Blog Archives

Morgon i Vika

Självklar hade jag glömt att stänga av larmet, så jag vaknade 6. Det var dock lätt att somna om.

Låg sen länge kvar i sängen  och filosoferade. Många tankar. Positiva tankar.

Nu sitter ett rufsigt morgontroll jag i soffan med kaffe och dator och bara är. Kaffe smakar alltid gott i Sponvika.

Typ så här:

Bilden är från sommaren 2010 och jag har samma nattlinne och mugg idag =) Ni som har hängt här ett tag kanske minns min underbara dotters kommentar om bilden =)

Det är skönt att åka bort när man är ledig. Fast Sponvika är inte borta, utan hemma.

Det är så värdefullt att höra till. Vara älskad för den man är och ha goda relationer.

Det så skönt att kunna bara vara. Tillsammans. Man måste inte prata. Kan bara finnas sida vid sida.

Bäsisen vilar på soffan och jag hänger på nätet.

En bra start på dagen.

Tiden går

Jag har försökt att låta bli att tänka på det, men det är svårt att styra  tankar.

För precis 1 år sedan fick jag ett telefonsamtal av mannen i mitt liv.

Mannen som älskade mig och som jag skulle bli gammal med.

Jag letade jobb och skulle flytta till Östergötland.

Under dagen hade jag gått på oktobermarknaden med finaste dottern och livet var på topp.

Då får jag samtalet som raserar mitt liv.

Han hade kommit på att han älskade sin före detta mer än mig.

Han valde att göra slut i telefon och försvann ur mitt liv för gott.

Livet blev svart.

Jag ville bara dö.

Familj, vänner, bloggen och terapi samt tid fick mig att få tillbaka livsglädjen och inse att prinsen bara var en groda.

Det var en fruktansvärd period i mitt liv. Inget jag vill att någon annan går igenom.

Men man lägger sig inte ner och dör, även om allt är nattsvart och hjärtat blöder.

Jag har växt mentalt och är en mycket starkare människa än för ett år sedan.

Men självkänslan har minskat.

Jag är ändå ganska nöjd med att leva ensam, även om det känns tomt emellanåt.

Jag föredrar dock celibat framför tillfälliga förbindelser eller random sex.

Min dröm är att träffa någon som är trogen, utan gamla ex i garderoben, en snäll och smart man som gillar att dansa och som accepterar mig som den jag är.

Det svåra är att träffa någon, för jag vill inte springa på krogen, har svårt för nätdejting även om jag vågat reggat mig på happypanncake och har alldeles för liten umgängeskrets där intressanta singlar dyker upp.

Hur gör man?

Eller ska jag bara acceptera att jag är ensam och ska leva ensam resten av livet?

Det känns lite ångestfyllt att tänka tanken att aldrig mer ha sex och att sova ensam resten av livet.

Eller är det bara åldersnoja?

Jag hade varken 30 eller 40-årskris.

Nu får jag panik av att tänka att det är 4 år kvar till 50!

50!

Jag som fortfarande är som en tonåring.

Hur gick det till?

Faan. Jag ville inte kyssa fler grodor. Kan inte bara prinsen dyka upp!

Visst ja, jag lever inte i en film.

Jag lever i verkligheten. Där hjärtan blir blir krossade och skitstövlar lever lyckliga.

Tänkte inte på det.

Jag är dock optimist och tror att det finns någon där ute för mig.

Jag har tagit de första stegen mot resten av mitt liv.

Jag har lämnat det gamla bakom mig.

Nu kan det bara bli bättre.

Vem vet vad som händer i morgon 😉

 

Frajdäj

Tänk vad mycket det gör att få sova till 7 i s f 6. Jag har inte sovit fler timmar. Nej den logiken har min hjärna inte fattat, men att slippa kompakt mörker. Det är ett lyft.

Sitter och äter frukost och tittar ut på frosten som ligger vit på taken. I kväll ska det regna enligt SMHI. Hösten är toppen, eller? Obs retorisk fråga. Hösten är min sämsta årstid.

Kort dag på jobbet, men massor att göra. Av praktisk karaktär. På fredagar är jag inte fröken utan utbildningsledare. Inget möte idag, utan fokus ligger på bilder till katalogen som ska tryckas.

Sen måste jag förvandlas till student och panikplugga i sista sekund.

Ikväll blir det familjemys med soffhäng, söner och Idol.

