Blog Archives

Vänner

Jag har många vänner.

Några  som jag träffar irl i min vardag.

Några som jag känt sen före webben.

Min bästis som bor i Norge.

Andra vänner i Norge.

Många webbisar. Några nära. Några mer ytliga. Men vänner.

Jag fick ett upprört mail som just berörde webbisar som jag aldrig träffat irl. Att deras åsikter och tankar inte kan räknas. Som om det är det fysiska mötet som är det viktiga.

Jag har irl-vänner som läser min blogg. Jag har okända som läser och ger råd, peppar och tycker. Det finns både kända och okända som läser varje dag utan kommentera. Men många reflekterar, bekräftar eller säger emot. Trots att vi inte träffats i ”verkligheten”

Jag har flertalet vänner som jag lärt känna genom nätet som jag aldrig träffat. Som Sari, Anne, Miriam, Tatiana och Hulda. Men som jag delat mycket med och som jag betraktar som riktiga vänner.

Sen har jag nätvänner jag har träffat irl som Tofflan, Nina, Monica och Micke. Alla trevliga, omtänksamma människor.

Micke klappar mitt hjärta extra mycket för just nu. Han har förlorat sin pappa och det är en stor sorg. Då kan man få stort stöd av vänner. Både irl och via webben.

Jag är tacksam för de vänner jag fått genom nätet.

Födelsedagstankar

En annorlunda födelsedag.

Jag har fått grattishälsningar hela dagen via nätet, mail, telefonsamtal, snigelposten och sms. Men ingen på jobbet vet att det är min födelsedag och således har ingen sagt grattis. När man är van att alla elever och kollegor har koll känns det lite annorlunda. Som att bära på en hemlighet.

En aktiv arbetsdag som vanligt. Jag gillar verkligen det  oförutsägbara. Och så påstår man att jungfrur  är lite tråkiga och vill ha fasta rutiner med regelbundet schema 😉

Det var planerat födelsedagsmiddag.  Men så hände något på jobbet som gjorde att jag fick stanna kvar. Kanske inte vad man längtar efter på sin födelsedag, men det är bara att gilla läget. Det ingår i jobbet och jag gillar mitt jobb. Verkligen.

Men jag kom hem. Nu har jag fått både middag, dessert och ett glas vin. Tack <3

Och det är inte alla som blir besjungna av ett gäng lärarstudenter på sin födelsedag! Finaste dottern är ju chefsfadder på lärarutbildningen och hon har pli på sina nollor 🙂

 

Jag funderar mycket på ledarskap. Har plockat fram mina böcker i organisation och ledarskap. Alltid bra att friska upp sina kunskaper. Även om erfarenhet är viktigare än teorier.

När jag började läsa organisation och ledarskap sa en kollega krasst: det enda man behöver veta i en organisation är vem som ligger med vem!
Tänk om det vore så enkelt. Sen orkar inte jag hålla reda på vilka som ligger med varandra i en organisation. Jag jobbar hellre.

Och jag tror att kommunikation och hur man kommunicerar i en organisation är det viktiga. Hur ser informationsflödet ut? Hur kommunicerar man? Vilka kommunicerar med varandra?
Jag personligen tror mer på direkt kommunikation. Gillar att se personen i ögonen när man diskuterar. Men jag uppskattar skype som redskap för möten och mail för information. De har blivit mina ständiga följeslagare. Men när det gäller är öga mot öga oslagbart.
Vi är dock olika och har olika sätt att kommunicera. Jag utgår från min personlighet. Kan inte spela en roll, utan är mig själv.

Det finns många likheter mellan chefsrollen och lärarrollen.

Som lärare har jag alltid tillämpat frihet under ansvar. Man måste ge människor utrymme att ta ansvar, men också vara tydlig med vilka ramar och regler som gäller. Även vara tydlig med konsekvenserna när man inte tar ansvar.

Förtroende är en viktig ingrediens. Som ledare måste man vara pålitlig. Om jag ska få mina elever/medarbetare/anställda att följa min riktning måste de kunna lita på mig lika mycket som jag litar på dem.

