Blog Archives

Reflektion och morgonkaffe

Jag upphör aldrig att förvånas.

Småsinthet, avundsjuka eller bara ren dumhet?

En del människor skulle behöva ett eget liv.

Men jag har rent mjöl i påsen och kan inte göra annat än att skratta åt somligas påståenden.

Om syftet med alla påhopp är att få mig att sluta min anställning, så kan jag upplysa att man har lyckats.

Jag har blivit headhuntad, utvald, erbjuden en anställning hos en annan arbetsgivare.

Där man uppskattar min kompetens och erfarenhet.

Och allt kommer att bli perfekt i skolan, när jag inte finns där längre, eller hur?

 

Första kaffekoppen är avklarad och solen skiner.

En perfekt start på lördagen.

Igår kväll roade sig Kärleken med raid. För den oinvigde: spelade World Of Warcraft tillsammans med sin spel-vänner.

Jag roade mig på egen hand. Började med veckans avsnitt av Grey´s anatomy. Grinade värre än vanligt. Och det borde inte vara tillåtet med såna cliff hangers inför säsongsuppehåll!

Sen fastnar jag.
Börjar lugnt och stilla med musik på Spotify samtidigt som jag kollade kläder och skor på nätet, gick sen över till youtube och då var det kört. Resten av kvällen lyssnade jag på musik, kollade klipp och var fast i nostalgiträsket. Youtube är paradiset för en nostalgiker. Som vanligt hamnar jag i Norge. Norsk musik, norska artister, norsk tv. Jag tror att en del av min själ är norsk. Men tanke på att jag härstammar från bohuslänska bönder sedan många generationer är väl inte det så konstigt kanske…
Det var som en vanlig ensamkväll hemma. Enda skillnaden är att när Kärleken raidar, så kan jag inte sjunga med som jag brukar. Men jag är van. När sonen har kompisar hemma brukar jag ha sångförbud. Av någon anledning är min sång störande 🙂

Till slut lyckades jag slita mig från youtubes förlovade värld. tittade på  the promise. En mycket sevärd brittisk dramaserie som skildrar Israel nu och då på ett upplysande, spännande och informativt sätt.

Perspektiv och kunskap.

Det finns så mycket okunskap och osäkerhet som skapar konflikter. Både i det lilla och det stora.

Innan man kastar den första stenen bör man rannsaka sig själv.

Tack för alla som hugger mig i ryggen och ger mig perspektiv och stärker mig i min tro att kärlek är vägen.

Tack för alla som tror på mig och ser mig för den jag är.

Tack för livet. Det är inte värt att slösas på bitterhet och ondska.

 

God morgon mina gullvippor <3

 

Kära dagbok

Ibland är det så himla svårt att komma på en smart rubrik.

En härlig arbetsdag lagt till handlingarna.

Tvätten hänger på tork.

Middagen avklarad. Idag var jag lat. Orkade inte laga middag. Så jag gjorde sallad. Gott.

Luther sitter på axeln och pockar på uppmärksamhet.

Städa. Röj. Släng. Skura.

Men jag är trött och tycker att jag gjort mitt idag. Jobba. Handla. Tvätta. Fixa middag.

Är ändå präglad av tidigare generationer.

Arbete först och vila sen.

Men jag har ju arbetat. Fast ibland känns jobbet som bara nöje!

Bloggen känns trist nuförtiden. Jag känner mig bakbunden.

Jag har valt att inte blogga om allt jag upplever.

Jag har valt att inte outa alla mina tankar och åsikter.

Och då blir det väl lite trist.

Men man måste inte alltid sticka ut hakan.

Jag strävar inte efter många besökare eller massvis med kommentarer.

Jag skriver mest för min egen skull och är glad för de vänner jag fått genom bloggen. Får jag kommentarer blir jag extra glad, även om det flesta bara smyger förbi.

Vi gör val genom hela livet. Val som får konsekvenser.

Jag väljer att vara återhållsam med vissa saker. Faktiskt så kan jag det.

Andra väljer att tycka helt absurda saker. Som att påstå sig vara allergisk mot fattiga människor. Jag vägrar länka.

Jag är hellre fattig och klok än rik och dum i huvudet.

Är all uppmärksamhet av godo?

Är det verkligen värt att säga och göra vad som helst bara för att bli ”kändis”?

Tack och lov att jag har förnuftiga ungdomar runt omkring mig med sunda värderingar och en klok människosyn.

 

Ja förresten!

Grattis älskade dotter till sommarjobbet! Din sista sommar som student.

Morgontankar

Sitter med min kaffekopp i lugn och ro. Har sovit som ett oskyldigt barn.

