Blog Archives

Vad är meningen?

Trivsam eftermiddag på jobbet. Så klart. Vi har fantastiska elever. Familjär stämning och härliga kollegor. Ja, jag trivs på jobbet om du inte fattat det!

En toppenkväll i goda vänners lag med skratt, trams, bowling och mat. Tack Lärarförbundet!

Så får jag frågan hur det är med kärleken av en vän  jag inte sett på länge. Om jag fortfarande är lika lycklig?

Då ramlar jag ner i gropen av sorg och saknad och all glädje är som bortblåst.

Faan. Jävla skit-G! Varför skulle du dyka upp i mitt liv och få mig att älska dig om du ändå bara skulle försvinna?

Och jag undrar om det verkligen är värt att våga bli förälskad och älska någon?

För sorgen och smärtan när det går åt helvete är så mycket större än glädjen när man är förälskad. Någon sa till mig att jag inte ska bli så häftigt förälskad, utan vara mer sansad. Hur gör man då? Lagom förälskad finns det?

När jag är ensam tjatas det på mig att skaffa mig en karl, som om de går att köpa på ICA. När jag blir dumpad får jag frågan vad är det för karlar jag träffar? Och jag börjar ställa mig den frågan också?  Kanske bättre att leva i celibat och slippa bli sårad resten av livet? För jag är ledsen och sårad. Det gör ont att få sitt hjärta krossat.

Jag är så trött på alla dessa jävla lärdomar i livet!

fanfanfan

Relationer

Ju äldre jag blir desto mer inser jag att det perfekta inte finns.

Att man ska ta vara på det man har och får.

Relationer handlar om att ge och få.

Oavsett om det gäller kärlek, vänskap eller arbete.

För mig handlar det om att omfamna det goda och stå ut med varandras sämre sidor.

Att acceptera det där som inte är så perfekt.

För det finns inga perfekta människor eller perfekta relationer.

Men det finns goda relationer.

Hur kräsen ska man vara?

Drömma om det perfekta eller vårda det man har? Ibland är det värt att kämpa för att få det att fungera. Andra gånger bäst att släppa taget.

Vi väljer själva. Även om vi inte är medvetna så väljer vi. Hela livet.

Jag gör så gott jag kan  för att vårda mina relationer och har lärt mig att göra mig av med energitjuvar. För det mesta.

Jag kan lita på att min bästa vän är ärlig och säger sanningen. Även när den svider. Vi tycker olika om en del saker, men har aldrig bråkat. Vår relation bottnar i kärlek och ömsesidig respekt för varandra.

Jag har en jättebra relation med min chef och vi har rykt ihop som bare den några gånger. Men blivit samt lika fort och snabbt rensat luften för att gå vidare. Där finns också en respekt för varandra.

Det finns människor som har helt andra åsikter om hur man ska arbeta, men som jag har den största respekt för och som jag kan samarbeta med ändå. Just för att vi har samma grundläggande värderingar och för att vi respekterar varandra.

Accepterar vi  varandras dåliga sidor, för det finns inga perfekta människor, så får vi bra relationer.

 

För att fungera ihop med andra måste jag fungera själv. Tycka om mig själv och acceptera den jag är. Jag kan jobba med mina sämre sidor och se dem för vad de är.

Jag vill gärna se mig själv som snäll, glad och omtänksam, med koll på tillvaron och smarta argument, men jag är också sur, grinig och lat.

När jag är stressad eller trängd blir jag bitchig och pekar gärna med hela handen samt höjer rösten och vägrar att lyssna på motparten.

När jag är ledsen kan jag inte prata vettigt utan gråter floder och har svårt att få ihop rösten. Sjåpig fick jag höra under hela min uppväxt.

Jag kämpar däremot på med min inre utveckling och mina relationer. Hela tiden har människor  kommit och försvunnit längs livets stig. Några har funnits där hela tiden. Andra har bara gått längs med en kort stund.

