Blog Archives

Kropp

Karlavagnen igår kväll talade man om kroppar.

Vad man tycker om sin kropp, vad man är nöjd/missnöjd med, om man gjort någon större förändring osv.

Den del av kroppen som jag alltid varit mest nöjd med är mina ögon.

Samtidigt är de mitt handikapp.

Jag är ett rejält blindstyre. Har haft glasögon sedan jag var 10 år och har sedan en månad tillbaka numera progressiva glasögon. Det är fortfarande jobbigt att hitta rätt läge framför datorn, men jag biter ihop och hoppas att det ska bli bättre.

Det jag har haft har mest komplex för är mina bröst. Tycker att det är skitjobbigt med dessa tuttar som alltid är för stora och ständigt är i vägen och som gör att jag får ont i nacke och axlar. Men sina gener kan man inte göra så mycket åt. Om man inte lägger sig under kniven och där är jag inte.

Jag är mullig och jag tycker att det är okej.

För jag har en frisk och stark kropp. De senaste 13 åren har jag varit hos läkaren  E N gång. För 2 år sedan när jag fick kalkaxel. Annars är det bara en och annan förkylning och lite huvudvärk ibland. Samt musarm. Men det räknar jag ändå inte som sjuk.

Så länge jag har hälsan och är stark tycker jag att det är okej att vara tjock. Det är mest omgivningen som har ont av det. Med små kommentarer och gliringar.

Men det är inte mitt problem. Jag tycker att jag duger och är bra även om jag inte är smal.

När jag var ung yngre och smal var jag ständigt missnöjd och osäker.

Nu när jag är 40+ ser jag min kropp som en vän.

Den har fött tre barn, huserar mig och orkar massor.

Jag har skavanker och ärr, men den är boning för min själ och jag tycker om mig!

Nu ska jag ta mina valkar och kurvor och åka till jobbet. Mitt roliga och stimulerande jobb.

Klockan 17 är det S E M E S T E R.

Imorgon har jag sovmorgon. *gillar*

God morgon mina gullvippor <3

Ibland

Onsdagar innebär lång arbetsdag fullproppad med aktiviteter.

Jag kan koppla av på bussen hem och brukar slumra till på slätten.

Idag hade jag sällskap av Springsteen och när jag klev av bussen var jag lagom mosig i huvudet.

Trött, inte gammal Daniel!

Väl hemma var det skönt att sparka av sig klackskor och knäppa upp bhn. Ni utan tuttar fattar inte vilken befrielse det är. Och varför väljer jag klackskor när jag trivs bäst barfota????? Jag blir ingen dam ändå. Fatta!

Det är då jag jag saknar mitt gamla liv.

Ja, inte det livet. Men jag saknar att cykla till och från jobbet. Få röra på sig och få motion på köpet. Jag saknar inte grälen med maken och att hämta och lämna ungar på dagis, ständigt tvätta och vara kuvad.

Men tänk att få cykla varje dag. Åh vad jag saknar min röda cykel som blev snodd av en dum tjuv.

Då behöver man inte få dåligt samvete för att man inte motionerar när man kommer hem från jobbet.

På nya jobbet finns det gym. Det känns hoppfullt. För tränar jag orkar jag mer och blir piggare.

För ont i leder och sämre ork beror inte på att jag är gammal Daniel. Bara så att du vet!

Till middag blir  det sallad. Lunchlådan som av någon anledning inte följde med mig i morse, utan stannade kvar i kylskåpet. Snopet, men bekvämt nu. Inget ont som inte har något gott med sig 🙂

städat

Solsken över Dalsland idag.

Dagens arbetsuppgifter är avklarade.

Ungdomarna längtar studenten.

Jag städar och röjer. 9 år på samma arbetsplats sätter sina spår. Men jag lyckas slänga förvånansvärt mycket. Jag som är en klassisk hamster.

Jag beundrar de som kan slänga och rensa bort.

Jag sparar efter devisen ”det kan vara bra att ha”

Eller så får jag en personlig relation till mina saker. Knäppt jag vet, men vi är alla olika.

Städning hör annars till det tråkigaste jag vet. Jag går igång på en ren diskbänk och städar när jag är arg eller rastlös, men min dröm är att ha råd att betala för städning. Betala vitt alltså, inte några svarta pengar.