Læser nyheter, kollar sociala medier och læser kommentarer till artiklar på olika stællen. Det debatteras friskt både hær och dær. Många har åsikter och tonen kan vara hård. Det ær lætt att hæva ur sig vad som helst nær man gømmer sig bakom ett anonymt alias i media. Det ær fegt tycker jag.

Och jobbar man i skolan som jag så ska man stå till svars før allt.

Framfør allt førvæntas man vara pedagog dygnet runt. Aldrig privatperson. Man ska vara lærare i alla sina tankar och gøromål. Gud bevars, lærare ær væl inte mænniskor! Lærare kan man sæga vad som helst om.

Hur många andra yrkesgrupper har det kravet?

Jag ær en førebild før mina ungdomar genom att vara mig sjælv. Visa hur livet ær. Glædje, sorg, framgång, motgång. Att inte ge upp nær det tar emot, att be om ursækt nær jag gjort fel, att argumentera før min sak som jag tror på, visa omsorg om andra, var en god mænniska och genom att visa andra mænniskor respekt.

Genom att visa både glædje och sorg har jag fått en helt annan kontakt med mina elever.

Bara før att man valt att jobba som pedagog innebær inte det att man førvandlas till en perfekt ofelbar mænniska.

Att dela med av sina erfarenheter ær verkligen lærdom.

Jag har ett genuint intresse i mina ungdomar och vill ge dem redskap att hantera livet. Bygga upp deras sjælvkænsla och sjælvførtroende. Då kan man læra sig vad som helst.

Den fantastiska resan de gør från augusti i ettan till studenten ær det ett privilegium att vara en del av.

Att vara lærare ær en del av min person, precis som jag ær mamma, dotter, syster, væn , kollega, flickvæn, granne, student och dammsugartant.

Mænniskor behøver prata mer øppet med varandra och visa varandra respekt. Inte skriva anonyma negativa påhopp.

Var finns det positiva konstruktiva tænket?

Ær jag missnøjd med något får jag arbeta før att førændra, inte bara klaga.

Kom ihåg: du kan inte ændra på andra mænniskor, bara ditt eget førhållingssætt till dem.

 

Nu væntar jag på att resten av gænget ska vakna (vi har ju lov) så vi kan æta frukost och åka till Frognerparken.

Vad ska Du gøra idag?

Utmaning

Jag har inte fått den av någon (blev inte utvald) men svarar ändå, för jag behöver skriva av mig.

Så kan man också göra.

Ta för sig, i s f att sitta och vänta på sin tur.

1. Vad gjorde du för tio år sedan?
För tio år sedan jobbade jag som lärare på vuxenutbildningen och hade precis vågat tacka ja till att undervisa i webbdesign för en klass el-killar. Mötet med dem var en aha-upplevelse och jag insåg att gymnasielärare var min grej! Jag kämpade för att livet som frånskild mamma med ungar som pendlade fram och tillbaka på helgerna skulle fungera. Jag var rädd för min exmake.  Längre hår, smalare kropp och sämre självkänsla. Jag var lycklig flickvän till T.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?
Bodde och jobbade på samma plats som idag. Började må bättre efter ett helvete med krossat hjärta hösten 2010.

3. Fem snacks du gillar?
Choklad
Choklad
Choklad
Choklad
Okej då, popcorn också

4. Fem sånger du kan hela texten till
Den blomstertid nu kommer och en hel hög andra psalmer
För kärlekens skull av Ted Gärdestad
Inte vill ja ha dig och massa andra folkvisor
You´ve got a friend av Carol King
Yesterday av Beatles

5. Fem saker du skulle göra om du blev miljonär
Skaffa ett hus vid havet
Ge pengar till mina barn
Ge pengar till mina föräldrar så de kan leva ett gott pensionärsliv
Ordna världens brakfest för alla vänner
Resa

6. Fem dåliga vanor
Dåliga? Vanor menar du?
Ligga i sängen med datorn.
Äta framför datorn.
Försvinner in min egen lilla värld och är ej kontaktbar för omgivningen.
Dagdrömmer för att förtränga sorg och smärta i s f att ge faan.
Skjuter upp jobbiga saker

7. Fem saker du gillar att göra
Dansa
Sjunga
Laga mat
Drömma
Sova

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa
Polotröja
Orange
Leopardmönstrat
Rutiga eller randiga byxor
Kortkort kjol

9. Fem favoritleksaker
Min iphone
Min Mac
Min pc
Min kamera
Spelet som jag inte kommer ihåg vad det heter: med vita och svarta kulor som man ska lägga ut och vrida runt för att få fem i rad.

