Blog Archives

Saknad

Behovet av reflektion är större än jag trodde.

Dagarna är fyllda av till ytan ingenting, men inombords pågår hur mycket som helst. När jag minst anar det: ett ord, en fras i en bok, en scen i en film, en sång  får mig att brutalt inse vad som är sant: min son är död.

Christian finns inte längre och så fylls jag av sorg och gråter hämningslöst. Då är det skönt att vara ledig, gå hemma och göra ingenting. Själen måste få sörja och läka.

Det är tre månader sedan han dog och om två veckor ska vi strö hans aska i havet.

Han ville få sin aska strödd i havet.  Han älskade att vara i Ellös, så därför strör vi askan i Ellösfjorden, helt enligt hans vilja. Det känns helt rätt. Jag behöver ingen grav att gå till. Jag har hans foto och ett ljus bredvid hemma och jag tänker på honom varje dag.

Åh vad jag saknar dig Christian <3

Jävla unge som skulle gå och dö.

cc

Ur balans

Livets ordning är helt ur balans.

Sorgen är obarmhärtig och nyckfull. Ena stunden är livet som vanligt: jag är glad och lycklig och skrattar. Så slår sanningen till och jag förlamas av sorg. Min son är död. Chrille finns inte längre. Tillvaron är en emotionell berg- och dalbana mellan himmel och helvete.

Om och om igen får jag höra att jag är så stark. Och jag undrar vad de menar. Jag är ju bara. Vet inte något annat. Så säger H till mig att det är okej att bryta ihop. Alice viskar i mitt öra att jag måste släppa ut sorgen, kan inte bara ta hand om alla andra. Och jag släpper loss och gråter. Gråter när jag minst anar det. Gråter när jag skrattar. Skrattar och gråter samtidigt.

Barn ska inte dö före sina föräldrar. Punkt.

10175992_10152348270065688_6378616425314153844_n

Christians begravning blev precis så vacker, ljus och fylld av glädje, minnen och kärlek som jag tror att Christian ville. Han pratade med oss i familjen om hur han ville att hans begravning skulle vara och vi har gjort allt för att uppfylla hans önskemål. Det blev ett vackert och glädjefyllt avsked. Och samtidigt en av de värsta dagarna i mitt liv. Men jag har en underbar familj och de finaste vännerna och vi stöttar varandra på bästa sätt.

Samtidigt exploderar naturen i värme, försommar och grönska. Vi klipper gräset, grillar, sitter ute på kvällarna och njuter av fåglarnas konsert. Livet föds på nytt.

10290706_10152348270005688_2486708541240659353_n

Min tröst är att Chrille har det bra nu. Han slipper smärta och ångest. Han har fått ro. Men jag längtar och saknar honom. Får aldrig mer höra hans röst.
Jävla unge! Du fattas mig!

Fuck cancer!

Jag saknar dig

3 veckor har gått sedan vi hittade dig. Det är fortfarande helt obegripligt att du är död. Förnuftsmässigt vet jag. Jag har sett och hållit om din döda kropp, men hjärtat kan och vill inte förstå.

Man ska inte begrava sina barn. Det är fel ordning. Men jag vet att du inte lider  längre. Du är fri från sjukdom, värk och oro. Jag håller ihop, för det finns inget alternativ. Jag har två andra ungar att ta hand om och det är så mycket praktiskt med att planera din begravning, tömma din bostad och ta hand om dödsboet. Men fatta hur mycket som ska göras. Inte blir det bättre av att din pappa, som du inte ville ha någon kontakt alls med, helt plötsligt har rätt att tycka och tänka om allting.  Livet är jävligt orättvist ibland.

Det är många som visar sin omsorg och sympati. Som vågar bry sig och som tröstar. Människor som jag enbart känner ytligt är så snälla, men så är det människor jag trodde var vänner som inte hör av sig alls. Men vad är det man säger: i krisen prövas vännen. många säger att de inte vet vad de ska säga eller skriva. Det räcker med en kram eller att man vet vad som hänt och att man bryr sig. Det är inte vad man gör som är det viktiga, utan att man gör.

Fast helst vill jag bara krypa under täcket och glömma omvärlden och inte känna denna enorma sorg och saknad. Hjärtat är tomt. Min unge finns inte längre. Jäkla skitunge.