Tydlighet ger trygghet och är man trygg vågar man. Som chef är man den som bestämmer och pekar ut riktningen. Det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet.

Jag har haft chefer som lärt mig hur man absolut inte ska vara som chef. Jag har nu en chef som vägleder och ger mig insikt, men jag måste ändå gå min egen väg. Göra mina egna val. Ta egna beslut. Visa framfötterna.

Tack för livets hårda skola som givit mig erfarenhet och kunskap.

Tack för alla fina gratulationer idag och tack för alla presenter.

Jag har fått precis vad jag önskade mig: kärlek och omsorg, middag, Blender, uppmärksamhet och blommor. Jag har t o m fått fler presenter!

<3

Allvar och lite trams

I en av skräpkommentarerna som spamfiltret lagt i karantän stod det:
Hey nice post, but haven’t you become kinda boring?

Ja, men tack så jävla mycket för en sån uppmuntran. Och ja, jag får svära i min blogg.

Om jag har blivit tråkig så säger jag bara take it or leave it!

Jag skulle kunna ösa ur mig massor om saker jag känner och tänker tankar om. En del saker tänker jag onödigt mycket på och andra för lite. Jag får alltid dåligt samvete för att jag inte har något fadderbarn, skänker till välgörenhet eller sopsorterar fullt ut. Hade jag haft en anonym blogg hade jag  skrivit vad jag tycker och tänker fullt ut. Jag har blivit feg. I alla fall för stunden. Se det som en fas.
Fasen göramittbästapåjobbetglömidiotenochseframåt

Typ

Nya utmaningar

Jag funderar på hur jag ska få igenom nödvändiga förändringar. Ibland känns det som att valla en flock med egensinniga gäss eller snälla vimsiga lamm. Men vad fan Inna! Det här fixar du.  Du har överlevt 3 tonåringar och har jobbat som biträdande rektor 😉

Jag tänker på Mattis liknelse om kyrkogården. Att flytta en kyrkogård är inte så lätt, för de som ligger där är inte så villiga att flytta på sig. Så känns det ibland. Men jag är både tålmodig och envis.

Samtidigt som det är klurigt är det intressant och jag får inte ont i magen av oro som jag fått tidigare i livet när problem dykt upp och uppgifterna hopat sig. Det känns som att jag börjar bli vuxen på riktigt. Jag har tålamod på ett helt annat sätt.  Tack vare alla jävligheter som livet utsatt mig för har jag växt och nu står jag stadigt på jorden med ett inre lugn som gör att jag är någon att hålla i hand när åskan går. Även om skilsmässa, dålig ekonomi, svek, dumpad av vänner, hjärtesorg, ångest och bråk med exmakar och advokater inte är något jag önskar andra. Men det som inte dödar det härdar som sagt.

Det är en skönt känsla när man löser problem effektivt och snabbt. Jag fascineras fortfarande av hur maskineriet fungerar.

Min padda gör det verkligen lättare att jobba på bussen. Just att jag kan jobba till och från jobbet gör att resorna inte känns så onödiga om du förstår vad jag menar. Men jag föredrar ändå en viss distans. Jag minns hur det var när jag bodde mitt emot jobbet och aldrig kände mig ledig jag jag var ledig. Men det var i ett annat liv, ett annat århundrade t o m 🙂

 

Ute ösregnar det och jag myser  under en filt med levande ljus i rummet. Mac ligger i knät och Sally snarkar bredvid mig. Ja katter kan snarka. Högt 🙂

Jag vet att jag suger på att lägga upp bilder i bloggen annat än efit-dagar. Min inre fjortis har typ tagit semester. Men jag är inte den som är den. Varsågoda dagens fjortisbild: en äkta papiljottant!

Harmoni

En stillsam söndag i hemmets vrå närmar sig sitt slut.

Kontemplation och eftertanke har fyllt min dag.

Det är viktigt med tid för reflektion.

Jag har även levt upp till mitt rykte som husmor i detta hem och har gjort ett härligt och välbehövligt röj i köket. Skurat och rensat kylskåp, diskat, skurat och gjort fint. Slängt skräp och sopor. Gjort matsedel för veckan och handlat mat.

Idag har jag lagat middag. Sen blir det sonens uppdrag under veckan.

