Blog Archives

Lite ytlig

De finns de som går skallgång hela dagen för att leta efter försvunnen kvinna på Hunneberg.

Det finns de som befinner sig på Gotland och låtsas vara viktiga bland alla politiker och mediepersoner.

De finns de som är funktionärer på musikfestival.

Jag har ägnat mig åt lite yta.

Instängt i en kvav biosalong har jag njutit av Johnny Depp och de andra i The Lone Ranger.

Se den. Det finns risk för att du skrattar. Högt.

Nu är det natt och regnet faller fint över Lilla Paris. Katterna är klarvakna och jag måste sova så att jag är pigg och utvilad imorgon.

Semesterdag 3 har varit alldeles utmärkt med tid för eftertanke och lite ytlighet.

Härmapa

Jag härmar Mona och gör ett utfyllnadsinlägg. Orkar inte skriva något fyndigt eller smart. Eller om vad som händer i verkligheten.

Favoritmat: Grönsaker. Kött. Fisk. Potatis. Men mest älskar jag nog ost.

Sucker for: drama! Jag älskar serier som Greys anatomy, the good wifte, scandal och Heart of Dixie. One Tree hill, ER, The west wing. Ja, ni märker. Fast jag älskar engelska deckare också. Morse, Lewis, Rebus, Alan Banks, Scott & Bailey, Anna Travis. Jag går också igång på musik och dansfilmer. Pitch perfect, Rock of ages, Street dance. Ja ni fattar.

Jag önskar: att den som är sjuk blir frisk.

Jag vill: bo på landet när jag blir stor.

Bästa drömresan: Svalbard. Vill se isbjörnar.

Om jag fick välja: skulle det vara förbjudet att gå upp före 7 på morgonen.

Om jag kunde: skulle jag dansa flamenco.

Min hemligaste dröm: att driva ett hälsocenter tillsammans med min bästa vän.

Min stora livsångest: att jag förstörde livet för mina barn när jag valde att skilja mig från deras pappa.

Jag hatar: Fiskbullar, lutfisk och lamm. Att äta alltså. Lamm är gulliga att klappa.

Jag älskar: Mina barn. H. Av hela mitt hjärta och alltid.

Jag blir ledsen: när människor är elaka.

Mitt naiva och omöjliga mål: skriva en bok som säljer stort.

Ibland ångrar jag: inte saker jag gjort, utan sånt jag inte vågade göra.

Jag är dålig på: Lägga mig i tid på kvällen.

Min värsta beslut: Skilsmässan. Nödvändig för att överleva som individ, men jag plågas fortfarande av dåligt samvete för att jag slog sönder en familj.

Jag behöver träna på: säga vad jag tycker utan att vara rädd för hur det tas emot.

Jag tycker om att: sova, älska, bada, dansa, sjunga, läsa.

Sånt jag måste fixa, nu: städa. Städa. Städa.

Det jag är absolut stoltast över: Mina barn. Alltid. Oavsett. ATT JAG LYCKATS RESA MIG OCH HITTA MIN INRE STYRKA.

Om jag slapp: Lätt. Jag vill slippa november. Då vill jag bo i solen.

Mitt mindre trevliga jag: när någon retat upp mig blir jag heligt förbannad och förvandlat till en jävla bitch. Speciellt om någon behandlas orättvist. Då tar det hus i helsike. På morgonen ska man inte prata med mig. Då möter man häxan surtant.

Det visste ni inte: jag har sjungit i kyrkokör och var nära att bli medlem i syndikalisterna i min ungdom.

Jag är glad över: när människor gör saker för andra utan baktanke och egen vinning. Bara är snälla för att de kan. När mina gamla elever hör av sig och genuint visar intresse för mig.

Det trodde jag aldrig: Att jag skulle bli headhuntad och bli erbjuden ett chefsjobb. Jag, som inte har någon riktigt examen, utan bara massa blandade utbildningar och massor av erfarenhet. Jag fick chansen att jobba som chef. Ett jobb som utvecklat mig oerhört.