Jag saknar dig <3

Tankar i mörkret

Det är snart natt. Ute är det mörkt och regnet faller över den lilla staden vid den stora sjön. Men lägenheten där mina möbler bor är inte mitt hem.

Hemma är där mitt hjärta bor. Längtar hem.

Jag kämpar på i tillvaron. Jäkla sjukdom och elände som drabbar människor jag älskar. Det tär och jag känner mig hela tiden otillräcklig.

Att vara arbetslös är också tärande. Helt plötsligt är man inte en i gänget längre. Bortvald. Utanför. Blir inte inbjuden längre. Bara bortvald.

Människor som har uppskattat min kunskap och kompetens, som jag peppat och delat livets vedermödor vänder sig bort och finns inte längre. Det gör ont.

Men det finns en mening med all skit som man tvingas genomlida.

Jag växer som människa. För jag är stark. De som tar mig för dum och naiv bedrar sig. Men det är jobbigt med växtvärk

Jag tror på karma.  Stenhårt. Jisses vad en del kommer att få. Kanske inte nu, men sen.

Tålamod är en av mina dygder.

Avundsjuk

Jag är så avundsjuk.

För första gången i mitt liv har jag ingen skolavslutning att uppleva.

Barnen är vuxna.
Jag jobbar inte längre i skolan.

Och jag undrar om det går att smita in och ta del av glädjen  i en skola pyntad med blommor och fylld av förväntansfull glädje?

Höra barn sjunga och spela. Vuxna hålla tal och känna att halsen snörper ihop sig när vi sjunger  Den blomstertid nu kommer. Mitt i all glädjen brukar jag fälla några tårar. Alltid. Lyckliga studenter som firar att tiden i skolan äntligen är slut. Glädje och fest. Gemenskap och kalas.

Jag vill också gå på skolavslutning.

ps. Visst blev jag glad när mina gamla godingar ringde och lämnade ett meddelande på mobilsvaret häromnatten och undrade hur jag har det och uttryckte sin glädje över livet. Vilket gäng ni är! Favvoeleverna <3

Jag är lyckligt lottad som har haft så många underbara och härliga elever. Idag har jag privilegiet att arbeta tillsammans med några. Det kallar jag bonus.

God morgon

Sovmorgon. Sov ända till kvart i 7. Skönt att ligga kvar och filosofera. Mysa och njut av livet.

Grått ute, men solsken i sinne. Framför allt harmoni i själen. Något som tydligen provocerar. Tänk om var och en kunde sköta sig själv och inte störa sig så mycket på andra. Tycker jag. Människor är olika. Punkt.

Kaffe och äggmacka. Levande ljus. Talbok. Dator i knät.

En perfekt lördagsmorgon i sängen.

Det gäller att njuta av livet. Ta vara på de små guldkornen.

Jag har tänt ett ljus och pratar med farmor. Min älskade farmor som betytt så mycket för mig. Farmor har varit död i 10 år och hon fattas mig. Men jag vet att hon finns och vakar över mig och jag pratar med henne ofta. Farmor är en fantastisk coach som peppar och talar om för mig när jag ska bita ihop. Hon är min skyddsängel tillsammans med farfar som också skyddar och bevakar. De ledsagar i mörkret.

Det är en god morgon.

<3

Sol och samtal

Gick ut i det fina vädret. Kollade bakluckeloppis. Inget att ha som jag behövde. Man ska inte köpa saker bara för att det är billigt.
Strosade i affärer. Köpte trosor och strumpor. Samt en mössa. För att jag behövde. Fixade present till en vän. Köpte middag. När jag stod i fiskaffären insåg jag hur lyckligt lottad jag är när jag får kräftor av pappa. Herregud kräftor är ju dyrare än oxfilé! Vi får äta med andakt.

Helt plötsligt drabbades jag av ett häftigt blodtrycksfall. Jag trodde jag skulle tuppa av. Har inte haft ett sånt sen jag var gravid sist. Det är 20 år sedan. Ibland är det jobbigt att ha lågt blodtryck.

Lyckades ta mig till fiket och drack kaffe och försökte prata med grabbarna. Med betoning på försökte. Som vanligt var det något band som spelade på scenen mitt i gågatan och volymen var hög. Det hade varit lättare att sitta och messa till varandra.

Hem och vila. Fast jag ska inte klaga. Lågt blodtryck är väl bättre än högt förmodar jag.

