Archive for » maj 4th, 2011«

Konferens

Vanligtvis tar det alltid emot lite när det är dags för konferens.

Vi är trötta och på något sätt regrederar man när vi sitter i ett klassrum och ska diskutera olika frågor.

Idag var veckokonferensen annorstädes.

Vi åkte genom en vackert dalsländskt landskap som exploderat i skir grönska till ett de vackra och mycket sevärda platser i Dalsland: Upperud.

Fika på café Bonaparte* och konstupplevelser på Dalslands konsmuseum. Avtackning av kollega som slutat och uppvaktning av kollegor som fyllt år. Supersmarrig fika och trevlig samvaro. trevligt samtal med chefen som skjutsade mig hem.

Resan till jobbet i morse var lite mer händelserik.

På en smal väg möttes bussen och en lastbil med släp. Det ville sig så illa att lastbilen körde in i bussen (och körde iväg). Flera fönster på bussen gick sönder, varvid vi fick vänta på en ny buss som kunde köra vidare. Det gick relativt snabbt och vi kom bara lite för sent till jobbet. Tur att det gick bra, utan några personskador.

Så kan det gå till på landet =)

Dalslands konstmuseum

* caféet är uppkallat efter prinsessan Christine Bonaparte, Napoleons brorsdotter, som var gift med greve Arvid Posse, ägare till järnbruken i Billingsfors och Upperud. Hon trivdes aldrig på landet i Dalsland, utan flyttade först till Stockholm och sedan till Paris. Paret skildes och senare gifte hon sig med lord Dudly Coutts Stuart. I museet kan man beskåda hennes bröllopsservis, prydd med kaniner, från1818. Det har jag gjort idag =)

Prestationsångest

Jobba heltid.

Plugga på distans.

Sköta ett hem så att det inte är en fullständig katastrof.

Vara mamma, vän och dotter.

På toppen av det ska jag orka blogga. Helst smart och roligt.

Under en lång period flyter det på. Bloggandet är både glädje och terapi.

Jag är kreativ, smart och rolig. Kan jag väl få tycka själv.

Men så minskar antalet kommentarer, utan att antalet besökare minskar.

Då kommer min prestationsångest smygande.

Min gamla ovän.

Jag kan inte skriva. Jag är bara trist, tråkig och ointressant. Nej jag fikar inte efter beröm och sympati.

Det är hur hur jag känner.

Oduglig. Ointressant. Ensam.

Jag fyller mitt liv med jobb och studier för att inte känna av ensamheten.

Jag vill inte vara ensam. Jag vill inte vara singel. Men jag accepterar det.

Jag saknar vänner som fysiskt finns här i vardagen.

Jag saknar en partner som älskar och bryr sig om mig.

När bloggvännerna försvinner sjunker självkänslan direkt.

Jag får prestationsångest för att jag inte orkar och hinner blogga så mycket som jag skulle vilja.

Jag får dåligt samvete för att jag inte hinner eller orkar kommentera hos vännerna.

Jag blir ledsen när mina ord missuppfattas och tolkas negativt.

Men jag märker att min självkänsla är starkare än tidigare. Jag blir inte lika ledsen och deppig. Jag letar fram det som är positivt och hittar min inre kraft.

Jag duger.

Jag är bra.

Trots prestationsångest och känslan av att vara oälskad, så är jag stark och tänker framåt.

Jag landar i kraften från positiva utvecklingssamtal med nöjda elever och föräldrar, en chef som tror på mig, barn som älskar sin mamma, även när hon är sur och trött, omsorg från fina vänner, samtal med en ledsen vän.

Och en sak har livet lärt mig.

Man måste kommunicera.

 

 

 

Category: tankar  Tags: , ,  4 Comments

dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument