Blog Archives

Dag 20

18 Nov 2010 @ 5:14 by

Ännu en mörk natt. Vaknar i ottan.  Sover för lite.

Ensam och ledsen.

Tänk vilken skillnad det är på ensam och ensam.

Jag gillar ofta att vara ensam. När jag själv valt det.

Men nu är det bara tungt.

Bortvald. Dumpad. Avpolletterad. Kastad. Avfärdad. Oönskad. Värdelös.

Du gav mig en glimt av paradiset.

Sen slängde du ut mig, låste dörren och kastade bort nyckeln.

Jag känner mig som en paria.

Jag försöker att förstå. Men känner mig bara lurad.

Lurad av den snällaste, mest omtänksamma människa jag träffat. Som jag känner den djupaste kärlek för.

Men som inte vill veta av mig alls. Bara stängt ute mig ur sitt liv.

Det gör ont ska du veta. Fattar du hur du sårat mig?

Eller du kanske inte bryr dig. Lever vidare obekymrat och nöjd.

Tankarna mal, båda dag och natt. Det är värst på morgonen.

Jag ältar och ältar. Men bloggen är min ventil.

Utan den skulle jag gå under av sorg.

Det hjälper att få mina ord på pränt.

Se mina tankar.

Försöka förstå.

Kämpa vidare.

Jag har begått många misstag i mitt liv.

Är full av fel och brister.

Men försöker ändå att vara en god människa.

Visa omsorg om andra och göra mitt bästa.

Jag är en känslomänniska som svär och skrattar, gråter och älskar.

Går in för saker och ting till hundra procent.

Misslyckas ibland. Men jag vågar.

Nu är jag vingklippt.

Bränd.

Det suger.

Nu ska jag ta på masken. Smink, kläder och ett leende.

Åka till Göteborg.

Skolverkskonferens.

Denna gången för skolledare om entreprenörskap.

Det kanske kan bli en givande dag.

Skönt att vara bland okända en hel dag.

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,  3 Comments

Svart

17 Nov 2010 @ 18:37 by

Klädd i svart.

Svart ute.

Svart i sinne.

Allt är bara nattsvart.

Jag har försökt att rycka upp mig. Har t  o m dammsugit och diskat.

Hemmet har förfallit sista tiden, men jag orkar inte bry mig.

Tankarna mal och pendlar mellan hopp, förtvivlan och oförståelse.

Du ställde själv frågan: hur kunde jag göra så här mot dig?

Men du svarade inte på den. Jag undrar fortfarande.

Det känns som att jag blev lurad i en fälla och jag föll oanat i den. Tillitsfull och förälskad.

Om du nu inte var klar med henne, så undrar jag varför du tog kontakt med mig överhuvudtaget?

Du dök upp som gubben i lådan i mitt liv när du stötte på mig och jag föll för dig direkt.

Jag trodde att kärleken var ömsesidig.

Det som gör mest ont är dina ord:

”Mitt hjärta tillhör en annan”

Då skulle du inte dykt upp i mitt liv!

Jag trodde på dig när du sa att du älskar mig.

Jag trodde på dig när vi planerade en framtid.

Jag trodde på dig när du sa att vi skulle bli gamla tillsammans.

Jag trodde på oss.

Det borde vara minst ett års karenstid mellan förhållanden. Då skulle du inte kunnat göra så mot mig.

Mitt hjärta är krossat och jag är bara svart och sorg inuti.

Hoppas att du tyckte att det var värt det.

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , , ,  Leave a Comment

Glad?

17 Nov 2010 @ 12:10 by

Du ser så glad ut!

Det säger en kollega till mig när jag ledsen och stressad möter honom.

Och jag hajjar till. Inte f*n är jag glad. Det gör ont i bröstet och bränner i magen. Men jag orkar inte argumentera.

Jag har haft 45 år på mig att lära mig hur man håller fasaden uppe.

Vara solig och glad, trots att det är kaos på insidan.

Och jag tror att om jag bryr mig om mitt yttre med snygga kläder, smink och någon slags frisyr, så mår jag bättre.

Inte bra, men lite bättre än sämst.

Nu klarar jag en arbetsdag utan att brista i gråt när någon frågar hur det är.  Det är ett framsteg.