Nu får jag äntligen en lön att leva på, inte bara överleva, så jag skulle kunna prioritera städtjänst.

I många år försörjde jag 4 personer på en inte allt för hög lön och har fått trolla med knäna varje månad för att få det att gå ihop. Det är många gånger jag har förbannat det där studielånet som ska betalas. Men det är samtidigt studielånet som givit mig en inkomst.

Någon sa en gång att den bästa löneförhöjningen är självförsörjande barn och det ligger mycket i det.

 

Hela dagen har jag haft sällskap av en molande huvudvärk. Tur att jag inte haft några lektioner, utan enbart jobbat administrativt. Kunde t o m vila 10 min på soffan på lunchrasten.

En rask promenad i solskenet efter en dåsig bussresa jagade till slut bort hodepinen.


Jag har en dejt med Steve Jobs nu. Han ska få göra mig sällskap i sängen.

Dagens…

ORD

-Du är alldeles för ung för att använda såna ord.  Jag sa sålt smöret och tappat pengarna.

-Där kommer läraren som ger mig kalla kårar. Någon får dåligt samvete när jag går förbi.

-Du är en ängel som hjälper mig! Samme person blir glad när jag ger respons på arbetet.

-Skolan kommer att förlora en av sina största tillgångar när du slutar. Klassen funderar hur det blir på skolan till hösten.

FÄLLA

I godan ro sätter jag på mig bältet när jag satt mig på bussen hem. Jag har alltid bältet på när jag åker buss om det finns. Sitter och lyssnar på musik hela vägen hem över slätten som dränks i regn. Väl framme ska jag knäppa av bältet och kliva av som vanligt, men sitter fast!
Bältet är helt omöjligt att få loss. Busschauffören kommer för att hjälpa (det är inte var dag man får närkontakt av busschaufför) men jag sitter fast. Så i stället för att plocka upp nya passagerare kör han iväg till verkstan där det finns en snäll mekaniker som tills slut får skära av bältet och jag kommer loss och kan gå hem 🙂

 

För övrigt har dagen innehållit regn, regn och regn.

Har även varit hos företagshälsan och fått min hälsoprofil bedömd.

Vi pratade livssituation, ergonomi och hälsa.

Jag är frisk och stark och uthållig, har god syreupptagningsförmåga och väger mer än jag borde.  Intet nytt alltså.
Jag hade bättre syreupptagningsförmåga 2009. Skillnaden är att jag tränade regelbundet då. Nu är jag alldeles för lat. Och äter för mycket sötsaker.

Så mitt mål är så klart att träna mer och äta mindre godis.

Fast hur lockande är det att ge sig ut på power walk i ösregn?

Det känns skönt att veta att jag har tillgång till gym på arbetet när jag börjar hos min nya arbetsgivare. Tänk att kunna träna på lunchrasten på jobbet!

Det är lättare att träna på sommarhalvåret  när det är ljust och varmt ute.

Dagens arbetsuppgifter är avklarade. Jag kom underfund med vem jag bokat möte med idag till och med 🙂

Så nu kan jag göra vad jag vill resten av kvällen.

Det ligger en bok och ropar på mig. Så det blir nog horisontalläge och mord på Island. Känns som en bra tisdagssysselsättning när det ösregnar ute.

Livsglädje

Torsdag brukar betyda trött.

Men idag är jag uppe med tuppen och är både pigg och glad. Kan ju beror på att jag lade mig före 22 igår.

Jag är fylld av livsglädje.

Livets räkmacka är stor.

Även om jag är fattig som en lus. Hata räkningar!

Men det finns så mycket annat i livet som är underbart.

Familj vänner kärlek jobb

Jag är lyckligt lottad.

Eller så är det karma.

Jag tror på karma.

Var en god människa.

Tänk positiva tankar.

Gör goda gärningar.

Just nu mår jag jävligt bra och jag är så övermodig att jag påstår att jag förtjänar det.

Vet ni!

Koltrasten sjunger för mig varje morgon *gillar*

God morgon mina gullvippor <3

Jag vägrar

Duscha, bädda, packa och klä på sig är inte så ansträngande.