Livet är gott.

Trötthet

Orken tryter på kvällen.

Många bloggvänner skriver om tappad lust, bloggtorka, mörker och depp.

Hösten har den effekten hävdar jag.

Eller snarare regn och mörker.

Vem farao blir glad av kompakt mörker och pissregn?

Jag är just nu tacksam att jag är singel, för jag hinner eller orkar inte med något umgänge =)

Son 1 hade både tvättat och lagat mat när jag kom hem från jobbet. Guldstjärna.

Son 2 betalade tillbaka pengar han lånat och jag känner mig helt plötsligt rik veckan före lön när det brukar vara knapert.

Finaste dottern chattar med mig och är så underbart vuxen och fin.

All tre så olika och ändå lika.

Åh vad jag älskar er och är stolt över de människor ni är <3

 

Allt som skulle ske på jobbet idag har gått av stapeln.

Bästaste eleverna gjorde mig stolt i möten med både skatteverket och politiker.

Allt i skolan är inte kris och skit. Jag blundar inte för problemen, men jag tycker att man borde vara mera lösningsfokuserad än problemfixerad.

Och framför allt så kan man inte bara förvänta sig att någon annan har ansvar/ska lösa problemen.

Man kan börja med att rannsaka sig själv. Gör jag mitt bästa?


Resecentrum, Vänersborg 111019 kl. 18.20

Nu är denna dagen över och dags att hoppa i bingen.

Håll tummarna att vi slipper pissregn i morgon!

Familjeliv

En bra dag på jobbet.

Fröken på förmiddagen och kontorsråtta på eftermiddagen.

I mitt anställningskontrakt står det lärare/utbildningsledare, om någon undrar.

Det är ganska fascinerande att klistra kuvert och beställa böcker är bättre betalt än att lära ut programmering, databasteori och teknikutveckling.

Hemma efter 17. Småprat med sonen, gos med katten, laga lite mat, städa sig lite (så slipper jag i morgon)

Något som slår mig är den harmoni som präglar mitt hem.

Sonen mår bra ( trots arbetslöshet) vi bråkar sällan och vardagen flyter på.

De andra två, som flyttat hemifrån, har det bra och jag njuter av att mina barn är vuxna.

Fy farao vilken pärs att ta sig igenom tonåren. Ensam med tre!

Men vi överlevde.

Idag är det min skilsmässodag.

Dagen då jag fick papper på att skilsmässan ägt laga kraft.

Sonen tycker att det är en dag värd att fira.

Kanske inte direkt fira, men ändå markera vändpunkten i mitt liv.

Inna för 10 år sedan och Inna idag är två helt olika personer.

Då rädd, osäker, kuvad och nedtryckt. Konflikträdd och svag.

Idag stark, självsäker, självständig och betydligt rakare.

Den svaga osäkra personen finns så klart i mig också. Men jag vet mitt egenvärde.

Jag slår inte knut på mig själv för att vara andra till lags.

Jag vågar säga vad jag tycker.

Jag vågar be om hjälp.

 

Att våga gå. Att våga slå sönder en familj var nödvändigt för min egen skull.

Men både barnen och exmaken säger idag att det var rätt.

Vi hade några hemska år med bråk och hämndaktioner. Men när man vill hämnas så skadar det bara barnen.

Idag har exmaken och jag en neutral relation.

Vi kan träffas och umgås, för barnens skull, utan att det blir spänt. Vi är ju länkade samman resten av livet genom att vi har tre barn tillsammans.

Men vägen dit har varit lång.

 

Imorgon blir det familjemys igen. Lillskiten(19-åringen) kommer hem till mamma.

Hemlagad pizza och Idol.

Det är bara prinsessan som saknas <3

Vi kanske ska skypa raring =)

Tiden går

Det har snart gått ett år  sedan marken rämnade.

När den jag älskade och skulle bli gammal med helt plötsligt kom på att han älskade sin fd. mer.

Varför han skulle stöta på mig och få mig så förälskad, när han ändå skulle gifta sig med henne, kan man fundera på. Men det är en ickefråga numera.

Det har varit ett lärorikt, utvecklande år.

Smärtsamt.

Oerhört smärtsamt.

Men jag har växt och har en inre harmoni som inte fanns tidigare.

Jag har insett att H var en parentes i mitt liv och att kattguld glimmar lika fint som guld när man inte tittar noga.