Under diskussionen som efterföljde temadagens film pratade vi om  identitet, ånger och livsval.

Man gör många dumma val i sitt liv, men det viktiga är att inte bli bitter, utan dra lärdom av dem och leva vidare.

Ett av de svåraste valen i mitt liv var när jag valde skilsmässan.

Det var för att överleva själv. Men jag präglades länge av dåligt samvete gentemot mina barn för att jag slog sönder en familj. Idag har jag försonats med valet, som var det absolut rätta och både Exmaken och barnen ger mig rätt.

Livskriser klarar man sig inte undan.

När jag var 25 dog min farfar hastigt i cancer och hela mitt liv slogs sönder.  Det var fruktansvärt tungt.

När jag var 35 skilde jag mig och det var skitjobbigt och hemskt. Men jag klarade det. Jag har växt oerhört som människa sedan dess.

Nu när jag är 45 har mitt liv slagits sönder av H, som fick mig att tro på hans kärlek, som han sedan tog tillbaka. Det var en fruktansvärd chock som har lamslagit mig.

Men jag ska överleva. Jag ska inte gå under.  Men  #%%&/(/&¤ vad det gör ont. Jag saknar och längtar.

När ska jag bli arg och bearbeta mer konstruktivt?

Jag vill bli arg på dig.

Jag vill att du ska se hur du sårat mig.

Jag vill att du ska skämmas.

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , , ,  One Comment

Morgon

16 Nov 2010 @ 6:45 by

Sover en tung drömlös sömn varje natt nu.

Vaknar i gryningen och det känns bra.

Så går det en stund och så bränner det till i magen av smärta.

Fan!

Jag vill inte må så här!

Skit-H som har gjort mig så här illa!

Just nu har jag svårt att önska dig ett lyckligt liv.

Hoppas att du mår dåligt!

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , ,  One Comment

Besök

15 Nov 2010 @ 17:51 by

Jag är nyfiken till min karaktär, så därför kollar jag naturligtvis in vilka mina besökare är.

Tänk vad bra plug-in det finns för att kolla ip =)

Det absurda är att när mitt liv rasade samman och den här bloggen förvandlades från en glad kärlekssång till en svart deppig kärlekssorg ökade antalet besökare med flera hundra om dagen. Helt sjukt!

Många av er känner jag.

Tofflan, Kloppan, Micke, Miriam, Fru Hatt, Sara, Trond, Hellman, Jerry,  Ingela, Alice, Monica m fl.

Men jag undrar vilka ni andra är?

Ni som finns i:

Canada? Som läser varje dag

USA?

Mellerud? Kollegor och elever förmodar jag =)

Vänersborg? Håkan vet jag.

Kiruna?

Göteborg?  Sari vet jag. Och Svea =)

Stockholm?

Linköping?

För att inte tala om ställen i Östergötland jag aldrig hört talas om, England och Berlin.

Eller Bilddagboken, Aftonbladet och Surikat (förmodligen  Carina)

VILKA ÄR NI?

Vågar ni ge er tillkänna?

Stilla min nyfikenhet.

SNÄLLA.

Category: nyfiken  Tags: , , , , , , , , , , , , ,  11 Comments

Ensam

12 Nov 2010 @ 21:01 by

Längtar

Saknar

Älskar

När ska det bli bättre?

Category: sorg  Tags: , , , , , , ,  One Comment

2 veckor

12 Nov 2010 @ 17:02 by

Nu har det gått 2 veckor sedan chocken.

2 veckor sedan H ringde och sa att han måste göra slut med mig, eftersom hans kärlek till mig inte var lika stor som till hans ex. Han hade vaknat på morgonen och tänkte mer på henne än på mig, så därför var han tvungen att bryta. Hans hjärta tillhör henne.

För mig är det hela fortfarande obegripligt.

Men jag får acceptera hans val. Vad kan jag annat göra?

Jag har fortfarande inte fått något mer begripligt svar än att hans hjärta tillhör henne och att han tyvärr måste göra så här. Att det spelar  ingen roll hur mycket han svarar på mina frågor, för jag kommer bara att ha fler. Därför vill han inte ha kontakt med mig alls.

Det gör fruktansvärt ont och jag är ledsen hela tiden.