Positivt tänkande

För ett år sedan bestämde jag mig.

Nu får det vara slut med ältande, tycka synd om och gnäll. Jag ska låta mitt liv präglas av positiva tankar.
Det var ett medvetet val och jag märkte snabbt stor skillnad.

Jag vågar ta itu med svåra saker. Jag har inte ont i magen av oro och jag mår mycket bättre när jag hängt av mig offerkoftan.

Positiva tankar ger positiv energi. Det är faktiskt sant och man mår bättre.

För tankar påverkar och styr känslor.

Det betyder inte att jag går omkring och är glad jämt. Men jag kan hantera motgångar och ser möjligheterna i s f hindren.

Livet är en berg och dalbana. Både läskigt, jobbigt och lite farligt. Men oj så svindlande härligt och fyllt av upplevelser!

Jag uppskattar de små sakerna i tillvaron och är tacksam över de stora. Jag vet också att man får ingenting gratis. För att använda en sliten kliché; som man sår får man skörda.

Optimist har jag varit i hela mitt liv, men det är det positiva tänkandet som förändrade livskvaliteten.

No more offerkofta.

Efit söndag 10 februari 2013

Självklart är det Efit idag! Eftersom jag befinner mig i Sponvika hos bästa vännen. Det slår aldrig fel. Jag tror att Micke tjuvläser min kalender 🙂


00-tiden
En lång härlig kväll med kalas, gemenskap, mat, prat och skratt avslutas med samtal och förtroenden på tu man hand. Det är underbart att ha en bästa vän att dela livet med. Strax före ett är det dags att borsta tänderna och krypa i säng.


08-tiden
Vaknar utvilad efter 7 timmars sömn. Varken drömmar, tankar eller morgonpigga barn har väckt mig i gryningen. Underbart att få sova ut.


09-tiden
Pratar med Kärleken <3


10-tiden
Söndagsfrukost smakar mums.


11-tiden
Tvagad och påklädd föder jag fåfängan. Och nej, jag orkar inte vara papiljottant så ofta.


12-tiden
Ut på tur, aldrig sur!
Alice och jag går en promenad runt Pina.


13-tiden
Hej Sverige!


14-tiden
Dags för lite eftermiddagskaffe.


15-tiden
Idag är det Mors dag i Norge. Så mor i huset har fått blommor. Och jag måste erkänna att idag är t  o m orange vackert.


16-tiden
I en annan del av huset ser man på sport. Jag ägnar mig åt lite jobb.


17-tiden
Äter lite mat när jag inte mejlar och svarar i telefon.


18-tiden
Alice och jag tittar på Trinny & Susannah. Och ja, jag grät. Det slår aldrig fel. Jag är en blödig typ.


19-tiden
Väskorna är packade. helgen i Sponvika närmar sig slutet.


20-tiden
Musik som speglar min sinnesstämning under tågresan över kölen. Mig sätter man sig inte på. Tro inte att jag är vek!


21-tiden
Öxnered vid halv tio på söndag kväll är inte så mycket rock and roll om man säger så.


22-tiden
Äntligen hemma efter 5 dagar på bortaplan! Eller nåt. Sonen har skött sig och katten verkar lite glad att jag kom hem. Mycket att reflektera över. Men nu ska jag sova. I morgon är det dags för nya tag. Mig knäcker man inte så lätt. Så det så.

 

Och som vanligt blir jag glad för kommentarer. Det är så trist att så många bara smyger förbi utan att lämna några ord. Så våga kommentera!