10. Tio personer jag vill se göra den här utmaningen

Du som känner dig manad och som likt mig inte fått den av någon annan 😉

En lista till…

Namn: Inna
Piercingar: Nej
Tatueringar: Nej
Längd: 170  cm
Skostorlek: 38/39
Hårfärg: Blondin
Fräknar: På ryggen har jag massor. Inte en enda i ansiktet. Sörjde det när jag var yngre.
Önskar du att du bodde någon annanstans? Jag skulle inte säga nej till att bo vid havet.
Tycker du att du är attraktiv? Ja, ibland.
Vilket schampo använder du? Barnängens
Vad är du rädd för? Att bli övergiven, att barnen ska råka illa ut, att bli ensam och oälskad, att bli oförmögen att försörja mig, att bli blind. Att inte bli lycklig igen.
Gillar du berg- och dalbanor? Ja, snälla sådana.

Senaste…

Filmen du hyrde? Minns inte, men såg Tintin på bio.
Filmen du köpte? Ingen aning, det var så länge sedan.
Låten du hörde: beneath the surface med Dream theater
Låten du laddade ner? Ingen aning
Personen du ringde? Sonen
Personen som ringde dig? Jobbsamtal
TV-program du såg? One Tree Hill, första avsnittet sista säsongen.
Person du tänkte på? G

Favorit…
Låt: One med U2.
Sak att göra: sjunga, dansa, läsa, prata, hångla, älska, sova…
Sport: skidåkning och friidrott. Att titta på alltså.
Kläder: Klänning
Film: Billy Elliot, Into the wild, the Notebook, The full monty, An education  är några.
Bil: måste man? Jag är inte så intreserad av bilar, men Volvo xc60 är bra att åka i
Serie: Himmelblå,  oth


Har du någonsin…
Gråtit över en pojke? Skojar du! JAAAA
Gråtit över en flicka? Ja så klart. Jag gråter för allt.
Ljugit för någon? Ja.
Varit i slagsmål? Nej
Blivit arresterad? Nej

Antal…
Gånger du varit kär? på riktigt 4 gånger.
Gånger ditt hjärta brustit? Två
Hjärtan brustet på grund av dig? Ett?
Gånger ditt namn varit med i tidningen? Har ingen aning, men många. Det gäller att hålla sig framme 🙂
Senaste…
Boken du läste? Djävulsklippan av Stephen Booth.
Personen du fick e-mail av? Jobbmail
Personen du fick brev av? Jeanette <3
Personen du fick sms av? Chefen
Gången hela din familj åt middag tillsammans? På julafton.
Saken du köpte? Nya muggar på indiska. Stora och skitsnygga.

Tankar

Ibland lägger sig ord som en sten i skon och skaver.

Ord som man inte förstår och varför de sägs.

I debatt jag följer finns det personer med dold agenda som hetsar och provocerar.

Jag har dock lovat mig själv att jag inte ska ge mig in i skoldebatten. Inte låta mig provoceras och bli upprörd. Det är bättre att lägga min energi på annat. Som mitt jobb och mina arbetsuppgifter.

Vaknade före 7 i morse. Låg och tänkte. Mycket.

Nu är det kaffe och barne-tv tillsammans med finaste 7-åringen som ger perspektiv.

Jag tar hand om mig själv och har ansvar för att jag ska må bra.

Ibland är det svårt och ibland så självklart att jag inte ser att jag vårdar mig själv.

Jag visar omsorg om andra och stöttar och hjälper så gott jag kan.

Man kan bara göra sitt bästa.

Även om andra vill att man ska göra mer.

Sen är jag sån att jag mest bryr mig om min familj och mina närmaste.

Är det själviskt så är jag självisk då.

Nu far vi

Typ snart.

Jag sitter i morgonrock och papiljotter  och dricker kaffe. Mycket sexigt. Prinsessan badar naken. Ja, i badkaret alltså, vad trodde du?

Det har regnat i natt. De vidöppna fönstren har våta droppar överallt. Droppar som rinner och göra fina mönster när man vänder dem rätt. Åh vad jag gillar att putsa fönster *not*

Men om det är svalt, så kanske mina odlingar på balkongen överlever utan mig i 4 dagar. Sonen är inte så bra på att komma ihåg att vattna.

Oavsett vädret så ska jag till havet.

Jag ska slå på stort och låta snuttefilten hemma. Den gamla alltså.

Men jag har ju min nya snuttefilt. Iphonen.

Så det blir nog ett och annat blogginlägg =)

Så nu började det regna igen.

Läge för jeans idag kanske?

I väntan på att dottern ska vakna

Eller listjävel som fru Hatt skulle sagt. Listan är förresten plankad hos Fru Hatt.