Vad vi åt? Stekt sandskädda och potatismos med rårivna morötter. Sån mat jag är uppväxt på. Gott. Fisken har pappa dragit upp ur havet.

Två naglar har gått av idag. Den ena så långt in att det gör rejält ont. Jag är förvånad att mina långa naglar har hållit så länge. De brukar spricka och gå av.

Ikväll har jag skypat med bästisen. Så härligt att prata med varandra. När man bor en bit ifrån varandra är skype perfekt. Jag är lyckligt lottad som har goda vänner både nära och långt borta <3

Kläder för morgondagen är framplockade och matlådan färdig. Nu har jag förvandlats till papiljottant och ska avsluta den här söndagen med lite musik och en bok.

Det är en gåva att se de ljusa stunderna i livet.

Söndagsfunderingar

Efter flera timmars härligt samtal med Äldste sonen igår tittade jag på Pluras kök. Jag gillar Plura. Jag glömde bort att jag skulle skypa med bästisen. Men det är inte var dag sonen sitter och pratar med mig i flera timmar.

Sen var det tvärslut. Somnade som en klubbad oxe. Hur normalt är det att gå och lägga sig vid 22 på en lördag liksom?
Nåväl jag fick betala. Vid 3 låg jag klarvaken. Tankarna snurrade och det tog lååång tid innan jag lyckades somna igen.

Vaknade tidigt. När paddan och jobbtelefon plingade till förstod jag att klockan var 7.
Men jag är ju som jag är så självklart gick jag inte upp och började härja utan det blev kaffe (jag tvingades ju går upp och laga kaffet så klart) och söndagsmys i sängen. Surfa med paddan, gosa med kelsjuk katt och mannheimer & tengby på webbradio.
Man får göra det bästa av tillvaron. Fast gosa med katten är inte så genomtänkt. Jag är nämligen allergisk.Det kliar som faan i ögonen. Katten bor vanligtvis på Hisingen hos Yngste sonen. Hon kom hit på semester i juni. Skulle stanna 2 veckor. Så uppdagades det att sonens lägenhet var fuktskadad och nu har lilla pissen varit på semester i 2 månader. Man ställer upp för familjen och jag står ut med ögon som kliar ett tag till.

Dagen ligger öppen. Jag är full av liv.
Ta vara på dagen och livet. Livet kan ta slut fortare än man anar. Så slut fred, vårda dina relationer och våga älska.

Kärlek är att släppa taget om din fruktan.

Positivism

Jag har fått ett antal kommentarer  om min ”positivism”

Jag är en obotlig optimist och tror gott om alla.

Som barn fick jag smeknamnet Solsken just för att jag alltid var så glad och snäll.

Genom hela mitt liv har jag varit övertygad om att det ordnar sig.

Men jag har alltid fått ångest och hjärtklappning när obehagliga saker händer.  Oroligt för att inte räcka till och för att inte göra vad som förväntas av mig.

Jag är också en känslomänniska som blir djupt sårad när någon utnyttjat min tillit.

Hösten 2010 rasade mitt liv ihop och jag föll i ett svart hål av sorg och smärta. Mina barn var allvarligt oroade för mig. Mina närmaste vänner försökte få mig att inse att jag fastnat i en destruktiv tankespiral när jag var helt handlingsförlamad av sorg.

Med hjälp av terapi, vänner och skrivandet kom jag på fötter och hittade tillbaka till den positiva person jag är.

Olika saker har gjort att livet gått upp och ner och i mars i år bestämde jag mig.

Nu får det vara nog med gnäll och negativt ältande.

I fortsättningen ska jag ha en positiv livvssyn och se det positiva i allt som händer.

Det var en magisk vändpunkt.

Positiva saker har hänt.

Men det viktigaste är att jag hanterar motgångar på ett annat sätt. Det blir inte hjärtklappning och ångest utan, ja nu har detta hänt, hur ska jag hantera det på bästa sätt?

Tänk att det kan vara så enkelt att man bestämmer sig för att ha en positiv livssyn!