 

Kvällstankar

Jag är nog jävligt tråkig nu för tiden. Ja, i bloggen alltså. I verkligheten är jag både rolig, smart och slagfärdig 😉

Undertecknad sticker inte ut hakan och tycker till om saker till höger och vänster på samma sätt som tidigare. Tänker mig för. Vem och vad jag representerar i det offentliga rummet. Även om jag tycker och reagerar på dumheter i tillvaron så håller jag tillbaka i bloggen. Jag ventilerar inte allt. Även om andra tycker det är okej så har jag min  gräns mellan personlig och privat. Den har förändrats. Jag har andra än mig själv att visa hänsyn till. Jag har inte betalt för att vara kontroversiell och skapa uppmärksamhet. Jag är inte bloggen. Bloggen är en del av mig. Enbart. Det vore ett futtigt liv annars.

Jag är fylld av lycklig passionerad kärlek. Svävar på moln samtidigt som jag har fötterna fast förankrat på jorden. Livet har givit erfarenhet och insikt som gör att det är lättare att se vad som är viktigt. Vi har något som är värt att vårda och leva ut.

Som förälder är jag både nöjd och stolt över mina barn. Men jag har fått höra att jag inte ska vara så stolt över dem. Det är ett tecken på att man låtsas ha ett bra liv har det sagts mig. Men jag är stolt över mina barn. Det är sunt och normalt. Det är väl mer onormalt att inte vara stolt över sina barn. Vilka människor man har lyckats fostra dem till. Eller?

Jag trivs sjukt bra med mitt jobb och jag är så oförskämd att jag har ett roligt jobb med hyfsat betalt. Ja, jag är till och med så självisk att jag lägger alla mina pengar på min familj och mina närmaste. Samt massa räkningar. CSN vill gärna ha en del av kakan. Men utan studielån hade jag aldrig fått en utbildning och jobb, så jag betalar snällt och är tacksam att jag bor i ett land där alla har möjlighet till utbildning, oavsett storlek på föräldrarnas plånbok.

Tack S för att du är klok och omtänksam <3
Tack M för intressanta diskussioner och intelligent tänkande <3
Tack C för att du är vuxen och ansvarstagande<3
Tack J för att du kämpar och inte ger upp, även om det är motigt<3
Tack H för att du är du <3

Min sämre sida

Jag är jävligt dålig på att vara sjuk.

Irriterad och otålig. Kan inte sova p g a alla värk.

Klagar och klagar. Mest inne i mitt eget huvud.

Alla med kroniska värk är riktiga änglar.

Får uppmuntrande sms och tillrop.

Bryter ihop när grannen övar skalor på cello och flöjt timme efter timme.
Släpar mig ut till grannen i ingången bredvid och förklarar för en förskrämd flicka att jag tycker mycket om musik, men när jag är sjuk förvandlas skalorna till terror. Jag orkar inte mer. Hon slutar spela.

Svarar på mejl och telefonsamtal. Känner mig lite piggare.
Visst kan jag gå till jobbet i morgon? Det är ju så jävla meningslöst att ligga här och vara onyttig.

Så går det en timme och jag undrar hur sjutton jag ska orka gå till jobbet i morgon? Allt snurrar och jag växlar mellan frossa och frysningar. Tempen visar på 37, 5. Men jag har ingen huvudvärk tack och lov. Att ligga på soffan och blogga kräver inte så mycket energi eg.

Men jag vill ju!

Som sagt, jag är dålig på att vara sjuk.

Lyckligt lottad

Jag är lyckligt lottad.

Jag har en familj att älska.

Jag har en man som älskar mig.

Jag har utbildning, kunskap och kompetens som har givit mig ett utmanande och stimulerande jobb.

Jag har en lön att leva på, inte bara överleva längre.

Jag är hyfsat pigg och frisk.

Jag har en positiv livssyn.

Jag är nyfiken och vetgirig.

Jag har inre harmoni och gillar mig själv, även de sämre sidorna, för det är helheten som gör mig till mig.

Men utan svårigheter, problem, misstag och all möjlig skit hade jag aldrig blivit den jag är.