En del avsked har varit smärtsamma. Andra har knappt märkts.

Det viktiga är att vårda de betydelsefulla relationerna.

Dalai Lama säger att meningen med livet är att uppnå lycka. Då är det vår skyldighet att göra det bästa av våra liv.

Sorterat under avdelningen blandat svammel och tankar när man är för mycket ensam.

 

Bedövad eller var det bedrövad?

Hela dagen har jag varit som i koma.

Trött och ont i huvudet.

Dagens enda lektion fungerade tack och lov toppen. Kreativa lösningar och intressanta diskussioner. Me like Teknikutveckling.

Samtal, möten och skrivarbete som fungerat att utföra trots hodepine.

Lätt frustration över människor som låter sin avundsjuka styra sitt agerande.  Hur orkar man liksom? Seriöst?

Hela dagen har det snöat. Nu snöar det rejält. Riktig Vänersnö.

Det är svinkallt och halkigt.

Arbetsdagen avslutades med arbetslagsträff. Tack och lov för Martin som fixade kaffe och Gunnar som köpt kakor!

Dagens frisyr:

Ja, man kan ha mössa på sig hela dagen inomhus är även om man är 40+

Babs undrade varför jag hade mössa på mig?

-För att det är en jävla skitdag!

Vi har ett härligt arbetslag som trivs ihop så det blev en bra avslutning på denna dagen ett liv liksom.

Bussen hem var kall och inte kunde jag lyssna på musik, eftersom jag glömt hörsnäckorna hemma i morse. Dessutom tog det evigheter att komma fram på 45:an p g a en olycka.

Ja, jag gnäller. I min blogg får jag både gnälla, svära och säga vad jag tycker.

När jag är glad får jag kritik för det, så nu borde det väl vara bra när jag är trött, ledsen och gnällig.

Visst har jag mycket att vara tacksam över, men ibland är det svårt att bara tänka positivt.

Faaan. Tänk om man bara fick dra täcket över huvudet och vakna när sorgen och vintern försvunnit.

Eller så gör jag som jag gjort i hela mitt liv. Sätter på ett leende och låtsas att allt är bra och jag är glad trots att jag gråter på insidan.

Fake it until you make it.

 

Nu ska jag stoppa i mig lite mat och sen lägga mig i sängen med Mac på magen och trösta mig med veckans avsnitt av oth. I´m a sucker for drama you know. Har jag tur blir det lite förlösande gråt. Och håll tummarna för att jag slipper hemska drömmar i natt.

Smärta

Leo skriver om oro i själen.

Ångest.

Ibland bara ett lätt fladder i magen som man kan svepa bort med lite städning, positivt tänk eller förtroliga samtal.

Ibland kramar ångesten skiten ur dig och gräver i magen så att det gör fysiskt ont.

Oftast känner man sig ensam med sin ångest och smärta. Men den drabbar oss alla. Att dela lättar ofta på trycket. Oro för ekonomi, sjukdom, arbete och annat praktiskt kan man oftast göra något konkret åt.

Men ont i själen.

Sorg.

Den är svårare att hantera.

Där hjälper tid.

Ibland är det jävligt tröstlöst, men tid hjälper att döva smärta.

Att veta att tid läker sår är mitt mantra just nu.

Jag vill att tiden går fortare, men det är omöjligt att styra.

Det går över. En vacker dag kommer jag att se tillbaka och inse att det var en nyttig lärdom som utvecklade mig som människa.

Och att utvecklas som människa är ett nog så viktigt mål. Mina upplevelser ska inte vara förgäves.

Lärandet är livslångt och vi växer av att ta oss igenom svårigheter och hantera  oro och ångest utan att fly.

Men just nu hade jag klarat mig utan den lärdomen.  Även om såren läker, så är det svårt att låta bli att pilla på sårskorpan.

Men vem sa att det skulle vara lätt att vara människa.