Strax efter jag bestämt mig för att ändra mitt tankesätt fick jag telefonsamtalet som ändrade  mitt liv:

Hej jag ringer från företaget xx. Jag undrar om du är redo för en förändring i ditt liv?

Jag vågade ta steget och jag sa ja.

Det är jag glad över att jag gjorde.

Även om jag hittat min inre styrka så vet jag att jag har saker att utveckla. Jag måste sluta vara alla till lags och vara rädd för att inte bli älskad om jag sätter gränser. Jag måste våga vara tydligare och peka med hela handen när det behövs. Stå på mig mig helt enkelt. Förlita mig mer på magkänslan. Den är min bästa kompass.

Men jag tänker fortsätta vara en obotlig optimist och tro gott om alla.

Däremot tänker jag inte ge de som utnyttjar min snällhet en andra, tredje, fjärde chans längre.

Som sagt, jag är godtrogen, men inte dum i huvudet.

Ute är det grått och regnet dekorerar Göteborg. Jag har fått morgonkaffe och känner mig tillfreds inombords.

Har sovit som ett oskyldigt barn ända till halv 9!

Var nog ganska trött. Nej, jag var supertrött. Jag menar hur många sitter och somnar på en rockkonsert 🙂

Amaranthe på Liseberg igår kväll var mycket bleka. Sen blev det fler band på Valand, men behållningen av det ena bandet var sångarens sixpack 🙂 Och sen somnade jag som sagt. Idag blir det också musik som är mer min. Folkrock och folkmusik. West of Eden samt Göteborgssymfonikerna med Sofia Karlsson.

Fredagsinlägg

Någon klagade över att jag bloggar för lite 😉

Men det är väl bra att jag har så mycket att göra på jobbet att det enbart blir tid för att blogga morgon eller kväll?

Jag jobbar verkligen i en spännande, intensiv verksamhet.

Nu sitter jag på tåget söderut. Musik och samvaro med vänner står på agendan. Jag hoppas få en dejt med yngste sonen också. Samt lite sovmorgon. Även om Häxan surtant verkar ha flyttat till Långtbortistan så ska man inte utmana ödet.

Jag önskar alla en fin kväll!

Tjolahopp mina gullvippor <3

Nya möjligheter

Ny morgon, ny vecka, nya möjligheter.

Jag har alltid gillar måndagar.

Har sovit som ett oskyldigt barn i natt.

Tankarna har fallit på plats.

Det som inte dödar det härdar är en kanske sliten klyscha, men sann. Och det är viktigt att vara sann mot sig själv. Ja, sann mot andra självklart. Det finns väl ingen som vill leva i en lögn. Ärlighet varar längst.

Ibland smärtar det att erkänna sanningen för sig själv. För att inte tala om hur naken man är när man avslöjas som lögnare för andra. Men insikten ger också styrka och kraft att vandra vidare.

Vi växer genom svårigheter.

Det är viktigt att våga växa. Inte blunda för svårigheter.

Det svåra är att erkänna att en del människor inte är vad vi vill tro att de är.

Livet blir vad vi väljer att göra av det.

 

Solen skiner och det kommer att bli en härlig dag.

Jag hoppas att Prinsessan och svärsonen får en fin tur till Stockholm.

Jag tänker ha en fin tur till Åsen 🙂

God morgon mina gullvippor <3

Solskenshelg

Det har varit en härlig helg på landet hemma hos Helen. Strålande sommarväder, goda samtal, trivsam samvaro, tid för eftertanke och härliga konserter.

Igår kväll råkade jag ut för något  speciellt. Före kvällskonserten klev vi in på museecafet och en person som sitter vid ett bord tittar på mig och säger: jag känner igen dig. Du var väl förälder på dagis i Bengtsfors?
Och visst var jag det. För många år sedan. I ett annat liv.
Så tittar en av musikerna i sällskapet på mig ( han spelade i ett av banden jag lyssnade på /dansade till  under 80-talet) och frågar mig: du hörde väl till Bokenäsets ådra? Jag bekräftar och vi börjar genast prata och minnas.

Det är 30 år sedan och jag blir igenkänd! En härlig känsla. Självkänslan blir genast boostad. Jag känner mig bekräftad.