Jag heter Camilla Antoinette. Men lyssnar även till Inna, Solsken, fröken, mamma, fjortistanten.

Jag är för tillfället nöjd med mitt liv, trots att jag är ensam.

Jag är duktig på bekräfta andra människor och inspirera.

Jag tycker inte om fiskbullar och lammkött. Mår illa bara jag tänker på det.

Jag är jättedålig på att be om hjälp. Kan själv präglar mig. För mycket ibland.

Jag läser snabbt, mycket och alltid.

Jag gillar att träffa nya människor.

Jag sjunger ganska bra, men tonomfånget har krympt när jag inte sjunger i kör längre.

Jag älskar mina barn över allt annat. Det är den enda kärlek som inte sviker.

Jag önskar att jag hade ett hus vid havet.

Jag är inte speciellt bra på att vara långsint. Förlåt och gå vidare är min melodi.

Jag pratar mycket, högt och gärna.

Jag tycker om att bada, men inte doppa huvudet.

Jag är beroende av bekräftelse.

Jag har på mig underklänning och trosor.

Jag dricker mängder av bubbelvatten.

Jag lyssnar på måsar som skränar.

Jag blir arg när jag är stressad och trött.

Jag är rädd för att inte bli älskad.

Jag kan inte förstå rasister.

Jag är pinsamt dålig på att förlora i spel.

Jag är uppväxt i en vanlig arbetarfamilj med mamma, pappa, två barn.

Jag har en mullig kropp med stora tuttar och tjockrumpa, men jag är frisk och stark och uthållig.

LÄS!

Ännu fler bra ord!

Varför bloggar jag?

Genom bloggvännen Hulda har jag hittat  Marianne som har en liten bloggutmaning om varför man började blogga.

Jag har nog skrivit om det här tidigare, men det tål att upprepas =)

Dagbok har jag skrivit i hela mitt liv känns det som, men började när jag var 13 tror jag.

Tankar, känslor, reflektioner och dokumentation av vardagen.

Sommaren -98 lärde jag mig html och skapade min första hemsida. Kärlek vid första ögonkastet.  Och på den vägen är det.

Dagboken blev publik.

Idag skriver jag flera inlägg om dagen och delar både glädje och sorg, allvar och trams. Samt en och annan bild. Jag vågar bjuda på mig själv och är inte rädd för att göra bort mig. Även om jag själv väljer vad jag vill dela med andra.

En del inlägg är låsta och andra hemliga, men de flesta är tillgängliga för vem som helst.

I januari 2010 slutade jag att koda själv och började använda wp på min hemsida. Något som jag absolut inte ångrar, men ibland saknar jag kodandet.

Genom bloggandet har jag fått många nya vänner och utvecklat vänskapen med andra. Jag har även utvecklat mitt språk och reflekterar lättare över tillvaron.

Men visst är det lite sjukt att första tanken som far genom skallen när något händer är: hur ska jag blogga om det här?

Bloggen är en del av mig även om jag inte är bloggen. Ibland är jag väldigt självutlämnande, men skyddar andra som inte vill synas publikt. Jag står för mina åsikter och har blivit allt mer reflekterande (det kan ju ha med åldern att göra också) men det är lättare att rannsaka sig själv och sina åsikter när man ser dem på pränt.

Bloggandet hör ihop med bekräftelsebehovet.  Att bli sedd och bekräftad är en av människans starkaste drifter.

Se mig, älska mig, bekräfta mig.

Det som är lite trist är att så många läser utan att lämna spår (annat är ett ip-nummer) Av de närmare 500 /dag som besöker bloggen är det några trogna få som kommenterar och bekräftar. Jag ser varje dag, både kända och okända, som läser, utan att ge sig till känna.

Jag har insett vikten av att väga mina ord på guldvåg ibland. Att bara skriva sånt som jag kan stå för och att vem som helst verkligen läser.

Jag har också insett att ord kan missförstås och misstolkas. Ibland blir inlägg medvetet tolkade negativt. Det trista är anonyma påhopp utanför bloggen. Tänk om kritiker vågade säga vad de tycker öga mot öga i stället.

Jag har haft ett fantastiskt stöd genom bloggen. Framför allt när mitt liv brakade ihop av hjärtesorg i höstas. Det varma stöd jag fick och all omsorg och sympati som jag fick av kända och okända var helt överväldigande.

Ska man sammanfatta varför jag bloggar så är det följande:

Bekräftelse Ingen idé att hyckla om det.

Vänner Tack för alla fina vänner jag har!

Ett sätt att få ut alla tankar och ord som snurrar runt i skallen. Terapi helt enkelt.

Varför bloggar Du?