Även om det känns som att en del är helt oberörda och bara vandrar vidare utan minsta skråma.

Det är i stunder som nu som jag hämtar kraft i Kirkegårds ord:

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv

Jag har förlorat fotfästet.

Men kommer att ta mig upp på fötter igen.

Det viktiga är att våga tro.

Jag vågar älskar mig själv.

Jag vågar tro på mig själv.

Jag måste tro på kärleken igen.

Jepp

Lite trött och ledsen. Men jag har sovit bra.

Jag är ingen morgonmänniska. Kommer aldrig att bli. Det är hårt att vara B-människa och tvingas gå upp 6 varje dag.

Ensamtid utan att någon pratar med mig.

Fasta rutiner.

Halvsova på bussen.

Kaffe.

Det gör att jag bli snäll och trevlig mot de flesta.

En vän frågade hur jag har det, så jag sa som det är. Han sa att det syntes. Ljuset som lyste runt mig har försvunnit.

Men jag har en jävla inre styrka.

Jag har gråtit färdigt.

Inte redo att gå vidare.

Men redo att läka och må bra.

Hitta tryggheten i mig själv igen.

Inte leta efter en utopi.

Karma.

Nu är jag redo för en lång arbetsdag med massor att göra.

Entreprenörskap. Reklamfilm. Håltimme med bästaste eleverna. Marknadsföring. IT-support. Organisation.

Jag älskar mitt jobb!

Ibland blir det annorlunda

I fikarummet pratades det om utställningarna jag skulle  se. Frida Kahlo och Jan Lööf

Filmen jag drömde om. Men jag har ju läst boken i alla  fall.

Jag blir lite avundsjuk på de som fått se. Jag som sett fram emot så.

Jag skulle få se med Kärleken.

Visst är det en världslig sak.

Jag kan åka till Göteborg själv och gå på konstutställning på egen hand. Men det är inte samma sak.

Filmen kan jag se senare på annat sätt. Men det är inte samma sak.

Sug. Ja egentligen tänker jag fula ord. Mina elever har sagt att jag ska svära på riktigt och inte säga sug och sug långsamt.

Men som sagt en världslig sak.

Jag har annat i livet som inte alla har.

Ett jobb jag älskar.

Barn.

De finaste elever som finns.

Tak över huvudet.

Mat varje dag.

En frisk kropp.

Livserfarenhet.

Musikalitet.

Intelligens.

Snällhet.

Humor.

Ironi.

 

Men jag saknar lite. Jag har nog typ växtvärk…

Sovit ut

Herregud vad jag har sovit ut.

Somnade som ett oskyldigt barn och sov 7 timmar i sträck. Fick en härlig godmorgonkram av världens finaste 7-åring, låg och wordfeudade lite och sen somnade jag om.

Vaknade 10 och kände en skön harmoni i kroppen. Inget ont i magen.

Gårdagens meditation var precis vad jag behövde.  Gemenskap och samtal. Känslor. Positiv energi och insikter.

Jag vet vad jag ska jobba med för att må bra. Det gäller att våga ta itu med det som är svårt och gör ont. En del flyr från det jobbiga och får aldrig harmoni i själen. Jag flyr också ibland. Men vi lurar bara oss själva.

Meditation är ett bra redskap för att må bättre, uppnå inre harmoni och få energi.

Det gäller att stå på.

Den enda som kan få mig att må bra är jag själv. Jag kan få hjälp och stöd av andra, men det är bara jag som kan jobba med mig själv.

Förtroliga samtal med sin bästa vän är den bästa medicin när man är ledsen.

Nu sitter jag i mitt hörn i den gröna soffan, med kaffe i muggen och mår gott.

Hemma.

Kanske dags att fundera på frukost lunch?

Om ett par timmar får jag sällskap av min älskade 7-åring <3

Fota sig lite

Dags att fotas för en tidningsartikel.