Man kan inte skruva av och på kärlek. I alla fall inte jag.

En del av mig hoppas att H är nöjd och mår bra över sitt val, men en del av mig önskar honom alla helvetets kval. Om han bara känner en bråkdel av min smärta blir jag nöjd.

Nu är jag hos världens finaste dotter. Min underbara prinsessa. Klok, vacker och stark <3

Så ikväll står jag ut med idol =)

Tur att jag har laptopen i knät och kan hänga på nätet…

Skriva av mig.

Tack och lov för bloggen , där jag kan älta och bearbeta vad jag känner.

Tack och lov för alla vänner som ger respons. Inte bara tröstar, utan kommer med kloka ord och konstruktiva förslag. Varje kommentar är betydelsefull. Om det så bara står kram eller NN var här. Utan er hade jag gått under dessa 2 veckorna.

Tack och lov att jag ska få träffa en terapeut på tisdag.

Då kan jag förhoppningsvis få redskap att läka.

Jag vill inte ha så här ont.

Jag vill att allt blir bra igen.

Category: sorg  Tags: , , , , , , , ,  5 Comments

Grått och trist

12 Nov 2010 @ 10:12 by

Skitväder

Sömnproblem

Sorg och smärta

Livet suger!

Category: sorg  Tags: , , , , , , ,  Leave a Comment

Smärta

11 Nov 2010 @ 20:26 by

Jag tänkte ju att det skulle vara roligt att bowla med mina vänner och skingra tankarna. Visst var det roligt, men mest tänkte jag  på förra gången jag bowlade. Tillsammans med Kärleken. Då  jag var lycklig och vi var så kära. Vi kelade och skrattade, hånglade och bowlade.

Fan ta dig!  Du har förstört mitt liv!

Jag har så svårt att förstå. Förstod jag skulle det vara lättare att gå vidare.

Jag förstår inte hur man kan ändra sig så radikalt från en dag till en annan.

Ena dagen sa du att du älskade mig och ville bli gammal tillsammans med mig. Du bad mig flytta in hos dig.

Nästa dag dumpar du mig, med motiveringen att du inte älskar mig tillräckligt, utan du måste få vara med din förra kärlek.  Du kan inte glömma henne.  Du älskar henne mer. Trots att du sa att du var klar med henne.

Vi hade de så fint tillsammans och som en blixt från klar himmel blir jag dumpad, utan förvarning.

För mig var det en fullständig chock.  Lika chockartat som om du hastigt dött. Så känns det. Jag balanserar på gränsen och det känns som att jag drunknar.

Jag har inte bara förlorat den jag älskar och planerade min framtid med. Jag har förlorat min fina vän. Den som får mig att både skratta och som jag kan prata allvar med. Den som får mig att vara glad och solig på morgonen. Den som får mig att känna mig vacker och värdefull.

Det smärtar att bli så brutalt avvisad. Att du inte vill veta av mig  och avmätt säger att det är bäst att vi inte har någon kontakt alls.

Du har sänkt mig på det mest brutala sätt.

Jag känner mig så fruktansvärt värdelös. Kass. Dålig. Ful. Omöjlig att älska. Värdelös.

Du fick mitt hjärta och du krossade det fullständigt.

Smärtan är outhärdlig.

Category: sorg  Tags: , , , , , , , ,  4 Comments

Ny dag, nya tag

11 Nov 2010 @ 9:25 by

Jag har sovit i natt.

Hade nog behövt sova hela dagen också. För jag är svintrött och tung i huvudet.

Längtar, saknar och drömmer.

Men måste gå vidare. Måste. Måste.

Det här helvetet vill jag inte uppleva igen. Och hur ska jag våga tro på kärleken igen?

Det är kanske meningen att jag ska var singel resten av livet.

De som säger att jag ska ge mig ut och ragga för att komma vidare vet inte vad de talar om.

No way!

Random sex lagar inte ett krossat hjärta. Det skadar bara en sårad själ ännu mer.

Nu är det dags att jobba sig lite.

På med vinterkängor och vantar. Ut i snöeländet.

Jag är som Tofflan. Gillar INTE snö och vinter.

Category: känslor  Tags: , , , , , , , , ,  4 Comments
« Previous Entries
Next Entries »