Städa sig lite. Åh vad jag tycker det är tråkigt att städa. Men måste ju. Ingen annan gör det. Blommorna i köket blev nog glada för lite omsorg. Golvet uppskattar att bli rent. För att inte tala om vad fötterna gillar att gå på rena golv!

Idag blev det helt klart. Jag har fått en plats!

Det ska bli sååå kul! Precis vad jag behöver. Och så underbart att ha råd att unna sig såna här roliga saker. Dessutom kommer jag att utvidga mitt nätverk.
Nätverk is da shit!

Middag. Vi åt med andakt. Typ 20 kr/kräfta. Det var gott.

Sen satt vi och pratade, lyssnade på musik och pratade, pratade, pratade i flera timmar.

Jag är lyckligt lottade som har så fina barn. Vuxna barn.

Kärleken till mina barn är den starkaste kraft jag vet.

Jag är lyckligt lottad som har barn.

<3

Jag saknar min vän som var min jämlike och mitt intellektuella motstånd, men ibland blir inte livet som man tänkt sig.

Bryt ihop och gå vidare. Eller nåt. Det som inte dödar det härdar säger man. Fanfanfan säger jag.

Blandade tankar på en tisdag

Vaknar kvart i nio och inser att jag har sovit 8 timmar i sträck. En hel natt utan att vakna en endaste gång. Jag har dessutom drömt om jobbet för första gången. Positiva drömmar 🙂

Läser lite nyheter och bloggar innan jag går ner för att koka kaffe. Ser dagens datum och inser att det är min bröllopsdag. Även om jag är skild sedan 2001, så kan jag ändå minnas 24 juli som en fin och positiv dag. Oavsett hur vårt äktenskap var så finns det positiva minnen också. De bästa är tre: Johan, Sara och Christian <3

Ju äldre jag blir desto mer reflekterar jag över livet och relationer (nej, jag börjar inte bli gammal) Insikten om att livet är skört gör att man vårdar det man har mer. Och gräset är inte grönare på andra sidan. Lev och ta vara på det du har.

Min farmor, som var mycket pragmatisk, är min vägledare och jag talar med henne varje dag, trots att hon dog för 10 år sedan. Jag känner att hon finns i min närhet och jag hämtar styrka från hennes kärlek.

Ute är det mulet och regnet hänger i luften, men jag tänker inte deppa ihop och gnälla för det. Vi kan bada och njuta av ledighet ändå. Vädret blir inte bättre av att vi gnäller.

Henriette och jag tänker bada idag. Oavsett väder. Det är ferie. Och vattnet i poolen är uppvärmt 🙂

Livet är gott.

God morgon mina gullvippor <3

10. childhood

En stor del av barndomen tillbringades hos farmor och farfar. De hade alltid tid. Farmor var hemmafru och jag var den dotter hon aldrig fick.

Farmor och farfars hem på Vindön var trygghet och äventyr. Det var hemma.

Alla jular firades på Vindön hos farmor och farfar.

Bilden är tagen  julen -74 tror jag.  Ja, jag var ett spinkigt barn. Det gick över.

Självklart hade min lillebror och jag en egen gran i ”lilla rummet” där vi alltid sov.

Barndom = Vindön

<3

Från vit till grön

Vilket väder!

Svinkallt i morse. Kan ju beror på kalla vindar och barfota.

Sen exploderade det!

Högsommarvärme.

Det var så varmt på jobbet att jag blev rädd att klimakteriet plötsligt dykt upp, men så såg jag andra svettas och byta om till kortbyxor och blev lugn.

Bussen hem var som en bastu. Det gick inte att stänga av värmen. Jag lyssnade på musik och försökte tänka semester 🙂

När jag kom hem åkte kläderna av. Ja inte alla, men nästan.

Gissa vem som har Sveriges vitaste ben?


Ni får blunda, så att jag inte bländar er. Att de är orakade och torra får ni stå ut med.

Sonen hade diskat och röjt enligt order, så idag slapp han utskällning. Tur det.

Så jag lagade middag.

Mat för gudar om du frågar mig.


Grillad sparris med finhackad rödlök, knaprigt bacon och riven brännvinsost.

I min kalender stod det tvätt idag. Men jag hade tvättstugan igår tydligen. Så jag är fri i kväll. Duktig flicka. Eller nåt.

Nya chefen hade glömt att säga till att jag börjar först på fredag. Så jag blev efterlyst. Skönt att de saknade mig. Innan jag börjar. Snart är det fredag.