Så här snygga var Helen och jag  en gång i tiden.

Sotlugg och Linlugg 🙂


Tältande brudar på folkmusikfestival 🙂

 

Jag har fortfarande en envis hosta. Skit säger jag. Det påminner om mycoplasma. Jag som aldrig är sjuk. Men det är bara att bita ihop och dricka honungsvatten och käka halstabletter.

Jag känner mig uppfylld av energi och det lär jag behöva. Det kommer att vara fullt ös på jobbet hela veckan. Men jag gillar att det är massor att göra och dynamiken i verksamheten.
På fredag bär det av till Göteborg. Kärleken och jag ska gå på konsert. Måste erkänna att jag saknar Kärleken. Jag fick frågan om Kärleken verkligen existrerar. För att jag bara pratar om honom, men visar aldrig bilder. Han existrerar.  Ni som känner honom vet vad han heter och ser ut. Men han vill inte förkomma i min blogg. Så därför skriver jag väldigt  lite och lägger inte ut några bilder. Även om Kärleken inte läser bloggen respekterar jag hans vilja.

Respekt och tillit är två av de viktigaste ingredienserna i en relation. Oavsett om det är en kärleks- vänskaps eller yrkesrelation.

Respekt och tillit.

Jag hoppas att du har haft en bra helg min vän oavsett var du befinner dig.
Ta vara på guldkornen i tillvaron.

Kärlek och respekt mina gullvippor <3

Efit lördag 11 augusti

En solskenslördag. Är på besök hos en gammal vän (ja, hon är inte gammal, men vi har känt varandra sedan vi var 12 år) Sitter i godan ro och kollar min bloggroll. Upptäcker att det är Efit idag och inte i morgon som jag trodde! Hjärnan har för mycket att fundera på. Eller nåt. Men självklart blir det en efit här idag 🙂

Nu kör vi!


09-tiden
Sovmorgon till halv 9 och sen lite morgonbloggande på det.


10-tiden
Multitasking på hög nivå: dricka kaffe, chatta, blogga, lyssna på melodikrysset, prata och fundera över livets svårigheter.


11-tiden
Pyntad och påklädd. Hår och ansikte illustrerar hur jag känner mig: tillplattad och vemodig. Det gör ont i själen just nu.


12-tiden
Helen och en av sönerna binder upp bönorna i grönsakslandet. Jag är fin gäst och fotograferar 🙂


Bonusbild
Det surrar av insekter överallt: malvan är invaderad av humlor och bin. Det märks att jag är på landet nu.


13-tiden
Har tittat in hos grannen (också en gammal vän) och dricker lite te.


Bonusbild
Jag njuter av det vackra sommarvädret och det härliga bondelandskapet. En pensionerad traktor 🙂


14-tiden
Fikar på Bohusläns museum: Äggost med björnbärssylt. Kan ej beskrivas, måste upplevas.


15-tiden
Dagens första konsert. Familjeföreställning med gruppen Navarra. Duktiga ungdomar.


16-tiden
Njuter av sol och värme på verandan. Det är ju faktiskt sommar idag!


17-tiden
I väntan på middagen. Jag har inte bara varit gäst. Jag har gjort sallad och dukat också 🙂


18-tiden
Middag^^
Tänk att kunna grilla OCH sitta ute i solsken. Det är vi inte bortskämda med denna sommaren.


19-tiden
Sitter kvar på verandan efter middagen och njuter av solen. Och ja, jag har Sveriges mest oplockade ögonbryn. Har förlagt pincetten.


20-tiden
Dagens andra konsert: Nordic fiddlers bloc. Tre fantastiska spelmän från Norge, Shetland och Sverige. Livligt, medryckande, vackert och vemodigt. Underbar folkmusik som väcker längtan och lust i själen.


21-tiden
Mörkret sänker sig över landskapet på vägen hem.


22-tiden
Ser ni något?
Nej det gjorde inte vi heller. Moln på den mörka himlen.  Vi såg i alla fall Karlavagnen. Men inget stjärnfall.

 

Och Du, lämna en kommentar. Det är så trist med alla som bara smyger förbi. Jag blir  jätteglad för alla kommentarer^^