Inna helt enkelt

Snart slut

Helgen går mot slutet.

Det är både skönt och trist.

Jag hatar ensamheten och trivs bäst när det är full aktivitet. Blir så lätt passiv när jag är ledig. Även om det kanske mest beror på att jag är i farten hela dagarna i vardagen. Jag är ju antingen fullt ös eller medvetslös. Av eller på.

Allt eller inget.

Trots brist på sovmorgon har det varit en bra dag.

Jag har jobbat och är nöjd att jag stökat undan en del administrativt arbete jag eg. ska fixa under veckan. Fördelen med sånt arbete är ju att jag kan göra det var som helst. Att dricka kaffe och lyssna på sporten samtidigt gör att det inte känns som jobb 🙂

Det har varit gråtrist väder hela dagen, men det var ändå härligt ljust ute. Solen gjorde ett tappert försök att tränga igenom molnen, men det varade inte lång stund.

Jag hade tänkt att putsa fönster, men det stupade på -5 och ingen rödsprit. Jag satsade på lite hederligt dammtorkande i stället. Som ni vet så går jag igång på ajax och scotchbrite. Jag väntar bara på att sonen ska ta hand om sitt ansvar: disken. Den har mognat under några dagar. Jag stänger dörren till köket och bidar min tid.

Förutom städa, jobba och virka har jag mest ägnat mig åt wordfeud. Det är skönt att låta hjärnan få jobba lite och tränga undan alla tankar. Och idag har jag fått till det. Både smart och taktisk.

Och lyssnat på musik. Idag har jag lyssnat på mitt frikort. Det är ren terapi. Adele för depp. Metal för ilska. Men RW för pepp.

”I just want to feel feel love
Feel the home that I live in
I got too much love
Running through my veins
To go to waste

I just want to feel real love
In a life ever after
There’s a hole in my soul
You can see it in my face
It’s a real big place”

Så lyssnar jag på shame om och om igen och första strofen etsar sig fast:

”Well, there’s three versions of this story Mine and yours and then the truth”

Sant.

Musik är terapi.

Imorgon är en ny dag med nya möjligheter.

En dag i sänder.