Varje år får jag samma julklapp av pappa.
Varje år blir jag lika glad.
Ikväll var det dags.
Tyvärr tycker sönerna att det smakar lika gott som jag gör. Och gott var det. Tack snälla pappa <3
Detta är en typisk dag när jag är ledig och hemma. För då är jag oftast ensam och som ett brev på posten kommer tankarna. Jag har ibland svårt att få tankarna ur huvudet. Tack och lov att jag har bloggen, där man kan lätta på trycket. Jag är tacksam för respons, men det är inte syftet med att blogga. Oftast brukar det ge perspektiv när jag skrivit av mig. Jag har skrivit dagbok ända sedan tonåren. Nätdagbok har jag skrivit sedan 1998, då jag skapade min första hemsida. Långt innan ordet blogg dök upp.
Dagens plikter av avklarade.
Jag har pluggat, tvätten hänger på tork och jag har rastat min kompis snabeldraken. Jag har stoppat i mig lite lunch (eller vad det kallas när man äter efter 15) och ikväll blir det hummersupé med sönerna.
Jag kan göra vad jag vill, är ledig och livet leker.
Eller?
Jag har drabbats av en rejäl söndagsångest.
Inte sån där hjälphelgenärredanslut-ångest utan jag är så ensamochvärdelös-ångest.
Jag VET att jag har kärlek, familj och vänner. Fast mina vänner finns inte här, i Vänersborg, där jag är. Kärleken är i Göteborg. Och jag VET att det är sunt att inte klänga på varandra dygnet runt. Jag VET att jag är älskad av de som är mest betydelsefulla för mig.
Men jag känner mig ensam och med den känslan följer en känsla av att vara värdelös. Det har präglat mig hela livet. Trots att jag reste mig starkare än någonsin efter hösten 2010, så gnager ändå känslan av otillräcklighet inom mig.
Att inte duga, att alltid vara andrahandsvalet, att stå utanför andras gemenskap. Att ingen vill veta av mig. Att bli avpolletterad och övergiven.
Jag har alltid varit duktig på att hålla masken, att alltid vara solig och glad, för att dölja den inre smärtan. Jag är oftast solig och glad, men inte alltid.
Jag kan ha en kaxig och framåt attityd, men ibland är jag väldigt känslig och skör. Då gör det ont när andra trampar på mig.
Jag är känslomänniska på gott och ont. Vissa dagar ligger nerverna på utsidan.
Hur tar man tag i sin dåliga självkänsla?
Hur boostar man sig så att man inser att jag är värd att ha det bra?
Måste man gå i terapi? Jag har provat terapi och det ha hjälpt mig i den livssituation jag befunnit mig i då. Men att få redskap som ger långvarig effekt?
Idag hade jag behövt Alice hos mig, med sin klokskap och sitt terapeutkunnande.
Fy farao för denna dåliga självkänsla 🙁
Jag har sovit som en klubbad oxe i natt. Orkade inte se klart filmen jag började titta på vid midnatt.
Vaknar med ett ryck och kollar på klockan: 09:46.
Har sovit i 8 1/2 timme, så jag får inte allt för dåligt samvete, men går genast upp, för man kan ju inte ligga och dega i sängen hela dagen eller? Ni antecknar denna spännande information va?
En timme senare har jag duschat, bäddat, samlat ihop tvättberget, kokat kaffe, planerat middag, funderat på vilka kläder jag ska packa för helgen, kollat saldot på kontot och inse att det blir en fattig januari (är trött på att ständigt ha lite pengar och att försörja 2 personer på en lön) vattnat blommor, tittat på disken, läst lite bloggar, wordfeudat och kollat in fb. Vill känna mig duktig och fikar efter beröm så klart 😉
På dagens agenda står läsa lite mer om organisationsteori, städa, laga mat samt tvätta. Jag har varit bortrest i en vecka, men ändå så mycket tvätt. Nåväl, det mesta är lakan, täcken och handdukar.
Ute är det grått och mulet. Inte en skymt av sol. Men lika bra det. Då syns det inte hur skitiga mina fönster är. Det gäller att se det från den ljusa sidan 🙂
Åh vad jag gillar tangentbordet på min Mac! Ja, alla macar har sköna tangentbord. Jag gillar min Mac. Det enda bökiga är att lära sig nya kortkommandon och helt andra sätt att göra saker, men tänk vad min kunskap ökar. Och smart att kunna både mac och pc.
Nu ska jag dricka upp mitt morgonkaffe och sen blir det en vända på stan. Bröd, mjölk och tomater står på inköpslistan.
Over and out
<3
Senaste kommentar