Det har tagit tid att läka en krossat hjärta. Och jag tror att det är viktigt att ta just tid. Inte kasta sig in i ett nytt förhållande, för att man längtar, saknar och inte vill vara ensam.

Men det är min uppfattning.

Jag tror på att landa ordentligt. Bearbeta klart.

Karens.

I mitt vuxna liv har jag haft 3 förhållanden. 2 där jag har valt att gå och 1 där jag blev dumpad. Det senare har fått mig att reflektera. Mycket.

Det är skillnad på att lämna ett destruktivt förhållande, bryta upp från något som inte leder någonvart och att bli dumpad när man är som mest förälskad.

Livets skola är hård ibland.

Tiden läker som sagt sår.

Det trodde jag inte under en lång period, svårt tyngd av sorg och utan livsglädje.

Men livet vann. Glädjen kom tillbaka.

Jag är starkare än förut.

Jag har lärt av smärtan och sorgen.

Jag har vågat visa mig svag och fått hjälp.

Växt. Utan svårigheter växer vi inte.

Nu är jag redo att gå vidare i livet.

Glad <3<3<3

Sonen ringer mitt i ett möte:

Gissa var jag är?

Några timmar senare  skickar han ett sms:

har du socker, salt, ättika och dill?

Jag: JAAAAAA!!!!

Jag förstår genast vad han menar!

Vid halv åtta dyker han upp med nyfångad makrill och vill att jag visar hur man filear dem.

Så jag filear makrill så det står härliga till. Plättlätt ju.

Sen följer en diskussion och vi enas ganska lätt till slut.

Det blir fredagsmys!

Förutom idol och familj blir det lite tilltugg.

Sånt här:

Gott!

Tack snälla pappa <3

 

Harmoni

Sovmorgon. På riktigt.

Jag har sovit som en prins i 8 timmar.

Underbart.

Kaffe och banan samt dator i knät.

Duschad, påklädd och kammad.

Det regnar ute, men jag bryr mig inte.

Mår bara gott inombords.

Är hos människor jag älskar och trivs med.

Familjen K är min familj också.

Vi hade en supertrevlig kväll igår.

Ketil hade lagat jättegod mat. Som alltid.

Trevliga och härliga människor runt bordet. Vuxna, tonåringar och barn tillsammans.

Prat, skratt och samvaro.

Spela lite spel. Och när mina barn inte var med var jag en stjärna på skitgubbe.

Eller idioten som det heter i Norge.

 

Jag har lovat Lillstrumpa att baka idag. Mitt fjärde barn. Världens bästa 7-åring.

Men först ska jag njuta av kaffe och surfrunda.

Harmoni.

 

Förväntan

Kolsvart ute.

Men idag var det lättare att kliva upp i gryningen.

Konferens med UF och UE.

2 dagars härlig samvaro med fantastiska kreativa positiva människor från Norge och Sverige.

Att jobba med entreprenörskap är såååå stimulerande.

Så idag ska jag åka tåg.

Ända till Ed.

Bo på hotell.

Det är inte var dag man bor på hotell i Ed.

En av de bästa sakerna med Ed är att det är nära till Norge.

Så när konferensen är slut i morgon sticker jag över gränsen till Sponvika.

3 dygn tillsammans med bästisen.

Snacka om bonus!

ps. för vän av ordning som undrar så är jag kompledig på fredag och mina elever påverkas inte negativ. De har uppgifter och jobbar entreprenöriellt med företagsutveckling bl a. I fall någon har åsikter och skulle vilja klaga menar jag. Lika bra att förekomma.

 

Längtan

Det ekar tomt ibland.

Både kropp och själ saknar.

Jag längtar tvåsamhet. Att höra ihop. Att inte leva ensam.

Men det är svårt. För hur undviker man att drabbas av svek igen?

Hur vågar man lita?

Och hur möter man någon? För mig är det  ett problem. Var och hur?

Jag som har sagt tvärt nej funderar på nätdejting.

För hur ska man annars träffa någon?

I min vardag är det dåligt med lediga karlar, bland vännerna mest bögpar och inbitna ungkarlar. Var finns  singlarna som är något att lita på?

En man som inte har ett ex gömd i garderoben.

Jag vill inte råka ut för ännu en man som påstår sig vara färdig med sitt förra förhållande, lova en framtid tillsammans och sedan brutalt dumpa för att gifta sig med sitt ex.

Jag längtar.