Jag är helt utmattad. Huvudet känns som det är inlindat i bomull.

Jag vill inte!

Jag vägrar!

Försvinn jäkla skitförkylning!

Jag vägrar bli sjuk!

Det är inte förhandlingsbart.

Sista

Så är det redan sista lediga dagen.

Imorgon är det vardag igen.

Det ska bli skönt faktiskt.

Jag klarar inte av att vara ledig för länge, blir så lat.

26 februari. Idag skulle min älskade farmor ha fyllt 93 år.

Men hon finns inte längre i livet. Jag saknar henne mycket fortfarande, trots att det är snart 9 år sedan hon dog.

Farmor har präglat mig. Min inre styrka kommer från henne. Jag var den dotter hon aldrig fick. Vi hade ett särskilt band. Jag pratar fortfarande med henne och vet att hon och farfar vakar över mig.

Henriette frågar varför jag skrattar så mycket?

Leo undrar vad jag skrattar åt?

Skrattet är en del av mig. Jag är en glad och positiv person. De första ord som far genom huvudet när jag ska beskriva mig själv är glad och snäll. Jag har nära till skratt och ser humorn i det mesta. Jag har tack och lov självdistans och kan skratta åt mig själv.

Det bästa är att skratta tillsammans med andra. Alice och jag lockar fram skrattet i varandra. Det blir en härlig synergieffekt.

Skrattet utlöser endorfiner och har en bra terapeutisk effekt. Faktiskt.

Jag skrattar åt det mesta. Dråpliga situationer, dåliga skämt, roliga skämt, snuskiga skämt, ironiska skämt, associationer, minnen.

Även när jag är deppig, sur eller ledsen kan jag skratta åt roliga saker.

Och jag är en sån typ att jag kan sitta och tänka på en kul sak och börja skratta för mig själv och omgivningen fattar ingenting.

Mina elever är vana.

 

Nu ska jag dricka varmt honungste. Känner mig lite tjock i halsen. Med tanke på alla bassilusker som finns i huset är väl inte det konstigt. Håll tummarna att det stannar vid tjock i halsen. Jag vill inte få ont i halsen också. Basta.

Måndag kväll

Dagens stora snackis är företaget i grannstaden och dess konkursansökan.

Min sympati går till de anställda.

Sen får vi hoppas på en bra lösning.

Ibland måste allt gå åt helvete för att det ska bli en livskraftig utveckling.

För övrigt har jag haft en bra dag på jobbet. Jag får så mycket positiv energi från alla härliga ungdomar.

Hunnit julhandla lite.

Haft positivt samtal med sonen.

Och bakar nu knäckebröd till jul.

Luften har gått ut mig. Mest för att det är mörkt större delen av dygnet. Och att jag inte är gjord för att gå upp före 6 på morgonen.

Trött som ett snöre stämmer verkligen.

Men jag är en lycklig flicka och jag njuter av livet.

En bloggpost som innehåller nötkräm

Unicef har också en strålande kampanj på gång. Alla som bloggar om den bidrar till insamlingen. Så här skriver de; Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Blogga du med! Hämta materialet här och skriv ett innehåll som innehåller nötkräm.


Foto: UNICEF

Åldersnoja

Mina barn retar mig för att jag har fått panik för att det bara är 4 år kvar till 50.

Snart 50 år!

Hur fan gick det till?

Jag, som fortfarande är 17 för det mesta.

Ingen 30-årskris.

Ingen 40-årskris.

Men en jävla ångest för att bli en 50-årig tant.

Rädd för att bli gammal och inskränkt. Tycka att det var bättre förr och fördöma ungdomen.

Att kroppen degenereras har jag däremot inga problem med.

Stela leder, hängbröst, åderbråck och ont i höften bekymrar mig inte.

Solsken =)
Ni vet ju pigg och fräsch jag ser ut på morgonen =)

Många i min ålder har rynknojja och köper dyra krämer och behandlingar.

Jag har en vanlig enkel ansiktskräm från apoteket. Kostar oförskämt lite. Rynkorna är få, men de bekymrar mig inte.

Mina rynkor är ju tecken att jag levt och att jag skrattat mycket.

Så varför har jag sån panik för 50?