Livet är inte bara lycka och glädje. Livet är inte bara elände och svårigheter. Det gäller att hitta balansen. Att dra lärdom av svårigheterna och njuta av glädjen.

Det finns en stor styrka i kärlek. Den bär när allt annat brister.

Tack vare kärleken till mina barn finns jag här, stark och lycklig idag.

Jag är tacksam för varje dag. För allt jag får lära mig och för människorna i mitt liv.

Jag är lyckligt lottad.

Min lista

saker-jag-vill-göra-innan-jag-dör-listan eller bucket list som det så käckt heter på engelska.

åka helikopter gjorde jag i september 2012. En fantastisk upplevelse.
hoppa fallskärm
lära mig att dansa tango
se isbjörnar på Svalbard
bo på landet
gå på strippklubb
slå någon på käften
skriva en bok

 

Sen drömmer jag självklart om barnbarn, att vara en pigg och aktiv pensionär, ett växthus och en trädgård och  att vara frisk till både kropp och själ.

Vad drömmer du om att du ska göra någon gång innan din vandring på jorden är till ända?

Nyckeln till framgång

Att vara huvudperson i sitt eget liv.

Det är nyckeln till framgång.

Och för mig mäts inte framgång i pengar, prylar och social status.

För mig är framgång att lyckas med det jag föresatt mig, må bra och ge positiv energi till andra.

Våga vara mig själv.

Jag tror  stenhårt på att man måste älska sig själv för att kunna älska andra. Några blir provocerade av den tanken, men det är vad jag tror på.

Man skulle kunna tycka att jag inte är så provokativ.  En helt vanlig  medelålders överviktig kvinna.

Men jag är så oförskämd att jag struntar i att jag är tjock, utan tar för mig av livets möjligheter och är både frisk och stark. Dessutom tror jag att jag kan något och både hörs och syns.

De senaste 13 åren har jag arbetat med teknik och entreprenörskap och fy sjutton vad jag stött på fördomar om kvinnor och teknik, framförallt om blondiner. För en sådan kan ju inte kunna något om teknik. Helt seriöst finns det mycket fördomar om kvinnor och teknik. För att inte tala om fördomar om blondiner med stora bröst…
En tidigare arbetsgivare drabbades av virus i nätverket just för att it-teknikern vägrade lyssna på mig. Ja, jag var skadeglad när teknikern fick äta upp  den attityden.  Tänk om han (för det var en han) hade lyssnat när jag påpekade intrånget…

Numera struntar jag i vad andra tycker. Jag vet mitt värde och vad jag kan.

Jag är huvudpersonen i mitt liv och jag är den enda människan jag kommer att leva tillsammans med i hela mitt liv. Tacka fasen att det är viktigt att jag gillar mig själv och trivs i mitt sällskap!

Våga vara mig själv

Samtidigt som jag är en mycket social människa har jag ett stort behov att vara ensam. Att vara för mig själv i tysthet för reflektion och kontemplation.

Jag behöver både ock. Det ena utesluter inte det andra.

Ödmjuk och tuff. Stark och svag. Ensam och tillsammans.

Balans

Livet handlar om balans. Att ha styrka att vara sig själv. Inte kompromissa eller ge upp vad som är viktigt.

Att våga vara mig själv och vara med människor som jag kan vara mig själv med.

Ta fram det bästa hos andra, fylla med kärlek och berika tillvaron.

Att dela livet.

När jag är sann mot mig själv och trivs med den jag är har jag så mycket mer att ge till andra.

Att behaga och vara andra till lags är ett avslutat kapitel i mitt liv sedan länge.

När jag vågar vara mig själv är livet en rikedom.

 

Idag är första dagen på det nya året och jag är glad att jag vaknat pigg och utvilad. Lite väl tidigt för en ledig dag, men lika bra att vänja mig. I morgon är en ny härlig arbetsdag och klockan ringer vid 6.

Hej 2013.

Nu kör vi!