vad jag ska bli när jag blir stor. Det är kanske meningen att jag ska leva ensam.

För jag ska plugga.

Jag är nog besatt av kunskap och älskar att lära mig nya saker.

Det handlar inte om att ha en massa högskolepoäng i bagaget som en del skryter med, utan det handlar om kunnande, att förstå sammanhang och kunna ingå i en gemenskap av kunskap och förståelse.

Jag har enkel arbetarbakgrund, och har alltid blivit uppmuntrad till att söka kunskap och bilda mig.

Jag gillar ordet bildning bättre än utbildning.

Häromdagen satt jag med mina godingar och diskuterade.

De hade svårt att förstå vitsen med att läsa litteraturhistoria.

Och det är klart att ska man bli ingenjör känns inte antiken så upphetsande. Om man inte är historienörd som jag och tycker att allt sånt är skitkul. Jag var en tönt redan som barn. Hur många 10-åringar älskar att gå på museum liksom?

Men det handlar om allmänbildning, att förstå nutiden och för att ingå i en gemenskap.

Att förstå och har en gemensam kontext.

Att förstå vad andra talar om, kunna delta i samtal och förstå hur saker och ting hör ihop.

Hur och var man skaffar sig kunskap är inte det viktiga.

Autodidakt är nog så värdefullt.

Däremot tror jag på det livslånga lärandet.

Vi lever i ett samhälle där vårt kunnande ständigt behöver uppgraderas. Där vi byter yrkesbana om och om igen.

I skolan utbildar vi för framtida yrken som inte finns.

Vad behöver man för kunnande då?

Man måste vara flexibel, kunna ta ansvar, hantera kommunikationsteknik, språk, var innovativ, ta initativ, var problemlösare, kunna samarbeta mm.

Samhället har förändrats och är i ständig förändring.

Vi behöver alla dessa egenskaper och färdigheter samt traditionella kunskaper. Det ena behöver inte utesluta det andra. Men framför allt behöver vi utbilda självständiga, initiativtagande entreprenörer. Tycker jag.

Panta rei. Fattar du inte googla. Jag lärde mig i skolan. Kanske därför eleverna kallar mig  walking Wikipedia. Fatta hur mycket ”onödig” kunskap jag har. Är bra när man spelar TP.

Min senaste lärdom är att kärlek gör ont. Jävligt ont  när en människa jag älskar reducerar mig på olika sätt. Jag har också lärt mig hur man installerar fonter på en mac och hur man mediterar på bästa sätt för att kunna sova. Åtminstone några timmar.

Veckans bästa citat:

”Ett slut är en stor sorg som måste få härja innan livet går vidare”

Fredag

Dagens lönearbete är avklarat.

Har suttit och kreerat vykort och flyer.

Tänk att få betalt för att leka i photoshop!

Andra dagar får jag betalt för att vika papper och klistra kuvert, it-support, sitta i möten, beställa böcker  eller skriva dokument. Arbetsuppgifterna varierar 🙂
För den som har åsikter talar jag om min administrativa tjänst. Inte lärarjobbet.

Jag borde väl känna tgif, men smärtan i magen bränner och jag vill helst krypa under täcket och sova bort sorgen. Men faan att jag tänker deppa ihop!

Solen kämpar bakom grå moln och det är så jag känner mig också. Jag vill lysa och må bra, men det ligger ett grått filter över mitt sinne.

Ensamheten kan vara tärande, för då kommer tankarna om vad jag gjort för fel, vad för egenskaper jag måste ändra på och varför jag inte duger? Nej, jag fikar inte efter sympati och omtanke. Skriver bara av mig. Så behöver ingen hänga upp sig på det. Gillar du inte min blogg kan du låta bli att läsa. Jag är en människa med känslor.

Jag vet att det enda som hjälper är tid.

Tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.

Det enda som läker ett brustet hjärta är tid.

Upp och ner

Livet är en berg- och dalbana skrev någon i ett blogginlägg.

Det kan man lugnt säga.

Och jag vill hellre ha upp och ner. Glädje och sorg. Eufori och depp.

Jag vill hellre känna att jag lever, även om det gör jävligt ont när man slår i botten.

Hellre smärta än lobotomi. Hellre hudlös än likgiltig.

Smärtan håller mig alert. Oftast. Åtminstone levande.

Hela dagen har präglats av trötthet.

Alla har varit trötta idag. Något speciellt torsdagssyndrom?

Eller kanske tredjeskoldagenefterlovet-syndrom?

Fast kanske mest depp över mörker och pissregn.

Man kan inte tro att det är januari när man tittar ut genom fönstret.

Regn.regn.regn.

Gud gråter. Jag gråter. Änglarna gråter.

Gråten lättar på trycket över bröstet och minskar den brännande smärtan i magen.

Eleverna har fått mig att skratta och känna glädje. Stor glädje.

Det är en fröjd att se dem samarbeta, planera och jobba fokuserat.

Jag är lyckligt lottad som har ett sånt underbart jobb och så fina elever.

Huvudet är fyllt av tankar. Tänk om man fick betalt för alla ord som snurrar runt.

Jag känner mig sviken och lurad.

Så är det.

Men livet går vidare.

Trots hudlöshet och känslor finns det ett jävlar anamma inuti den här bruden.

Gamla godingar

Igår träffade jag en fd. elev, som jag inte sett på länge.

Igår messade en annan  och ville komma på besök.

Idag ramlade två gamla favoriter in  i klassrummet och hade fika med sig.

Glada återseenden.

Jag blir så varm i hjärtat.

Det är en fröjd att se hur de mognat och blivit vuxna. Hur hur de visar glädje och omsorg och jag blir fylld av en känsla av att jag faktiskt inte är så värdelös.

Vad vore livet utan elever?

Jag är nog inte normal, för jag sitter hellre i klassrummet och tjôtar med ungdomarna på min lunchrast än sitter i personalrummet. Men det kan ju beror på att jag känner mig mer hemma bland spel, musik och lekfullt trams än gnäll över schema, kaos och arbetsbördor.

Jag är mer tonåring än tant. Tack och lov 😉

En lång arbetsdag är äntligen slut. För även om jag älskar mitt jobb, så kräver det energi. Bristen på ljus gör mig också trött. Fördelen med att bli trött och utmattad av arbetet är att jag sover bra. Då tänker jag inte så mycket. Just nu vill jag inte tänka för mycket. Mest sova och glömma det ledsna.

Helgen ska ägnas åt en hemtenta. Motivationen kunde väl vara bättre, men det är bara att kavla upp ärmarna och sluta gnälla. Det finns de som har det mycket värre än jag. Utan att gnälla.

Fast nu ska jag chilla.

För att jag förtjänar det.