Stripigt hår och ögon som behöver hängsle och livrem för att hålla sig uppe.

Nåja, på med ett leende så blir det nog bra.

I alla fall en ärlig bild på en trött och ledsen människa.

Känslor, musik och så

Det har varit en bra dag på jobbet.

Massor av härlig energi från världens bästa elever har lyft mig gång på gång. Helt seriöst finns det nog inga som kan få mig att skratta så mycket som mina godingar.
Arbetsdagen avslutades med ett möte, som också var givande. Det är härligt att ingå i ett sammanhang och faktisk känna att jag betyder något. Ja, jag vet självkänslan är kass ibland. Samtidigt är jag kaxig som bara den. Förklara det någon?

En av mina elever frågade mig: hur är det? Och jag svarade ärligt att det är så där, men jag håller ihop. Det är bra det fick jag till svar och jag förstod att h*n visste. Senare frågade en kollega om jag fortfarande flög av lycka och var tvungen att säga att jag blivit vingklippt rejält.Och kämpade med tårar som ville trånga fram.

Faan.

Då spelar man musik.

Försvinner in i en annan värld och bearbetar.

Ja, jag lyssnar på musik jämt. glad. sur. arg. ledsen. deppig. irriterad. lycklig. olycklig.

Det finns musik för alla sinnestämnngar.

Tack och lov för det!

I nuläget blir det mycket Adele.
I can´t make you love me
Set fire to the rain
Someone like you

Men det går inte att grotta ner sig i sorg för mycket. Då behöver man musik som rycker upp. Som peppar tar fram lite och jävlar anamma!
Fuck you
I don´t wanna be
Happy
Chop suey
Kingdom for a heart
helter skelter

Så finns det musik som lägger sig som balsam om själen
Angel
Feel
She´s so high
Perfect

Och så har vi favoritlåten. Som jag aldrig tröttnar på. Som passar oavsett hur jag mår: glad. ledsen. arg. sur. olycklig. euforisk.
One

Musik är viktigt för mig. För de flesta tror jag. Mina ungdomar visar mig nya band som jag aldrig skulle upptäcka annars och det är härligt. Sonen visade mig Sonata arctica, dream theater och Muse. Mina elever har givit mig dead by april, In flames, gamma ray, hillary swift och kapten röd m fl.

Fast jag är glad om jag slipper hard style 🙂

Nej vad sägs om att fixa lite middag och varva ner. Morgondagen är förberedd och jag kan göra vad jag vill resten av kvällen.

Upp och ner

Livet är en berg- och dalbana skrev någon i ett blogginlägg.

Det kan man lugnt säga.

Och jag vill hellre ha upp och ner. Glädje och sorg. Eufori och depp.

Jag vill hellre känna att jag lever, även om det gör jävligt ont när man slår i botten.

Hellre smärta än lobotomi. Hellre hudlös än likgiltig.

Smärtan håller mig alert. Oftast. Åtminstone levande.

Hela dagen har präglats av trötthet.

Alla har varit trötta idag. Något speciellt torsdagssyndrom?

Eller kanske tredjeskoldagenefterlovet-syndrom?

Fast kanske mest depp över mörker och pissregn.

Man kan inte tro att det är januari när man tittar ut genom fönstret.

Regn.regn.regn.

Gud gråter. Jag gråter. Änglarna gråter.

Gråten lättar på trycket över bröstet och minskar den brännande smärtan i magen.

Eleverna har fått mig att skratta och känna glädje. Stor glädje.

Det är en fröjd att se dem samarbeta, planera och jobba fokuserat.

Jag är lyckligt lottad som har ett sånt underbart jobb och så fina elever.

Huvudet är fyllt av tankar. Tänk om man fick betalt för alla ord som snurrar runt.

Jag känner mig sviken och lurad.

Så är det.

Men livet går vidare.

Trots hudlöshet och känslor finns det ett jävlar anamma inuti den här bruden.